CRAP!
Shit vad jag hatar när novellbloggar skriver såhär men jag ville bara säga excuse moi för att jag inte la upp något men vi hade matteprov idag och Angelina har inte loggat in eller nåt så har inte kunnat snacka med henne :/
Ska försöka fixa ett idag men om Angelina loggar in blire lättare att halv skriva ett kapitel var :)
// G@bbi
// G@bbi
Bieber Romance Chapter 18- At the beach
Kylie's perspektiv
Kvällsluften var härlig där jag stod vid Stratford piren. Nervöst tittade jag på klockan. När skulle han komma? Tänk om han inte kommer? Tänk om... Mina tankar blev avbrutna av ett par steg som kom bakom mig. Något sattes för mina ögon så att allt blev svart...
Kylie and Sarah
Kylie's perspektiv
Jag vände mig skrattande om. Där bakom mig stod han jag väntat på, Justin.
"Ah finally you're here!" Jag gick mot honom och gav han en lös kram och lite osäker kram. Till min lättnad besvarade han min kram och log mot mig.
"Sorry but since it's so late I had to sneek out." Han log ett gulligt, busigt leende.
"Same here. Well you wanted to see me, any special reason?" Att få ett sms mitt i natten av ett okänt nummer som påstår sig vara Justin, hade gjort mig väldigt förvånad.
"Yeah..." Han harklade sig lite. "I don't know how to say this without sounding mean but at first I thought you were just some crazy fan that would just use me... But then I talked to Sarah and she said I really should give you a chance and when she explained you and your mom saved her and her mom from living on the street I immediately understood you are a nice person." Det värmde mig att veta att han tyckte jag var snäll.
"Aww that's so sweet but did you really need to say this now? Couldn't you say it at day time?" Han skrattade och log lite oskyldigt.
"Hehe I'm sorry. I just felt so bad for judging you before giving you an honest chance." Han kliade sig lite i nacken.
"It's okay. You're so cute that it doesn't matter." Han sken upp och log stort mot mig innan vi kramades en gång till och återvände till våra hem.
**********
"Umm he got stressed out." Vi båda stod och stirrade på platsen där Chaz sprungit iväg.
"Does he know that he doesn't even need to buy one now." Ryan rynkade på pannan. Båda började skratta högt åt honom.
"Apparently not but I have to go now I'll see you at the beach today?" sa Ryan efter han lugnat ner sig.
"The beach? Why would I go there? We didn't decide anything right?" Min hjärna ansträngde sig hårt för att komma på att jag lovat att gå men utan resultat.
"Nope we didn't but since Justin is going I just assumed you would go with us." Jag tittade irriterat på han och slog skämtsam till honom på armen.
"You know we are just friends." Jag tittade allvarligt på honom.
"Chill out we all know that but I think you got some kind of feelings for him just like he got feelings for you." Med dem orden vände han sig om medans jag bara stod där totalt förvirrad. Vad exakt menade han med det där?
Justin's perspektiv
Solen värmde upp kroppen på ett behagligt sätt där jag låg ner på solstolen jag satt upp på stranden. Mina ray bans skyddade ögonen från solen starka strålar och även från att bli igenkänd av fans. Otålitg väntade jag på att Kylie och Sarah skulle komma gåendes. Att jag träffade Kylie igår ångrade jag verkligen inte för jag mådde så dåligt över att ha dömt henne innan hon ens fått en chans. Men jag är orolig att hon tolkat det på fel sätt... Liksom som att jag har känslor för henne. Visst är hon söt och sånt men om jag ska vara ärlig mot mig själv tror jag att jag har börjat få känslor för en annan.
"SARAH! KYLIE!" Ryans höga rop väckte mig ur mina tankar. Lite längre bort såg jag hur en glad Sarah kom springandes mot oss. Hon kramade om Ryan och Chaz precis som Kylie innan dem började gå mot mig. Snabbt ställde jag mig upp för att bli fört bli omfamnad av Kylie. Kramen varade lite väl länge men tillsist avbröt hon den.
"Hiii Justiiiin!" Sarah lät helt hyper och hon kastade sig hårt i min famn. Jag landade hårt på sanden med en skrattandes Sarah på mig. En värme spred sig i kroppen och det var inte på grund av solen. Sarah hade slutat skratta. Vi båda glömde bort att alla andra stod omkring oss och vi låg bara där och tittade djupt in i varandras ögon. En stark impuls av att ta handen bakom hennes nacke och pressa hennes fylliga läppar mot mina, for genom kroppen. Chockat puttade jag lätt av Sarah och ställde mig upp.
Jag kan inte känna sådana känslor för Sarah! Hon är min vän med vad är det för konstiga känslor jag alltid känner när hon ler mot mig eller säger mitt namn. En väldigt pinsamt stämning hade bildats över gruppen för ingen visste riktigt vad dem skulle säga.
"Everybody rip your clothes off and get in the water!" Chaz kommentar fick alla att skratta och jag ville ge honom en stor kram för att han brytit den konstiga tystnaden. Alla började snabbt ta av sig sina kläder. Mina badkläder var redan på så jag stod bara och tittade försiktigt på Sarah. För att vara 14 hade hon en riktigt sexig kropp.
Höga skratt och plaskande fick mig att komma tillbaka till verkligheten. Alla hade redan hoppat in i vattnet utan att jag märkt någonting. Kylie vinkade till mig och jag sprang villigt ner in i vattnet.
Sarah's perspektiv
Chaz skvätte vatten på mig men det var inte det jag brydde mig om. Lite längre bort skrattande Kylie för fullt för Justin hade ett fast grepp om hennes midja och försökte slänga i henne vattnet vilket inte gick så bra eftersom hon klamrat sig fast på honom. Inom mig bubblade en känsla, en känsla som jag inte ville skulle vara där.
"I-I think I'm going to sunbathe for a while." Frånvarande började jag gå upp mot stället där vi hade våra solstolar och la mig ner. Alla känslor som varit inom mig när jag varit med Justin har gjort mig så förvirrad. Jag kan knappast gilla honom men vad är det som är inom mig då? Jag sträckte mig efter min Ipod och satte på Maraca- Mohombi.
Kylie's Perspektiv
Alla andra hade gått upp förutom jag och Justin som forfarande lekte lite i vattnet. Jag tror inte att han märkt det men jag såg hur han tittade på Sarah innan. Tänk om han har känslor för henne! Det är ju mig han ska gilla! Även om Sarah är som min syster kan jag inte tillåta att hon ännu en gång ska ta något ifrån mig. Jag måste göra något åt deras vänskap. Plötsligt sken jag upp. Vad är det man är som mest rädd för när man är känd? Jo, en sak är att man är rädd för att bli uttnytjad.
"Justin?" Justin hade börjat simma lite längre ut men vände sig om mot mig när han hörde min röst.
"Yeah what is it?" Han hade ändrat riktning och börjat simma emot mig. Inom några sekunder stod han mitt emot mig. Han stod väldigt nära och han såg så sexig ut när vattendroppar rann ner från hans hår ner mot hans läppar.
"These past few days I think we really have grown a good friendship." Började jag med.
"Absolutely I totally agree." Han log mot mig. Fjärilarna fick det att pirra i hela kroppen.
"And friends help eachother so there is something I have to tell you. I've noticed that you and Sarah also have become good friends and even though she is like my sister I need to tell you this. Sarah feels like she's been pushed around at school so she slept with a lot of boys that loved her just to get to the top. The point is that she's not afraid to use someone to get what she wants." Jag kanske ljög lite om att hon legat med killar men who freaking cares? Det är för bådas bästa jag gör detta.
"Uhmm.. O-okay." Justin blev nog lite förvånad över det jag sagt. Men varför skulle han tro jag ljög? Vi var bra kompisar + att Sarah är min bff. Hans blick var tom och frånvarande så jag knäppte löst med fingrarna framför hans tomma ögon.
"Oh sorry. I-I-I think I better get going but thanks for telling me." Han log ett halvhjärtat leende innan han simmade upp mot land. Glatt fortsatte jag att bada. Tänk att det varit så enkelt.
Jag ska se till att när jag är klar kommer deras vänskap vara helt krossad.
JAG HATAR MIG SJÄLV :( förlåååt förlåååååt lovar att det ALDRIG kommer bli så här dålig uppdatering igen! Jag ska skriva minst en till idag och jag ska börja på en gång!!!!! // Gabbi
Sarah's perspektiv
"Lookin' fine!" "Daamn you're hot!" "I must be in heaven 'cause you look like an angel." Äcklat gick jag förbi alla killar med deras trånande blickar efter mig. Irriterat gick jag runt i nästan hela High School byggnaden och letade efter Kylie men självklart så var hon omöjlig att hitta.
Till min lycka fann jag Chaz stå lite längre bort med Ryan. Jag smög lite försiktigt bakom dem och när jag var tillräckligt nära hoppade jag på båda och skrek "BUUUU!" Båda hoppade till och såg livrädda ut. Deras miner var oslagbara. Jag började skratta så magen krampade.
"Okay I don't get what's so funny." Båda tittade lite underligt på mig och det fick mig att skratta ännu mer.
"HAHAHA! Okey I think I'm calm now." Ryan skrattade lite åt mig samtidigt som han skakade på huvudet.
"You are strange but that's why I love you." Chaz blinkade skojsamt med ena ögat och jag var nära att börja skratta igen men jag samlade mig och gav han ett leende istället.
"Yeah yeah whatever. Anyway, the reason I wanted to talk to you Chaz is beacause I'm wondering if you bought two tickets to prom night?" Hans ögon vigdades och han såg rent ut sagt panikslagen ut.
"CRAP I FORGOT THAT!" Snabbt sprang Chaz iväg innan Ryan eller jag ens hunnit reagera.
Till min lycka fann jag Chaz stå lite längre bort med Ryan. Jag smög lite försiktigt bakom dem och när jag var tillräckligt nära hoppade jag på båda och skrek "BUUUU!" Båda hoppade till och såg livrädda ut. Deras miner var oslagbara. Jag började skratta så magen krampade.
"Okay I don't get what's so funny." Båda tittade lite underligt på mig och det fick mig att skratta ännu mer.
"HAHAHA! Okey I think I'm calm now." Ryan skrattade lite åt mig samtidigt som han skakade på huvudet.
"You are strange but that's why I love you." Chaz blinkade skojsamt med ena ögat och jag var nära att börja skratta igen men jag samlade mig och gav han ett leende istället.
"Yeah yeah whatever. Anyway, the reason I wanted to talk to you Chaz is beacause I'm wondering if you bought two tickets to prom night?" Hans ögon vigdades och han såg rent ut sagt panikslagen ut.
"CRAP I FORGOT THAT!" Snabbt sprang Chaz iväg innan Ryan eller jag ens hunnit reagera.
"Umm he got stressed out." Vi båda stod och stirrade på platsen där Chaz sprungit iväg.
"Does he know that he doesn't even need to buy one now." Ryan rynkade på pannan. Båda började skratta högt åt honom.
"Apparently not but I have to go now I'll see you at the beach today?" sa Ryan efter han lugnat ner sig.
"The beach? Why would I go there? We didn't decide anything right?" Min hjärna ansträngde sig hårt för att komma på att jag lovat att gå men utan resultat.
"Nope we didn't but since Justin is going I just assumed you would go with us." Jag tittade irriterat på han och slog skämtsam till honom på armen.
"You know we are just friends." Jag tittade allvarligt på honom.
"Chill out we all know that but I think you got some kind of feelings for him just like he got feelings for you." Med dem orden vände han sig om medans jag bara stod där totalt förvirrad. Vad exakt menade han med det där?
***********
Justin's perspektiv
Solen värmde upp kroppen på ett behagligt sätt där jag låg ner på solstolen jag satt upp på stranden. Mina ray bans skyddade ögonen från solen starka strålar och även från att bli igenkänd av fans. Otålitg väntade jag på att Kylie och Sarah skulle komma gåendes. Att jag träffade Kylie igår ångrade jag verkligen inte för jag mådde så dåligt över att ha dömt henne innan hon ens fått en chans. Men jag är orolig att hon tolkat det på fel sätt... Liksom som att jag har känslor för henne. Visst är hon söt och sånt men om jag ska vara ärlig mot mig själv tror jag att jag har börjat få känslor för en annan.
"SARAH! KYLIE!" Ryans höga rop väckte mig ur mina tankar. Lite längre bort såg jag hur en glad Sarah kom springandes mot oss. Hon kramade om Ryan och Chaz precis som Kylie innan dem började gå mot mig. Snabbt ställde jag mig upp för att bli fört bli omfamnad av Kylie. Kramen varade lite väl länge men tillsist avbröt hon den.
"Hiii Justiiiin!" Sarah lät helt hyper och hon kastade sig hårt i min famn. Jag landade hårt på sanden med en skrattandes Sarah på mig. En värme spred sig i kroppen och det var inte på grund av solen. Sarah hade slutat skratta. Vi båda glömde bort att alla andra stod omkring oss och vi låg bara där och tittade djupt in i varandras ögon. En stark impuls av att ta handen bakom hennes nacke och pressa hennes fylliga läppar mot mina, for genom kroppen. Chockat puttade jag lätt av Sarah och ställde mig upp.
Jag kan inte känna sådana känslor för Sarah! Hon är min vän med vad är det för konstiga känslor jag alltid känner när hon ler mot mig eller säger mitt namn. En väldigt pinsamt stämning hade bildats över gruppen för ingen visste riktigt vad dem skulle säga.
"Everybody rip your clothes off and get in the water!" Chaz kommentar fick alla att skratta och jag ville ge honom en stor kram för att han brytit den konstiga tystnaden. Alla började snabbt ta av sig sina kläder. Mina badkläder var redan på så jag stod bara och tittade försiktigt på Sarah. För att vara 14 hade hon en riktigt sexig kropp.
Höga skratt och plaskande fick mig att komma tillbaka till verkligheten. Alla hade redan hoppat in i vattnet utan att jag märkt någonting. Kylie vinkade till mig och jag sprang villigt ner in i vattnet.
Sarah's perspektiv
Chaz skvätte vatten på mig men det var inte det jag brydde mig om. Lite längre bort skrattande Kylie för fullt för Justin hade ett fast grepp om hennes midja och försökte slänga i henne vattnet vilket inte gick så bra eftersom hon klamrat sig fast på honom. Inom mig bubblade en känsla, en känsla som jag inte ville skulle vara där.
"I-I think I'm going to sunbathe for a while." Frånvarande började jag gå upp mot stället där vi hade våra solstolar och la mig ner. Alla känslor som varit inom mig när jag varit med Justin har gjort mig så förvirrad. Jag kan knappast gilla honom men vad är det som är inom mig då? Jag sträckte mig efter min Ipod och satte på Maraca- Mohombi.
Kylie's Perspektiv
Alla andra hade gått upp förutom jag och Justin som forfarande lekte lite i vattnet. Jag tror inte att han märkt det men jag såg hur han tittade på Sarah innan. Tänk om han har känslor för henne! Det är ju mig han ska gilla! Även om Sarah är som min syster kan jag inte tillåta att hon ännu en gång ska ta något ifrån mig. Jag måste göra något åt deras vänskap. Plötsligt sken jag upp. Vad är det man är som mest rädd för när man är känd? Jo, en sak är att man är rädd för att bli uttnytjad.
"Justin?" Justin hade börjat simma lite längre ut men vände sig om mot mig när han hörde min röst.
"Yeah what is it?" Han hade ändrat riktning och börjat simma emot mig. Inom några sekunder stod han mitt emot mig. Han stod väldigt nära och han såg så sexig ut när vattendroppar rann ner från hans hår ner mot hans läppar.
"These past few days I think we really have grown a good friendship." Började jag med.
"Absolutely I totally agree." Han log mot mig. Fjärilarna fick det att pirra i hela kroppen.
"And friends help eachother so there is something I have to tell you. I've noticed that you and Sarah also have become good friends and even though she is like my sister I need to tell you this. Sarah feels like she's been pushed around at school so she slept with a lot of boys that loved her just to get to the top. The point is that she's not afraid to use someone to get what she wants." Jag kanske ljög lite om att hon legat med killar men who freaking cares? Det är för bådas bästa jag gör detta.
"Uhmm.. O-okay." Justin blev nog lite förvånad över det jag sagt. Men varför skulle han tro jag ljög? Vi var bra kompisar + att Sarah är min bff. Hans blick var tom och frånvarande så jag knäppte löst med fingrarna framför hans tomma ögon.
"Oh sorry. I-I-I think I better get going but thanks for telling me." Han log ett halvhjärtat leende innan han simmade upp mot land. Glatt fortsatte jag att bada. Tänk att det varit så enkelt.
Jag ska se till att när jag är klar kommer deras vänskap vara helt krossad.
JAG HATAR MIG SJÄLV :( förlåååt förlåååååt lovar att det ALDRIG kommer bli så här dålig uppdatering igen! Jag ska skriva minst en till idag och jag ska börja på en gång!!!!! // Gabbi
Bieber Romance Chapter 17- Is he the son?
Nu var hon så när mig att jag kände hennes varma andedräkt som luktade gott av sött från chokladen, mot mitt ansikte. Jag gjorde mig beredd och skulle precis luta mig fram den sista biten när hon förde sin ena hand precis mellan våra ansikten och tog en stor tugga av hennes snickers. Hon tittade på mig busigt samtidigt som hon långsamt tuggade på chokladen.
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
Jag stängde dörren bakom mig och hörde hur Justin körde iväg. Doften av mat träffade mitt ansikte och jag andades in den ljuvliga doften.
"I'm back!" Ropade jag. Jag drog av mig skorna och hängde av jackan på närmsta krok. När jag kom in till köket fräste det i stekpannan. På köksbänken fanns det mängder med mat och mamma rörde stressat om i köttfärsen som luktade tacos.
"Mom, how much are we going to eat?" Skrattade jag fram. Mamma sneglade över axlen innan hon sänkte värmen.
"I was trying to reach you at the phone but you didnt answer." Hon gick mot ugnen och satte in tortilla bröden innan hon fortsatte. "Mark and his son is coming over for dinner." Jag nickade lite sakta. Lite nervös blev jag för nu skulle jag träffa en kille som mamma uppenbarligen gillade men samtidigt skulle det bli roligt.
"Do you need any help?"
"Yes please!" Sa hon stressat.
Jag började skära upp salladen och ett flertal andra grönsaker samt hälla upp såserna i olika färgglada skålar.
Efter ett litet tag så var vi klara med allt så jag sprang stressat och letade jag efter något snyggt att ha på mig.
Jag satte på mig outfiten som skulle få sin premiär efter att ett långt tag legat längst in i garderoben oanvänd. Till det tog jag ett par vita klackar och sminkade mig lite snabbt. Väl medveten om att dem skulle antingen knacka eller plinga på dörren lät jag mitt hår vara och strax där efter hörde jag hur tre knackningar från nedervånningen.
"Hello." En mörk mans röst besvarade mammas vänliga och välkomnande röst. Jag gick ner för trappan med blicken nere på fötterna för att undvika att fälla mig själv.
När jag hade gått ner för det sista trappsteget kollade jag upp. Först kollade jag på Mark och hälsade innan min blick flyttades till killen som stod bakom honom. Synen gjorde mig chockad. Han kollade lika chockat tillbaka.
"Sarah, this is Mark and this young man here is Ajydan, Ajydan this is my daughter Sarah."
(Ajydens outfit)
Vi båda nickade och utbytte chockade blickar.
"Yeah I know that." Mumlade jag.
"So, you two know eachother?" Frågade Mark förvirrat.
"Yes, we go to the same school."
"Thats great!" Utbrast mamma. "You guys can hang out and have a good time upstairs after dinner so me and Mark can talk." Tillade hon. Vi nickade innan vi gick in till matsalen och satte oss ner.
"Nice room." sa Ayjdan efter middagen.
"Thank you." Skrattade jag. Han gick runt och kollade nyfiket från hörn till hörn. Tur att jag hade städat igår. "So, what do you whant to do?" Han ryckte på axlarna.
"What can we do?"
"We can just talk?" Sa jag lite frågande. Han nickade.
"About?"
"I don't know!" Han började skratta lite innan han drog upp mobilen. Strax därefter plingade min till och även jag började läsa smset.
"A party at Wendys house in exactly one weak at 8 pm to celebrate the summerbreak. Don't miss it bitches" Läste Ajydan högt. Tydligen visste han att jag hade fått samma sms. Han nickade medans han svarade. "Are you going?" Frågade han. Jag ryckte på axlarna.
"I think so. Do you think you can bring a friend?" Han tittade lite undrande på mig.
"Everyone always bring strangers to the parties so I don't think it's a problem. May I ask who this friend is?" Jag tvekade några sekunder. Hur skulle han reagera om jag sa det var Justin Bieber.
"If you'll come you'll see." Han skrattade lite åt mig. Han gick mot min säng och satte sig ner och jag följde hans exempel.
"What do you think about your mom and my dad?" Den frågan var jag tvungen att tänka lite. Vad tyckte jag egentligen om deras förhållnade?
"As long as mom's happy I'm happy. But the fact that your his son is kinda awkward but it won't change anything right?" Han log mjukt mot mig och han smekte försiktigt min kind.
"Nothing will change and about that little peck I gave you... I really do like you but I think it's for the best I put those feeling aside." Jag kunde inte hålla med mer för jag skulle absolut inte kunna vara tillsammans med min låtsasbror. Blodsrelaterade eller inte, vi kommer ändå kanske bo under samma tak och... Nej usch nej, det kommer absolut inte att funka.
Vi satt uppe länge och prata och spelade lite videospel. Ja, helt enkelt hade vi fett roligt!
Kylie's perspektiv
Kvällsluften var härlig där jag stod vid Stratford piren. Nervöst tittade jag på klockan. När skulle han komma? Tänk om han inte kommer? Tänk om... Mina tankar blev avbrutna av ett par steg som kom bakom mig. Något sattes för mina ögon så att allt blev svart...
Shieet är hon i fara? Återstår att se ;) Är så grymt trött så jag har en total idétorka men Angelina skrev det mesta så big applause till henne. Fast jag skrev slutet + lite till så en liten applåd te mig? (A) // Gabbi TACK FÖR ALLA KOMMENTARER <3 LUVEE U GANGSTAS swaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag
"Everyone always bring strangers to the parties so I don't think it's a problem. May I ask who this friend is?" Jag tvekade några sekunder. Hur skulle han reagera om jag sa det var Justin Bieber.
"If you'll come you'll see." Han skrattade lite åt mig. Han gick mot min säng och satte sig ner och jag följde hans exempel.
"What do you think about your mom and my dad?" Den frågan var jag tvungen att tänka lite. Vad tyckte jag egentligen om deras förhållnade?
"As long as mom's happy I'm happy. But the fact that your his son is kinda awkward but it won't change anything right?" Han log mjukt mot mig och han smekte försiktigt min kind.
"Nothing will change and about that little peck I gave you... I really do like you but I think it's for the best I put those feeling aside." Jag kunde inte hålla med mer för jag skulle absolut inte kunna vara tillsammans med min låtsasbror. Blodsrelaterade eller inte, vi kommer ändå kanske bo under samma tak och... Nej usch nej, det kommer absolut inte att funka.
Vi satt uppe länge och prata och spelade lite videospel. Ja, helt enkelt hade vi fett roligt!
Kylie's perspektiv
Kvällsluften var härlig där jag stod vid Stratford piren. Nervöst tittade jag på klockan. När skulle han komma? Tänk om han inte kommer? Tänk om... Mina tankar blev avbrutna av ett par steg som kom bakom mig. Något sattes för mina ögon så att allt blev svart...
Shieet är hon i fara? Återstår att se ;) Är så grymt trött så jag har en total idétorka men Angelina skrev det mesta så big applause till henne. Fast jag skrev slutet + lite till så en liten applåd te mig? (A) // Gabbi TACK FÖR ALLA KOMMENTARER <3 LUVEE U GANGSTAS swaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag
.
Länkbyte ~ http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/
Det första länkbytet kommer från en tjej som skriver 
på http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/ - en blogg som inte man får missa. :) Hon skriver bra och detta är en blogg som jag faktiskt precis har börjat läsa.
på http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/ - en blogg som inte man får missa. :) Hon skriver bra och detta är en blogg som jag faktiskt precis har börjat läsa.Jag fasstnade för det direkt på första delen och har inget annat än gott att säga om den.
*
Handling till 'People Change, But Love Remains' - Ariana Butler 15 år bor i den lilla staden Stratford i Canada, hennes bror Ryan Butler är känd som popsensationen Justin Bieber's bästavän...men Ariana hatar Justin. Dom var tillsammans förut men Justin gjorde sitt livs misstag. Hur ska det bli när hon träffar Justin för första gången på 3år? Hon hade lyckats undvika honom tills nu, det finns inget hon kan göra. Kommer känslorna komma tillbaka eller kommer hon bara hata honom ännu mer?
Låter intressant ellerhur? ;)
Hugs
Angelina
Just nu så händer detta...
- Chapter 16 är på G.
- Länkbyterna kommer snart ut.
Så håll i hatten. ;)
//Angelina
UPDATE!: Är det verkligen bara EN blogg som vill ha ett länkbyte? :D Skrolla ner för att se inlägget med länkbyten!:)
Bieber romance Chapter 16- Do I have feelings?
Att det inte alls gick som jag hade tänkt mig...
Dem vackra ögonen fick det att pirra i hela kroppen. Hans mjuka hand la han på min ena kind och hela kinden brände fast på ett behagligt sätt. Läpparna som såg så frestande och mjuka ut var nu bara någon centimeter ifrån mina. Hela tiden hade han den brännande och intensiva blicken i min. Hjärtat bankade riktigt hårt och jag var nästan rädd att han skulle se vilken påverkan han hade på mig. Ögonen slöts precis som mina och våra läppar...
Ett högt skrammel väckte mig ifrån min dröm. Trött vände jag mig om på ena sidan och försökte somna om. Sömnen tog ett fast grepp om mig men återigen blev jag väckt av ett ljud men denna gången var det alarmet. Yrvaket ställde jag mig upp. Svarta prickar bildades framför ögonen och jag blev alldeles snurrig. För en sekund var jag nästan att jag skulle svimma. Snabbt satte jag mig ner på min skrivbordstol och samlade mig. Efter ett tag lyckades jag samla mig och ställde mig upp igen mycket långsammare denna gången. *Did I really just dream about Justin?* tänkte jag för mig själv. Jag skakade bort tankarna och försökte glömma drömmen samtidigt som jag gick bort mot min garderob.
*Hmm what should I wear today* tänkte jag för mig själv när jag stod och letade bland alla kläder jag hade. Jag kände efter hur jag kände mig. Jag kände för att ha på mig något enkelt och ledigt eftersom jag var super trött. En vanlig vit t-shirt och ett par tajta jeans blev dagens outfit och självklart min fina keps med märket KJ.
I badrummet tog jag upp kajalen och drog lite snabbt med den runt ögonen innan jag snabbt borstade håret.
När jag kände mig nöjd med mitt utséende så jag gick ut till köket där allt skramlande hade kommit ifrån. Där inne sprang mamma runt för fullt och det verkade som hon gjorde frukost för 10 personer. Hela bordet var uppdukat med pannkakor, bröd, frukt och jag vet inte vad! Hon sprang hysteriskt runt och öppnade alla skåp i jakt efter något jag inte vet vad det var. Hon var så fokuserad hon inte ens märkt att jag kommit in i rummet.
"Hrrmhh!" Jag harklade mig högt och mamma vände sig om med ett nästan läskigt stort léende. Varför var hon så glad?
Ett högt skrammel väckte mig ifrån min dröm. Trött vände jag mig om på ena sidan och försökte somna om. Sömnen tog ett fast grepp om mig men återigen blev jag väckt av ett ljud men denna gången var det alarmet. Yrvaket ställde jag mig upp. Svarta prickar bildades framför ögonen och jag blev alldeles snurrig. För en sekund var jag nästan att jag skulle svimma. Snabbt satte jag mig ner på min skrivbordstol och samlade mig. Efter ett tag lyckades jag samla mig och ställde mig upp igen mycket långsammare denna gången. *Did I really just dream about Justin?* tänkte jag för mig själv. Jag skakade bort tankarna och försökte glömma drömmen samtidigt som jag gick bort mot min garderob.
*Hmm what should I wear today* tänkte jag för mig själv när jag stod och letade bland alla kläder jag hade. Jag kände efter hur jag kände mig. Jag kände för att ha på mig något enkelt och ledigt eftersom jag var super trött. En vanlig vit t-shirt och ett par tajta jeans blev dagens outfit och självklart min fina keps med märket KJ.
I badrummet tog jag upp kajalen och drog lite snabbt med den runt ögonen innan jag snabbt borstade håret.
När jag kände mig nöjd med mitt utséende så jag gick ut till köket där allt skramlande hade kommit ifrån. Där inne sprang mamma runt för fullt och det verkade som hon gjorde frukost för 10 personer. Hela bordet var uppdukat med pannkakor, bröd, frukt och jag vet inte vad! Hon sprang hysteriskt runt och öppnade alla skåp i jakt efter något jag inte vet vad det var. Hon var så fokuserad hon inte ens märkt att jag kommit in i rummet.
"Hrrmhh!" Jag harklade mig högt och mamma vände sig om med ett nästan läskigt stort léende. Varför var hon så glad?
"Hi honey, I've made you breakfast! Hurry up and eat 'cause I need to talk to you." Osäkert satte jag mig ner på köksstolen och började plocka på mig av allt som fanns på bordet. Mamma fortsatte springa runt men det var inte bara i köket utan ibland sprang hon ut mot vardagsrummet och hennes sovrum. Mitt tålamod började ta slut och det var verkligen stressande när hon sprang runt sådär. Tillsist fick jag verkligen nog så jag ställde mig upp och halvskrek:
"MOM!" Hon blev genast blickstilla och bara tittade på mig när jag rest mig upp från stolen med varsin hand på bordet.
"Seriously you have to calm down and just tell me what you're going to say and then let me go to school!"
Hon log lite ursäktande och slog sig ner mitt emot mig.
"I have two thing to tell you. The first thing is, you might have noticed that I've been home in weird hours of the clock. Well I got fired from my job 'cause of the economic crisis they had to cut down on the staff BUT I found an amazing job in Toronto..."
"NO NO NO I'M NOT GOING TO MOVE!" avbröt jag högt och bestämt.
"And I should calm down, haha! Don't worry I will not be working everyday but when I do I have to stay there and sleep there." Mamma log mot mig och jag kände mig lättad över att jag inte behövde flytta tillbaka till Toronto. Men det var någonting som inte stod helt rätt till i denna "planen".
"Let me get this straight. We're not poor but absolutely not rich and you're supposed to sleep in a hotell almost once a week?" Hennes leende blev om möjligt ännu större och jag kan lugnt säga att jag aldrig sett henne så här glad.
"That's the other part of the story. You see, I've been to Toronto these past few days and that's why I haven't been home so much. There's this guy called Mark and he also has a son at your age who lives here with his mom but his mom is moving to Sweden so Mark is going to get full costedy of his son instead of half."
"So you guys are dating? Is that the guy that you talked to yesterday who shouldn't tell me anything?" Mamma nickade sakta.
"I had a feeling you came home and heard what we said but yes, I was talking to him." Jag vet att mamma satt och väntade på ett svar från mig men allt detta var något jag behövde tänka igenom och smälta. Så istället för att sitta kvar reste jag mig snabbt upp, tog min väska, satte på mig ytterkläder + skor och bara gick där ifrån.
Eftersom jag var ganska tidig var jag tvungen att sitta och vänta på bussen ganska länge men för att vara ärlig gjorde det mig ingenting för vem är det om inte Ayjdan som kommer gåendes mot min busshållsplats. Han gick med huvudet nere och med hörlurarna instoppade i öronen så troligen hade han inte sett mig än. Utan att tveka sprang jag fram till honom. När jag bara var några steg ifrån honom tittade han upp och mötte min blick. Chockat stod han där framför mig och bara stirrade på mig. Försiktigt tog jag ett löst tag om hans arm och förvånandsvärt nog puttade han inte undan mig. Detta kanske skulle vara min enda chans och den skulle jag absolut inte sumpa.
"MOM!" Hon blev genast blickstilla och bara tittade på mig när jag rest mig upp från stolen med varsin hand på bordet.
"Seriously you have to calm down and just tell me what you're going to say and then let me go to school!"
Hon log lite ursäktande och slog sig ner mitt emot mig.
"I have two thing to tell you. The first thing is, you might have noticed that I've been home in weird hours of the clock. Well I got fired from my job 'cause of the economic crisis they had to cut down on the staff BUT I found an amazing job in Toronto..."
"NO NO NO I'M NOT GOING TO MOVE!" avbröt jag högt och bestämt.
"And I should calm down, haha! Don't worry I will not be working everyday but when I do I have to stay there and sleep there." Mamma log mot mig och jag kände mig lättad över att jag inte behövde flytta tillbaka till Toronto. Men det var någonting som inte stod helt rätt till i denna "planen".
"Let me get this straight. We're not poor but absolutely not rich and you're supposed to sleep in a hotell almost once a week?" Hennes leende blev om möjligt ännu större och jag kan lugnt säga att jag aldrig sett henne så här glad.
"That's the other part of the story. You see, I've been to Toronto these past few days and that's why I haven't been home so much. There's this guy called Mark and he also has a son at your age who lives here with his mom but his mom is moving to Sweden so Mark is going to get full costedy of his son instead of half."
"So you guys are dating? Is that the guy that you talked to yesterday who shouldn't tell me anything?" Mamma nickade sakta.
"I had a feeling you came home and heard what we said but yes, I was talking to him." Jag vet att mamma satt och väntade på ett svar från mig men allt detta var något jag behövde tänka igenom och smälta. Så istället för att sitta kvar reste jag mig snabbt upp, tog min väska, satte på mig ytterkläder + skor och bara gick där ifrån.
Eftersom jag var ganska tidig var jag tvungen att sitta och vänta på bussen ganska länge men för att vara ärlig gjorde det mig ingenting för vem är det om inte Ayjdan som kommer gåendes mot min busshållsplats. Han gick med huvudet nere och med hörlurarna instoppade i öronen så troligen hade han inte sett mig än. Utan att tveka sprang jag fram till honom. När jag bara var några steg ifrån honom tittade han upp och mötte min blick. Chockat stod han där framför mig och bara stirrade på mig. Försiktigt tog jag ett löst tag om hans arm och förvånandsvärt nog puttade han inte undan mig. Detta kanske skulle vara min enda chans och den skulle jag absolut inte sumpa.
"What happened that day was planned by me and it was all my idea and there is absolutely nothing I can say to justify it BUT I mean it when I say that I'm so sorry and I really tried to stop it. You're uper nice and to humiliate you for my own winning was.." Han förde ena fingret till min mun och jag tystade snabbt. Jag tittade på han med stora och chockade ögon som ett stort fån.
"Trust me I know all that and I forgive you but promise me you'll stay away from guys like Kyle." Han hade en intensiv blick (knappast någon jämfört med Justin). Jag nickade sakta och lydigt. Han lutade sig fram och utan förvaning gav han mig en lätt puss på munnen innan han gick vidare som ingenting.
Som i en slags chockad trans gick jag tillbaka mot busshållsplatsen. Varför hade det varit så lätt för honom att förlåta? Han kanske redan visste hur mycket jag ångrade mig, men hur? Uuh, det är alldeles för mycket i mitt huvud på en gång. Precis när jag kommit tillbaka till hållplatsen, rullade den stora gula bussen in framför mig. Inne i bussen var det ganska mycket folk som vanligt och till min lycka satt Chaz längst bak i bussen. Han såg mig när jag kom gående så han vinkade åt mig att komma och sitta bredvid honom. Leendes gick jag mot honom och satte mig bredvid honom. Direkt när jag satt mig ner sa han:
"If you wanna thank me you could say yes to go with me to homecoming and let me take you out before." Han blinkade med ena ögat medans jag bara satt där helt förvirrad. Sakta började jag inse. Det var ju han som pratat med Kyle om hur ledsen jag verkligen varit och hur dåligt samvete jag haft inför hela händelsen.
Tacksamt kastade jag mig in i Chaz's famn och kramade om han hårt. Utan att egentligen tänka mig för gav jag honom en stor puss på kinden och log sedan stor mot honom.
"Thank you so much! You really are a good friend and I say yes." Han log stolt och satte armen runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och så satt vi hela resan.
"Trust me I know all that and I forgive you but promise me you'll stay away from guys like Kyle." Han hade en intensiv blick (knappast någon jämfört med Justin). Jag nickade sakta och lydigt. Han lutade sig fram och utan förvaning gav han mig en lätt puss på munnen innan han gick vidare som ingenting.
Som i en slags chockad trans gick jag tillbaka mot busshållsplatsen. Varför hade det varit så lätt för honom att förlåta? Han kanske redan visste hur mycket jag ångrade mig, men hur? Uuh, det är alldeles för mycket i mitt huvud på en gång. Precis när jag kommit tillbaka till hållplatsen, rullade den stora gula bussen in framför mig. Inne i bussen var det ganska mycket folk som vanligt och till min lycka satt Chaz längst bak i bussen. Han såg mig när jag kom gående så han vinkade åt mig att komma och sitta bredvid honom. Leendes gick jag mot honom och satte mig bredvid honom. Direkt när jag satt mig ner sa han:
"If you wanna thank me you could say yes to go with me to homecoming and let me take you out before." Han blinkade med ena ögat medans jag bara satt där helt förvirrad. Sakta började jag inse. Det var ju han som pratat med Kyle om hur ledsen jag verkligen varit och hur dåligt samvete jag haft inför hela händelsen.
Tacksamt kastade jag mig in i Chaz's famn och kramade om han hårt. Utan att egentligen tänka mig för gav jag honom en stor puss på kinden och log sedan stor mot honom.
"Thank you so much! You really are a good friend and I say yes." Han log stolt och satte armen runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och så satt vi hela resan.
***********
"Kylie, how many times do I have to say I CAN'T HANG OUT TODAY -.-" Hela dagen hade hon tjatat om att jag glömt bort henne och bara umgåtts med Justin vilket var en stor fet lögn. Jag har umgåtts ensam med honom typ en gång för alla andra gånger var vi alla tillsammans.
"Hmmpf whatever, who cares! I'll see you tomorrow." Med dem orden lämnade hon mig ensam i skolkorridoren samtidigt som hon drog iväg Chaz. Till och med Chaz såg lite små sur ut men jag har rätt till att ugmås med Justin om jag vill.
Händelsen med Ayjdan hade verkligen förändrat mycket i skolan. Alla såg mig på ett helt annat sätt och behandlade mig med mycket mer respekt. Tyvärr hade jag inte sett till Ayjdan och några rykten gick om att han slutat på skolan och snart skulle han flytta till Sverige. På skolparkeringen var en snygg, svart Range Rover parkerad och inne i den satt en kille med keps och solglasögon. Snabbt gick jag mot bilen.
"Hmmpf whatever, who cares! I'll see you tomorrow." Med dem orden lämnade hon mig ensam i skolkorridoren samtidigt som hon drog iväg Chaz. Till och med Chaz såg lite små sur ut men jag har rätt till att ugmås med Justin om jag vill.
Händelsen med Ayjdan hade verkligen förändrat mycket i skolan. Alla såg mig på ett helt annat sätt och behandlade mig med mycket mer respekt. Tyvärr hade jag inte sett till Ayjdan och några rykten gick om att han slutat på skolan och snart skulle han flytta till Sverige. På skolparkeringen var en snygg, svart Range Rover parkerad och inne i den satt en kille med keps och solglasögon. Snabbt gick jag mot bilen.
"Hi." sa Justin när jag satt mig bredvid honom i passagerarsätet.
"Hi homeboy, wazzup?" Jag gjorde till min röst och försökte låta som någon slags gangsta' vilket blev helt fail så vi båda började skratta.
"Not much, just talking to a beautiful young lady." Såklart skulle han flörta, haha. Så typiskt Justin.
"Oh really ;) It's not okay to lie I mean haven't you seen my outfit?" Vi hade stannat vid ett röd ljus så han vred på huvudet och tittade med den dära intensiva blicken igen.
"A beauty fits in everything." Alltid när han flörtade så sa han det skojsamt men denna gången tittade han på mig med en allvarlig blick. För en sekund glömde jag allt runt omkring när jag tittade in i dem bruna ögonen och vi glömde bort att det fanns andra i kön. Ett högt tuuut hördes från bilen bakom oss då det slått från rött till grönt. Vi båda harklade till och Justin fortsatte att köra.
Justin parkerade bilen vid en jätte fin park som finns här i Stratford men fast den är så fin brukar det inte vara så jätte mycket folk. Vi båda gick sida vid sida helt tysta mot den mer centrala delen av parken. När vi kom fram slog vi oss ner på en bänk och jag tog fram en snickers jag köpte tidigare idag i skolans cafeteria och började mumsa på den. Innan vi hann säga något hörde vi höga skratt och en mansröst som ropade efter någon. Både jag och Justin vände oss om mot ljudet. En lagom kraftig man sprang efter en ungefär 2 årig pojke. Pojken skrattade och tyckte leken var rolig medans pappan irriterat försökte få tag på pojken för jag tror dem skulle hem.
Justins perspektiv
Synen av mannen som sprang var verkligen skrattretande och det faktum att han snubblade på sina egna fötter och ramlade + att byxorna åkte ner så man såg halva av hans riktigt bleka röv, gjorde det verkligen inte bättre. Både jag och Sarah brast ut i ett högljutt skratt. Medans vi skrattade tittade jag diskret på Sarah som skrattade så mycket att det såg ut som om hon skulle kissa på sig. Till och med när hon rynkade hela ansiktet i skratt var hon vacker och hennes skratt ska vi inte ens tala om.
Tillsist fick mannen tag på ungen som sparkade och grät medans pappan surt satte fast honom i vagnen och gav honom en lite väl aggressiv utskällning. Sarah hade äntligen lugnat ner lite men hon andades fortfarande häftigt.
"Your laugh is so beautiful." Hon tittade på mig och log snett samtidigt som hennes ena ögonbryn höjdes.
"Oh really." Hon makade lite på sig och satte sig väldigt nära mig.
"Really" Hon tittade snett på mig och log lite busigt mot mig. Hon kom ännu närmare mig. En del av mig tyckte att detta som kanske var på väg att hända var fel. Jag visste mycket väl vad Chaz tyckte om henne och tänk på alla kameror som folk kan knäppa foton med. Men samtidigt var det en del av mig som ville det så mycket.
Nu var hon så när mig att jag kände hennes varma andedräkt som luktade gott av sött från chokladen, mot mitt ansikte. Jag gjorde mig beredd och skulle precis luta mig fram den sista biten när hon förde sin ena hand precis mellan våra ansikten och tog en stor tugga av hennes snickers. Hon tittade på mig busigt samtidigt som hon långsamt tuggade på chokladen.
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
Vad tycker ni ska hända härnäst? ;) Btw tack för alla kommentarer men när vi ber om t.ex. 5 kommentarer menar vi från olika IP ;) Men tack ändå för alla kommentarer dem peppar verkligen! // Gabbi
"Hi homeboy, wazzup?" Jag gjorde till min röst och försökte låta som någon slags gangsta' vilket blev helt fail så vi båda började skratta.
"Not much, just talking to a beautiful young lady." Såklart skulle han flörta, haha. Så typiskt Justin.
"Oh really ;) It's not okay to lie I mean haven't you seen my outfit?" Vi hade stannat vid ett röd ljus så han vred på huvudet och tittade med den dära intensiva blicken igen.
"A beauty fits in everything." Alltid när han flörtade så sa han det skojsamt men denna gången tittade han på mig med en allvarlig blick. För en sekund glömde jag allt runt omkring när jag tittade in i dem bruna ögonen och vi glömde bort att det fanns andra i kön. Ett högt tuuut hördes från bilen bakom oss då det slått från rött till grönt. Vi båda harklade till och Justin fortsatte att köra.
Justin parkerade bilen vid en jätte fin park som finns här i Stratford men fast den är så fin brukar det inte vara så jätte mycket folk. Vi båda gick sida vid sida helt tysta mot den mer centrala delen av parken. När vi kom fram slog vi oss ner på en bänk och jag tog fram en snickers jag köpte tidigare idag i skolans cafeteria och började mumsa på den. Innan vi hann säga något hörde vi höga skratt och en mansröst som ropade efter någon. Både jag och Justin vände oss om mot ljudet. En lagom kraftig man sprang efter en ungefär 2 årig pojke. Pojken skrattade och tyckte leken var rolig medans pappan irriterat försökte få tag på pojken för jag tror dem skulle hem.
Justins perspektiv
Synen av mannen som sprang var verkligen skrattretande och det faktum att han snubblade på sina egna fötter och ramlade + att byxorna åkte ner så man såg halva av hans riktigt bleka röv, gjorde det verkligen inte bättre. Både jag och Sarah brast ut i ett högljutt skratt. Medans vi skrattade tittade jag diskret på Sarah som skrattade så mycket att det såg ut som om hon skulle kissa på sig. Till och med när hon rynkade hela ansiktet i skratt var hon vacker och hennes skratt ska vi inte ens tala om.
Tillsist fick mannen tag på ungen som sparkade och grät medans pappan surt satte fast honom i vagnen och gav honom en lite väl aggressiv utskällning. Sarah hade äntligen lugnat ner lite men hon andades fortfarande häftigt.
"Your laugh is so beautiful." Hon tittade på mig och log snett samtidigt som hennes ena ögonbryn höjdes.
"Oh really." Hon makade lite på sig och satte sig väldigt nära mig.
"Really" Hon tittade snett på mig och log lite busigt mot mig. Hon kom ännu närmare mig. En del av mig tyckte att detta som kanske var på väg att hända var fel. Jag visste mycket väl vad Chaz tyckte om henne och tänk på alla kameror som folk kan knäppa foton med. Men samtidigt var det en del av mig som ville det så mycket.
Nu var hon så när mig att jag kände hennes varma andedräkt som luktade gott av sött från chokladen, mot mitt ansikte. Jag gjorde mig beredd och skulle precis luta mig fram den sista biten när hon förde sin ena hand precis mellan våra ansikten och tog en stor tugga av hennes snickers. Hon tittade på mig busigt samtidigt som hon långsamt tuggade på chokladen.
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
Vad tycker ni ska hända härnäst? ;) Btw tack för alla kommentarer men när vi ber om t.ex. 5 kommentarer menar vi från olika IP ;) Men tack ändå för alla kommentarer dem peppar verkligen! // Gabbi
Bieber Romance Chapter 15 - Something's going on
Jag drog fram nyckel från fickan och låste upp dörren. Försiktigt stängde jag dörren bakom mig. Från köket hörde jag höga röster.
"Okay I understand. Yes.. Well I don't know... No she won't react in a good way! Trust me she won't! But there is one thing you have to promise me! Don't tell Sarah!"
"Okay I understand. Yes.. Well I don't know... No she won't react in a good way! Trust me she won't! But there is one thing you have to promise me! Don't tell Sarah!"
These days have been crazy but I wouldn't change a thing!
Glatt tittade jag på mina följare som hade ökats med 10 st. Den lille muspekaren klickade på followers och där såg jag att Ryan, Chaz och Justin nu följde mig. Innan jag stängde ner datan tittade jag på Mentions och Retweets. Min senaste tweet hade precis blivit RT så jag klickade på tweetet för att se vem det var som RT. Nästan längst ner så stod det Retweeted by @justinbieber. Jag blev glad över att se det för det betyder att han haft kul också. Kanske till och med lika kul som jag har haft det.
.
"Hi." I dörröppningen stod mamma och log mot mig.
"Hi." Hon gick fram och satte sig på sängkanten mitt i mot mig. Det blev tyst och det ända som sprang runt i huvudet på mig var vad mamma tidigare sagt när hon pratade i telefon.
"Is it something you want to tell me?" Jag försökte att spela som om jag inte hade hört något om 'hemligheten' vilket verkade funka. Hon höjde bara på ögonbrynen och ryckte på axlarna.
"No, not really." Jag nickade och ett svagt "Okej" slank ut ur munnen.
"Should I?" Jag ryckte lite lätt på huvudet.
"Should I?" Jag ryckte lite lätt på huvudet.
"No, I'm just wondering if you wanted to tell me something because you came in to my room."
"I just wanted to say that the dinner is ready in like five minutes." Hon la handen på mitt smalben och klappade det lätt.
"Okey." Hon reste sig upp och gick ner igen. Mobilen vibbrerade bredvid mig och jag kollade vem det var. Justins namn lyste starkt på skärmen.
"Hi. :) Do you what to do something after school tomorrow?"
"Hi! :D Sure."
.
Förutom ljudet av knivarna och gafflarnas skrammel så var det tyst. Det var raka motsatsen mot vad det brukar vara. Det måste vara något som är fel men vad?
"So, is it something between you and Justin?" Mamma tittade på mig och la upp lite mer sallad på sin tallrik.
"I don't know, maybe." Jag släppte besticken så ett klingande ljud hördes när dem träffade tallrickens porslin.
Hon log mot mig.
"He likes you, I know that." Jag la huvudet lite på sné och log ner mot bordet. "The way he looks at you and says your name. It reveals everything."
Jag skrattade lite.
"You like him." Mamma drog in läpparna och sköt salladsskålen åt sidan. Jag kollade genast upp.
"No I don't!" Hennes huvudet åkte lite åt sidan och kollade allvarligt på mig.
"Okey! Maybe a little." Sa jag tyst och fortsatte att hugga in på den grillade kycklingen. För att vara ärlig visste jag inte svaret på det. Visst fick jag lite pirriga känslor och han var grymt snygg men jag har bara haft dåliga upplevelser med killar så vad vet jag om att vara kär.
Jag kollade på min egna spegelbild i badrummet. Mitt hår var uppsatt i en hög slarvig bulle och jag torkade av mitt ansikte. Mina förberedelser för en god natts sömn var klar och jag gick till sängen. Jag kröp under täcket och låg tyst och tittade runt i rummet.
Utan förvarning vibbrerade mobilen och jag hoppade till. På displayen hade jag fått två nya sms. Ett från Chaz och ett från Justin. Jag öppnade nyfiket Justins sms först.
.
"Goodnight sweetheart. ;) xx Justin."
Jag log och svarade snabbt.
"Goodnight ;D xx Sarah"
.
Jag öppnade Chaz sms och läste.
"Goodnight. See you tomorrow. :)"
"Goodnight. :P"
I morgon var det skola och jag skulle förklara mig för Ajyden om händelsen på festen.
Att det inte alls gick som jag hade tänkt mig...
Hur kommer det att gå? :/ Kommer Ajyden förlåta henne? Vad tror ni?
Kommentera!!!:D // Angelina TACK FÖR ALLA KOMMENTARER OCH SPECIELLT TILL SAGA HAHAHA <3
Är ni sugna på ett litet länkbyte? Kolla ner!
Ja, vi har bestämt oss nu att köra med lite länkbyten! :)
Vi ställer inga krav på att ni ska ha si och så många besökare eller något liknande för att göra detta utan det är bara att skicka iväg ett litet mejl till [email protected] där du eller ni skriver följande:
- Vad din/er blogg heter
- Ifall du/ni vill ha någon speciell beskrivning eller länktext
Så där enkelt var det. :) I detta 'ingår' ett separat inlägg med en länkning och vad ni kanske vill att vi ska skriva t.ex handlingen om er novell (Även detta skriver ni i mejlet) och några goda ord från oss samt en länkning i menyn!
.
Nästa chapter är även på gång så håll ögonen öppna!
Hugs
Angelina och Gabbi!
UPDATE: OM det är någon som är duktig och kan tänka sig att göra en gratis design till oss så är det jätte rart om du skulle skriva ett mejl till oss!! :)
Bieber Romance Chapter 14 - Horse riding
Chockat smekte jag området hans läppar nuddat min hud. Det var ju bara en kompis puss men ändå fick han mig att känna på ett sätt jag aldrig gjort innan. Snurrig i huvudet gick jag tillbaka mot sängen med Justin i tankarna. Det ska verkligen bli kul att lära känna honom mer för han verkar vara riktigt snäll och jag kan inte undgå känslan av att det verkligen är något speciellt med honom...
(Justins outfit)
Justins perspektiv
"JUSTIN DREW BIEBER!" En sträng röst drog bort mig från sömnen.
WHERE WERE YOU LAST NIGHT?! I WAS WORRIED SICK ABOUT YOU!" Sakta öppnade jag ögonen och såg hur mamma tittade på mig med en hård blick. Nyvaket satte jag mig upp och gäspade stort.
"Mom I'm sorry but I was hanging out with Chaz, Ryan, Kylie and Sarah." Att jag sa förlåt verkade inte lugna ner mamma utan hon såg snarare ännu argare ut.
"I'm sorry doesn't make what you did right and who is Kylie and Sarah?"
"I know it doesn't but I really am sorry if you were worried but the cellphone was invented years ago so I think sending a text or calling is possible." Mamma skrattade lite och hon satte sig ner bredvid mig.
"So who are those girls? Any potential girlfriends?" Hon pratade med en sådan där typisk mammig röst. Jag himlade trött med ögonen åt henne. Visst var båda snygga och Sarah kanske var lite snyggare men jag tittar inte på dem på det sättet.
"Sarah is babysitting Jaz and Jaxon and Kylie is her bestfriend." Hon nickade och log vänligt.
"Okay, well I'm going to leave you alone for a while, I'm going with Granny and Grandpa to the cottage lake. Are you hanging out with them today also?" Sängen rörde på sig när hon steg upp från den och gick mot dörren.
"Yeah I am in about..." Jag tittade på klockan. Klockan på Iphonen visade 10.00 am.
"2-3 hours." Mamma nickade och gav mig en liten slängpuss innan hon försvann ut genom dörren.
"Mom I'm sorry but I was hanging out with Chaz, Ryan, Kylie and Sarah." Att jag sa förlåt verkade inte lugna ner mamma utan hon såg snarare ännu argare ut.
"I'm sorry doesn't make what you did right and who is Kylie and Sarah?"
"I know it doesn't but I really am sorry if you were worried but the cellphone was invented years ago so I think sending a text or calling is possible." Mamma skrattade lite och hon satte sig ner bredvid mig.
"So who are those girls? Any potential girlfriends?" Hon pratade med en sådan där typisk mammig röst. Jag himlade trött med ögonen åt henne. Visst var båda snygga och Sarah kanske var lite snyggare men jag tittar inte på dem på det sättet.
"Sarah is babysitting Jaz and Jaxon and Kylie is her bestfriend." Hon nickade och log vänligt.
"Okay, well I'm going to leave you alone for a while, I'm going with Granny and Grandpa to the cottage lake. Are you hanging out with them today also?" Sängen rörde på sig när hon steg upp från den och gick mot dörren.
"Yeah I am in about..." Jag tittade på klockan. Klockan på Iphonen visade 10.00 am.
"2-3 hours." Mamma nickade och gav mig en liten slängpuss innan hon försvann ut genom dörren.
.
Jag tog en macka och smsade Sarah.
"I'll be at your place about 10 min. If it's okey that i come earlier?" Jag skulle egentligen inte vara hos henne förens om en timme men jag hade blivit klar tidigare och hade allmänt tråkigt.
"Sure, i just going to put on some clothers and all that kind of stuff.^^"
"Nah you don't have to if you don't wanna ;)"
"Really funny Bieber -.-"
Jag skrattade åt vår konversation medans jag klädde på mig. När jag sprutat på lite parfym och kände mig helt klart, gick jag ner för trappan och gick genom det nu tomma huset. Att Kenny inte var här för att skydda mig oroade mig inte. Konstigt nog var hysterin runt mig här i Stratford väldigt lugn. Lugnt strosade jag ner för Stratfords gator i det härliga vädret. Solen lyste men det var ganska kyligt men absolut inte kallt. Sarah's lägenhets område syntes därframme så jag ökade på stegen en aning. Porten var redan öppen så jag gick in och tryckte på hissen. Efter en liten stund kom den och jag tryckte på våning 5.
En ringklocka fanns bredvid dörren så jag tryckte på den. Snabbt öppnades dörren av en kvinna med mörkt hår med lite spanska drag. Jag antog att det måste vara Sarah's mamma som nu stod i dörröppningen så jag sträckte artigt fram handen och presenterade mig som Justin Bieber.
"Hi I'm Maria Castañeda, Sarah Jensen's mom."
"Nah you don't have to if you don't wanna ;)"
"Really funny Bieber -.-"
Jag skrattade åt vår konversation medans jag klädde på mig. När jag sprutat på lite parfym och kände mig helt klart, gick jag ner för trappan och gick genom det nu tomma huset. Att Kenny inte var här för att skydda mig oroade mig inte. Konstigt nog var hysterin runt mig här i Stratford väldigt lugn. Lugnt strosade jag ner för Stratfords gator i det härliga vädret. Solen lyste men det var ganska kyligt men absolut inte kallt. Sarah's lägenhets område syntes därframme så jag ökade på stegen en aning. Porten var redan öppen så jag gick in och tryckte på hissen. Efter en liten stund kom den och jag tryckte på våning 5.
En ringklocka fanns bredvid dörren så jag tryckte på den. Snabbt öppnades dörren av en kvinna med mörkt hår med lite spanska drag. Jag antog att det måste vara Sarah's mamma som nu stod i dörröppningen så jag sträckte artigt fram handen och presenterade mig som Justin Bieber.
"Hi I'm Maria Castañeda, Sarah Jensen's mom."
"Nice to meet you. Is Sarah home?" Hon nickade och släppte in mig.
"I guess you know were her room is."
"Yeah." Jag gick mot hennes rum och knackade lätt på den vita dörren.
"Wait. Just a minute." Strax där efter ropade hon "come in" så utan att öppnade jag dörren. Där inne stod Sarah i bara handduk.
"AAAAH JUSTIN LOOK AWAY NOW!" Chockat vände jag mig om. När chocken lagts sig började jag skratta högt åt hela situationen.
"Nice looking body you have." Sa jag skämtsamt när jag vänt mig om och hon hade dragit på sig kläder.
"AAAAH JUSTIN LOOK AWAY NOW!" Chockat vände jag mig om. När chocken lagts sig började jag skratta högt åt hela situationen.
"Nice looking body you have." Sa jag skämtsamt när jag vänt mig om och hon hade dragit på sig kläder.
.
"Ha-ha." Jag skrattade och satte mig på sängen. Hon gick tillbaka in på toaletten och antagligen så rotade hon runt i sin sminkväska .
.
"Just so you know, you don't need make up. You are beautiful without make up to."
.
"Thank you." Det ekade mellan badrumsväggarna och jag slängde upp benen på sängen.
"Just telling you the truth."
Efter runt en minut kom hon ut med en naturlig sminkning. Hon gick fram till skrivbordet, tog upp sin mobil och smsade till någon.
"Kylie is here about 30 minutes." Jag nickade.
"So what do you whant to do?"
Sarahs perspektiv
Jag tänkte efter en lång stund tills jag kom på något som kunde varit riktigt roligt.
"Can't we go horseriding?" Justin tittade på mig med en skeptiskt blick.
"Do I look like the type who goes horse riding?" Jag höjde på ena ögonbrynet.
"Oh I get it, Justin Bieber the big popstar is to fancy to go horse riding."
"Is that a challenge?" Han tittade på mig med ett flin i ansiktet.
"Maybe it is." sa jag och blinkade flörtigt med ena ögat.
"Challenge accepted." Han blinkade tillbaka mot mig och bet sig i läppen igen. Gosh, sexy säger jag bara.
Ungefär 30 minuter senare hörde jag Kylie's röst i hallen och hur hon pratade med mamma (som äntligen kommit hem). En minut senare öppnades dörren och Kylie steg in. Hon kom fram till mig och gav mig en kram innan hon gick till Justin och gav honom en kram som varade lite väl länge men Justin såg inte ut att klaga.
"What are you guys up to?" Frågan verkade vara mer riktad till Justin eftersom dem båda tittade på varandra.
"Nothing, we've been talking and chilling." Kylie log stort mot Justin och han log lika vänligt tillbaka. Utan att jag ville det kände jag en känsla inom mig. Nästan lite... Avundsjuk.
"They just sat there staring at eachother"
Dem bara fortsatte att sitta där och titta varandra i ögonen men tillsist blev det lite jobbigt.
"Ehhm guys are you there?" Båda två skakade lite på huvudet och kom tillbaka till verkligheten. Nästan direkt därefter hörde jag två mörka röster i hallen som måste tillhöra Ryan och Chaz. Snabbt ställde jag mig upp och gick ut till hallen för jag började bli rastlös och ville verkligen ut och rida i det fina "bergsområdet" lite utanför Stratford.
***********
I Justin's Range Rover satt jag och Kylie och fjantade oss och tog massa flummiga bilder medans killarna muttrade över att vi skulle rida. Fast kände jag Justin rätt visste jag att han knappast skulle dra sig ur en utmaning.
Farten började sakta avta och jag såg hur vi svängde in på en liten parkeringsplats. Vi alla knäppte upp bältet och steg ut. Det fina bergsområdet tog verkligen andan ur en. Lite högre upp på bergen/kullarna fanns en liten stuga där man anmälde sig och sedan gick man mot hästarna. En man steg ur när han såg oss och han presenterade sig som Matthew. Som tur var, var han gammal och kände säkert inte till Justin Bieber så det blev inget fotografi tagande eller något sådant. Bakom kullarna såg vi några hästar som stod och betade på det fina gröna gräset. En häst fångade mitt intresse extra mycket. Den var brun med en vit fläck mitt på pannan.
"Sarah, stand next to the horse and let me take a picture." Chaz hade höjt sin Blackberry och riktat den mot mig. Snabbt ställde jag mig bredvid hästen och intog en pose med et glatt leende.
"Does everyone know how to ride?" Matthew tittade frågande på oss och såg väldigt lättad ut när alla nickade som svar. Med det sagt lämnade han oss och sa att vi hade 2 timmar på oss att rida runt.
***********
Hög och falsk sång hördes ljudligt i bilen på vägen hem. Denna dagen hade varit riktigt rolig och vi alla hade kommit varandra mycket närmare. Jag kunde nu verkligen säga att Justin och Ryan var mina vänner vilket gladde mig starkt. Först lämnade vi av Chaz och Ryan. När vi lämnat av dem fortsatte vi att prata och skratta och jag älskade verkligen Justin skratt. Det lät så gulligt och verkligen glatt. Sen var det dags att säga till Kylie och man märkte verkligen att hon ville stanna kvar men skolan börjar som vanligt igenom imorgon.
"Do you have summer break in a week or how is it?" Frågade Justin när vi börjat köra igen.
"Yeah we do. How long are you staying here?"
"I'm going back in 2 weeks to Atlanta then to LA and then I'll come back here 4 weeks after I've left." Jag nickade lite och vände mig om mot honom. Han satt helt fokuserat på vägen men han log när han såg jag tittade på honom.
"I hope you want to hang out with me more?" sa han efter en liten stunds tystnad.
"Of course I want to." Bilen saktade ner och stannade på lägenhetsområdets parkering.
"See you when I see you then, Bieber." Jag gav han en liten blink och han gav mig den intensiva blicken bara han kunde ge, innan jag stängde dörren och han körde iväg.
Jag drog fram nyckel från fickan och låste upp dörren. Försiktigt stängde jag dörren bakom mig. Från köket hörde jag höga röster.
"Okay I understand. Yes.. Well I don't know... No she won't react in a good way! Trust me she won't! But there is one thing you have to promise me! Don't tell Sarah!"
Vad är det Sarah inte får veta? Och varför känner Sarah avundsjuka? Tack för alla kommentarer jag menar det YOU ROCK <3// Gabbi (kiiing med string lol) och Angelina (Kingen utan k haha skoja <3)
"Do you have summer break in a week or how is it?" Frågade Justin när vi börjat köra igen.
"Yeah we do. How long are you staying here?"
"I'm going back in 2 weeks to Atlanta then to LA and then I'll come back here 4 weeks after I've left." Jag nickade lite och vände mig om mot honom. Han satt helt fokuserat på vägen men han log när han såg jag tittade på honom.
"I hope you want to hang out with me more?" sa han efter en liten stunds tystnad.
"Of course I want to." Bilen saktade ner och stannade på lägenhetsområdets parkering.
"See you when I see you then, Bieber." Jag gav han en liten blink och han gav mig den intensiva blicken bara han kunde ge, innan jag stängde dörren och han körde iväg.
Jag drog fram nyckel från fickan och låste upp dörren. Försiktigt stängde jag dörren bakom mig. Från köket hörde jag höga röster.
"Okay I understand. Yes.. Well I don't know... No she won't react in a good way! Trust me she won't! But there is one thing you have to promise me! Don't tell Sarah!"
Vad är det Sarah inte får veta? Och varför känner Sarah avundsjuka? Tack för alla kommentarer jag menar det YOU ROCK <3// Gabbi (kiiing med string lol) och Angelina (Kingen utan k haha skoja <3)
10 KOMMENTARER FÖR MER <3 men vi uppskattar alla :)
Lite ord från Angelina
Måste bara säga att det är Gabbi som förtjänar all bra och god kritik. Jag har inte klarat av att skriva ett helt kapitel själv utan hennes hjälp! Hon är helt enkelt Bieberromance idéspruta.:O Usch och fy på mig. >.< Men iallafall så vill jag att ni ska veta att hon är duktigast på att uppdatera just nu .... :)
Hahaha! En stor applåd till henne!
Hugs
Angelina
AWWW TACK SÅ MYCKET :D // GABBI <3
Bieber Romance Chapter 13 - The kiss
Tröttheten kom smygandes över mig och ögonlocken blev tyngre och tyngre och sömnen hade ett hårt grepp om mig. Halvt inne i drömmarnas värld hörde jag ett högt kras från hallen. Kanske mamma äntligen har kommit hem. Men fast jag försökte blunda och falla in i drömmarnas värld igen, försvann inte oroligheten. Tunga steg fick trägolvet där utanför att knarra och knaka.
Okej nu vet jag verkligen att det inte är mamma för när hon går har hon inte sådär tunga steg.
Men om det inte är mamma.... Vem är det då?
Jag satte mig upp och drog täcket närmare mig medans fotstegen kom närmare. Hela kroppen skakade och jag var grymt rädd- Dörren till mitt rum öppnades och ett välbekant ansikte syntes i mörkret.
"Sarah?! Are you sleeping?"
Justins hesa röst gick inte att ta miste om.
"No, I'm just talking in my sleep." Sa jag sarkastiskt. Han skrattade och kom in.
"You forgot to look the door so..." Han kom och satte sig jämte mig.
"Is it locked now?" Han nickade.
"Yeah..." Hans ögon lös i det mörka rummet.
Jag drog snabbt handen genom håret och fixade till det lite diskret för man vill ju inte se ut som en katastrof, hehe.
"So why are you here? Shouldn't you sleep or something?" Justin skrattade till lite.
"I have to get to know the person that will babysitt my two little angels." Han blinkade till med ena ögat och slickade sig lite om läpparna. För att vara ärlig såg det grymt sexigt ut.
"Okay..."
"If it's okay that I'm here I mean I don't think I can walk in anyone's house 'cause I'm Justin Bieber I mean I really want to get to..."
"Daaamn cool it down boy, haha!" Justin hade avbrutit mig med hans babbel som verkligen inte hade en endaste punkt.
"If it wasn't okay I would have kicked you out ;)"
"Sorry, well lets do the game 10 questions. You ask me questions but of course it can be more than 10. You start." Jag nickade lite lätt och rätade på mig. Justin följde mitt exempel och lutade sig mot sänggaveln.
"Are you single?" Egentligen brydde jag mig inte så mycket om han var det eller inte men jag kom inte på något bättre.
"Yes m'am I am." Att han var singel kom som en liten chock. Han var ju omringad av tjejer 24/7.
"Have you had your first kiss yet?"
"Yes I have." svarade jag sanningsenligt för den hade jag fått för typ 2 år sedan.
"What do you think about Kylie?" Om hon nu gillade honom ska jag, som den bra vännen jag är, hjälpa henne att lägga in en stöt.
"I don't really know... She seems nice but there's something... As I said I don't know."
"She's super nice but whenever she likes a guy she acts really weird but if you give her a chance as friends you'll notice that she's super nice. + you have to admit she's really good looking too!"
"Haha I guess she is good looking but I know a girl who would beat her anytime." Det lät lite taskigt att säga så men samtidigt tog nyfikenheten över vem det var tog helt över.
"Really who is this girl?" Justin log snett och bet sig i läppen. Jag fattar varför tjejer är runt omkring han 24/7 för han vet verkligen vad man ska göra för att vara charmig.
"Look in the mirror and you'll see her." Inombords himlade jag med ögonen.
"Thank you." sa jag med ett lätt leende. Även om Justin är hur charmig som helst har jag (inte för att skryta) hört det hur många gånger som helst, så tyvärr har alla dem idioterna som sagt det förstört det fina med dem orden.
"I thought you were going to blush or something." Han lät sårad på skoj. Jag knuffade till han lite lätt och skrattade.
"I'm sorry to dissapoint you but unfourtanetely all those douches who said those words, destroyed the kindness in those word." Genast började jag tänka på Kyle vilket ledde till Ayjdan. Jag hade fortfarande inte sagt förlåt och jag kan fortfarande inte fatta hur jag kunde såra någon så djupt. Tänk att en endaste person kan förändra en så mycket.
"You want to tell me about it?" Hans röst lät så mjuk och den fick den dåliga känslan inom mig att försvinna. Så jag bestämde mig att berätta. Jag tog ett djupt andetag.
"When I moved here with my mom when I was 10 years old, we almost had to live on the street if it wasn't for Kylie and her mom. A few years later when I was thirteen I met this guy named Kyle who goes to my school. He's the same age as you but at the time he was 16. He treeted me really good but then he became really aggressive and all he did was trying to get in my pants. When I told him I had enough he said "but don't you get it? When you hang out with me you'll be popular and you will never be teased or bullied ever again." At the time I didn't understand what he was trying to do so I forgave him and we didn't break up. But later on he tried again and I didn't care if I got bullied 'cause I would rather get bullied than raped. So I left him and apparently a lot of guys liked me and thought I was hot which gave me popularity among many but also alot of hate. All the popularity is really fun but alot of people try to use me which I don't really get 'cause it's just popularity in one little school! I'm not a big celebrity."
Jag drog snabbt handen genom håret och fixade till det lite diskret för man vill ju inte se ut som en katastrof, hehe.
"So why are you here? Shouldn't you sleep or something?" Justin skrattade till lite.
"I have to get to know the person that will babysitt my two little angels." Han blinkade till med ena ögat och slickade sig lite om läpparna. För att vara ärlig såg det grymt sexigt ut.
"Okay..."
"If it's okay that I'm here I mean I don't think I can walk in anyone's house 'cause I'm Justin Bieber I mean I really want to get to..."
"Daaamn cool it down boy, haha!" Justin hade avbrutit mig med hans babbel som verkligen inte hade en endaste punkt.
"If it wasn't okay I would have kicked you out ;)"
"Sorry, well lets do the game 10 questions. You ask me questions but of course it can be more than 10. You start." Jag nickade lite lätt och rätade på mig. Justin följde mitt exempel och lutade sig mot sänggaveln.
"Are you single?" Egentligen brydde jag mig inte så mycket om han var det eller inte men jag kom inte på något bättre.
"Yes m'am I am." Att han var singel kom som en liten chock. Han var ju omringad av tjejer 24/7.
"Have you had your first kiss yet?"
"Yes I have." svarade jag sanningsenligt för den hade jag fått för typ 2 år sedan.
"What do you think about Kylie?" Om hon nu gillade honom ska jag, som den bra vännen jag är, hjälpa henne att lägga in en stöt.
"I don't really know... She seems nice but there's something... As I said I don't know."
"She's super nice but whenever she likes a guy she acts really weird but if you give her a chance as friends you'll notice that she's super nice. + you have to admit she's really good looking too!"
"Haha I guess she is good looking but I know a girl who would beat her anytime." Det lät lite taskigt att säga så men samtidigt tog nyfikenheten över vem det var tog helt över.
"Really who is this girl?" Justin log snett och bet sig i läppen. Jag fattar varför tjejer är runt omkring han 24/7 för han vet verkligen vad man ska göra för att vara charmig.
"Look in the mirror and you'll see her." Inombords himlade jag med ögonen.
"Thank you." sa jag med ett lätt leende. Även om Justin är hur charmig som helst har jag (inte för att skryta) hört det hur många gånger som helst, så tyvärr har alla dem idioterna som sagt det förstört det fina med dem orden.
"I thought you were going to blush or something." Han lät sårad på skoj. Jag knuffade till han lite lätt och skrattade.
"I'm sorry to dissapoint you but unfourtanetely all those douches who said those words, destroyed the kindness in those word." Genast började jag tänka på Kyle vilket ledde till Ayjdan. Jag hade fortfarande inte sagt förlåt och jag kan fortfarande inte fatta hur jag kunde såra någon så djupt. Tänk att en endaste person kan förändra en så mycket.
"You want to tell me about it?" Hans röst lät så mjuk och den fick den dåliga känslan inom mig att försvinna. Så jag bestämde mig att berätta. Jag tog ett djupt andetag.
"When I moved here with my mom when I was 10 years old, we almost had to live on the street if it wasn't for Kylie and her mom. A few years later when I was thirteen I met this guy named Kyle who goes to my school. He's the same age as you but at the time he was 16. He treeted me really good but then he became really aggressive and all he did was trying to get in my pants. When I told him I had enough he said "but don't you get it? When you hang out with me you'll be popular and you will never be teased or bullied ever again." At the time I didn't understand what he was trying to do so I forgave him and we didn't break up. But later on he tried again and I didn't care if I got bullied 'cause I would rather get bullied than raped. So I left him and apparently a lot of guys liked me and thought I was hot which gave me popularity among many but also alot of hate. All the popularity is really fun but alot of people try to use me which I don't really get 'cause it's just popularity in one little school! I'm not a big celebrity."
Hela tiden hade Justin varit tyst och tittade på mig. Någon gång kanske han sa "mm" eller "okay" men han lät mig till största delen prata utan att avbryta och det var jag glad för.
Justin's tumme smekte mig på kinden när han torkade bort en tår som ofrivilligt runnit ner
"You must think I'm the weakest little girl ever but the fact that they treat me like I'm just some toy they can play around with, really hurts my feelings." Hans händer satte han på mina kinder och förde mitt ansikte rakt fram så jag såg rätt in i hans ögon.
"Don't ever think that again. Maybe I just met you but you seem like a really nice girl and you don't deserve all of that! Never ever forget who you really are even though people try to change you into something they want you to be like." Han kramade om mig hårt och den säkerheten jag fick i hans famn var något jag behövde just nu.
"Thank you Justin. You really are something special." Han log snett mot mig innan han reste på sig.
"I guess I gotta get going now. Thanks for not kicking me out or yelling at me." Vi båda skrattade till lite medans vi gick till hallen.
"No problem, the pleasure was on my side." Han knöt klart sina skor innan ställde sig upp. Han tog några steg mot mig och han kom närmare och närmare. Nervositeten steg inom mig när han stod riktigt nära mig. Sakta lutade han sig närmare mig men den intensiva blicken han hade gjorde mig helt avtrubbad. Hans huvud svängde lite åt höger och hans mjuka läppar nuddade försiktigt min högra kind innan han gav mig en sista intensiv blick och gick ut genom dörren.
Chockat smekte jag området hans läppar nuddat min hud. Det var ju bara en kompis puss men ändå fick han mig att känna på ett sätt jag aldrig gjort innan. Snurrig i huvudet gick jag tillbaka mot sängen med Justin i tankarna. Det ska verkligen bli kul att lära känna honom mer för han verkar vara riktigt snäll och jag kan inte undgå känslan av att det verkligen är något speciellt med honom...
Idag har jag (Gabbi) mycket tid så ifall ni vill ha många chapters idag får ni kommentera mycket! ;) <3
Justin's tumme smekte mig på kinden när han torkade bort en tår som ofrivilligt runnit ner
"You must think I'm the weakest little girl ever but the fact that they treat me like I'm just some toy they can play around with, really hurts my feelings." Hans händer satte han på mina kinder och förde mitt ansikte rakt fram så jag såg rätt in i hans ögon.
"Don't ever think that again. Maybe I just met you but you seem like a really nice girl and you don't deserve all of that! Never ever forget who you really are even though people try to change you into something they want you to be like." Han kramade om mig hårt och den säkerheten jag fick i hans famn var något jag behövde just nu.
"Thank you Justin. You really are something special." Han log snett mot mig innan han reste på sig.
"I guess I gotta get going now. Thanks for not kicking me out or yelling at me." Vi båda skrattade till lite medans vi gick till hallen.
"No problem, the pleasure was on my side." Han knöt klart sina skor innan ställde sig upp. Han tog några steg mot mig och han kom närmare och närmare. Nervositeten steg inom mig när han stod riktigt nära mig. Sakta lutade han sig närmare mig men den intensiva blicken han hade gjorde mig helt avtrubbad. Hans huvud svängde lite åt höger och hans mjuka läppar nuddade försiktigt min högra kind innan han gav mig en sista intensiv blick och gick ut genom dörren.
Chockat smekte jag området hans läppar nuddat min hud. Det var ju bara en kompis puss men ändå fick han mig att känna på ett sätt jag aldrig gjort innan. Snurrig i huvudet gick jag tillbaka mot sängen med Justin i tankarna. Det ska verkligen bli kul att lära känna honom mer för han verkar vara riktigt snäll och jag kan inte undgå känslan av att det verkligen är något speciellt med honom...
Idag har jag (Gabbi) mycket tid så ifall ni vill ha många chapters idag får ni kommentera mycket! ;) <3
Bieber Romance Chapter 12 - Seven minutes in heaven
Jag la till hans nummer innan det knackade på dörren jag öppnade den och möttes av Chaz léende.
"Hi." Vi kramade om varandra och förvånat kollade han på Justin.
"Justin?" Justin stod med öppen mun - lika chockad som Chaz.
"Ch-Chaz?"
Min blick pendlade mellan dem. Så ryckterna var sanna... Dem båda var som fast frusna. Jag höjde ögonbrynen ytterligare och såg hur både Justin och Chaz började skratta lite chockat. Det var som en pause och play knapp. Dem bara gick fram och 'grabbkramade'. Ni vet handslaget i början som senare leder till en eller flera klappar på ryggen. Kylie och jag kollade förvånat på varandra och ryckte lite på axlarna. Vi gick in till mitt rum. Till min lättnad men samtidigt förvåning, var inte mamma hemma. Jag tog ledningen in och när jag vände mig glatt om såg jag hur Justin och Chazs blickar undersökte mitt rum.
"So, this is my room." Mina armar åkte ut på vardera sida och lika snabbt lät jag dem falla till sidorna.
"It seems cozy." Justin gick mitt i rummet med händerna i fickorna utan att hans blick stannade. Den sneglade mellan fotona som satt utspridda på dem vita väggarna, den stora dubbelsängen bakom mig, skrivbordet vid min vänstra sida, min lilla walk in closet och allt det andra. Ett foto fångade Chaz och Justin's uppmärksamhet extra mycket. På fotot stod jag och Kylie i en pose. Det fotot hade en hobbyfotograf tagit som hade en studio här i Stratford.
"W-wow. Uhhm I mean... You look really stunning! Why aren't you a model Sarah?" Justin kollade chockat på mig en stund innan han snabbt tittade tillbaka på fotot med stort intresse. Kylie såg lite sur ut att dem bara pratade om mig men hon var minst lika vacker, om inte vackrare.
"Thank you so much but Kylie looks so much more beautiful." Lite klumpigt försökte jag få dem att säga att dem tyckte hon var lika vacker.
"Of course she is." Justin gav henne ett leende och det såg ut som om hon blev helt förtrollad.
"W-wow. Uhhm I mean... You look really stunning! Why aren't you a model Sarah?" Justin kollade chockat på mig en stund innan han snabbt tittade tillbaka på fotot med stort intresse. Kylie såg lite sur ut att dem bara pratade om mig men hon var minst lika vacker, om inte vackrare.
"Thank you so much but Kylie looks so much more beautiful." Lite klumpigt försökte jag få dem att säga att dem tyckte hon var lika vacker.
"Of course she is." Justin gav henne ett leende och det såg ut som om hon blev helt förtrollad.
Chaz gick mot min säng och slog sig ner medans lät sin blick gå från Kylie till mig. Denna gången var jag så gott som fast i den. Månskenet som lyste in genom fönstret bakom honom lös upp hans konturer. Hans hasselnötsbruna ögon glittrade vackert i det och hans läppar som såg härligt rosa ut log stort mot mig.
Kylie harklade sig och synen av Justin försvann när hon ställde sig framför med armarna i vädret.
"Can we do something? I'm bored." Allas blickar vändes mot varandra och Chaz log mot mig och jag nickade.
"Sure."
************
Vi satt i en cirkel och körde seven minutes in heaven. Det är en 'lek' då man ska snurra en flaska och den personen som flaskan stannar på får gå in till en person i en garderob. I detta fallet så var det Justin som var i garderoben. Jag snurrade tveksamt på flaskan som genast började snurra med en snabb fart. Jag lutade mig tillbaka och väntade på att farten skulle avta vilket den sakta började att göra. Jag blundade och när jag öppnade ögonen så hade den äntligen stannat. Min blick följde den pekande halsen på den tomma cola flaskan vi hade delat på, den hade stannat på mig. Jag kollade på Kylie som gav mig en blick jag riktigt inte kunde tolka men när vi fick ögonkontakt tittade hon snabbt mot fönstret. Förvirrat reste jag mig upp och Ryan satt och fnissade.
.
Justins perspektiv.
.
Det var tyst och mörkt i garderoben. Jag lutade mig mot väggen och väntade på att någon skulle komma in. Efter en tråkig och lång stund, öppnades dörren och jag såg hur Sarah klev in. Hon log snabbt mot mig innan hon stängde igen det trånga uttrymmets dörr.
"Hi." Sa hon tyst och log snabbt. Jag log tillbaka.
"Hi." Vi stod bara några cenimeter från varandra och jag kunde känna hennes värme mot min kropp. Det blev tyst ett tag. Jag hade velat säga hur mycket som helst men visste inte riktigt vad. Det enda vi gjorde var att le mot varandra lite då och då vilket gjorde situationen lite mer awkward. Utan någon vidare anledning började hon skratta lite tyst. Hennes underbara fniss smittade snabbt av sig.
"So, what do you want to do." Frågade hon och lät nästan lite nervös. Jag ryckte på axlarna även fast jag visste exakt vad jag ville göra.
"...or what should we do?" Jag kollade på henne. Det ända jag kunde urskilja ur mörkret var konturerna på hennes vackra ansikte. Jag slickade mig om läpparna och bet mig löst i läppen och gick ett steg närmare henne. Hennes ögon tittade in i mina och när jag kom närmare henne hörde jag hur hon flämtade till lite.
"...or what should we do?" Jag kollade på henne. Det ända jag kunde urskilja ur mörkret var konturerna på hennes vackra ansikte. Jag slickade mig om läpparna och bet mig löst i läppen och gick ett steg närmare henne. Hennes ögon tittade in i mina och när jag kom närmare henne hörde jag hur hon flämtade till lite.
"Maybe something like this." viskade jag hest innan jag böjde mig fram långsamt och likaså gjorde hon. Hennes läppar som verkade så mjuka, var bara några ynka millimeter ifrån mig.
"Hey guys your seven minutes are over!" Ryan stod i dörröppningen med ett skojsamt hånflin och skrattade tyst. Sarah gick snabbt ut medans jag suckade hopplöst och kollade på honom. Jag tog ett steg ut och böjde mig fram mot honom.
"You don't even think about to tell anyone about this, got it?!" Han skrattade och nickade.
"I don't even know what your talking about." Han tittade oskyldigt på mig medans han hade det dära irriterande hånflinet fastklistrat i ansiktet.
Sarah's perspektiv
Kylie tittade nyfiket på mig när jag slog mig ner bredvid henne på golvet. Jag vet exakt vad hon undrade men jag hade en känsla av att det som höll på att hända där inne får stanna mellan mig och Justin. Fast vem skulle reagera egentligen? Jag menar, att kyssas i 7 minutes är det man brukar göra så varför är det konstigt om vi hade gjort det? Borta vid garderoben stod Justin och Ryan och pratade. Ryan tog upp händerna ovanför huvudet och såg ut som att han spelade oskyldig. Mitt studerande avbröts av Kylie.
"Are you going to tell me what happened in there?" Hennes försök till att se nyfiken och glad ut misslyckades totalt. Jag kunde på långa vägar se att hon önskade att flaskan hade stannat på henne istället för mig.
"So who wants to go in the closet next?" Ryan och Justin hade kommit tillbaka och Ryan hade börjat prata innan jag kunnat svara på Kylie's fråga. Som tur var verkade Kylie inte bry sig så mycket om hennes fråga för hon ställde sig snabbt upp och gick glatt iväg mot garderoben.
Flaskan stannade på Chaz och vi stannade leken efter dem och vi satt där på golvet uttråkade.
"It was very nice hanging out with you guys but I think I need to go home now. Maybe we can hang out tomorrow too sense we have a day off ." Ryan reste sig upp och gav oss alla en hastig kram innan han gick ut genom dörren. Chaz följde hans exempel och efter några minuter var det bara jag, Kylie och Justin kvar.
"Justin I'm going home too so maybe we can walk with eachother?" sa Kylie till Justin.
"Are you scared to walk alone?" Justin tittade hastigt på mig innan han lät sin blick vila på Kylie.
"No... Not really." Oj oj det var en rejäl lögn! Både jag och Kylie vet hur paranoid hon är när det kommer till att gå ute på kvällen fast det här området knappast haft någon brottslighet dem senaste 10 åren.
"Okay good 'cause I need to talk to Sarah about.... Babysitting my siblings, yeah..." Jag tittade lite förvirrat på Justin och jag tror han märkte det men han spelade helt oberörd och väntade på Kylie's svar.
"Stay here with her then and let me go all alone in the dark, who cares ?!" Hon fnös högt innan hon gick irriterat ut genom dörren till mitt rum. Dörren gav ifrån sig en hög smäll när hon marscherat dramatiskt ut genom den. Kylie's beteende började gå mig lite på nerverna. Om hon gillar Justin och hon vill umgås med honom så okej. Men hon kan väll knappast bli sur för att han pratar med mig.
"I'm sorry but I don't want her to go alone. I'll we see you tomorrow." Dem fina ögonen tittade in i mina och jag kom och tänka på händelsen som nästan höll på att hända inne i garderoben. Jag kunde inte undgå att känna en svag sting av sorg att jag inte fått känna hans läppar mot mina. Inte för att jag gillar honom utan bara för... Ja, jag vet inte.
"Haha don't worry I'm not going to die or something." Ett litet skratt undslapp mig men Justin hade fortfarande den oroliga och bekymrade minen. Tillsist ställde han sig upp och drog med mig också. Han tog ett steg närmare mig med blicken intensivt fast borrad i min. Frånvarande kramade jag om honom innan han gick ut genom dörren och lämnade mig ensam.
Trött slängde jag mig ner i sängen och tänkte över dagen. Mammas frånvaro började faktiskt göra mig orolig på riktigt. Det var något hon undanhöll och jag har inte sett henne vara på jobbet på ett tag nu. Tänk om hon blivit sparkad? En klump bildades i magen. Tänk om vi måste bo på gatan... Jag låg säkert där i en hel timme och bara tänkte över saker och ting men bestämde mig sedan för att göra mig i ordning. Snabbt tog jag bort sminket, borstade tänderna och flätade håret + drog av mig kläderna, innan jag smidigt gled in under det varma täcket. Tröttheten kom smygandes över mig och ögonlocken blev tyngre och tyngre och sömnen hade ett hårt grepp om mig. Halvt inne i drömmarnas värld hörde jag ett högt kras från hallen. Kanske mamma äntligen har kommit hem. Men fast jag försökte blunda och falla in i drömmarnas värld igen, försvann inte oroligheten. Tunga steg fick trägolvet där utanför att knarra och knaka.
Okej nu vet jag verkligen att det inte är mamma för när hon går har hon inte sådär tunga steg.
Sarah's perspektiv
Kylie tittade nyfiket på mig när jag slog mig ner bredvid henne på golvet. Jag vet exakt vad hon undrade men jag hade en känsla av att det som höll på att hända där inne får stanna mellan mig och Justin. Fast vem skulle reagera egentligen? Jag menar, att kyssas i 7 minutes är det man brukar göra så varför är det konstigt om vi hade gjort det? Borta vid garderoben stod Justin och Ryan och pratade. Ryan tog upp händerna ovanför huvudet och såg ut som att han spelade oskyldig. Mitt studerande avbröts av Kylie.
"Are you going to tell me what happened in there?" Hennes försök till att se nyfiken och glad ut misslyckades totalt. Jag kunde på långa vägar se att hon önskade att flaskan hade stannat på henne istället för mig.
"So who wants to go in the closet next?" Ryan och Justin hade kommit tillbaka och Ryan hade börjat prata innan jag kunnat svara på Kylie's fråga. Som tur var verkade Kylie inte bry sig så mycket om hennes fråga för hon ställde sig snabbt upp och gick glatt iväg mot garderoben.
Flaskan stannade på Chaz och vi stannade leken efter dem och vi satt där på golvet uttråkade.
"It was very nice hanging out with you guys but I think I need to go home now. Maybe we can hang out tomorrow too sense we have a day off ." Ryan reste sig upp och gav oss alla en hastig kram innan han gick ut genom dörren. Chaz följde hans exempel och efter några minuter var det bara jag, Kylie och Justin kvar.
"Justin I'm going home too so maybe we can walk with eachother?" sa Kylie till Justin.
"Are you scared to walk alone?" Justin tittade hastigt på mig innan han lät sin blick vila på Kylie.
"No... Not really." Oj oj det var en rejäl lögn! Både jag och Kylie vet hur paranoid hon är när det kommer till att gå ute på kvällen fast det här området knappast haft någon brottslighet dem senaste 10 åren.
"Okay good 'cause I need to talk to Sarah about.... Babysitting my siblings, yeah..." Jag tittade lite förvirrat på Justin och jag tror han märkte det men han spelade helt oberörd och väntade på Kylie's svar.
"Stay here with her then and let me go all alone in the dark, who cares ?!" Hon fnös högt innan hon gick irriterat ut genom dörren till mitt rum. Dörren gav ifrån sig en hög smäll när hon marscherat dramatiskt ut genom den. Kylie's beteende började gå mig lite på nerverna. Om hon gillar Justin och hon vill umgås med honom så okej. Men hon kan väll knappast bli sur för att han pratar med mig.
"I'm sorry but I don't want her to go alone. I'll we see you tomorrow." Dem fina ögonen tittade in i mina och jag kom och tänka på händelsen som nästan höll på att hända inne i garderoben. Jag kunde inte undgå att känna en svag sting av sorg att jag inte fått känna hans läppar mot mina. Inte för att jag gillar honom utan bara för... Ja, jag vet inte.
"Haha don't worry I'm not going to die or something." Ett litet skratt undslapp mig men Justin hade fortfarande den oroliga och bekymrade minen. Tillsist ställde han sig upp och drog med mig också. Han tog ett steg närmare mig med blicken intensivt fast borrad i min. Frånvarande kramade jag om honom innan han gick ut genom dörren och lämnade mig ensam.
Trött slängde jag mig ner i sängen och tänkte över dagen. Mammas frånvaro började faktiskt göra mig orolig på riktigt. Det var något hon undanhöll och jag har inte sett henne vara på jobbet på ett tag nu. Tänk om hon blivit sparkad? En klump bildades i magen. Tänk om vi måste bo på gatan... Jag låg säkert där i en hel timme och bara tänkte över saker och ting men bestämde mig sedan för att göra mig i ordning. Snabbt tog jag bort sminket, borstade tänderna och flätade håret + drog av mig kläderna, innan jag smidigt gled in under det varma täcket. Tröttheten kom smygandes över mig och ögonlocken blev tyngre och tyngre och sömnen hade ett hårt grepp om mig. Halvt inne i drömmarnas värld hörde jag ett högt kras från hallen. Kanske mamma äntligen har kommit hem. Men fast jag försökte blunda och falla in i drömmarnas värld igen, försvann inte oroligheten. Tunga steg fick trägolvet där utanför att knarra och knaka.
Okej nu vet jag verkligen att det inte är mamma för när hon går har hon inte sådär tunga steg.
Men om det inte är mamma.... Vem är det då?
Oh noo ;o Sorry för att den kom ut så sent men imrn kommer det säkert fler kapitel :D Tack för alla fina kommentarer! Ni äger <3 hoppas ingen är vaken nu för nu ska ni sova! / Gabbi o Angelina
Oh noo ;o Sorry för att den kom ut så sent men imrn kommer det säkert fler kapitel :D Tack för alla fina kommentarer! Ni äger <3 hoppas ingen är vaken nu för nu ska ni sova! / Gabbi o Angelina
Skriver på chapter 12.
Rubriken allihopa! Kolla in senare! :)
// Angelina
Bieber Romance Chapter 11 - Kylie
"Seems nice." Jag log tacksamt.
"Thanks. Small but perfect for me." Han skrattade och nickade.
"So, are you going to babysitting tomorrow? You can join me." Jag ryckte på axlarna.
"I did have any plans about it but if you want me to I can."
"Then i'll se you tomorrow." Han gav mig ett stort och vänligt leende.
"Yeah, sure. Bye." Med ett lika glatt leende stängde jag igen dörren innan jag gick in till mig.
Snacka om en händelsefull helg!
(Kylie's outfit)
Jag studerade mig själv i spegeln i hissen. Tänk att jag för 2 minuter sedan åkt samma bil som Justin Bieber, helt otroligt! Med snabba steg sprang jag upp på mitt rum och la mig på sängen. Min blick var fäst i taket och tankarna bara snurrade omkring. Hade Kylie vetat om att jag varit hos hans familj hela tiden? Var det därför hon blev helt hyper på bussen när jag berättade att jag skulle åka till Winnipeg? Min mobil plingade till och men jag var för djupt begraven i mina tankar och i chocken så jag lät den ligga kvar där den låg.
Jag studerade mig själv i spegeln i hissen. Tänk att jag för 2 minuter sedan åkt samma bil som Justin Bieber, helt otroligt! Med snabba steg sprang jag upp på mitt rum och la mig på sängen. Min blick var fäst i taket och tankarna bara snurrade omkring. Hade Kylie vetat om att jag varit hos hans familj hela tiden? Var det därför hon blev helt hyper på bussen när jag berättade att jag skulle åka till Winnipeg? Min mobil plingade till och men jag var för djupt begraven i mina tankar och i chocken så jag lät den ligga kvar där den låg.
Min kropp ryckte till ofrivilligt och fick tillbaka mig till verkligheten. När jag kom tillbaka till medvetandet märkte jag hur varm jag blivit och jag hade blivit helt svettig. Äcklat gick jag ut genom dörren för att gå och ta en härlig dusch. Men innan jag gick öppnade jag garderoben och tog en grå, mysig tröja och ett par underkläder. När jag öppnade dörren såg jag mamma stå där men jag märkte inte det förrän jag blivit rejält skrämd och hoppat typ 2 meter upp i luften.
"Mom, you can't scare me like that!" Irriterat försökte jag gå förbi henne men hon ställde sig ivägen.
"Sarah you know I love you, right?" Mammas röst lät bekymrad... Nästan som om hon tvekade på att jag älskade henne tillbaka.
"I don't know where you're going with this." Mamma rynkade på pannan och hon såg ännu mer bekymrad ut.
"Lately I haven't been the best mom. You know I have anxiety and a light depression but whenever I feel down, you are the light at the end of the tunnel. I've decided to take back the fact that you're grounded and I promise I'll be more active when it comes to asking you about your life!" Ett glatt leende smög sig upp på mina läppar och jag omfamnade mamma i en varm och gosig kram.
"Before I let you continue with your teenage things I'm just wondering if you would like som american pancakes?" Tanken på pannkakor fick det att vattnas i munnen så jag svarade med en glad nickning innan jag återigen gjorde ett försök att gå till badrummet. Väl inne i badrummet tog jag bort mitt smink innan jag hoppade in i duschen och lät det varma vattnet behagligt rinna ner för min kropp.
15 minuter senare stod jag i badrummet med min gosiga tröja och håret baksatt i en stram hästsvans. Ögonen for över ansiktet när jag studerade mitt ansikte noga. Varför alla eller åtminstone många killar fallit för detta utséende var en fråga jag aldrig lyckats få ett bra svar på. Enligt mig var det ingenting speciellt alls. Plötsligt kom jag på pannkakorna som säkert gräddades för fullt i köket så utan att tveka sprang jag till badrummet. Såklart så tänkte jag inte på att golvet var halt så jag höll nästan på att halka. Men tack vare mina as coola ninjaskills lyckades jag hålla mig på fötterna men det var knappt eftersom jag skrattade så mycket åt min klumpighet.
Pannkaksdoften slog emot mig när jag steg ur badrummet. Mamma stod i ett gulligt förkläde och såg totalt fokuserad ut på matlagningen. Jag hade verkligen saknat våra "mor och dotter stunder" som blivit färre och färre. Bordet stod en tallrik med några små gulliga pannkakor på och datorn stod även uppfälld. Snabbt slog jag mig ner och högg tag i pannkaka. Mammas glada skratt hördes högt när hon skrattade åt min framfusighet. Tillsist började jag också skratta.
Efter en lång stund av skratt, vred mamma om knapparna på spisen och slog ner sig mittemot mig. Hon sa ingenting men hon tittade på mig och log ett innerligt leende. Att se en äkta lycka i henne var det bästa någonsin. Vi har absolut inte haft det bästa livet och vid en tidpunkt hamnade vi nästan vid gatan och ifall Kylie's familj inte tagit emot oss, vet jag inte vad som kulle hänt. Denna kvällen satt vi och prata länge och skrattade och när jag skulle gå och lägga mig, somnade jag med en glad känsla över denna dagen och morgondagen som säkert kommer bli helt awesooome!
Kylies perspektiv
"Sweetie, are you going to hang out with Sarah today? It's been a while sense she was here... You haven't fought right?" Mamma spände blicken i mig men jag bara himlade med ögonen.
"No we haven't but she didn't answer to my text yesterday so I don't know." Utan att bry mig om min dryga mammas svar, gick jag upp till mitt rum och drog på mig några kläder utan speciellt intresse.
15 minuter senare stod jag i badrummet med min gosiga tröja och håret baksatt i en stram hästsvans. Ögonen for över ansiktet när jag studerade mitt ansikte noga. Varför alla eller åtminstone många killar fallit för detta utséende var en fråga jag aldrig lyckats få ett bra svar på. Enligt mig var det ingenting speciellt alls. Plötsligt kom jag på pannkakorna som säkert gräddades för fullt i köket så utan att tveka sprang jag till badrummet. Såklart så tänkte jag inte på att golvet var halt så jag höll nästan på att halka. Men tack vare mina as coola ninjaskills lyckades jag hålla mig på fötterna men det var knappt eftersom jag skrattade så mycket åt min klumpighet.
Pannkaksdoften slog emot mig när jag steg ur badrummet. Mamma stod i ett gulligt förkläde och såg totalt fokuserad ut på matlagningen. Jag hade verkligen saknat våra "mor och dotter stunder" som blivit färre och färre. Bordet stod en tallrik med några små gulliga pannkakor på och datorn stod även uppfälld. Snabbt slog jag mig ner och högg tag i pannkaka. Mammas glada skratt hördes högt när hon skrattade åt min framfusighet. Tillsist började jag också skratta.
Efter en lång stund av skratt, vred mamma om knapparna på spisen och slog ner sig mittemot mig. Hon sa ingenting men hon tittade på mig och log ett innerligt leende. Att se en äkta lycka i henne var det bästa någonsin. Vi har absolut inte haft det bästa livet och vid en tidpunkt hamnade vi nästan vid gatan och ifall Kylie's familj inte tagit emot oss, vet jag inte vad som kulle hänt. Denna kvällen satt vi och prata länge och skrattade och när jag skulle gå och lägga mig, somnade jag med en glad känsla över denna dagen och morgondagen som säkert kommer bli helt awesooome!
Kylies perspektiv
"Sweetie, are you going to hang out with Sarah today? It's been a while sense she was here... You haven't fought right?" Mamma spände blicken i mig men jag bara himlade med ögonen.
"No we haven't but she didn't answer to my text yesterday so I don't know." Utan att bry mig om min dryga mammas svar, gick jag upp till mitt rum och drog på mig några kläder utan speciellt intresse.
Uppe på mitt rum sjönk jag ner på min skrivbordstol och märkte att jag fått ett svar från Sarah:
"I can't hang out today I'm going to babysitt again!" Irriterat himlade jag med ögonen för mig själv. Ska hon seriöst jobba på en studiedag?
"You're such a bum! Wherever you're going I'm going so tell me which bus ur taking and I'll come"
Med min mascara målade jag på yttligare ett lager och puffade upp håret lite för lite volym. Lite snabbt sprang jag ner och vinkade ofokuserat hejdå till mamma innan jag begav mig ut på Stratford's gator med slutstation på Stratford's bussstation. Äntligen hördes det välbekanta sms plinget och snabbt drog jag upp telefonen ur fickan.
"Meet me at the busstation in 20 minutes and there is something that will chock you when we get there but no matter what you can NOT scream or get to excited -.-" Jasså, vad var det nu hon dolde? Efter 15 minuter var jag där men det fanns ingen Sarah. Med en trevande blick tittade jag runt omkring mig och tillsist såg jag en Sarah som vanligt såg riktigt snygg ut. Usch, hon fick mig alltid att se ut som skräp bredvid henne ;/ JEALOUS!
"I can't hang out today I'm going to babysitt again!" Irriterat himlade jag med ögonen för mig själv. Ska hon seriöst jobba på en studiedag?
"You're such a bum! Wherever you're going I'm going so tell me which bus ur taking and I'll come"
Med min mascara målade jag på yttligare ett lager och puffade upp håret lite för lite volym. Lite snabbt sprang jag ner och vinkade ofokuserat hejdå till mamma innan jag begav mig ut på Stratford's gator med slutstation på Stratford's bussstation. Äntligen hördes det välbekanta sms plinget och snabbt drog jag upp telefonen ur fickan.
"Meet me at the busstation in 20 minutes and there is something that will chock you when we get there but no matter what you can NOT scream or get to excited -.-" Jasså, vad var det nu hon dolde? Efter 15 minuter var jag där men det fanns ingen Sarah. Med en trevande blick tittade jag runt omkring mig och tillsist såg jag en Sarah som vanligt såg riktigt snygg ut. Usch, hon fick mig alltid att se ut som skräp bredvid henne ;/ JEALOUS!
Justins perspektiv.
.
Jag satt själv i mitt sovrum. Det var det när Jazmyn och Jaxon var ute med pappa. Då och då hördes dempande skratt från fönstret när dem sprang förbi. Jag stönade till när jag rete mig från sängen. Med halvtrötta steg gick jag ut på trädgården. Pappa kom med andan i halsen mot mig.
"So, Sarah is coming about 10 min. She also bringing her friend if it's okey for you?" Jag nickade tveksamt.
Bara tanken på att hon skulle balla ur när hon såg mig skrämde mig. Jazmyn och Jaxon skulle till Erin i sista minuten typ så tekniskt sätt skulle jag och Sarah varit ensamma vilket jag hade sätt fram emot men nu skulle en förmodligen ganska galen tjej också komma -.-.
"I guess it's okey." Han log mot mig och ropade in dem två busfröna. Vi gick in och dem åkte iväg. Jag stod ensam kvar i hallen med tankar flygandes i huvudet. Precis jag tänkte vända mig om för att ta ett glas jucie så plingade det på dörren. Ett par rätt tydliga röster hördes från andra sidan dörren när jag hade kommit lite närmare.
"Kylie, don't freak out." Sarah. Hennes röst kände jag igen.
"Why are you so worried about that? Is he so hot?!" Jag skrattade till. Hon kanske inte visste nu men så fort jag öppnar dörren så kanske hela kvarteret får reda på att jag var här. Om inte hela Stratford...
Jag öppnade försiktigt dörren och en tjej som jag inte kände igen kom in. Hon var söt med mörkbrunt hår. Hon vände sig om med en chockad blick.
"Wow! Hello, I'm Kylie." Hon log stort och sträckte fram handen.
"Hi. Justin."
"Oh, I know that." Skrattade hon fram. Hon försökte verkligen att inte freaka ut totalt men lyckades sådär.
Dörren stängdes igen och ett skratt hördes bakom min rygg. Jag vände mig om och såg Sarah. Hon var verkligen vacker. Av ren reflex bet jag mig i läppen som jag alltid gorde när jag såg en snygg tjej. Min mun var halvt öppen när jag rent ut sagt spanade in henne, noooga ;)
"Sarah." Jag gick fram till henne och välkomnade henne i en kram. "Hi." Tillade jag medans jag log stort.
"Hi."
.
"So, what are we going to do?" Jag satte mig mellan Kylie och Sarah i soffan. Dem ryckte på axlarna.
"I don't know. Maybe we can look at a movie or something." Kylie kollade på mig och Sarah som nickade.
Vi satte på Black Swan och genom hela filmen hade jag fått en känsla om att Kylie klängde på mig. Jag hade kollat på Sarah som var inne i filmen medans jag fått intensiva blickar i nacken av tjejen jämte mig. Ja, just det, Kylie.
Sarah var så lugn och söt när hon satt lutad mot armstödet och kollade in i tv:n. Som om jag inte vore någon annan än Justin. En helt vanlig kille från Stratford, Ontrio Eftertexten rullade och vi sträckte på oss. Vi bestämde oss för att åka till Sarah där någon mer skulle komma.
Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Kylie hade snabbt satt sig fram bredvid mig medans Sarah satt sig i baksätet oberört. Jag kände knappt Kylie men hon bettede sig som att vi var på G eller någonting.
"Justin." Jag kollade in i bakspeglen och mötte Sarahs blick även fast det var Kylie som pratade.
"Yeah."
"Can I get your number?" Jag log snett.
"I don't know, I don't really give out my number like that. But maybe later." Log jag. Hon höjde nonchalant på ögonbrynen och mummlade något tyst som inte gick att höra.
.
Sarahs perspektiv.
Vi klev ur bilen och Justin drog fram mobilen och vad det såg ut som så smsade han med någon. Kylie kollade frågande på honom medans vi gick mot dörren. Justin började gå efter oss och vi gick in. Min mobil vibrerade och jag tog upp det. Det var ett sms från ett nummer som jag inte kände igen. Justin flinade lite mot mig när inte Kylie såg. Jag skackade bara på huvudet när jag förstod att det var från honom.
"Hey, here is my number. Took yours from dads phone. :) But don't give it to Kylie. I don't really trust her :/ xx Justin;."
"Haha okey :) I understand you..."
Jag la till hans nummer innan det knackade på dörren jag öppnade den och möttes av Chaz léende.
"Hi." Vi kramade om varandra och förvånat kollade han på Justin.
"Justin?" Justin stod med öppen mun - lika chockad som Chaz.
"Ch-Chaz?"
Ni är riktigt gulliga ni läsare ^^ Tack för alla kommentarer // Gabbi och Angelina.
Bieber Romance Chapter 10 - Nice to meet you
Jag förde handen mot bh-haken för att knäppa upp bh:n när telefonen vibrerade samtidigt som den gav ifrån sig det kända plinget. Lite förundrad av vem det kunde vara tog jag genast upp telefonen. Mina ögon vigdades och hjärtat slog snabbare och jag kan svära på att jag höll andan när jag såg vem det var som smsat....
"We need to talk..." Jag läste Chaz sms och kännde en gnutta av nervositet fanns inom mig. Han skulle säkert inte vilja veta av mig mer.
"Yeah, were am I going to meet you?" Jag suckade och drog fram ett par svarta leggins, ett svart linne och en jeansjacka.
"At the park about 10 min?" Jag svarade med ett enkelt okej och satte upp en hög svans på vägen in till badrummet där jag drog på lite mascara och borstade tänderna. När jag var klar med allt gick jag ut mot dörren. På vägen raffade jag åt mig mina favorit glasögon och gick ner.
"Were are you going?" Jag stannade och tittade bakåt. Mamma satt i samma vanliga röda moronrock med en kaffekopp i händerna. Hennes ögon var nyvakna medans jag log ett lätt léende mot henne.
"To the park then I'm going to 'work'." Hon sneglade ner på mina klackar och log sneet innan hon kollade in i mia ögon.
"In highheels?" Jag kollade ner och skrattade till.
"Okey, I will come home and switch to my converse after I've met Chaz." Hon flinade och höjde på ena ögonbrynet. Den gula koppen som befunnit sig i hennes händer ställde hon på bordet.
"Chaz. That´s dosent sound like a girl."
"Mom, he's just a friend... Or might not even that anymore" Det sista mumlade jag tyst för mig själv så att hon inte skulle höra. Hon ryckte på axlarna men flinet fanns ändå kvar i hennes mungipor.
"Okey." Jag suckade och gick ut längst gatorna till parken.
Mina armar var i kors ovanför bröstet och min blick ner i marken. Då och då kunde man se sprickor som löpte ojämt i cementplattorna på trottoaren. Det var inget man gick och tänkte på i vanliga fall men just nu försökte jag bara få bort nervositet inom mig. När jag tittade upp såg jag Chaz sitta på en bänk. Lik som min blick så befann den sig på marken. När jag kom lite närmare kollade han upp.
"Hey." Sa jag tyst och lutade mig tillbaka.
"Hey."
Efter det blev det tyst.
"You wanted to talk." Tillade jag. Han suckade och lutade sig tillbaka.
"Yeah." Han kollade på mig och log. "But not here." Han reste sig upp och sträckte fram handen mot mig. Jag skrattade lite osäkert och tog tag i den. Han drog upp mig och vi styrde våra steg mot en liten öde stig.
Vi gick ett tag, under tystnad innan vi satte oss vid en annan bänk.
Utsikten sträckte ut sig över en stor sjö. På andra sidan var det lika öde men vackert som här.
"You know... that thing that happened at the party. I was going to stop it, but I came to late. I just wanted people to know that I can be that tough girl instead for that sweet innocent one. Kyle said that I'm just this hot chick and that I can't do anything. I mean... I can be a bitch too. So I wanted to prove it. I wanted to show the bitch in me. But i was going to stop it..."
Han skrattade lite.
"You are beautiful. I like you and I know that i'm not alone with that. You don't have to change yourself to win respect. Kyle is a idiot, everyone knows that. But I think that you need to talk to Ajydan... he's really sad."
Jag nickade skamset medans skuldkänslorna nästan tog kål på mig.
"I know... He's never going to forgive me and I probably don't deserve forgivness." Några tårar rann ner längst kinden.
Han torkade bort dem och log. Jag kollade in i hans ögon.
"Never say never."
**********
Jag sprang till busshållsplatsen för att hinna med bussen. Jag hann precis hoppa på innan dörrarna stängdes igen. Jag pustade ut och kollade ner på mina vita Converse. Thank God för att jag bytte skor. Jag betalade och satte mig på första lediga plats.
Efter ett par minuter var jag framme och jag klev av. Jeremy kom ut och jag pustade ut. Han log mot mig.
"Hi Sarah." Jag gick upp för trappan.
"Hi."
"I'm going to go now but Jazmyn and Jaxon is in the livingroom watching tv."
"Alright. Bye"
Han åkte iväg och jag gick tyst in efter att jag dragit av skorna. Tyst smög jag in till vardagsrummet.
"Hello." Deras ögon riktades glatt mot mig. Jga satte mig jämte Jazmyn som kramade om mig.
"Hi. Can you bake cupcakes today." Jag ryckte på axlarna.
"Yeah, I think I brought some very secret and important ingredients today." Jaxon kollade på mig nyfiket och likaså gjorde Jazmyn.
Vi satt och lekte på golvet. Jazmyn hade ett par barbie dockor medans Jaxon lekte med sina bilar. Han kröp runt på mattan med ena handen på bilen och den andra på golvet. Han gjorde ljudeffekter som man kunde känna igen från min kusin.
Jag satt själv lutad mot soffan med en utav barbiedockorna i ett fast grep i min högra hand.
"I think she will look better with that dress on." Hon höll fram en rosa prinsess klänning.
"Me too." Jag höll med och började trädda på klänningen på barbiedockan som tydligen hette Ashley. Jag höll upp henne framför Jazmyn och log.
"What do you think. Isn't she pretty." Hon log och tog imot henne.
"Yes she is."
Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes en kort stund därefter. Jazmyn var fortfarande helt inne på att byta klänning på nästa barbiedocka. Jag kollade mot vardagsrummets "ingång". En kille i 17 årsåldern med en lila skinnjacka, ett par glasögon, jeans och en vit t-shirt ställde sig och log mot mig. Ryckte på huvudet medans jag bara log.
"Were is my little princess?"
Jazmyn sprang fram till honom och båda skrattade glatt. Jaxon var en aning försiktigare än Jazmyn men Justin tog glatt emot honom i sin famn. Jag ville inte störa familjestunden så jag reste mig upp.
"I'm going to the kitchen. I brought some stuff so I can bake something if it's okey?" Jag log mot honom. Han log och nickade.
"Yeah sure." Rösten lät bekant på något sätt men jag hade ju aldrig träffat honom så den tanken försvann fort.
Jag klickade i små klickar av smeten till pappersformarna och ställde in dem i ugnen. När jag vände mig om såg jag att Justin kom in till köket. Han ställde sig framför mig och log.
"I didnt really have the chance to introduce myself before. Hi, I'm Justin as you may know nice to meet you." Jag log och våra händer möttes i en handskakning.
"I'm Sarah." Han nickade.
"Yeah I know that." Jag höjde ögonbrynen.
"Oh, really." Justin skrattade till.
"My dad talked about you."
"In a good way I hope." sa jag lite nervöst.
"Yeah."
Han slickade sig på läpparna och kollade på ugnen.
"It really smells good." Jag log.
"Wait until you tasted them." Sa jag ironiskt. Han andades genom tänderna och lutade sig mot köksön mittemot mig.
"Yeah."
.
Vi hade snackat rätt mycket och jag fick reda på varför jag kände igen honom så mycket. Han var Justin Bieber. Jag kände mig rätt dum som inte hade fattat det men han hade bara skrattat och sagt att det är skönt att jag inte hade gjort det. Jeremy hade kommit hem och Justin hade erbjudit sig att skjutsa hem mig då jag hade glömt bort tiden och missat bussen. Jag hade inget annat val än att tacka ja då både Justin och Jeremy inte ville att jag skulle gå hem själv vid denna tiden då det börjar mörkna vilket jag tyckte var väldigt skönt så nu satt jag här i framsätet och fick skjuts hem. Jag förklarade vägen och bilen saktade nu ner utanför lägenhetsbyggnaden.
"Seems nice." Jag log tacksamt.
"Thanks. Small but perfect for me." Han skrattade och nickade.
"So, are you going to babysitting tomorrow? You can join me." Jag ryckte på axlarna.
"I did have any plans about it but if you want me to I can."
"Then i'll se you tomorrow." Han gav mig ett stort och vänligt leende.
"Yeah, sure. Bye." Med ett lika glatt leende stängde jag igen dörren innan jag gick in till mig.
Snacka om en händelsefull helg!
Så, då har jag (Angelina) skrivit ett detta kapitlet och Gabbi har rättat. Puss luvvies och ---->
Kommentera vad ni vill ska hända :D
Bieber Romance Chapter 9 - Please understand!
"Kylie I agree with you I don't have to prove anything but there's something that's about to happened and you have to help me stop it!" Jag tittade panikslaget på Kylie och hon tittade lika panikslaget på mig innan vi båda sprang i full fart iväg mot huset.
(Sarah innan festen)
(Sarah innan festen)
Min kudde blev helt blöt när jag hade ansiktet nertryckt medans tårarna vägrade sluta rinna. Hur kunde jag låta allting gå så här långt? Minnet från vad som hänt för en halvitmme sen spelades upp i mitt huvud för säkert miljonte gången :
"Come on Kylie we need to find the cable so we can unplugg the speakers!" Panikslaget tittade vi överallt runt högtalarna men sladdarna ville inte lossna. En hög röst fick oss att backa snabbt från högtalarna eftersom ljudet var riktigt högt.
"So I heared that you have a big crush on Sarah and trust me bro' I get it, she's smokin' hot even if she's so young." Kylie tittade på mig med panikslagen blick men jag kunde inte bry mig mindre. Allt jag brydde mig om var att inom loppet av några minuter skulle en oskyldig människa utsättas för något förudmjukande på grund av mig."Yeah I kinda like her but it's not because she's hot, it's because she seems so kind and she doesn't give a rats ass about how anyone treats her and that makes her special." sa Ayjdan glatt.
"What's the best thing about her? Don't worry bro' I won't tell anyone and sense you just came to this school I have a feeling you need a friend." Kylie's försök till att låta vänlig fick mig bara att må illa eftersom snäll var så långt bort från sanningen man kunde komma om man skulle beskriva honom.
"Thanks a lot man! Well umm.. She's super nice and I guess she's pretty." Man kunde nästan höra hans leende. För en stund blev det tyst i högtalarna och då passade jag på att titta mig omkring. Alla stod och viskade med varandra och undrade vad det var som försigick.
"I know you guys barely talked,right?"
"Just twice or maybe three times, I don't really know."
"Haha okey but can't you tell me something that no one knows about her?" Nu blev jag väldigt förvirrad. Jag och Ayjdan hade knappast pratat någonting alls så denna frågan skulle han ju knappast kunna svara på.
"Umm... She's really pretty on pictures and everyone always tells her she should become a model and she's really tall so I guess she can. I remeber one picture when she took pictures with Kylie on the beach and she really looks like a modell.
Her dad left her when she was 10 and she's born in Toronto but because of the economy she moved her with her mom. Oh I almost forgot, her dad works for a big corporation so he's really rich!"
Min mun var vidöppen. Hur kunde han veta allt detta? Jag antar att en liten stad snackar mycket men ilskan mot Kyle avbröt mina funderingar snabbt. Hans plan var att få honom att se ut som någon kärleksberusad stalker men allt han var, var en tonåring som fallit hårt för en tjej han knappt pratat med.
I understand... But I think we all have to agree that you sound like a freaking creep dude." Kylies hånskratt flödade ur högtalarna. Jag kunde föreställa mig hur Kyle satt där med ett äckligt, överlägset flin och säkert tittade på honom som om han behövde sättas in på ett psyksjukhus.
"Is this a joke and what do you mean with "we"?" Från ingenstans började gråta lite för jag visste hur det kändes att bli behandlad dåligt och jag ville inte ens tänka på hur han skulle bli behandlad nu + att allt var MITT freaking fel!
"If you want the answer to that then you should go out on the front porch and I think you'll get what I mean." En tystnad uppstod igen och efter några, vad som kändes som långa och spända sekunder öppnades dörren. Direkt när Ayjdan's huvud stack ut med en förvirrad min, började folk peka och skratta på honom. Ibland hörde man glåpord som
"haha you desperate faggot" eller "you stalker! Why won't you go and stalk some more little girls and find out everything about their lives you pedophile!"
Egentligen tror jag inte att folk tyckte det var så roligt men eftersom dem förstod att Kyle's plan var att förudmjuka honom följde alla bara med eftersom han hade grymt mycket respekt från dessa patetiska människor. Med plågad blick tittade jag på Ayjdan och till min förskräckelse tittade han rakt på mig och jag kunde nästan se hans brustna hjärta genom hans ögon. Utan förvarning trängde han sig igenom den skrattande folkmassan och halvsprang därifrån. Kylie kom fram till mig och tittade med orolig blick men min blick var fokuserad på Chaz. Han och Ryan var nog dem enda som inte stod och skrattade. Efter ett tag riktade Chaz också sin blick mot mig och han tittade på mig med äcklad blick. Han måste förstått att jag på något sätt låg bakom detta. Med snabba steg började han gå emot mig och trängde sig igenom klungan som nu börjat röra sig innåt igen och det lät som om det var någon shot-tävling som var på G.
"How could you?" Han lät äcklad och han tittade på mig som om jag var det värsta han sett."Please you have to understand I..." Min röst lät tjock och jag var gråtfärdig men jag hann inte avsluta meningen innan Chaz sa:
"The funny thing is that I thought you were different. Everything Ayjdan said is exactly what I thought about you. Guys are running after you like you have some kind of a magic spell on you but you still keep your feet on the ground. How could you sink this low and humiliate him and for what cost, huh? Do you think you'll earn respect out of this? Whatever we had is over. Don't EVER talk to me again!" Innan jag hann svara hade han vänt sig om och dragit med sig Ryan bort från festen, bort från mig.
Minnet fick mig att gråta ännu mer. Det värsta var att han hade helt rätt, vad vann jag utav detta? Jag sårade någon riktigt djupt och nu fick jag respekt från folk som skulle kunna hugga mig i ryggen utan att blinka. Egentligen behövde jag Kylie här som tröst men jag orkade inte vara social så jag lät henne stanna kvar på festen medans jag gick hem. Sakta vred jag på mig så jag låg på sidan mot mitt lilla nattduksbord. På skrivbordet stod ett foto på mig när jag var ungefär 5 år.
Varför kunde inte allting vara så lätt som när man var liten? Då mamma mådde bra och pappa brydde sig om mig. Jag visste att high school var den delen alla hatade men trots allas negativa tankar om det hade jag hoppats att allting skulle vara lätt och oj så fel jag hade. Helt utmattad av att ha gråtit så länge somnade jag i sängen med klänningen på och sminket utkletat.
***********
"Mi cariña, despierta ahora." En välbekant mjuk röst väckte mig. Försiktigt gnuggade jag ögonen och mina fingrar blev alldeles svarta. När jag vaknat till lite såg jag mammas ansikte som närmade sig mitt för att ge mig en puss på kinden. Utan att tänka mig för puttade jag iväg henne men inte så hårt att hon ramlade men visst vacklade hon till lite.
"SARAH! WHAT ARE YOU DOING!" Mamma såg alldeles chockad ut för hon hade nog inte förväntat sig den reaktionen.
"Where have you been! You haven't been home at all, you haven't even asked me how I feel and you just left me all alone!" Jag blev själv lite förvånad över sättet jag pratade med mamma men hon verkade strunta i mig fullständigt.
"So what you're saying is that I don't care about you! You should be ashamed and we're not even having this stupid conversation." Mamma gick argt ut genom dörren och smällde igen den hårt men efter 2 sekunder hörde jag hur dörren öppnades igen.
"Oh and by the way, you're grounded. Just go to Winnipeg and work or whatever and come straight back home." Jag hade aldrig hört henne så här arg och irriterad. Det skrämde mig faktiskt lite.
"IF YOU KNEW WHAT I'VE BEEN THROUGH THESE PAST FEW DAYS YOU WOULD UNDERSTAND WHY I'M SO MAD! BUT NOT EVEN NOW WHEN I'VE TOLD YOU THAT MY LIFE HAS BEEN HARD YOU'VE ASKED WHAT'S GOING SO I DON'T GIVE A SHIT!" Jag kunde inte se mamma eftersom jag vänt mig bort från henne när jag avslutat min mening men jag hörde hur hon gav ifrån sig en trött suck innan hon stängde dörren, fast mycket mjukare denna gången.
Sakta reste jag mig upp och smög ut till badrummet för jag var orkade inte prata med mamma mer. Med mobilen i ena handen för jag gillar att lyssna på musik medans jag duschar, öppnade jag dörren och steg in.
"Oh gosh" utbrast jag när jag såg den hemskaste synen jag någonsin sett i spegeln. Mina ögon var helt röda efter att jag gråtit och efter sminket som irriterat ögonen. Hur i hela friden ska något kunna hjälpa mig mot denna kaosen? Million dollar question for sure!
Jag förde handen mot bh-haken för att knäppa upp bh:n när telefonen vibrerade samtidigt som den gav ifrån sig det kända plinget. Lite förundrad av vem det kunde vara tog jag genast upp telefonen. Mina ögon vigdades och hjärtat slog snabbare och jag kan svära på att jag höll andan när jag såg vem det var som smsat....
Sakta reste jag mig upp och smög ut till badrummet för jag var orkade inte prata med mamma mer. Med mobilen i ena handen för jag gillar att lyssna på musik medans jag duschar, öppnade jag dörren och steg in.
"Oh gosh" utbrast jag när jag såg den hemskaste synen jag någonsin sett i spegeln. Mina ögon var helt röda efter att jag gråtit och efter sminket som irriterat ögonen. Hur i hela friden ska något kunna hjälpa mig mot denna kaosen? Million dollar question for sure!
Jag förde handen mot bh-haken för att knäppa upp bh:n när telefonen vibrerade samtidigt som den gav ifrån sig det kända plinget. Lite förundrad av vem det kunde vara tog jag genast upp telefonen. Mina ögon vigdades och hjärtat slog snabbare och jag kan svära på att jag höll andan när jag såg vem det var som smsat....
Vem tror ni det är och vad tycker ni om novellen? :) Och jag vet att ni väntar på att hon ska träffa Justin men i nästa är jag 90% säker att han kommer in :D Tack återigen för alla kommentarer och Angelina kommer skriva någon gång också oroa er inte ;) // Gabbi
Bieber Romance Chapter 8 - Is it too late?
Imorgon får jag äntligen träffa Chaz och gå på fest + att min plan kommer sättas i verket och på söndag får jag träffa hans son som hette Justin. Denna helgen kommer äga, det känner jag på mig.
.
"Awesome bro'! This tour has been freaking amazing." Jag och Alfredo gjorde vårt handslag innan han följde efter alla andra som skulle på ett annat plan mot L.A. Att säga hejdå till alla man tillbringat flera månader med är riktigt svårt. Mamma såg nog på mig att jag var ledsen för hon kom fram och gav mig en stor, tröstande kram som bara hon kan ge.
"Honey, see the positive in this. Tomorrow you'll be back in Canada and you'll get to meet Jazmyn, Jaxon, Grandma and Grandpa. Oh and ofcourse dad too." Jag flyttade min blick från marken till mammas vänliga ögon som alltid fick mig att må bättre men nu var jag bara för irriterad för att låta det påverka mig.
"But I'm mad at dad!" sa jag surt och fortsatte gå mot gate:en vi skulle till. Bakom mig hörde jag mammas skor slå mot golvet när hon försökte springa ikapp mig.
"Justin! Why are you mad at dad and don't walk away from me like that!" Hade inte pappa berättat för henne? Nej självklart skulle jag behöva berätta och så skulle mamma säga "men det är väll ingenting bla bla bla"
"Apperently some girl that has been babysitting Jazmyn and Jaxon is going to be at our place! She's probably a crazy fan that will terrorize me when I just want to chill!" Mamma gav mig en blick jag inte riktigt kunde fastställa innan hon gav ifrån sig en djup suck.
"I've already talked to dad about it and she only did it because she needs the money. She doesn't even know you're his son AND before you start saying that she might be lying your dad really doesn't think so and you just have to trust him + she won't be in the say 'cause she'll only cook some food and if you don't want her there she said she can go home." Åååh jag hatade när hon hade rätt. Hon vet exakt vad hon ska säga för att få mig att känna så. Min tillit till pappa var verkligen stor och om han kände att man kan lita på henne måste jag lita på det.
"Yeah you're right and I want to see who's babysitting my two little angels." Mamma log stort mot mig och gav mig en puss på pannan innan hon gick igenom den sista säkerhetskontrollen.
"I've already talked to dad about it and she only did it because she needs the money. She doesn't even know you're his son AND before you start saying that she might be lying your dad really doesn't think so and you just have to trust him + she won't be in the say 'cause she'll only cook some food and if you don't want her there she said she can go home." Åååh jag hatade när hon hade rätt. Hon vet exakt vad hon ska säga för att få mig att känna så. Min tillit till pappa var verkligen stor och om han kände att man kan lita på henne måste jag lita på det.
"Yeah you're right and I want to see who's babysitting my two little angels." Mamma log stort mot mig och gav mig en puss på pannan innan hon gick igenom den sista säkerhetskontrollen.
Ensam hemma satt jag i soffan och tittade på Pretty Little Liars som nu hade blivit mitt favoritprogram. Med händerna viftades i luften för att nagellacket skulle torka väntade jag på mamma. När jag kom hem igår natt runt 11.30 pm var hon fortfarande inte hemma men jag var så trött då att jag inte orkade tänka så mycket på det och nu är klockan 2.00 pm och Chaz kommer komma vilken sekund som helst.
*Knack Knack*
Knackningarna fick fart på mig och jag blev alldeles glad inombords när jag tänkte att det kanske är Chaz. Snabbt låste jag upp dörren men den personen som var där utanför fick illamåendet att bubbla inom mig.
"Hello Kyle what do you want?" Jag försökte inte ens låta glad vilket fick min röst att låta väldigt kall och hård.
"Wowowow someone woke up on the wrong side." Utan att ens fråga steg han in i lägenheten och drog av sig skorna.
"Ehm can you please get out of my house?" Han gick in i vardagsrummet, slog sig ner i soffan och började bläddra kanaler på tv:n som om han var hos sin bästa kompis vilket han verkligen INTE var.
"Are you freaking deaf GET OUT OF MY HOUSE!" När jag började skrika tittade han på mig som om han helt glömt bort att jag också var här.
"Take a chill pill I'm just here to talk with you about tonight. I know you're doing this to prove to everyone your not a little kid that everyone can push around but I think you're to weak to humiliate someone else." Han log ett överlägset flin och jag var så irriterad på honom att jag kunde slå till han.
"Oh, so thats what you think. You better keep your mouth shut before you are the next one that I'm going to prove wrong so listen now, get the hell out of my house!" Han skrattade bara medans jag kollade kallt på honom. Efter ett tag fick jag nog av att lyssna på hans nedlåtande skratt. Min hand fördes genom luften och slutade när den träffade hans kind. Konsekvenserna för det ville jag inte ens tänka på. Han kollade chockat på mig med stora ögon.
"Did.. You.. Just.. Slap me?" Väste han mellan tändera medans han gick med arga steg emot mig. Stämningen blev genast obehaglig och väldigt spänd. Hans hand tog ett fast tag om mitt långa hår och han förde mitt ansikte nära hans. Tyst kved jag till av smärtan men han verkade strunta totalt i det eftersom han fortfarande höll ett hårt grepp om håret.
"I'm gonna forget that you ever slaped me 'cause I tihnk we both know that if I decied to do something, I can make your life a living hell. So all I'm going to do is walk out of that door and we're going to follow our plan and I don't care if you've changed your mind or not." och med dem orden tog han på sig skorna och smällde igen ytterdörren.
Mitt hjärta bankade fortfarande i 190 och allt hade hänt så fort att jag var i fullständig chock. Utan att jag märkt det stod någon precis bredvid mig och genast kom min rädsla tillbaka. Försiktigt tittade jag upp och till min lättnad mötte jag Chaz's vänliga ansikte. Av ren lättnad slog jag mina armar om honom och kramade han hårt.
"Haha I have nothing against hugs but if we don't start the movie now we'll miss the movie or the party." Jag skrattade till åt Chaz's kommentar men jag lydde honom och släppte han. Medan han började ta av sig skorna gick jag till köket och förberedde allt snacks inför filmen.
"Are you sure you can carry all that?" Chaz tittade på mig när jag kom med famnen full av godsaker. Jag nickade lite frånvarande eftersom min fulla koncentration låg på att ta mig till bordet utan att ramla.
"WOHOO! I got some serious skills!" Chaz skrattade åt min lilla segerdans jag gjorde när jag lyckades ställa ner allting på bordet utan att ha tappat en endaste grej. Filmen sattes igång och jag hade ingen aning vilken film han tagit så jag tittade nyfiket på fodralet. På fodralet stod det "The other guys" med den bästa komikern någonsin, Will Ferrell (seriöst han är grym :D and back to novellen).
"Are you freaking deaf GET OUT OF MY HOUSE!" När jag började skrika tittade han på mig som om han helt glömt bort att jag också var här.
"Take a chill pill I'm just here to talk with you about tonight. I know you're doing this to prove to everyone your not a little kid that everyone can push around but I think you're to weak to humiliate someone else." Han log ett överlägset flin och jag var så irriterad på honom att jag kunde slå till han.
"Oh, so thats what you think. You better keep your mouth shut before you are the next one that I'm going to prove wrong so listen now, get the hell out of my house!" Han skrattade bara medans jag kollade kallt på honom. Efter ett tag fick jag nog av att lyssna på hans nedlåtande skratt. Min hand fördes genom luften och slutade när den träffade hans kind. Konsekvenserna för det ville jag inte ens tänka på. Han kollade chockat på mig med stora ögon.
"Did.. You.. Just.. Slap me?" Väste han mellan tändera medans han gick med arga steg emot mig. Stämningen blev genast obehaglig och väldigt spänd. Hans hand tog ett fast tag om mitt långa hår och han förde mitt ansikte nära hans. Tyst kved jag till av smärtan men han verkade strunta totalt i det eftersom han fortfarande höll ett hårt grepp om håret.
"I'm gonna forget that you ever slaped me 'cause I tihnk we both know that if I decied to do something, I can make your life a living hell. So all I'm going to do is walk out of that door and we're going to follow our plan and I don't care if you've changed your mind or not." och med dem orden tog han på sig skorna och smällde igen ytterdörren.
Mitt hjärta bankade fortfarande i 190 och allt hade hänt så fort att jag var i fullständig chock. Utan att jag märkt det stod någon precis bredvid mig och genast kom min rädsla tillbaka. Försiktigt tittade jag upp och till min lättnad mötte jag Chaz's vänliga ansikte. Av ren lättnad slog jag mina armar om honom och kramade han hårt.
"Haha I have nothing against hugs but if we don't start the movie now we'll miss the movie or the party." Jag skrattade till åt Chaz's kommentar men jag lydde honom och släppte han. Medan han började ta av sig skorna gick jag till köket och förberedde allt snacks inför filmen.
"Are you sure you can carry all that?" Chaz tittade på mig när jag kom med famnen full av godsaker. Jag nickade lite frånvarande eftersom min fulla koncentration låg på att ta mig till bordet utan att ramla.
"WOHOO! I got some serious skills!" Chaz skrattade åt min lilla segerdans jag gjorde när jag lyckades ställa ner allting på bordet utan att ha tappat en endaste grej. Filmen sattes igång och jag hade ingen aning vilken film han tagit så jag tittade nyfiket på fodralet. På fodralet stod det "The other guys" med den bästa komikern någonsin, Will Ferrell (seriöst han är grym :D and back to novellen).
Denna kvällen pratade jag och Chaz länge och vi lärde verkligen känna varandra. Tydligen hade han en lillebror och han älskade att åka skateboard. Han var så gullig mot mig och han verkade faktiskt bry sig om mina känslor och inte mitt utseende. Klockan blev mer och mer och tillsist insåg jag att det var dags att göra sig redo för festen.
"Maybe you should go home now and then we'll meet up at the party." Chaz nickade och ställde sig upp innan han gick iväg mot vår hall. Jag studerade han noga medans han tog på sig skorna. Eftersom vi går i samma skola har jag sett han många gånger men jag har aldrig riktigt lagt så mycket tid på honom men nu såg jag att han verkligen var en underbart snäll kille. Chaz tittade upp från skorna och tittade på mig. Han skrattade lite när han märkte att jag stod där och stirra på honom vilket jag inte märkt själv att jag gjorde. Mina kinder hettade till och snabbt förflyttade jag ner blicken till golvet.
En mjuk hand fördes under min haka och tvingade mig att titta upp. Ett par bruna ögon tittade in i mina och det var verkligen svårt att inte slå bort blicken. Han log lite snett mot mig innan han omfamnade mig i en kram och lämnade mig ensam i lägenheten. Leendes gick jag mot garderoben och drog fram en klänning jag bestämt att ha på mig igår.
"Maybe you should go home now and then we'll meet up at the party." Chaz nickade och ställde sig upp innan han gick iväg mot vår hall. Jag studerade han noga medans han tog på sig skorna. Eftersom vi går i samma skola har jag sett han många gånger men jag har aldrig riktigt lagt så mycket tid på honom men nu såg jag att han verkligen var en underbart snäll kille. Chaz tittade upp från skorna och tittade på mig. Han skrattade lite när han märkte att jag stod där och stirra på honom vilket jag inte märkt själv att jag gjorde. Mina kinder hettade till och snabbt förflyttade jag ner blicken till golvet.
En mjuk hand fördes under min haka och tvingade mig att titta upp. Ett par bruna ögon tittade in i mina och det var verkligen svårt att inte slå bort blicken. Han log lite snett mot mig innan han omfamnade mig i en kram och lämnade mig ensam i lägenheten. Leendes gick jag mot garderoben och drog fram en klänning jag bestämt att ha på mig igår.
***************
Musiken dunkade högt till och med utanför huset. På gräsmatten till det stora två våningshuset, stod en massa folk med pappersmuggar i handen eller en cigarett. Osäkert gick jag in i huset samtidigt som jag tittade runt överallt efter Chaz. Tyvärr fick jag inte någon syn på honom så jag gick ut igen. Direk nät jag kom ut knackade någon mig hårt i ryggen och jag vände mig om bara för att se att Kyle stod där med ett flin.
"This is the plan. I'll make sure everyone is outside besides Ayjdan. I'll go and talk to him and a little bird wisphered in my ear that he has a crush on you. I'll make him confess every little thing he feels about you and a mic will be connected to the speakers and everyone will hear him and he'll get totally laughed at." Kyle gav ifrån sig ett hjärtlöst skratt och jag blev illamående av hur kul han verkade tycka det var att krossa någons hjärta.
Ett bekant ansikte blev min räddning och utan att ge Kyle ett svar sprang jag mot Chaz som stod längre bort och pratade med hans kompis Ryan.
"Guess who?" Mina små händer täckte för hans ögon och både Ryan och Chaz skrattade till.
"Maybe the most wonderful girl ever." Generat tog jag bort händerna från hans ögon och båda killarna skrattade åt mitt ansiktsuttryck. Vi hann knappt säga något mer innan en harkling avbröt oss.
"Hmhhm, ca-ca-can I talk to you for a second?" En svag och blyg harkling hördes bakom mig och till min förvåning stod Kylie där med ett nervöst uttryck. Jag var fortfarande sur på henne så utan att svara henne gick jag före henne till ett mer avlägset ställe.
"Before you say anything I have to say something first. The reason I've been so strange is because I'm so jealous of you. You can get any guys attention and you don't even seem to care about it while I have to act like someone else. I know jealousy doesn't justify anything I've done but I really miss you and it doesn't matter what anyone thinks of you, you are the strongest person I've ever met. People push you around and treat you like dirt, your dad left you when you were little and your mom has to take medicin not to get suicidal thoughts. But still you are this amazing person that would never hurt a fly. So what ever you do, don't try to do something to prove yourself."
"This is the plan. I'll make sure everyone is outside besides Ayjdan. I'll go and talk to him and a little bird wisphered in my ear that he has a crush on you. I'll make him confess every little thing he feels about you and a mic will be connected to the speakers and everyone will hear him and he'll get totally laughed at." Kyle gav ifrån sig ett hjärtlöst skratt och jag blev illamående av hur kul han verkade tycka det var att krossa någons hjärta.
Ett bekant ansikte blev min räddning och utan att ge Kyle ett svar sprang jag mot Chaz som stod längre bort och pratade med hans kompis Ryan.
"Guess who?" Mina små händer täckte för hans ögon och både Ryan och Chaz skrattade till.
"Maybe the most wonderful girl ever." Generat tog jag bort händerna från hans ögon och båda killarna skrattade åt mitt ansiktsuttryck. Vi hann knappt säga något mer innan en harkling avbröt oss.
"Hmhhm, ca-ca-can I talk to you for a second?" En svag och blyg harkling hördes bakom mig och till min förvåning stod Kylie där med ett nervöst uttryck. Jag var fortfarande sur på henne så utan att svara henne gick jag före henne till ett mer avlägset ställe.
"Before you say anything I have to say something first. The reason I've been so strange is because I'm so jealous of you. You can get any guys attention and you don't even seem to care about it while I have to act like someone else. I know jealousy doesn't justify anything I've done but I really miss you and it doesn't matter what anyone thinks of you, you are the strongest person I've ever met. People push you around and treat you like dirt, your dad left you when you were little and your mom has to take medicin not to get suicidal thoughts. But still you are this amazing person that would never hurt a fly. So what ever you do, don't try to do something to prove yourself."
Kylie hade börjat gråta och hennes ord berörde mig så starkt att mina ögon började vattnas också. Vi båda omfamnade varandra i en stor kram och där stod vi och grät som några idioter och när vi insåg det började vi skratta åt hur vi såg ut och betedde oss. Plötsligt sa Kylie:
"It seems like something is happening 'cause everyone's going outside. Come one lets see what's happening." Hon pekade bort mot den stora folkmassan som bildats utanför huset. Glatt gick jag efter henne men sedan började jag inse vad det var som var på väg att hända.
"Kylie I agree with you I don't have to prove anything but there's something that's about to happened and you have to help me stop it!" Jag tittade panikslaget på Kylie och hon tittade lika panikslaget på mig innan vi båda sprang i full fart iväg mot huset.
Tror ni att hon hinner? ;) Tack för alla kommentarer och besök min (gabbi) blogg hääär <3 // Gabbi o Angelina
"It seems like something is happening 'cause everyone's going outside. Come one lets see what's happening." Hon pekade bort mot den stora folkmassan som bildats utanför huset. Glatt gick jag efter henne men sedan började jag inse vad det var som var på väg att hända.
"Kylie I agree with you I don't have to prove anything but there's something that's about to happened and you have to help me stop it!" Jag tittade panikslaget på Kylie och hon tittade lika panikslaget på mig innan vi båda sprang i full fart iväg mot huset.
Tror ni att hon hinner? ;) Tack för alla kommentarer och besök min (gabbi) blogg hääär <3 // Gabbi o Angelina
Bieber Romance Chapter 7 - That teenage boy
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Tyvärr var jag en sådan person som kunde överreagera lätt i obehagliga/läskiga situationer och nu var jag väldigt rädd. Hela min kropp skakade och mina steg var vingliga. Ögonen började nästan tåras och jag var nu så nära soffan att ett steg till åt höger och jag skulle se om något verkligen hade hänt. Med skakiga ben tog jag ett steg men steget avbröts av att 3 stycken hoppade fram och skrek "BUUUUUUUUU!"
Chockat och skrämt stod jag bara där och stirrade på dem. Skulle det där vara ett skämt eller? Jazmyn, Jaxon och Jeremy stod alla och skrattade högt. Jeremy hade lugnat ner sig först av alla och när han såg att jag såg gråtfärdig ut satte han ner Jaxon snabbt och hans armar omfamnade mig.
"I'm so sorry, I didn't know you would get so scared." sa han medan han kramade om mig hårt och man hörde verkligen hur mycket han skämdes.
"Haha you don't have to feel sorry for me. I have a bad habbit of overreacting in these kind of situations." Han släppte mig och såg lugn ut nu när han märkte att jag var lugn och hade slutat skaka.
Jeremy's killkompisar hade kommit förbi och hämtat honom så nu var det bara jag och barnen kvar. I deras vardagsrum hade dem två 3 sitssoffor mittemot varandra så på den ena satt jag och Jazmyn och Jaxon satt på den andra. Med stora ögon satt dem och stirrade på mig och fast dem såg så oskyldiga ut började kännas lite obehagligt.
"Okay, so what do you want to do? Are you guys hungry?" sa jag i ett försök att få dem att känna sig lite bekvämare och gav dem mitt gladaste leende.
Tyvärr lyckades inte försöket utan dem bara satt där och stirrade. Jag har passat barn innan men just nu hade jag ingen aning vad jag skulle göra för att dem skulle slappna av lite. Plötsligt kom jag och tänka på ett litet trolleritrick som alltid fick min lilla kusin att skratta.
"Sarah and her cousin"
Snabbt ställde jag mig upp och gick iväg mot hallen där min jacka hängde. Jag drog upp dragkedjan till fickan och drog fram en toonie (2 kanadensiska dollar i mynt) innan jag gick tillbaka mot barnen igen. Nyfiket tittade båda på mig med stora ögon.
"Do you guys like magic." Sa jag med en mystisk blick samtidigt som jag gjorde dramatiska rörelser med handen. Dem två syskonen tittade på varandra innan Jazmyn sa:
"Magic doesn't exist." Hon lät bestämd och väldigt självsäker på sin sak men någonstans i bakgrunden kunde jag höra lite nyfikenhet.
"It doesn't? Well Jazmyn do you have a toonie I could really use one now." Jazmyn skakade på huvudet precis som jag ville.
"But what is that thing in your ear then?" Min hand förde jag till Jazmyn's högra öra och smidigt lirkade jag fram myntet ur tröjärmen och gjorde en dramatiskt min när jag visade myntet jag dragit fram ur hennes öra.
Barnen mimade "wow" och började energiskt hoppa upp och ner i soffan.
"DO IT AGAIN, DO IT AGAIN!!!!" Skrek dem i kör och jag skrattade åt hur gulliga dem var.
"First we have to eat and then we can watch some tv ;)" Båda såg lite besvikna ut men dem dem gick ändå med glada steg mot köket. Jag visste att dem egentligen ville att jag skulle trolla mer men man kan inte få för mycket av det roliga ;)
"We aje not hungjy." Sa Jaxon med den gulligaste bebis dialekten jag någonsin hört och jag kunde inte låta bli att le.
"Aww you're so cuute! But okay if you're not hungry I can bake you something?" Båda sken upp i stora leenden och nickade entusiastiskt. Muffins gick alltid hem och jag och Kylie brukade baka dem väldigt ofta. En bild i mitt huvud tog form av mig och Kylie när mamma tagit ett foto på oss när vi stått och bakat med mammas vännina. Fast vännian som hette Kris hade mest stått och spelat på nintendot. Hahaha, snacka om roliga minnen.
Tanken på Kylie fick det att sticka till av saknad och jag var tvungen att luta mig mot köksbänken och samla mig för att inte börja gråta. Trots allt hon sagt om mig var hon som min syster som nu kändes förlorad för alltid. Snabbt återhämtade jag mig för att barnen inte skulle misstänka något och jag började lite frånvarande baka muffinsen.
Denna kvällen spelade vi massa spel, tittade på tv, mumsade på muffinsen innan jag bar upp barnen till deras rum och läste boken "The cat in the hat" av Dr. Seuss. Jazmyn började prata då om hennes bror som alltid brukade läsa den för dem och att det var deras favoritbok. Min nyfikenhet för den här storebrorn var väldigt stor eftersom Jeremy pratat väldigt mycket om honom men på något sätt verkade han undanhålla något, något viktigt.
"Then Sally and I didn't know what to say. Should we tell her about it? What would she do? Well what will you do if your mother asked you?" Med dem orden stängde jag ner boken och la tillbaka den i den vita, låga bokhyllan. På bokhyllan stod en massa kort på Jazmyn och Jaxon. En bild var väldigt gullig för där såg man hela familjen och där var även den dära killen. Alla bilder var väldigt fina men en bild fångad mitt intresse. Där satt en tonårspojke med Jazmyn i famnen men han såg väldigt ung ut och hon såg mycket yngre ut också.
"He looked very young and so did Jazmyn"
Något med killen var väldigt bekant men eftersom jag inte kom på vad det var struntade jag i det och lät min blick föras mot dem två sovande barnen.
Djupa andetag hördes från båda barnen och jag var förvånad över att dem varit så lydiga och lagt sig i sängen utan något tjafs. Om dem här barnen var så väl uppfostrade måste hans son vara en riktig gentleman.
Försiktigt smög jag ner för trappan nästan helt ljudlöst och där möttes jag av en leende Jeremy.
"How did it go?" Han verkade förstå att barnen sov eftersom han viskade.
"I think it went well and they seemed to have a good time but I think you have to ask them too." Jeremy nickade och började rota i sin ficka efter något. Efter en stund förstod jag att det var pengarna. Jag kan inte fatta att jag får betalt för något som är såhär roligt men tro mig jag klagar inte, hehehe ;)
Han sträckte ut handen och gav 68 CAD eftersom jag passat barnen i 4 timmar och han gav mig ännu ett vänligt leende. Det var någonting speciellt med honom för det var som ett slags sken runt omkring honom. Varje gång han log kom det verkligen från hjärtat och ögonen lyste på honom. Under dem här 4 timmarna har jag känt mig mer hemma än jag någonsin gjort i alla dessa år med mamma.
Snabbt ställde jag mig upp och gick iväg mot hallen där min jacka hängde. Jag drog upp dragkedjan till fickan och drog fram en toonie (2 kanadensiska dollar i mynt) innan jag gick tillbaka mot barnen igen. Nyfiket tittade båda på mig med stora ögon.
"Do you guys like magic." Sa jag med en mystisk blick samtidigt som jag gjorde dramatiska rörelser med handen. Dem två syskonen tittade på varandra innan Jazmyn sa:
"Magic doesn't exist." Hon lät bestämd och väldigt självsäker på sin sak men någonstans i bakgrunden kunde jag höra lite nyfikenhet.
"It doesn't? Well Jazmyn do you have a toonie I could really use one now." Jazmyn skakade på huvudet precis som jag ville.
"But what is that thing in your ear then?" Min hand förde jag till Jazmyn's högra öra och smidigt lirkade jag fram myntet ur tröjärmen och gjorde en dramatiskt min när jag visade myntet jag dragit fram ur hennes öra.
Barnen mimade "wow" och började energiskt hoppa upp och ner i soffan.
"DO IT AGAIN, DO IT AGAIN!!!!" Skrek dem i kör och jag skrattade åt hur gulliga dem var.
"First we have to eat and then we can watch some tv ;)" Båda såg lite besvikna ut men dem dem gick ändå med glada steg mot köket. Jag visste att dem egentligen ville att jag skulle trolla mer men man kan inte få för mycket av det roliga ;)
"We aje not hungjy." Sa Jaxon med den gulligaste bebis dialekten jag någonsin hört och jag kunde inte låta bli att le.
"Aww you're so cuute! But okay if you're not hungry I can bake you something?" Båda sken upp i stora leenden och nickade entusiastiskt. Muffins gick alltid hem och jag och Kylie brukade baka dem väldigt ofta. En bild i mitt huvud tog form av mig och Kylie när mamma tagit ett foto på oss när vi stått och bakat med mammas vännina. Fast vännian som hette Kris hade mest stått och spelat på nintendot. Hahaha, snacka om roliga minnen.
Tanken på Kylie fick det att sticka till av saknad och jag var tvungen att luta mig mot köksbänken och samla mig för att inte börja gråta. Trots allt hon sagt om mig var hon som min syster som nu kändes förlorad för alltid. Snabbt återhämtade jag mig för att barnen inte skulle misstänka något och jag började lite frånvarande baka muffinsen.
Denna kvällen spelade vi massa spel, tittade på tv, mumsade på muffinsen innan jag bar upp barnen till deras rum och läste boken "The cat in the hat" av Dr. Seuss. Jazmyn började prata då om hennes bror som alltid brukade läsa den för dem och att det var deras favoritbok. Min nyfikenhet för den här storebrorn var väldigt stor eftersom Jeremy pratat väldigt mycket om honom men på något sätt verkade han undanhålla något, något viktigt.
"Then Sally and I didn't know what to say. Should we tell her about it? What would she do? Well what will you do if your mother asked you?" Med dem orden stängde jag ner boken och la tillbaka den i den vita, låga bokhyllan. På bokhyllan stod en massa kort på Jazmyn och Jaxon. En bild var väldigt gullig för där såg man hela familjen och där var även den dära killen. Alla bilder var väldigt fina men en bild fångad mitt intresse. Där satt en tonårspojke med Jazmyn i famnen men han såg väldigt ung ut och hon såg mycket yngre ut också.
"He looked very young and so did Jazmyn"
Något med killen var väldigt bekant men eftersom jag inte kom på vad det var struntade jag i det och lät min blick föras mot dem två sovande barnen.
Djupa andetag hördes från båda barnen och jag var förvånad över att dem varit så lydiga och lagt sig i sängen utan något tjafs. Om dem här barnen var så väl uppfostrade måste hans son vara en riktig gentleman.
Försiktigt smög jag ner för trappan nästan helt ljudlöst och där möttes jag av en leende Jeremy.
"How did it go?" Han verkade förstå att barnen sov eftersom han viskade.
"I think it went well and they seemed to have a good time but I think you have to ask them too." Jeremy nickade och började rota i sin ficka efter något. Efter en stund förstod jag att det var pengarna. Jag kan inte fatta att jag får betalt för något som är såhär roligt men tro mig jag klagar inte, hehehe ;)
Han sträckte ut handen och gav 68 CAD eftersom jag passat barnen i 4 timmar och han gav mig ännu ett vänligt leende. Det var någonting speciellt med honom för det var som ett slags sken runt omkring honom. Varje gång han log kom det verkligen från hjärtat och ögonen lyste på honom. Under dem här 4 timmarna har jag känt mig mer hemma än jag någonsin gjort i alla dessa år med mamma.
Om jag ville kunde jag få stanna hos mina kusiner eller Jeremy och egentligen var jag inte alls rädd att han var någon läskig typ men jag visste hur mamma skulle reagera så därför tackade jag vänligt nej och bestämde mig för att åka hem istället.
"Oh before I go I just have to ask you about Sunday." Jag var halvvägs genom dörren då jag kom på att vi bestämt att jag skulle passa barnen på söndag också. Ett litet pirr for genom kroppen då jag även kom på att då skulle jag äntligen få träffa killen som jag hört så mycket om.
"Uhm.. What about it? If you changed your mind and don't want to come..."
"No no no." Avbröt jag Jeremy med. "I didn't mean it like that. I'm just wondering when I should be here and what you want me to do. As I said before I can cook pretty good." Jeremy gav mig det där underbara leendet igen. Nej misstolka inte detta nu som om jag är kär i honom men man blir så glad av hans leende.
"My son Justin will be here at 2 pm and unfourtunately I have to do something with work even if it's a Sunday, so you can come here at... Well either you come here before or you come after."
"I'll come before so I can be with Jazmyn and Jaxon 'cause they're sooo cute, haha!" Ett ofrivilligt skratt kom ur min mun och jag fattade inte ens vad det roliga var.
"Well don't be afraid to hang out with them just because Justin is here. I'm sure he would like to get to know people that won't use him for who he is." Hans ord förvirrade mig lite. Vad menade han med att uttnyttja honom för den han är?
"Oh before I go I just have to ask you about Sunday." Jag var halvvägs genom dörren då jag kom på att vi bestämt att jag skulle passa barnen på söndag också. Ett litet pirr for genom kroppen då jag även kom på att då skulle jag äntligen få träffa killen som jag hört så mycket om.
"Uhm.. What about it? If you changed your mind and don't want to come..."
"No no no." Avbröt jag Jeremy med. "I didn't mean it like that. I'm just wondering when I should be here and what you want me to do. As I said before I can cook pretty good." Jeremy gav mig det där underbara leendet igen. Nej misstolka inte detta nu som om jag är kär i honom men man blir så glad av hans leende.
"My son Justin will be here at 2 pm and unfourtunately I have to do something with work even if it's a Sunday, so you can come here at... Well either you come here before or you come after."
"I'll come before so I can be with Jazmyn and Jaxon 'cause they're sooo cute, haha!" Ett ofrivilligt skratt kom ur min mun och jag fattade inte ens vad det roliga var.
"Well don't be afraid to hang out with them just because Justin is here. I'm sure he would like to get to know people that won't use him for who he is." Hans ord förvirrade mig lite. Vad menade han med att uttnyttja honom för den han är?
"Thank you for babysitting and you are a very nice girl! See you in 2 days then, bye." Vi sa hejdå och jag började gå mot busshållsplatsen.
Imorgon får jag äntligen träffa Chaz och gå på fest + att min plan kommer sättas i verket och på söndag får jag träffa hans son som hette Justin. Denna helgen kommer äga, det känner jag på mig.
Ännu ett kapitel kolla vad snäll jag är :D Egentligen skulle Angelina fortsätta skriva på denna men jag hade redan skrivit så mycket på den att det var lönt :) KOMMENTERA LUUVIIEES <3 // Gabbi
Imorgon får jag äntligen träffa Chaz och gå på fest + att min plan kommer sättas i verket och på söndag får jag träffa hans son som hette Justin. Denna helgen kommer äga, det känner jag på mig.
Ännu ett kapitel kolla vad snäll jag är :D Egentligen skulle Angelina fortsätta skriva på denna men jag hade redan skrivit så mycket på den att det var lönt :) KOMMENTERA LUUVIIEES <3 // Gabbi
Bieber Romance Chapter 6 - Butterflies
Tänk om vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till vart vi var innan.... Tänk om detta verkligen var slutet for Kylie och Sarah.
Klockan började bli lite mycket så jag tog mina solglasögon och en tunn jacka ifall det blir lite kallare mot kvällen.
I hallen mötte jag mamma som stod och tog på sig ett par fina klackar och hon såg återigen väldigt finklädd ut, nästan lite för finklädd ut för att vara henne...
"Soo...Umm I'm going now bye." Med en skeptisk blick tittade jag mot mamma men antingen märkte hon det inte eller så ignorerade hon den. Mamma log stort mot mig och gav mig en varm stor kram. Värst vad hon var glad då.
"I'm so proud of you that you listened to me and really got yourself a job." Mamma backade lite från kramen och tittade mig i ögonen. Hennes andetag träffade mitt ansikte och hon luktade lite svagt av alkohol. Egentligen ville jag fråga henne varför hon alltid var så uppklädd och om hon hade druckit eftersom det var riktigt farligt om man tog anti-depressiva tabletter men jag kände mig lite för stressad så jag gav henne bara ett snabbt leende innan jag sprang mot bussen med mina converse på fötterna.
Den vita bussen med kanadas flagga släppte på den sista personen som var i kön. I sista sekunden hann jag fram till bussen som redan gjort sig redo för att åka iväg. Busschauffören som var en 45 årig gammal gubbe tittade surt på mig när jag räckte över honom pengarna. Om det var en sak jag hatade var det gamlingar som alltid var sura så jag gav honom ett falskt leende och himlade med ögonen innan jag satte mig ner på ett tomt säte. Förutom jag var det ungefär 5 andra på bussen men dem satt alla mycket längre bak och alla verkade helt borta. Säkert några pundare, haha.
Solen sken in genom fönstret vilket gjorde bussen väldigt varm och jag längtade efter att få stiga av och få komma ut ifrån den här bussen med världens kvavaste luft. Huvudet lät jag lutas mot fönstret och som vanligt dröme jag mig bort och tänkte på något ointressant och så satt jag en lång stund tills min mobil gav ifrån sig ett högt pling.
En snabb rörelse senare var mobilen i min hand och på skärmen visades hans namn. Motvilligt öppnade jag sms:et.
Douchebag: I heared that you were hanging out with Ayjdan on saturday, that was not a part of our plan!
Wow hur kunde han ha fått reda på det så snabbt?
Me: Well I changed the plans a little bit don't cry about it -.-'
Douchebag: NO! YOU'RE NOT GONNA CHANGE THE PLANS! WE MADE THE PLAN TOGETHER AND IF YOU WANT DO SUCCEED THEN YOU HAVE TO TRUST ME! you spoiled but extremely hot 14 year old <.<
Douchebag: I heared that you were hanging out with Ayjdan on saturday, that was not a part of our plan!
Wow hur kunde han ha fått reda på det så snabbt?
Me: Well I changed the plans a little bit don't cry about it -.-'
Douchebag: NO! YOU'RE NOT GONNA CHANGE THE PLANS! WE MADE THE PLAN TOGETHER AND IF YOU WANT DO SUCCEED THEN YOU HAVE TO TRUST ME! you spoiled but extremely hot 14 year old <.<
Åh så typiskt honom och slänga in sådana kommentarer... Mina fingrar flög över touch-skärmen när jag skrev ett snabbt svar till honom.
Me: Haha trust u? Wow okay you don't have to exaggerate but sure I'll tell him I can't and I'll stick with the original plan and be with Chaz ur happy now ?
Snacka om att överreagera -.-' Med en trött suck undslapp mina läppar när jag återigen hörde ännu ett pling och jag hoppades verkligen inte att det var han igen. Till min lycka stod det Chaz denna gången och glatt tryckte jag upp meddelandet.
Chaz: Can't wait to hang out with you tomorrow :) and I heared that there's going 2 be a party at Jillian's place. Wanna go there afterwards?
Me: Ofc :) and I can't wait either <3
Ett litet leende lekte i mungiporna och jag märkte inte pirret som uppstått inom mig. Att jag fallit för honom är kanske att överdriva men det var svårt att hålla känslorna i styr när han var den enda killen som behandlat mig med respekt på ett långt tag. Mina tankar skringrades när jag hörde en skrovlig mans röst skrika irriterat. Snabbt insåg jag att alla stigit av och utanför såg jag busshållsplats skylten där det stod Winnipeg.
"I'm sorry!" Skrek jag lite ursäktandemot chauffören innan jag hoppade av.
Förra gången jag var i Winnipeg hann jag knappt utforska något så innan jag begav mig av på en liten upptäcksfärd konstaterade jag att jag åtminstone hade liten stund på. Kvarteret jag var på nu var väldigt lugnt och någonstans därborta hörde man barnskratt som alltid kunde pigga upp en. Vädret var underbart och jag var förvånad att det inte var så många som var ute för det var ju ändå fredag.
Lite längre bort såg jag några tonårspojkar som hade färgburkar och sprejade något på en stopp skylt som var lite längre bort på vägen. När jag kommit lite närmare avslutade dem precis vad dem höll på med och gick småskrattandes därifrån. Nyfiket styrde jag stegen mot skylten och såg att det stod en låt text från Journey's låt Don't stop believin'.
"I saw teenageboys writing something on a sign"
Snacka om att överreagera -.-' Med en trött suck undslapp mina läppar när jag återigen hörde ännu ett pling och jag hoppades verkligen inte att det var han igen. Till min lycka stod det Chaz denna gången och glatt tryckte jag upp meddelandet.
Chaz: Can't wait to hang out with you tomorrow :) and I heared that there's going 2 be a party at Jillian's place. Wanna go there afterwards?
Me: Ofc :) and I can't wait either <3
Ett litet leende lekte i mungiporna och jag märkte inte pirret som uppstått inom mig. Att jag fallit för honom är kanske att överdriva men det var svårt att hålla känslorna i styr när han var den enda killen som behandlat mig med respekt på ett långt tag. Mina tankar skringrades när jag hörde en skrovlig mans röst skrika irriterat. Snabbt insåg jag att alla stigit av och utanför såg jag busshållsplats skylten där det stod Winnipeg.
"I'm sorry!" Skrek jag lite ursäktandemot chauffören innan jag hoppade av.
Förra gången jag var i Winnipeg hann jag knappt utforska något så innan jag begav mig av på en liten upptäcksfärd konstaterade jag att jag åtminstone hade liten stund på. Kvarteret jag var på nu var väldigt lugnt och någonstans därborta hörde man barnskratt som alltid kunde pigga upp en. Vädret var underbart och jag var förvånad att det inte var så många som var ute för det var ju ändå fredag.
Lite längre bort såg jag några tonårspojkar som hade färgburkar och sprejade något på en stopp skylt som var lite längre bort på vägen. När jag kommit lite närmare avslutade dem precis vad dem höll på med och gick småskrattandes därifrån. Nyfiket styrde jag stegen mot skylten och såg att det stod en låt text från Journey's låt Don't stop believin'.
"I saw teenageboys writing something on a sign"
Jag började skratta lite åt deras klyftighet för jag måste erkänna det var ganska smart. Med humöret på topp plingade jag på huset jag en gång tidigare besökt. En lång stund stod jag där och väntade men ingen kom och öppnade. Mitt tålamod började rinna ut så med en osäker rörelse kände jag på dörrhantaget. Till min förvåning var dörren öppen och jag tvekade lite innan jag steg in.
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Oh-Oh har något hänt? ;o Tack för alla kommentarer och förlåt om ni tycker det går trögt o långsamt men det måste det göra nu i början. Men om ungefär 3 kapitel kommer Justin in <3
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Oh-Oh har något hänt? ;o Tack för alla kommentarer och förlåt om ni tycker det går trögt o långsamt men det måste det göra nu i början. Men om ungefär 3 kapitel kommer Justin in <3
Kommentera luuuviies (LL) // Gabbi
Bieber Romance Chapter 5 - No respect
Utnyttjing kanske inte var det rätta ordet snarare att han... Äsch utnyttjing var nog det rätta ordet och denna gången ska jag strunta i alla mina moraliska regler.
Let the game begin.
Let the game begin.
"Hi darling, how was school." Mamma kom till hallen där jag stod och signalerade att jag skulle följa med till köket. Snabbt drog jag av mig ytterkläderna och skorna och gick iväg mot köket. Väl inne i köket slog jag mig ned mitt emot mamma som satt med en nyfiken min.
"I guess it sucked pretty hard." Mamma som satt med ett leende och säkert förväntade sig att jag skulle babbla i en halvtimme om hur bra dagen var men när hon hörde vad jag sa försvann leendet på en gång.
"Por qué?" Ibland pratade min mamma spanska med mig eftersom jag förstod det och pratade det flytande men jag svarade ändå oftast på engelska. Jag tog ett djupt andetag innan jag började berätta om det lilla bråket med Kylie och sedan hur hon börjat slåss och hur då börjat bråka ganska rejält. Hela tiden när jag pratade bytte hon miner men hennes blick såg hela tiden djupt in i mina ögon.
"You know sweety, eventually you have to be the bigger person and go and talk to her even if she's the one who should apologize." Mammas ord berörde mig och jag visste hon hade rätt. Jag tror hon förstod att jag behövde tid att tänka lite så hon reste sig upp och gick iväg för att börja baka något gott som hon brukade göra på fredagar.
Jag sjönk ner lite på stolen och stängde mina ögon. Även om jag inte ville erkänna det hade mamma rätt. Kylie kunde ångra hur mycket som helst vad hon precis sagt men hon var inte den personen som hade lätt att säga förlåt. Kanske borde jag lyssna på mamma och vara den "vuxne" ovh kontakta henne? Min mobil trycktes svagt mot mitt lår när den låg i fickan på mina jeansshorts. Efter en stunds tänkande smög jag in handen i fickan och drog upp mobilen. Med några lätta knapptryckningar hade jag skickat iväg ett sms.
Jag: Hi, I'm still mad at you but I think we need to talk xoxo S
My Boo <3: Well you can stay mad but I agree, we need to talk
Jag: Kylie I know you have a hard time saying I'm sorry but you have no right to be mad at me! Meet me at "our" place in 15 minutes.
Länge låg jag i min säng som jag förflyttat mig till och väntade på ett svar, ett svar jag aldrig fick. Men tillsist valde jag att gå dit ändå och se om hon verkligen ville lösa detta bråket.
************
Solen stekte och jag ångrade verkligen inte att jag tagit på mig somriga kläder, men trots att jag hade det kändes det som om jag skulle koka upp. I åtminstone en halvtimme hade jag stått här som en idiot och väntat på Kylie som inte verkade komma. Ilskan började bubbla inom mig igen. Det var ju hon som betett sig dåligt men ändå är det jag som får jaga efter henne och stå här. Mitt tålamod började sakta rinna bort och med ilskna steg började jag gå tillbaka hemåt.
"SARAH WAIT DON'T GO!" Rösten som skrek efter mig kände jag genast igen och snabbt vände jag mig om och mycket riktigt, där sprang Kylie mot mig så fort hon kunde. Hon stannade precis framför mig och lät helt andfådd.
Några minuter senare och efter några obekväma blickar, hade hennes andning återgått till normalt och hon skulle precis börja prata när jag avbröt henne.
"I love you Kylie like you are my bestfriend, NO you're my sister. Whenever I need to talk to someone you're always there. But lately you've let the popularity make you in to somebody you're not. I'll forgive you if you can say a honest "I'm sorry"."
"I have not changed at all! Just because I'm not a coward or a little pussy like you who lets everyone push me around doesn't mean that I've changed." Hennes svar fick min tankebana helt ur balans. Jag stod där och stirrade på henne som en idiot. Hade hon precis sagt det där? Hon som alltid stöttat mig när mamma mått dåligt. Hon som alltid varit den snällaste människan jag någonsin träffat. Min blick blev genast suddig av alla tårar som samlats i tårkanalen och utan att ens försöka stoppa tårarna, började dem rinna.
"You.. No.. I... How can you say something like that!" Rösten lät hes och helt hemskt men för tillfället var det inget jag brydde mig om. Förtvivlat tittade jag på henne medans kinderna blev blöta av alla tårar.
Kylie sa ingenting utan bara stirrade på mig, helt känslokallt, helt utan någon sympati. Men även om hon försökte dölja sitt riktiga "jag" bakom fasaden, såg jag lite medlidande i dem mörkbruna ögonen. Jag skulle precis vända mig om och bege mig hem när jag ser killen som satt bredvid mig. Ett litet ont flin spred sig motvilligt i ansiktet och jag vände mig om och tittade överlägset på Kylie.
"It's time I prove all you bastards wrong and I'm gonna show you what a badass I really am." Kylie höjde på ena ögonbrynet och tittade förvirrat på mig. Snabbt tog jag upp en liten spegel jag alltid hade med mig och torkade bort mascaran som runnit. Med ett glatt men falskt leende vände jag mig återigen om för att vinka åt killen som jag fått reda på hette Ayjdan (uttalas aj-dann alltså dann och inte som i "jag var ute på dan (dagen)").
Han vinkade lite osäkert tillbaka och började gå mot mig. Kylie's min var fortfarande helt förvirrad och fast jag nu nästan ville slå till henne förtjänade hon en förklaring.
"I am a pussy? Well I'm gonna prove to you and everyone who ever doubted me what a badass I am, just like I said before and Ayjdan is going to help me."
"Don't do that! You'll lose all my respect and we can never be friends again! Don't use him." Jasså det var hennes åsikt nu, kan hon inte freaking bestämma sig?!
"Oh well I don't care about your stupid respect when you can't even decide. One day you think I should use my popularity and the next I shouldn't?! Oh and by the way, you are the one who should say sorry not me so unless you do that our friendship is already over." Min röst lät hård och jag struntade i om jag betedde mig som en bitch.
Kylie bara tittade på mig innan hon vände sig om och gick iväg. Även om hon kallat mig alla saker som hon gjorde kunde jag inte undgå smärtan som värkte i mitt hjärta när hon vände sig om och gick ifrån mig.
"Hi Sarah." Lite diskret skakade jag på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten och tittade in i Ayjdan's mörkbruna ögon.
"Oh hi, umm... I would really like to talk but I have to get back home 'cause I'm going to Winnipeg in about 1,5 hours but how about we meet up on saturday?" Ayjdan verkade se lite besviken ut att jag behövde gå men han sa hejdå och gav mig en varm mjuk kram. Hans parfym stack behagligt i näsan och jag kunde känna en härlig doft av mansparfym. Jag visste att jag skulle vara med Chaz den dagen men det är precis detta som ingår i min plan...
Solen hade slutat steka men den var fortfarande högt uppe i skyn med tanke på att det var maj. Sakta strosandes på väg hem började jag fundera om jag verkligen skulle fullfölja min plan. När jag nästan var framme vid lägenhets området där vi bodde drog jag fram min mobil och ringde numret som jag haft där hur länge som helst men som jag aldrig trodde skulle ligga på min samtalslista
"Yo." Rösten fick mig som vanligt att må illa och jag började seriöst ångra att jag ringt.
"It's Sarah, I need your help." Med möda sa jag det sista och det var verkligen motvilligt men jag visste att utan honom skulle inget funka.
"I knew you would call. So at my place or yours." sa han flörtigt. Hans röst lät så sliskig och han lät ännu mer som en skitstövel, om det ens var möjligt.
"Shut up, that's not why I'm calling. You know the Junior named Ayjdan? Well anyway I'm gonna show everyone that their oponion of me being a coward is totally wrong." Mitt samvete försökte ta över mina handlingar men den lilla "djävulen på axeln" hade kontrollen över mig.
"That's the reason why I love summer 'cause at that time we make fun of someone. So what do you have in mind?" Hans röst lät alldeles för uppspelt för min del och jag kan inte fatta att man njöt av att såra folk men detta var för det bästa. Eller det var åtminstone vad jag försökte intala mig själv. En lång stund snackade vi och jag förklarade min plan noga. Vissa bitar tyckte han var tråkiga så han ändrade om dem för att (enligt honom) göra det hela mer epic. När vi äntligen lagt på hoppade jag in i duschen för att det alltid hjälpte mig att tänka igenom saker och jag behövde verkligen en dusch efter att jag varit ute i detta väder.
Medans jag stod där och schamponerade håret började illamåendet som börjat växa inom mig tidigare bara växa sig större och jag hatade att jag behövde sjunka mig till alla andras nivå för att bevisa mig själv. Men att bli behandlad med så lite respekt samtidigt som alla hade stor respekt för mig tog knäcken på mig. Rädslan som jag försökt tränga undan började ta form inom mig och smög sig sakta fram när jag tänkte igenom Kylie's ord.
Tänk om vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till vart vi var innan.... Tänk om detta verkligen var slutet for Kylie och Sarah.
"Oh hi, umm... I would really like to talk but I have to get back home 'cause I'm going to Winnipeg in about 1,5 hours but how about we meet up on saturday?" Ayjdan verkade se lite besviken ut att jag behövde gå men han sa hejdå och gav mig en varm mjuk kram. Hans parfym stack behagligt i näsan och jag kunde känna en härlig doft av mansparfym. Jag visste att jag skulle vara med Chaz den dagen men det är precis detta som ingår i min plan...
Solen hade slutat steka men den var fortfarande högt uppe i skyn med tanke på att det var maj. Sakta strosandes på väg hem började jag fundera om jag verkligen skulle fullfölja min plan. När jag nästan var framme vid lägenhets området där vi bodde drog jag fram min mobil och ringde numret som jag haft där hur länge som helst men som jag aldrig trodde skulle ligga på min samtalslista
"Yo." Rösten fick mig som vanligt att må illa och jag började seriöst ångra att jag ringt.
"It's Sarah, I need your help." Med möda sa jag det sista och det var verkligen motvilligt men jag visste att utan honom skulle inget funka.
"I knew you would call. So at my place or yours." sa han flörtigt. Hans röst lät så sliskig och han lät ännu mer som en skitstövel, om det ens var möjligt.
"Shut up, that's not why I'm calling. You know the Junior named Ayjdan? Well anyway I'm gonna show everyone that their oponion of me being a coward is totally wrong." Mitt samvete försökte ta över mina handlingar men den lilla "djävulen på axeln" hade kontrollen över mig.
"That's the reason why I love summer 'cause at that time we make fun of someone. So what do you have in mind?" Hans röst lät alldeles för uppspelt för min del och jag kan inte fatta att man njöt av att såra folk men detta var för det bästa. Eller det var åtminstone vad jag försökte intala mig själv. En lång stund snackade vi och jag förklarade min plan noga. Vissa bitar tyckte han var tråkiga så han ändrade om dem för att (enligt honom) göra det hela mer epic. När vi äntligen lagt på hoppade jag in i duschen för att det alltid hjälpte mig att tänka igenom saker och jag behövde verkligen en dusch efter att jag varit ute i detta väder.
Medans jag stod där och schamponerade håret började illamåendet som börjat växa inom mig tidigare bara växa sig större och jag hatade att jag behövde sjunka mig till alla andras nivå för att bevisa mig själv. Men att bli behandlad med så lite respekt samtidigt som alla hade stor respekt för mig tog knäcken på mig. Rädslan som jag försökt tränga undan började ta form inom mig och smög sig sakta fram när jag tänkte igenom Kylie's ord.
Tänk om vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till vart vi var innan.... Tänk om detta verkligen var slutet for Kylie och Sarah.
DEN SOM GISSAR RÄTT PÅ VEM DET ÄR HON PRATAR MED I TELEFON FÅR EN LÄNKNING :D
Helg= Mer kapitel MEN jag behöver också plugga eftersom på tisdag är det första provet som vi haft i klass 8. Men ägare nr 2 kanske osså skriver något NÅGON GÅNG -.- haha skoja :D Kommentera <3// Gabbi
Bieber Romance Chapter 4 - Game on
Kylie var fortfarande helt stel i kroppen men jag orkade inte bry mig om det för tillfället för mina tankar gick iväg mot Chaz istället konstigt nog...
Jag lät handen falla till sidan efter jag ringt på ring klockan. Tillsist öppnades den vita dubbeldörren med frostatglas och en söt tjej stod i dörröppningen. Hon tittade på mig med stora ögon och ett gulligt leende men hon förblev helt tyst.
"Eeehm Hi... I'm Sarah Jensen and I'm looking for a guy named Jeremy." Flickan sprang snabbt in och jag hördes hennes gulliga röst eka genom det stora huset. Jag kliade mig nervöst i håret medans jag väntade på honom och ganska snabbt därefter hörde jag tunga steg som kom närmare och närmare. Istället för den söta lilla flickan stod nu en vuxen man i dörröppningen. Försiktigt och nästan omärkbart granskade jag honom. Han hade tatueringar på dem muskulösa armarna som visades under t-shirten och han såg väldigt ung ut för att ha 3 barn + att en tydligen redan var en tonåring. Självklart skulle jag behålla detta för mig själv men han såg faktiskt ganska bra ut...
"Hi I'm Jeremy, nice to meet you." Han sträckte artigt fram handen med ett leende och jag skakade hans hand med ett leende jag med.
"Nice to meet you too! That cute girl that opened must be Jazmyn?"
"Yes that's right. I just have to ask you, are you sure you're 14?" Hans fråga lät lite rolig eftersom han frågade om jag var 100% säker på om jag var 14 så med ett litet skratt svarade jag:
"Yeah I'm pretty sure, haha. But everyone always asks me that. I guess it's because I'm pretty tall for being 14." Han nickade förstående innan han visade med handen att jag skulle stiga in. När jag kom in i huset möttes jag av en stor fin hall och familjestämningen fyllde hela huset.
Vi satt och pratade länge och lärde känna varandra. Tydligen var han och Jazmyn och Jaxon's mamma skilda och nu bodde han ensam med dem. Jag frågade vart hans tonårspojke var som han nämnt igår och han sa bara att han var på en resa jorden runt med sin mamma men att han kommer hem redan på söndag. Vi gick igenom mitt arbetsschema och det löd såhär: Imorgon (fredag) skulle jag åka hit och passa barnen från 18.00-23.00 och om resan tillbaka till Stratford skulle bli för jobbig skulle jag övernatta hos mina kusiner som bodde här. Jag skulle egentligen inte jobba på söndag eftersom hans son ville spendera all tid han kunde med hans syskon men jag erbjöd mig att typ hjälpa till lite granna med andra saker så att han kunde fokusera på att vara med dem utan att tänka på en massa andra saker t.ex. att laga mat.
Jeremy hade blivit lite förvånad att jag velat arbeta men jag förklarade att jag behövde dem här pengarna så han gick med på det. Precis innan jag skulle gå frågade han en väldigt konstig fråga och jag förstod inte riktigt hur den var relevant men han frågade mig om jag var ett Justin Bieber fan. Fast att frågan förvånat mig svarade jag ärligt att talang hade han verkligen men musiken var inte min smak.
*********
Som vanligt var hela skolkorridoren full smockad med folk och dem knuffades och trängdes för att komma till sina skåp eller klassrum. Irriterad över att folk knuffades hela tiden harklade jag mig ljudligt och precis som jag ville fick jag allas uppmärksamhet. Alla stannade upp och tittade på mig och jag kunde oberört gå förbi dem. Kylie tittade på mig imponerat när vi äntligen kommit fram till skåpet och alla börjat med att bete sig som vilddjur igen.
"Finally you used some of your popularity! I knew you have a lot of respect but that they actually could hear you over all that noise is amazing! They even let you through. Wow you're seriously my freaking hero." Hennes ögon tittade fascinerat mot mig och det var omöjligt att inte börja skratta.
"Of course they would hear me when everything they do is chasing after me and trying to be my friend." Skåpet gav ifrån sig ett högt ljud när jag stängde det och med böckerna i famnen gick vi iväg mot uppehållsrummet.
"I really don't understand why you don't like to use your popularity and why you won't use your beauty to get some hot guys." Vi hade haft detta samtalet säkert 1000 gånger men varje gång lät hon lika oförstående men denna gången pratade hon med mig som om jag var helt knäpp i huvudet och helt konstig.
"Don't act like you don't know! You know exactly why I won't do it. I don't need all those false friends and all those "hot boys" that only uses me." Jag hatade när folk kommenterade hur vacker jag var hela tiden eller pratade om min populäritet för det gjorde mig alltid irriterad, precis som nu.
"Whatever." Kylie's ögon rullade runt i ögonhålan när hon himlade med ögonen. Hon sträckte ner handen i sin väska och tog upp ett tuggummi och stoppade sedan det i munnen som hon alltid gjorde varje morgon. Tydligen tyckte hon att det var pricket över i:et för hennes så kallade "swag".
Jag var för irriterad och trött för att bry mig om att bryta den obekväma tystnaden som uppstått efter vår lilla diskussion så tillsist reste sig Kylie upp från den mjuka soffan och gick iväg till sin lektion som var matte utan att ens säga hejdå. Lite förvånat satt jag kvar i soffan och började spela angry birds på min iphone 4. Tillsist tröttnade jag på spelet så jag stängde av det. På skärmen visades nu min bakgrundsbild som var på mig och Kylie.
"Finally you used some of your popularity! I knew you have a lot of respect but that they actually could hear you over all that noise is amazing! They even let you through. Wow you're seriously my freaking hero." Hennes ögon tittade fascinerat mot mig och det var omöjligt att inte börja skratta.
"Of course they would hear me when everything they do is chasing after me and trying to be my friend." Skåpet gav ifrån sig ett högt ljud när jag stängde det och med böckerna i famnen gick vi iväg mot uppehållsrummet.
"I really don't understand why you don't like to use your popularity and why you won't use your beauty to get some hot guys." Vi hade haft detta samtalet säkert 1000 gånger men varje gång lät hon lika oförstående men denna gången pratade hon med mig som om jag var helt knäpp i huvudet och helt konstig.
"Don't act like you don't know! You know exactly why I won't do it. I don't need all those false friends and all those "hot boys" that only uses me." Jag hatade när folk kommenterade hur vacker jag var hela tiden eller pratade om min populäritet för det gjorde mig alltid irriterad, precis som nu.
"Whatever." Kylie's ögon rullade runt i ögonhålan när hon himlade med ögonen. Hon sträckte ner handen i sin väska och tog upp ett tuggummi och stoppade sedan det i munnen som hon alltid gjorde varje morgon. Tydligen tyckte hon att det var pricket över i:et för hennes så kallade "swag".
Jag var för irriterad och trött för att bry mig om att bryta den obekväma tystnaden som uppstått efter vår lilla diskussion så tillsist reste sig Kylie upp från den mjuka soffan och gick iväg till sin lektion som var matte utan att ens säga hejdå. Lite förvånat satt jag kvar i soffan och började spela angry birds på min iphone 4. Tillsist tröttnade jag på spelet så jag stängde av det. På skärmen visades nu min bakgrundsbild som var på mig och Kylie.
Höga, falska och tillgjorda skratt fyllde uppehållsrummet och utan att ens behöva titta upp från min mobil visste jag direkt vilka det var.
"Oooh look who's here. Isn't it the 14 year old who thinks she's soooo pretty." Courtney's skämt som såklart inte var alls roligt fick ändå hennes vänner att brista ut i ett falskt skratt.
"Oooh look who's here. Isn't it the 14 year old who thinks she's soooo pretty." Courtney's skämt som såklart inte var alls roligt fick ändå hennes vänner att brista ut i ett falskt skratt.
"Atleast I don't have to hide behind tons of make-up. Why don't you go somewhere and eat make-up so you're beautiful on the inside too... Oh wait, you don't eat or you puke up everything you eat." Alla tre ryckte till när jag sa emot. Oftast brukade jag bara ignorera allt skit jag får ta emot men idag orkar jag verkligen inte med några bimbos som tror att dem är bäst.
"You know those are just rumors!" Courtney svalde hårt och vände sig stressat om och gick därifrån med hennes rövslickare som snabbt sprang efter henne. Om det var så lätt att bli av med dem kanske jag skulle klara av detta året trots allt.
*********
"LET ME GO YOU HOE!" Höga hejarop hördes från skolgården så jag styrde snabbt mina steg ditåt i ren nyfikenhet för att se vad som pågick.
"DON'T EVER TALK SHIT ABOUT HER AGAIN!" Vänta lite det lät ju som... Kylie? Åh nej vad har hon nu gjort.
Jag började springa så snabbt jag kunde med en skolväska full med böcker och när jag nådde fram såg jag Kylie hålla en blond löshårsrems i handen och Courtney som kokade av ilska med handen på huvudet. Antagligen på stället där hennes löshår blivit bortdraget.
Snabbt drog jag undan Kylie och gav Courtney en mördande blick innan jag drog vidare Kylie bort från tomultet.
"WHAT THE **** WAS THAT?!" sa jag och pekade med handen bort mot klungan som nu började skingras. Även jag var arg nu för jag anade vad allt detta var om.
"She was talking bullshit like always but this time she was spreding rumors about you and I can't take that!" Hennes tonfall gjorde mig ännu argare eftersom det verkade som om hon tyckte att det hon gjort var rätt.
"You KNOW I don't like when you defend me! I CAN TAKE CARE OF MY SELF!" Jag började bli riktigt arg nu men inte bara för denna händelsen utan för alla saker jag behövt utstå utan attt jag ens bett om det.
"Oh please you can't defend yourself and that's why they keep pushing you around like this." Vad var det hon inte fattade! Lekte hon trög nu eller?
"DON'T EVER TALK SHIT ABOUT HER AGAIN!" Vänta lite det lät ju som... Kylie? Åh nej vad har hon nu gjort.
Jag började springa så snabbt jag kunde med en skolväska full med böcker och när jag nådde fram såg jag Kylie hålla en blond löshårsrems i handen och Courtney som kokade av ilska med handen på huvudet. Antagligen på stället där hennes löshår blivit bortdraget.
Snabbt drog jag undan Kylie och gav Courtney en mördande blick innan jag drog vidare Kylie bort från tomultet.
"WHAT THE **** WAS THAT?!" sa jag och pekade med handen bort mot klungan som nu började skingras. Även jag var arg nu för jag anade vad allt detta var om.
"She was talking bullshit like always but this time she was spreding rumors about you and I can't take that!" Hennes tonfall gjorde mig ännu argare eftersom det verkade som om hon tyckte att det hon gjort var rätt.
"You KNOW I don't like when you defend me! I CAN TAKE CARE OF MY SELF!" Jag började bli riktigt arg nu men inte bara för denna händelsen utan för alla saker jag behövt utstå utan attt jag ens bett om det.
"Oh please you can't defend yourself and that's why they keep pushing you around like this." Vad var det hon inte fattade! Lekte hon trög nu eller?
"As a matter of fact I can! Today I snatched at The Blondes and they walked away and you would have known that if you had talked to me today but instead you chose to ignore me." Kylie öppnade munnen men stängde den sedan igen. Hon slog ner blicken i marken och det var allt som räckte för att jag skulle gå därifrån.
Irriterat sparkade jag på en sten som låg där oskyldigt på marken. Varför har hon blivit så konstig? Hon pratade med mig som om jag var en stackars liten flicka som behövde vägledning. Måste jag utnyttja folk bara för jag är populär? SVAR NEJ! Men förstod hon det? Svar nej igen eftersom allt detta stigit henne åt huvudet. Den gula skolbussen stod vid busshållsplatsen och jag gick in genom dörrarna och hälsade vänligt mot busschauffören. Längst fram satt en kille som verkade väldigt tystlåten och tillbakadragen men när jag gick förbi tittade han upp och mötte min blick. Han log ett snett, lite klumpigt leende innan han märkt att det såg lite konstigt att han lett så stort och tittade blygt ner på sina händer.
Han kanske var ungefär 16 och i sådana fall var han en Junior och gick 11:e året (näst sista året) och han måste vara ny eftersom jag aldrig sett honom i High School byggnaden innan. Han såg lite utländsk ut och han var verkligen snygg. Platsen brevid honom var tom så utan att tveka satte jag mig ner. Han tittade upp på mig ännu en gång men tittade sedan ner snabbt igen. Jag skulle precis säga något till honom då jag kom att tänka på Kylie's ord som fått mig att känna mig så ynklig och som om jag inte klarade av något på egen hand. Om det var så hon trodde och alla andra skulle jag bevisa att dem hade fel och killen bredvid mig ska hjälpa mig. Utnyttjing kanske inte var det rätta ordet snarare att han... Äsch utnyttjing var nog det rätta ordet och denna gången ska jag strunta i alla mina moraliska regler.
Let the game begin.
Blev ändå så att jag skrev något bara för ni läsare är så gulliga och kommenterar <3 // Gabbi
Bieber Romance Chapter 3 - Jeremy in Winnipeg
"Don't worry sweety, we barely talked at all." Om jag bara hade vetat vad den lögnen skulle ge för konsekvenser...
(Sarah på sin träning)
(Kyle, Tyler and Scott)
Med en snabb blick på klockan konstaterade jag att Kylie inte slutade förrän om 1 timme och om 1,5 timme var det dags för vår cheerleading träning som vi alltid hade på torsdagar. Med snabba steg gick jag till skåpet för att hämta alla läxor och lägga in NO böckerna men tyvärr blev jag stoppad på vägen av Kyle och hans gäng.
"Well look at the hottie coming our way." Sa Tyler precis när jag stannat framför dem
"Well look at the three dork's standing in my way." Svarade jag vresig tillbaka
"Hey don't be cocky. So are the rumors true, are you going out with Bieber's bestie? Don't hope for too much because he's probably as gay as Bieber." Tyler och Scott "ooo:ade" och började skratta högt åt Kyle's idiotiska kommentar.
"Aw is he gay because he gets more girls then you ever have?" Sa jag och gav dem en fejkad medlidande blick.
"All the girls he get are 10- so he shouldn't be so proud about it." Jag brydde mig knappt om någonting av dem sa men tyvärr kunde jag inte ignorera dem eftersom dem stod precis framför mig + att dem blockerade min väg.
"Okay so what are you doing now? You are flirting with a girl that's 3 and nearly 4 years younger than you so just get the fuck out of my way or I will go freacking ninja on you." Jag ansträngde mig verkligen för att inte klippa till dem men vad skulle en liten 14-åring göra mot dem?!
"I wouldn't mind if you were on me." Alla tre "ooo:ade och gjorde något töntigt handslag. Jag himlade med ögonen åt hur omogna dem var och knuffade dem sedan hårt för att jag skulle kunna ta mig förbi. Ett hårt slag träffade min röv och alla tre började skratta igen. Utan att lägga särskilt stor tid på dem idioterna fortsatte jag mot mitt skåp.
Uttråkat satte jag mig på en bänk och började pilla lite på mobilen. Om 2 dagar skulle jag träffa Chaz och om jag ska vara helt ärlig såg jag fram till det grymt mycket eftersom han verkade vara en snäll kille till skillnad från kräken gånger 3 som jag mötte innan. Plötsligt när jag satt där på den hårda och obekväma grönmålade bänken började mammas ord eka i huvudet på mig om den dära förbaskade balklänningen och att jag var tvungen att betala själv.
Med orden i mitt huvud gjorde jag en ansträning för att resa mig upp från den obekväma bänken för att sedan styra stegen mot High School's anslagstavla. Direkt drogs min blick mot en lapp där det stod:
"I have 2 children that are at age 4 and 2 and sometimes they need to be babysitted. If you are a responsible teenager and love children then contact me at *********. You will be payed 14 CAD (canaidan dollars vilket motsvarar ungefär 100 kr) per hour."
Hmm, barn och jag hade alltid funkat eftersom jag alltid älskat dem + att jag alltid varit ganska skötsam och ansvarsfull enligt mamma i alla fall. Eftersom jag inte hade något att göra slog jag en snabb signal till numret som var uppskrivet på a4 pappret.
"Jeremy here!" Rösten var ganska mörk men den lät väldigt mjuk och snäll.
Hmm, barn och jag hade alltid funkat eftersom jag alltid älskat dem + att jag alltid varit ganska skötsam och ansvarsfull enligt mamma i alla fall. Eftersom jag inte hade något att göra slog jag en snabb signal till numret som var uppskrivet på a4 pappret.
"Jeremy here!" Rösten var ganska mörk men den lät väldigt mjuk och snäll.
"Umm yeah, Hi! svarade jag ganska pinsamt. Det var ju jag som ringde så jag borde ju ha något att säga. Men hur ska man börja samtalet om man söker jobb för man vill ju låta "proffsig".
"Who is this?" Hans röst lät plötsligt väldigt trött och irriterad. Kan det ha varit för att jag svarade så konstigt?
"Oh I'm so sorry! I saw your post on the wall and it immediately caught my attention sense I always loved kids and my mom always says I'm responsible so I guess I have to listen to her." Ett mjukt och vänligt skratt hördes från andra sidan telefonen. Jag visste inte riktigt själv vad jag sagt som var roligt men att jag fått honom att skratta kanske ökar mina chanser att få jobbet.
"That's good, you should always listen to your mother. Hahaha. But all jokes aside, how old are you and what's your name?" Med ett djupt andetag började jag berätta lite om mig själv. Hela tiden var det tyst på andra sidan luren men ibland hörde man "mm" "yeah I got it" "okay".
"Before we end this call I have to say sorry if it sounded like I was irretated before but a lot of teenage girls call me about my son." Mitt svar blev bara ett litet osäkert skratt. Jag blev i alla fall lättad över att det inte var mitt fel att han blev irriterad men varför bryr sig tjejerna om hans son så mycket?
Innan vi avslutat samtalet sa han också att han ville träffa mig någon dag och den dagen var idag så direkt efter träningen skulle jag dra dit. Om allting gick bra skulle jag redan passa barnen imorgon. Hoppas jag fick detta jobbet för hellre det än att sitta bakom kassan på någon tråkig affär för enligt mamma behövde jag ju ett jobb för en klänning till balen.
"Finally you are done! Can we go to practise now?" Utbrast jag när jag såg Kylie komma skrattandes med några tjejer i hennes klass som smörade för henne. Ja, många tjejer hatade oss och speciellt mig men vissa smörade för oss bara för att få del av våran popularitet.
"Well now you know how it feels to sit around and wait for someone." sa hon när hon kom fram till mig och sedan knuffade hon mig lite lätt i sidan och gav mig ett stort leende.
"Wow, Kyle really seems to make you happy." Direkt när jag nämde hans namn slocknade leendet på en gång.
"Kyle? Oh I broke up with him after lunch." Hennes tonfall förvånade mig starkt. Det lät så likgiltigt och hon verkade inte bry sig alls.
"This lunch? Today? You were together 2,5 days!" Jag stannade och tittade efter henne med gapande mun. Hon hade fortsatt att gå men vände sig sedan om och tittade på mig med en liten bitch blick.
"Oh please just close your mouth. Do you mean that I should spend more time with a guy that doesn't deserve just because we were just together 2,5 days?" Visst hade hon rätt men jag började bli trött på hennes on-off förhållande. Men Kylie var Kylie och jag var Sarah och jag hade ingen rätt att styra hennes liv.
"Besides I already have eyes on someone else." Jag tittade på henne med en trött blick innan jag skrattade till och skakade på huvudet. Jag och Kylie var verkligen varandras motsatser när det kom till sådana grejer men ändå klickade vi något otroligt bra.
"Your such a slut but your my slut." Sa jag med ett stort leende och jag armkrokade med henne medans vi gick iväg mot den busshållsplatsen för att åka in till Kitchener, Ontario där vi hade vår träningsarena varannan månad för att vi skulle kunna öva på större arenor för att förbereda oss inför världsmästerskapet.
"I don't know if I should feel offended that you just called me a slut or happy that I'm yours." Hon såg lite fundersam ut på skoj innan hon började skratta.
Innan vi avslutat samtalet sa han också att han ville träffa mig någon dag och den dagen var idag så direkt efter träningen skulle jag dra dit. Om allting gick bra skulle jag redan passa barnen imorgon. Hoppas jag fick detta jobbet för hellre det än att sitta bakom kassan på någon tråkig affär för enligt mamma behövde jag ju ett jobb för en klänning till balen.
"Finally you are done! Can we go to practise now?" Utbrast jag när jag såg Kylie komma skrattandes med några tjejer i hennes klass som smörade för henne. Ja, många tjejer hatade oss och speciellt mig men vissa smörade för oss bara för att få del av våran popularitet.
"Well now you know how it feels to sit around and wait for someone." sa hon när hon kom fram till mig och sedan knuffade hon mig lite lätt i sidan och gav mig ett stort leende.
"Wow, Kyle really seems to make you happy." Direkt när jag nämde hans namn slocknade leendet på en gång.
"Kyle? Oh I broke up with him after lunch." Hennes tonfall förvånade mig starkt. Det lät så likgiltigt och hon verkade inte bry sig alls.
"This lunch? Today? You were together 2,5 days!" Jag stannade och tittade efter henne med gapande mun. Hon hade fortsatt att gå men vände sig sedan om och tittade på mig med en liten bitch blick.
"Oh please just close your mouth. Do you mean that I should spend more time with a guy that doesn't deserve just because we were just together 2,5 days?" Visst hade hon rätt men jag började bli trött på hennes on-off förhållande. Men Kylie var Kylie och jag var Sarah och jag hade ingen rätt att styra hennes liv.
"Besides I already have eyes on someone else." Jag tittade på henne med en trött blick innan jag skrattade till och skakade på huvudet. Jag och Kylie var verkligen varandras motsatser när det kom till sådana grejer men ändå klickade vi något otroligt bra.
"Your such a slut but your my slut." Sa jag med ett stort leende och jag armkrokade med henne medans vi gick iväg mot den busshållsplatsen för att åka in till Kitchener, Ontario där vi hade vår träningsarena varannan månad för att vi skulle kunna öva på större arenor för att förbereda oss inför världsmästerskapet.
"I don't know if I should feel offended that you just called me a slut or happy that I'm yours." Hon såg lite fundersam ut på skoj innan hon började skratta.
På bussen satt vi där och disskuterade balen och jag berättade för första gången om Chaz. Hon blev glad för min skull och själv ville hon gå med Tyler. Ja den tyler som precis bettet sig som ett svin. Han var ett svin men Kylie verkade falla för bad boys och tyvärr just därför hade hon fått sitt hjärta krossat så många gånger trots sina unga ålder. Vi började komma in på klänningar och Kylie hade såklart redan beställt sin och den var tydligen beställd från ett exlusivt företag i Italien. Jag blev alltid så avundsjuk på Kylie för att hon hade det så bra ställt medans jag var tvungen att jobba för att få dem extra sakerna jag ville ha.
"Ugh so jealous of you! I have to work to get what I want ;( and to buy my dress I might have to work for a guy named Jeremy because he needs a babysitter but apperently he lives in Winnipeg, Ontario which means that if I'm going to visit him today I won't be home until like 11 pm." Jag gav ifrån mig en trött suck med tanke på att jag skulle vara hemma så sent och sedan behöva sitta med huvudet begravt i läxor nästa dag.
Kylie's blick gick från lite medlidande till värsta chockande och sedan började hon freaka ut totalt.
"OH MY GOSH I HAVE TO COME WITH YOU ONE DAY!" Jag gav henne en konstig blick för hennes totala freak-out gjorde mig seriöt orolig. Har hon någon slags sjukdom eller, haha!
"Sure... I guess? You're really strange but anyway we have to visit Toronto someday for a shopping trip so I can find my perfect prom dress." Kylie var fortfarande helt stel i kroppen men jag orkade inte bry mig om det för tillfället för mina tankar gick iväg mot Chaz istället konstigt nog...
"Ugh so jealous of you! I have to work to get what I want ;( and to buy my dress I might have to work for a guy named Jeremy because he needs a babysitter but apperently he lives in Winnipeg, Ontario which means that if I'm going to visit him today I won't be home until like 11 pm." Jag gav ifrån mig en trött suck med tanke på att jag skulle vara hemma så sent och sedan behöva sitta med huvudet begravt i läxor nästa dag.
Kylie's blick gick från lite medlidande till värsta chockande och sedan började hon freaka ut totalt.
"OH MY GOSH I HAVE TO COME WITH YOU ONE DAY!" Jag gav henne en konstig blick för hennes totala freak-out gjorde mig seriöt orolig. Har hon någon slags sjukdom eller, haha!
"Sure... I guess? You're really strange but anyway we have to visit Toronto someday for a shopping trip so I can find my perfect prom dress." Kylie var fortfarande helt stel i kroppen men jag orkade inte bry mig om det för tillfället för mina tankar gick iväg mot Chaz istället konstigt nog...
Här kommer ett inlägg :D // Gabbi <3 kommentera sötnuuusar (; btw följ på twitter @jbiebersbadass
Bieber Romance Chapter 2 - Big or small lies are lies
"Kylie, you know that he's a sophmore and we're freshmens which means the only classes we have together is lunch and fysical education." Hon verkade ignorera det jag sagt eller så hörde hon inte men hur som helst gav hon inget tecken på att hon hört vad jag sagt.
Kyle var en kille hon haft en mega stor crush på i ungefär 2 månader men för att vara henne var det länge. Hon tjatade jämt om att det var ödet som fört dem tillsammans eftersom hon hette Kylie och han Kyle. Jag hade bara suckat och himlat med ögonen för det fanns typ ingen chans att det skulle bli dem två eftersom skolans andra populära tjej hade klorna i honom och han hade haft ögonen på mig ett bra tag nu.
.
Efter 15 minuter kom Violett, vår franska lärare in.
.
"Bonjour, ouvrez vos livres en français et tournez à la page 5" och med dem orden var skoldagen officellt igång.
Skolan var slut och alla reste sig snabbt upp för att som en skock vild djur klampa ut genom dörren.
Ugh den var riktigt kort men jag somnade typ 18.00 igår så jag kunde inte skriva något + att andra ägaren inte skrivit så mycket :/ Lovar att skriva någonting bra imorgon eller åtminstone längre :D // Gabbi BTW KILLEN HETER COLTON HAYNES (från Teen Wolf)
"Hey, Sarah!" Jag vände vi om och såg Kylie komma mot mig. "I think i'm going to stay over." Hon flinade busigt mot mig.
"What is stoping you to go?" Hon la huvudet på sne och kollade på mig med en menande blick.
"You know who, Kyle is staying over and so do I." Jag log snett och nickade.
"Fine, but I need to go. Cya!" Jag vände på klacken och mötte en för det mesta tom korridor. Det fanns bara några få som stanat kvar med en mattebok upptryckt i ansiktet eller bokmalar som läste tjocka böker.
**
"Oh, There you are!" Utan att jag märkt det stod det en kille framför mig så vi gick rätt in i varandra.
.
"Aouch!" sa jag när jag landade hårt på rumpan.
.
"Here take my hand. I'm so sorry I thought you saw me." Killen sträckte fram sin hand och med ett fast grepp drog han upp mig. Efter jag borstade bort lite smuts tittade jag mot killens ansikte för första gången. Den blick som mötte mig till hörde Chaz Somers som var en Senior Year vilket betyder att det var hans sista år på denna skolan innan College.
.
"So is there something you wanted?" Sa jag halvt frågande halv ointresserat eftersom många äldre killar kom fram till mig bara för att flörta. Alla rykten jag hört om honom och hans kompis Ryan Butler underlättade inte precis. Tydligen så utnyttjade dem det faktum att dem var bästa kompis med Justin Bieber bara för att få tjejer. Men om jag ska vara ärlig så verkade dem inte bry sig så mycket om sin populäritet hos tjejerna och att tro på rykten är det sista jag gör eftersom många sprider så många rykten om mig.
.
"Uhhm... What do you mean?" Jag bara tittade konstigt på honom men han såg verkligen helt oförstående.
.
"Well maybe I asked because you just made me fall to the floor when you stood right in front of me and said "oh, there you are". Remember?" Sakta såg det ut som om han fattade vad jag snackade om. Wow, trög kille eller vad?
.
"Yeah that's right, I did say that. Well anyway... You see prom night is coming soon and you have to like... Uhm.. Go with somebody and uhhmmm..." Han tog en paus och såg ganska nervös ut. Jag tyckte det var ganska gulligt eftersom detta var första gången en kille kommit fram till mig och pratat med mig som om jag var en normal människa.
.
"You want to go with me? Are you sure a senior wants to go with a freshment?" Sa jag och log ett litet leende som fått så många killar på denna skolan att falla för mig.
.
"Who wouldn't want to go with you? I mean, you seem like really nice girl and even thought the entire high school boys are talking how they would like to bang you, you couldn't care less. Besides you are probably the hottest girl I ever seen." Ett litet osäkert men väldigt gulligt leende prydde hans ansikte och jag kunde undgå att känna att han var otroligt gullig och snäll. Visst, han hade nämt mitt utseende men han sa det som om det inte var så jätte viktig anledning till varför han kom fram.
.
"Well I guess I could but I really don't know you and the experience I've had with guys isn't the best so if we could hang out some time..."
"If that's the problem then sure anytime.. Uhhm maybe tonight, or no tomorrow, or maybe you're busy or maybe you just don't wanna see me or..." sa han så stressat och så snabbt att jag blev helt snurrig i huvudet av att höra honom
"Wowowow slow down hahaha. How about on saturday and we can be at my house and maybe watch a movie or something?" Jag försökte ge han ett litet leende så han skulle sluta se så nervös ut.
.
"Great see you then." Sa han innan han stressat gick iväg. När jag skulle gå åt vänster och Chaz gick mot höger hörde jag honom säga ett tyst "YES" innan han ändrade sin gång från stressat till glatt.
.*************
Med avslappnad kropp slängde jag mig ner på sängen precis bredvid Kylie som såg ut som hon skulle spricka av glädje vilken sekund som helst. Tillsist blev jag för nyfiken så med en utmattad kropp satte jag mig upp och gav henne en frågande blick.
.
"Sarah, today something happened that will change the history. Kyle finally realised we are destent to be and you have no idea what he asked me." Hon suckade ett glatt suck och tittade upp mot taket med en drömmande blick.
.
"He... He asked me out or I think he did... Anyway he asked me to come to his house to study tomorrow. IIIPPP I might kiss the hottest boy on earth."
.
"My memory might me vauge but I though Justin Bieber, Taylor Lautner, Samuel Jones from Puerto Rico and tons of other guys were the "hottest guys on earth"." sa jag med ett litet flin. Utan förvarning hade hon plockat upp en kudde och så slog hon mig hårt i huvudet.
.
"AAAOUCH that hurt." Sa jag med en låtsas ledsen min.
.
"Well buhu cry then I don't care. But there is something I'm so scared of..." Hon tog ett hårt tag om kudden och pillade lite på en tråd som hängde från sömmen. Hon såg så ledsen och sårbar ut så jag var bara tvungen att krama om henne. Vi satt där och kramades en stund tills hon tillsist tog ett djupt andetag och berättade vad som oroade henne så mycket.
.
"Wo many guys have used me just to get to you. Everyguy seems to love you and not me and I really like Kyle in a way I never have before."
.
"I never wanted to say this before because I thought Kyle was just another flirt but he looks at you in a special way that can only mean one thing ;)" Leendes tittade hon mig och hennes blick blev sådär drömmande igen.
.
"So be honest now! He never flirted with you before?" Frågade träffade mig direkt för ni var jag vid ett vägskäl. Antingen berättar jag att han har smsat med mig ett ganska långt tag och han var faktiskt inte som jag trodde eller så säger jag att vi aldrig pratat förutom någon enstaka gång om det handlade om skolan.
.
"Don't worry sweety, we barely talked at all." Om jag bara hade vetat vad den lögnen skulle ge för konsekvenser...
.
Ugh den var riktigt kort men jag somnade typ 18.00 igår så jag kunde inte skriva något + att andra ägaren inte skrivit så mycket :/ Lovar att skriva någonting bra imorgon eller åtminstone längre :D // Gabbi BTW KILLEN HETER COLTON HAYNES (från Teen Wolf)
Bieber Romance Chapter 1- Monday
.
"Mi hija! Prisa. La escuela empieza pronto" (Min dotter. Skynda. Skolan börjar nu) Mammas höga stämma fick mig att vakna till yttligare och jag öppnade dörren. Direkt när dörren öppnades kunde jag känna den väldoftande doften av amerikanska pannkakor, mums! Med trötta steg gick jag in på badrummet och tog en härlig dusch. Dem flesta älskar nog att duscha i varmt vatten men jag älskar att duscha i kallt vatten speciellt på morgonen för då vaknade man upp mer.
.
"SARAH HURRY!" Mamma bankade hårt på dörren och hon lät lite irriterad. Där inne i duschen hade jag drömt mig bort och totalt glömt mamma som också ville göra sig i ordning.
.
"Perdon mama." Sa jag när jag öppnat dörren och gav henne ett ursäktande leende.
.
Som den smarta personen jag är hade jag lagt fram kläder redan dagen innan så allt jag behövde göra nu var sminka mig snabbt, kamma håret, äta frukost och gå igenom ännu dag i skolan med dömmande blickar....
.
.
Jag satte mig ner vid det ljusa trä bordet och åt pannakakorna samtidigt som jag inspekterade mamma som precis kommit ut från badrummet. Folk sa alltid vi var lika och att jag ärvt min skönhet från henne. Visst var vi inte helt olika men hon såg verkligen Latina ut medans jag såg ut som en all american girl typ. Ett högt slurp hördes ifrån mamma när hon drack sin egen gjorda smoothie.
.
"So my beloved daughter, how's it going with all the hot boys?" frågade mamma och gav mig en busig blick.
.
She said with a mischievous glance (lärde mig nytt ord där xd)
.
"Nothing has changed. They're still after me like I've put some magic spell on them but we all know what they're looking for and it ain't real love." Att prata om pojkar var inget skämmigt för trots allt som hänt är min relation till min mamma väldigt bra och vi kan prata om nästan allt.
.
"You know what I don't get?" sa hon och ställde ner sin smoothie och hennes blick bytte från busig till förvirrad och nästan lite irriterad.
.
"The fact that you're not using your beauty and get some hot boys!" Jag tittade länge på henne innan jag svarade för att se om hon verkligen menade allvar. Men hur länge jag än stirrade på henne såg hon lika allvarlig ut.
.
"Don't start with at all that again. You know they just want to bang me and leave me. They don't want true love." Jag himlade med ögonen samtidigt som jag suckade irriterat.
.
"Oh so that's the problem. Okay first of all you are way to young to find "true love" and besides there is nothing called true love... Just look at me and your father."
.
"Well I'm not you or dad so just leave me alone. And by the way, thanks so much for the love and kind words 'cause now I feel alot better -.-'"
.
Irriterat ställde jag mig upp och jag kunde höra mamma sucka i köket innan hon började plocka av bordet.
**********
Med en rejält hård knuff fick jag upp den tröga dubbeldörren till skolan. Skolan var väldigt stor för en sådan liten stad och därför var det fullt med elever i den långa korridoren. Jag tog ett djupt andetag och försökte hitta någon slags inre styrka för att klara av denna dagen. För att komma till High School/Middle School byggnaden där alla mellan 14-18 gick var jag tvungen att gå förbi alla jobbiga små ungar för att komma till den andra långa korridoren. Egentligen behövde jag inte gå där men jag tog varje chans som fanns för att inte träffa alla jobbiga high school elever.
.
Ju längre bort jag kom från dem skrattande småglinen hörde jag dem mer vuxna rösterna som tillhörde dem äldre eleverna. När ännu en dubbeldörr fanns framför mig tänkte jag lite för mig själv "ännu en dag av tafsande och flörtande" innan jag med en mycket mjukare knuff än innan, öpnnade dörren.
.
Jag märkte inte själv att jag hade halvsprungit till mitt skåp förrän jag lutade mig andfått mot skåpet innan jag vred koden på mitt skåp. Med en snabb blick på schemat konstaterade jag att det var dags för "Foreign Languages" som betydde att jag skulle ha franska fast advanced eftersom jag låg före alla andra. Jag drog ut mina franska böcker och hann precis stänga skåpet innan någon tog ett hårt tag om mina axlar och skrek BUU!
.
"Oh gosh! You've done that sense the beginning of our friendship but I get scared everytime." Jag snurrade runt och mötte en skrattande Kylie. Att killar gillade henne var för mig inget konstigt för enligt mig var hon väldigt söt med sitt mörka hår och flickaktiga ansikte.
.
.
"Why do always make me wait for you and why do you leave me alone with all these boys? You know I need someone to stop me from hitting on them ;)" sa hon lite skämtsamt medans vi började gå mot sal 123.
.
"Oh please, it's 15 minutes left before french starts. If you want me to come any sooner than that then I'll have to move in here!" sa jag och knuffade henne lätt i sidan.
.
"Yeah yeah whatever. Come one lets go inside and see if Kyle is in there."
.
"Kylie, you know that he's a sophmore and we're freshmens which means the only classes we have together is lunch and fysical education." Hon verkade ignorera det jag sagt eller så hörde hon inte men hur som helst gav hon inget tecken på att hon hört vad jag sagt.
Kyle var en kille hon haft en mega stor crush på i ungefär 2 månader men för att vara henne var det länge. Hon tjatade jämt om att det var ödet som fört dem tillsammans eftersom hon hette Kylie och han Kyle. Jag hade bara suckat och himlat med ögonen för det fanns typ ingen chans att det skulle bli dem två eftersom skolans andra populära tjej hade klorna i honom och han hade haft ögonen på mig ett bra tag nu.
.
.
Efter 15 minuter kom Violett, vår franska lärare in.
.
"Bonjour, ouvrez vos livres en français et tournez à la page 5" och med dem orden var skoldagen officellt igång.
Ja det där var chapter 1 och såklart kommer novell inte vara vääärsta händelserik nu i början men jag har höga förhoppningar på denna novellen och om vi gör som vi tänkt kommer denna novellen bli grym :D
TACK FÖR ALLA KOMMENTARER <3 // GABBI
Bieber Romance- Prolog
Sarah och Kylie
.
Med huvudet bakåt lutad på min mjuka kudde låg jag och tänkte på dagen pappa lämnade oss. Mitt liv kändes som en typisk tjejfilm. Eller biten med att min pappa äger en stor bit av SonyEricsson, den biten med mobilanätverk kanske inte är så typiskt.. Men mer om det senare. As I was sayin' så känns det som en typisk tjejfilm för att jag flyttar från en annan stad för att kunna börja om på nytt och få en fresh start liksom och att nästan direkt när jag började skolan blev jag populär och inte bara hos 8:orna utan över hela skolan.
Ni förstår att (om jag ska vara helt ärlig) jag ser väll ändå helt okej ut. Kurvig kropp, fina ögon och ja allt sådant haha och det verkade killarna över hela junior-och high school tycka om lite för mycket och efter ett tag blev dem alldeles för klängiga. Okej då har vi det klart för oss men hur brukar tjejer reagera på någon som får mycket uppmärksamhet från dem snyggaste killarna i skolan medans dem känner sig osynliga? Jo, dem blir avundsjuka.
.
Så bara för att jag är populär och många av killarna gillar mig och några tjejer också är mitt liv långt i från lätt. Det känns som alla killar bara utnyttjar mig för mitt utseende och bara vill få omkull mig istället för att faktiskt bry sig om att jag är en levande varelse med känslor. Om bara pappa hade varit här och kunnat ge mig tips om killar...
.
Just det min pappa. Min pappas namn är John Jensen och jobbar inom mobila nätverk. I världen är det Sony Ericsson som är på toppen med mobila nätverk och allt. Mobila nätverk behöver vi för att kunna surfa på nätet via mobilerna och kunna ringa osv. Tack vare pappas jobb kunde mamma och jag leva överflödigt men en dag tröttnade pappa på mamma och han lämnade oss med ungefär 1 474 dollar vilket motsvarar 10 000 svenska kr. Försök överleva med 10 000 kronor när målsmannen inte har något jobb. Som tur var hade mamma en vännina som hon fortfarande hade bra kontakt med och efter som dem inte bodde så långt ifrån varandra hade dem träffats lite då och då. Vänninans namn var Mariah och henne är jag evigt tacksam till för hon räddade oss från gatan, bokstavligen. Hos Mariah träffade jag min "syster" Ashley och vi umgås hela tiden utanför skolan och i skolan.
.
Efter mycket letande hittade mamma det perfekta jobbet i Stratford som sekreterare för ett företag och efter några månaders jobb hos dem kunde vi flytta ut till en trea som passade oss perfekt! Så nu låg jag här i min säng och fast mitt liv fortfarande är en röra är jag tacksam för att Gud gett mig styrka att klara mig igenom allt.
.
"Honey! I can't find my pills have you seen them?" Min mammas mjuka röst väckte mig från mina tankar vilket nog var tur för jag hade väldigt lätt att drömma mig bort och det kunde ta lång tid innan jag kom tillbaka, haha.
.
"No mom, but I think you put it on the microwave yesterday!" Jag fick aldrig något svar så jag antog att hon hittade sina piller. Allt som hände mamma tog på henne väldigt hårt och hon fick svår ångest och deppression så nu gick hon på piller.
.
En svag knackning hördes på min dörr och mamma steg in. Hon hade på sig en vit ganska fin klänning och jag började genast misstänka något för hon brukade inte vara så uppklädd
.
.
"I thought you were going to meet up with Kylie today at 2 pm and it's 2.10 now?" Mina ögon spärrades upp och jag satte mig hastigt upp.
.
"SHIIIIT! She's going to kill me! She hates it when I'm late! MOOOOM, do we have any macarones, if we have macarones put it in my bag, my bag is... OH I DON'T KNOW WHERE IT IS!" Jag sprang virrigt runt i rummet och kastade runt kläder som låg utspridda på golvet för att hitta min väska.
.
"SARAH!" Mamma hade stoppat mig genom att ta tag i båda mina axlar och tittade mig i ögonen. Mamma gav mig en menande blick och jag tog ett djupt andetag för att lugna ner min andfåddhet.
.
"Sorry but I really have to go now so please find some macarones because if I don't bring 'em she'll be angrier." Mamma gav mig ett litet leende och gick sedan ut från dörren. Antagligen för att hitta macarones.
*************
"KYLIE!" ropade jag högt nästan lite för högt för folk vände sig om och gav mig konstiga blickar men WHO CARES?!
.
"Well well well look who decided to show up 20 minutes late! You know how much I hate...."
.
"I brought you macarones." Istället för den sura minen som prydde hennes ansikte sken hon upp i ett stort leende.
.
.
"Aw you know me to well honey. So what do you wanna do? Should we go and get a manicure?" sa hon med ivrig röst för när det kom till skönhetssalonger och sådant skulle Kylie aldrig säga nej.
.
"Hahaha okey just because you look so cute when you get excited." Kylie skrattade lite åt min kommentar innan hon tog armkrok med mig. Tillsammans, småpratande, gick vi mot Beauty Refill som själva salongen hette. När vi nästan var framme hörde vi hur ett par killar gav ifrån sig en hög busvissling mot oss.
.
Som vanligt började Kylie slänga med håret och fnittra medans jag bara blev irriterad. Det kan vara en sak som jag inte gillar med Kylie och det är det faktum att hon tar åt sig lite väl mycket av den uppmärksamheten killar ger oss och att hon utnyttjar populäriteten i skolan lite väl mycket. Men Kylie är som min syster och jag vet att bådehon och jag aldrig skulle låta något komma emellan våran vänskap... Trodde jag i alla fall...
.
WOHO första delen ute! Eller det är en liten prolog för att få en bättre insikt på hennes liv. Jag tror att denna novellen kommer bli grym om vi skriver på rätt sätt osv men nu får ni kommentera sötnosar <3
Ni är så söööta!
Jag måste verkligen göra detta inlägget till er! TACK för alla fina kommenterer och feedback!
Man blir så stolt över att äga denna bloggen! Kepp it up! :D
.
Vilken del tyckte ni var bäst i Dreams Come True??:)
Hugs Angelina o Gabbi!
48 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - From Dreaming 2 Reality.
"Justin."
"Ja."
"Du fick mig att tro att jag aldrig skulle bli ensam igen... men nu är det bara du kvar."
"Jag kommer alltid vara här för dig. No mather what."
.
"Jag fattar inte ett skit?!" Han suckade hopplöst och jag drog hans biologi bok närmare mig.
"Men du ska bara svara på frågorna. Det är väl inte så svårt?Det är bara att bläddra fram eller bak och läsa dig till svaret." Jag putade tillbaka den och försökte koncentrera mig på min läxa som jag hade fått av Wendy, min privatlärare.
Han svarade med ett enkelt "Alright" och fortsatte. Mina tankar cirkulerade kring festen med Sky och Amanda, Justins léende som jag tidigare hade drömt om.
Allt det på två till tre timmar.
Jag hade träffat Justin, fått titta in i hans ögon och sett hans förbländade léende på distans. Den senaste gången var igår när jag hade fått reda på att han hade köpt ett hus i vårt privata rikemans kvarter.
Tankarna avslötades när jag såg Justin gå fram och tillbaka utanför porten till vår uppfart. Jag suckade och reste mig upp.
"Jag kommer snart." Derek kollade koncentrerat ner i boken medans jag reste mig upp och gick ut.
.
"Justin?!" Jag såg frågande på honom och mötte hans blick.
"Thats my name." Han hade svarta nördglsögon, en vit v-ringadtröja och ett par enkla svarta byxor på sig.
"Ville du något speciellt eller?" Han kollade runt lite diskret.
"Vem är killen?" Han syfftade på Dustin som förmodligen hade en hjärnpaus från sitt tänkande.
"Dustin. Hurså?" Han skackade på huvudet.
"Jag menar, är han din... pojkvän?"
"Ja, det är han." Justin bet sig i läppen, kollade in mot köksfönstret och slickade sig om läpparna. "Sen när har du börjat bry dig om det? Du har aldrig brytt dig om mig innan Dustin började räffa mig?" Tillade jag och ryckte på axlarna.
"Jag har visst brytt mig om dig innan Dustin." Han pekade med hela högerarmen mot huset.
"Verkligen?"
"Ja, jag har iallafall snackat med dig efter allt vi gick igenom tillsammans." Jag höjde ena ögonbrynet.
"Vaddå 'vad vi har gått igenom tillsamans'?" Han skrattade.
"Sluta spela dum nu." Jag fattade allvarligt talat ingetting. Han tog tag i min arm och drog mig till en avlägsen skog - kanske för att undervika att någon skulle se oss.
Han stod nära mig med en mjuk blick.
"Kommer du inte ihåg när du och jag var hos din pappa i Miami?" Tanken på drömmen jag hade haft. Han hade varit med mig i Miami för att besöka min pappa. Men jag skackade på huvudet.
"Vad vill du få fram, Justin." Han suckade och tog ett ytterligare steg mot mig.
"Jag vet att du vet." Jag la armarna i kors och tittade bort från honom. "Kom igen Vanessa!"
"Justin sluta! Jag vet inte okej, jag tror men ändå inte att jag vet!" Jag putade bort honom. Han skackade på huvudet. "Om det nu är sant. Om det nu är så att det har varit vi så är det inte det nu! Vill du ha mig tillbaka?! Huh!?"
Jag gick där ifrån.
Justin hade undgått att ha ögonkontakt sen den dagen.
Jag vet fortfarande inte ifall drömmen var sann. Kunde kanske vi drömt samma dröm båda två? Är det möjligt att två varelser gör det? Jag vet inte säkert men jag kan än inte släppa allt.
Det kanske var så... att drömmar blir sanna. Eller... verklighet?
.
Kommentera! Lite weirdo, jag vet men jag visste inte hur jag skulle avsluta den. :P
Kommentera! Lite weirdo, jag vet men jag visste inte hur jag skulle avsluta den. :P
Snart kommer den nya novellen ut!!!!!!
Hugs
Angelina!
Skriver om den sissta delen!
Den kommer snart!:D
UPDATE: Ska till pappa nu! Fortsätter snart!
Snart smäller det!
Anonym om Ang design.:
När kommer den nya novellen upp,??;)Svar: Den nya novellen är snart uppe. :) Keep calm! ;) Kan säga att den kommer bli AWSOME!
Ang design.
HAHAHA! Jag vet, as ful design men jag bara tog ngn sålänge liksom.
OM DU VILL GÖRA EN GRATIS DESIGN HÖR AV DIG TILL [email protected]!
DU FÅR EN LÄNK OCH MÅNGA TACK!:)
DEN NYA NOVELLEN!
Sarah Jensen föddes år 1997 och är från Filipinerna och Colombia. Hon föddes i Toronto där hon växte upp. Hennes liv kunde inte vara mer än perfekt tills den dagen då hon var 10 och hennes föräldrar valde att gå skiljda vägar. Hela hennes värld vänder upp och ner när pappan lämnade dem med bara en liten andel från det stora företaget han ägde.
På grund av detta var dem tvungna att flytta från storstaden Toronto, Ontario till den mindre och billigare Stratford, Ontario. Eftersom mamman hade en ganska bra utbildning kunde hon skaffa sig ett hyfsat bra jobb som gav dem tak över huvudet, mat bordet och kläder på kroppen. Men alla extra saker var Sarah tvungen att betala själv så hon hade alltid små jobb.
Nu hade sommarlovet närmat sig och även sommarjobben och hon hittar jobbet som barnvakt... Om hon bara förstod hos vem ;)
Kendall Jenner spelar henne och novellen heter Bieber Romance :)
47 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - It's Only U Left...
Besvikenheten pyrde inom mig. Alla vet att Justin kan vara värsta romantikern och att detta var hans sms sved lite. Med tårar i ögonen och beslutet i mitt huvud fortsatte jag springa. Mer än halvvägs hem avbröts jag återigen av ett plingande. Denna gången struntade jag i det tills min nyfikenhet tog över alldeles för mycket.
"jag höll nästan på att glömma att säga det!"
Jag log tyst för mig själv medans jag fortfarande hade en sorts tvekan inom mig. Tvekan om att ge honom en chans. Han hade kysst Selena- Eller ja, han sa att det var hon som hade kysst honom men han besvarade den. Men den största besvikelse pokalen gick till Dustin. Han hade legat med Mellie och alkoholsursäkten var för mig mer som ett bevis på att jag inte kan lita på honom. Jag visste inte om jag äns kunde lita på någon längre...
*
Mina fötter vandrade på gången upp till huset. Armarna låg i kors över bröstet och min blick kollade fundersamt ner i marken.
Jag såg dörren framför mig men en smått av tveksamhet om att öppna den fanns. Med en klar tanke på vad jag skulle säga i huvudet så gick jag in. Det var ingen i hela huset förutom fiskarna som svepte runt i akvariumet som stod i vardagsrummet. Mina steg styrdes nu från kökets svarta och väldigt välpolerade klinkers ut till altanen.
Justin satt mitt i mot mig. Dustin hade ryggen mot mig och satt i samma ställning som Justin.
Underarmarna bestämt placerade på låren med överkroppens vikt belastat på dem. Häderna knuttna i en mest liknande boll och blicken i altangolvet. Jag suckade och lutade mig mot glasdörrens 'kant'. Justin kollade upp och Dustin vred på sig.
"Jag har bestämt mig." Dem sträckte på sig och satte sig någorlunda raka i sina ryggar. "Detta låter som värsta American idol beslutet nu men jag gillar er båda verkligen. Men jag har bara fått besvikelser uppkastade i ansiktet på mig! Jag litar inte på någon av er överhuvudtaget och det är en ren självklarhet för mig att man ska göra."
Dem kollade på mig med otydliga blickar.
"Så ska jag bara packa mina saker och dra då?" Dustins röst lät för det meta lugn och allmänt trevlig. Blank.
Jag ryckte bara på axlarna.
"Vet inte. Du får göra som du vill." Han suckade och reste på sig. Vi kramade varandra. När vi släppte varandra så var jag tom på tankar. Tom på känslor.
"Vänner?" Frågade jag försiktigt. Han nickade.
"Vänner."
*
Det var kväll. Dustin hade åkt till något hotell och här satt jag med Justin. Helt själva i ett nersläkt rum och kollade på pranked. Då och då skrattade vi tyst för oss själva. Jag sneglade åt Justins håll. Han log och hade på sig ett par svarta nördglasögon. Sådana som han var så het i.
Jag suckade och kollade in i tvskärmen igen. Han kollade på mig nu. Jag kunde se det från ögonvrån - Hur han slickade sina läppar.
"Ska vi göra något?" Frågade han. Jag drog en snabb blick mot min klocka som prydde min tuna vrist.
"Vad kan man hita på klockan elva på kvällen då?" Flinade jag mot honom.
"Det är aldrig försent att käka snacks och kolla på film?!" Jag skrattade och vi gick in till köket.
Medans Justin tog fram chips och sånt så stod jag och kollade på. Jag lutade mina armar mot bänken och väntade.
.
Regnet började falla ner från skyn. Det gick från dugg till ösregn. Fönstret var öppet så man hörde det ganska väl.
Även om natthimlen hade mörknat nu så såg man hur dropparna splaschade mot fönstret. Så varsamt som enmiljon tårar så rann dem ner.
"Justin." Han vände sig om.
"Ja." Hans hesa röst gjorde mig knäsvag. Hans röst som jag hört skratta, skrika och gråtit kunde få en falsk ton att låta som en symphonie.
"Är det bara jag som känner att det är något konstigt med denna kvällen? Det är som om..." Jag skackade på huvudet och kollade ner i marken. När jag kollade upp igen såg jag hur Justin kollade frågande på mig men det fanns ändå en blick av förstående.
"Jag förstår det där om att det är en konstig kväll men jag fattar inte vad du vill ha fram för ord."
"Inte jag heller. Jag vet inte hur den ska beskrivas. Allt är så tyst och lungt när..."
"När Hon och han har åkt?" Tillade Justin med ett snett léende. Jag log och nickade instämande.
"Men det är en tystnad som jag kan njuta av." Skrattade han fram medans han hällde upp påsarnas innehåll i dem djupa skålarna.
Jag ville bara kassta mig i hans famn och njuta av hans trygghet. Det var som om denna kvällen väntade på att något ska hända. Det var kussligt men ändå inte.*
Vi satte oss i soffan. Denna gången lite närmare varandra. Det var kallt och jag la upp fötterna på soffan. Justin tog en filt som var ganska stor och mysig. Han svepte in mig i den och tog sin arm runt mig för att trycka mig ömt närmare honom. Jag slöt mina ögon och drog en varm suck. Hans famn var så trygg och tillitsfull. Det var det här som jag saknade. Justin böjde sig fram och satte på filmen. Det blev Dear John.
Jag fällde några tårar då och då. Inte för att filmen var sorglig utanför att jag var rädd att bli lämnad. Sky och Amanda finns inte där för mig längre, Dustin är borta- så gott som raderad ur mitt liv men jag hade Justin här nu. Bara han. Ett enda feldraget kort kunnde få honom att sakta försvinna ifrån mig.
Jag tror att han märkte att jag grätt för han höll om mig och utan att jag hade märkt det så stängde han av tven.
Han hyschade lungnande till mig som mammaor brukar göra. Hans hand smekte mig rygg och han la sitt huvud i mot mitt. Efter ett tag lungnade jag ner mig lite. Gråten som förrut var okontrollbar blev nu några enkla snörvlingar.
"Justin."
"Ja."
"Du fick mig att tro att jag aldrig skulle bli ensam igen... men nu är det bara du kvar."
"Jag kommer alltid vara här för dig. No mather what."
Kommentera!!! Jag (Angelina) är ju sjuk och passar på att uppdatera bloggen nu!:D INTE ett så himmla bra kapitel enerligt mig men jag hoppas att det duger?
Kolla ner!
Några fler än jag som är sjuka och är sugna på en två kapitel nu?;)
/Angelina
Svar på kommentar!
Belieber om 46 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Choose:
Super :) men jag förstår inte riktigt vem det är som skriver vad är ni 2?.
Svar: Ja, nu är det jag Angelina som är ägare på bloggen. För inte så länge sen så sökte jag gästbloggare eftersom att jag inte hade så bra update och allt. Gabbi sökte om att bli det så hon fick det. :)
Just nu skriver hon på Dreams Come True och jag på 1 year and 36 days men vi hjälps åt lite nu.
Om det är något mer eller något som ni inte förståd så fråga på bara. :)
Kändes som ett litet krångligt svar. :P
Hugs
Angelina!
46 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Choose
Äntligen hade det blivit lite senare och vi skulle dra ut på någon ganska stor klubb som var här i närheten. Vanessa och Justin hade tvekat lite och sagt att det nog inte skulle vara så bra eftersom båda är så pass kända. Tyvärr ledde denna diskussionen till ett bråk mellan mig och Vanessa eftersom det kändes som hon bara ville umgås med Justin. Men när hon gett mig ett frågande uttryck när jag sa att Justin skulle stanna förstod jag att hon inte ens hade en aning att han också skulle stanna kvar så jag bad om förlåtelse.
*****************
Musiken pumpades ut ur högtalarna och folk dansade tätt mot varandra. I en soffa längre bort såg jag att både Ryan och Chaz raggat upp två tjejer som enligt mig var riktiga granater (fula) men alkohol kan påverka en ganska hårt. Innan jag gått hemifrån bad Justin mig att ta hand om Mellie så med en flackande blick sökte jag efter henne på dansgolvet. Att hitta henne i denna stora klunga samtidigt som alkoholen rusade i kroppen var verkligen inte lätt.
.
"BUU!" Den plötsliga rösten i mitt öra gjorde att jag hoppade till. Bakom mig stod en ganska påverkad Mellie och fnissade.
.
"Letade du efter någon eller?" Hon hickade till lite och det såg ut som om hon ansträngde sig till max för att kunna titta rakt.
.
"Ja och nu hittade jag det." Meningen var inte menad att låta flörtig men på något sätt gjorde det ändå men Mellie som var så påverkad skulle inte ens märka om jorden gick under mitt framför ögonen på henne.
.
"Vi kanske borde gå ut och ta lite luft så du får nyktra till?" Utan att vänta på svar tog jag ett stadigt grepp om hennes midja och ledde ut henne till stranden som låg precis vid klubben. I andra handen som inte höll om henne hade jag en cider som jag snabbt klunkade.
.
När hela flaskan var slut började jag också känna mig riktigt borta. Med en full blick började jag inspektera Mellie som låg ner i sanden med stängda ögon. Ljuset från månen och det blåa vattnet i bakgrunden fick henne att se riktigt exotisk ut speciellt med det långa blonda håret. Min alkohol påverkade hjärna styrde mig bort mot henne och jag la mig lätt på henne men stödde min vikt med armbågarna. Sakta och trött öppnade hon sina ögon.
.
"Dustin, vad håller du på med?" Hennes röst lät skakig och osäker men samtidigt villig på något sätt.
.
"Tycker du att jag är attraktiv?" Alkoholen rusade inom mig och hade tagit över nästan hela hjärnan.
.
"Hmhh.. Ja det gör jag väll. Kanske inte spanat in dig så mycket men lite har man väll kikat och din kropp är to die for." En liten hickning blandat med fnitter kom ut från hennes mun innan hon stängde ögonen igen.
.
Vid det här laget var det alkoholen som kontrollerade min kropp och utan att tveka började jag kyssa henne. Till en början var hon bara alldeles stel och besvarade inte kyssen men tillsist besvarade hon den med samma passion. Japp, så var början till att jag och Mellie älskade under månskenet. Om jag inte hade varit så alkoholpåverkad skulle jag vetat att det var fel och att jag verkligen älskade Vanessa. Men tyvärr fanns det ingen del i min kropp som inte var alkoholpåverkad...
Vanessas perspektiv
.
En tyst och spänd tystnad spred sig i rummet när jag och Justin satt bredvid varandra och tittade på någon film som dem sände på tv:n. Helt ur det blå började jag tänka tillbaka på tillfället tidigare idag då jag sätt Mellie stå ute och röka. Nyfiken tog över och jag var tvungen att fråga hur det låg till med allt det dära + att den jobbiga tystnaden skulle lösas upp.
.
"Härom dagen sa du att Mellie aldrig skulle röka igen eller hur?" Justin vände sakta sitt huvud mot mig och gjorde ett litet förvirrat ansiktsuttryck.
.
"Mm det sa jag... Men varför drar du upp det nu?" Justin gav mig ett glatt leende och varför stod jag inte riktigt för jag hade ju inte precis sagt något speciellt.
.
.
.
"Jo för efter vi..." Snabbt avbröt jag mig. Jag visste att kyssen var ett "känsligt" ämne och jag vet inte om den var riktigt redo att dras upp i ett samtal.
.
"Efter att vi pratat" sa jag i ett försök att rädda min pinsamma början på min berättelse.
"så gick jag ut på balkongen för att samla mina tankar lite och då såg jag en flicka med blont hår stå och röka. Jag bestämde mig för att kika lite till och då märkte jag att det var Mellie som stod och rökte."
.
Justins glada blick som alltid fick mig att bli alldeles snurrig, blixtrade nu till och han såg grymt arg ut.
.
"Ä-är du verkligen säker." Hans röst var hård och även fast han tittade in i mina ögon kändes det som om hans fokusering var någon helt annanstans.
.
Justins reaktion gjorde mig för stum för att svara så med en lätt nickning bekräftade jag hans fråga.
Han sa aldrig något mer utan bara fortsatte att titta på filmen. Hela hans reaktion gjorde mig lite omtumlad så det var lite svårt att fokusera sig på den dåliga b-filmen som visades på tv så istället satt jag där tills mina ögonlock blev för tunga och jag föll in i en djup sömn.
.
"Det är dig jag älskat hela tiden och du känner exakt samma sak... Så varför är du så rädd för att ta ett språng och chansa på det vi har?"
.
Med dem orden som Justin uttalat i min dröm vaknade jag upp. En smärta i nacken, kroppen och en hård soffa var vad jag förväntat mig men istället var det bekväma, mjuka täcket omkring min kropp. Nyvaket ställde jag mig upp från min säng för att gå ut till köket där vi brukade mötas varje morgon men något var annorlunda, jag kunde känna det.
"Nej nej det är inte det som gör ont. DET ÄR DET FAKTUM ATT JAG LITADE PÅ DIG, STÖTTADE DIG OCH SEN GÅR DU OCH RÖKER IGEN! Du ljög rätt upp i mitt ansikte. Då tänker man "jaha det kanske var allt. Även om mitt förtroende är lite skadat ska väll det kunna lagas." MEN NEJ! Då får jag reda på att du knullat med en annan och då skyller du på alkoholen. Vet du vad, du äcklar mig. Packa dina grejer och jag vill aldrig mer se eller höra något från dig!"
Om jag varit chockad någon gång innan i mitt liv var det inget jämfört med nu. Där stod mitt framför mig en sönder gråten Mellie och Justin som skakade av ilska. Men snabbt började verkligheten tas form i mitt huvud och några ord som Justin yttrat spelades upp i huvudet: "då får jag reda på att du knullat med en annan". Mixtrade känslor fanns inom mig, sorg, ilska, förvåning, ja jag vet inte hur många olika känslor som flög omkring inom mig just nu.
Utan att jag märkt det hade deras blick riktats mot mig och nu stod dem och glodde. Mellies blick såg förtvivlad ut och det kändes som om hon... Försökte säga förlåt med blicken? Men Justins blick gjorde mig mest förvirrad av alla för hans blick såg ut som "jag är så ledsen för din skull."
"Om ni kan sluta stirra på mig och istället berätta vad det är som pågår skulle jag bli jätte glad." Min röst lät lite raspig och hes med tanke på att jag vaknat för bara 5 minuter sedan.
.
"J-jag var verkligen helt borta och det var Dustin också! Alkoholen hade tagit helt över jag LOVAR! Jag kan ha haft något emot dig men aldrig att jag skulle såra den jag älskar eller dig." Jag fick anstränga mig till maxgräns för att höra vad hon sa eftersom hon grät så häftigt.
Men då insåg jag vad hon precis sagt. Hjärnan jobbade frenetiskt för att sätta ihop alla pusselbitar. Chockat satte jag mig på marken och inte ett endaste ljud förmåddes att komma ut.
"V-v-vart är d-den stora idioten?" Rösten höll knappt och den var så skakig att man kan tro jag fått världens chock. Men för att vara ärlig fick jag det. Dustin hade alltid verkat så snäll och jag visste han älskade mig så varför gjorde han såhär?
"Han satte sig vid något träd och grät direkt när alkoholen släppte och han förstod vad som precis hänt." Hon hade äntligen slutat gråta men ni vet dem riktigt jobbiga, ofrivilliga rycken man kan få efter att ha gråtit riktigt mycket? Ja sådana hade hon och det var nästan omöjligt att fatta någonting vad hon sa.
.
Efter dem orden sas ingenting mer eller jo, Mellie försökte övertala Justin tills han röt till och skrek att om hon inte är borta inom 1 timme kallar han på vakterna. Vad det än var som fick henne att packa så gjorde hon det i alla fall och sagt och gjort så var hon borta på 45 minuter.
.
"Jaha då var du singel. Kanske inte på det sättet du förväntat dig." Sa jag i ett desperat försök att lätta upp den jobbiga stämningen.
.
"Försök inte ens okej. Du ska inte ens vara glad även om jag vill det för att se ditt leende är det vackraste som finns. Men jag vill inte du ljuger för dig själv för du har inte ens tagit snacket med Dustin o..."
.
"Vilket snack?" Dörren hade öppnats och stängts och där stod en sliten Dustin. Även om jag älskar honom måste jag säga att han såg hemsk ut.
.
"DIN JÄVLA... GAH JAG HITTAR INTE ORD! HUR KAN DU FÖRSTÖRA ETT FÖRHÅLLANDE, SÅRA DEN UNDERBARASTE TJEJEN NÅGONSIN OCH KOMMA IN HIT OCH TRO ATT ALLT ÄR OKEJ!" Justin's ilska som han hade haft innan mot Mellie var ingenting jämfört med detta. Utan förvarning hade Justin tagit ett språng fram och slått till Dustin hårt på kinden.
.
"DIN IDIOT! Du kan ju inte bara slå till honom bara för att du är så arg! Gå, bara gå jag klarar inte av att se dig just nu och jag måste få prata med Dustin ostörd." Justin tittade på mig med en sorgens blick men som tur var lydde han i alla fall min order och försvann in till badrummet.
.
"Gör det ont?" Frågade jag med kall likgiltig röst.
.
"Nää... ÄSCH SCREW THAT! Lyssna du måste förstå eller försöka förstå att full var en underdrift! Jag var helt borta och jag kunde verkligen inte styra mina tankar eller handlingar om jag så ville! Det var som att titta på en människa som var utklädd exakt som dig och den fick alla att tro det var du som gjort det men du kunde inte styra den personens handlingar. Jag är så ledsen." Vid den sista meningen brast han ihop och grät förtvivlat.
"Jag älskar dig så mycket och jag kan verkligen inte förlora dig!" Att se Dustin så ledsen fick mig att gråta också.
Allt som hänt under den senaste 1,5 timmen var alldeles för mycket så jag sprang ut genom dörren, iväg långt bort på stranden och slog mig sedan ner vid en klippa. Det svalkande vattnet spolades upp mot stranden och nuddade mina bara fötter. I skyn flög några fåglar och naturen i allmänhet kändes så fridfull. Jag visste att nu var stunden kommen. Stunden då jag måste välja mellan dem 2 personer som betyder så mycket för mig
.
Visst, Dustin hade gått ett steg längre än Justin men ingen kan skådespela så bra som han när han grät, dem känslorna var äkta. Min blick gick mot horisonten och då märkte jag att solen nästan höll på att gå ner. Oj, hur länge har jag suttit här egentligen? Lite panikslaget började jag stressa mig tillbaka till huset då jag fick ett sms. Dustin :* stod det på skärmen och nyfiket tryckte jag på öppna.
"Från stunden jag såg dig hade du tagit mitt hjärta. Att du var känd gjorde mig lite nervös men det är något med dig som ger ut ett slags lugn. Vi båda vet att dina känslor för Justin inte är borta och nu ger vi dig ett val, han eller jag. Väljer du honom kommer jag inte bli arg utan respektera ditt val och våran kontakt bryts för evigt. Men väljer du mig ska jag gottgöra dig för det jag gjort och alltid stötta dig genom vad du än gör. Kom ihåg I <3 U"
Sms:et fick mig att börja gråta och dem känslorna inom mig hade redan bestämt vem det var. När jag börjat småspringa igen för att berätta mitt beslut fick jag ett till sms.
"Anledningen till att jag grät var inte bara för dig och Dustin, jag var arg. Arg på mig själv för att jag lät dig gå! Faktum är att jag satt där och grät på grund av ett minne som jag kom ihåg. Det minnet var när vi jagade varandra och du blev dränkt i ketchup, hehe. Kanske Dustin redan sms:at dig men jag vill säga att jag respekterar ditt val vad du än gör."
Besvikenheten pyrde inom mig. Alla vet att Justin kan vara värsta romantikern och att detta var hans sms sved lite. Med tårar i ögonen och beslutet i mitt huvud fortsatte jag springa. Mer än halvvägs hem avbröts jag återigen av ett plingande. Denna gången struntade jag i det tills min nyfikenhet tog över alldeles för mycket.
"jag höll nästan på att glömma att säga det!"
Aww vad gulligt sms eller hur ^^ så hur tycker ni det ska bli? Vem tror ni att hon väljer? ;) Btw kan ni också kommentera vilket sms som var gulligast skulle vara roligt att veta :D
45 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Mistake?
Jag kunde inte se Vanessa eller Dustin men plötsligt hörde jag ett ljud jag absolut inte ville höra!
(lyssna på låten för att leva er in bättre)
Justins Perspektiv
Ljudet lät som en stöning? Jag vet att vi båda har gått vidare men att veta att hon har är så nära man någonsin kan komma med en annan människa fick det att sticka till i hjärtat.
.
Jag gled sakta ner mot väggen och jag kände hur några tårar började rinna ner. Vem är det jag försöker lura? Jag är absolut inte över henne och hur ska jag någonsin kunna gå vidare utan henne? Mitt hjärta smärtade och tårarna forsade ner. Ni kanske tycker jag är barnslig och överkänslig men det finns ingen som någonsin kommer kunna förstå den kärleken jag kände och fortfarande känner för Vanessa och att veta att om jag bara varit smartare och behandlat henne bättre kanske det fortfarande skulle vara vi. Men hur mycket det än smärtade måste jag gå vidare, glömma mina känslor för henne och fokusera på Mellie. Mellie.... Varför var jag egentligen ens tillsammans med henne? Vanessa hade rätt. Hon var inte min typ. Hon rökte, var inte utseendemässigt min typ, hon var inte speciellt rolig och kunde bli irriterad och sur för ingenting.
.
Kanske jag valde henne för att jag trott att det var lättare att komma över Vanessa.När jag satt där började jag tänka på ett underbart minne vi hade...
"Justin du skulle bara våga." Vanessa stod på andra sidan bordet samtidigt som hon skrattade sitt underbara skratt.
.
"Jasså du tror inte att jag vågar?" Jag log stort mot henne och tryckte till på ketchupflaskan. Ketchupen flög över hela Vanessa som skrek och skrattade samtidigt.
.
"HAHAHA! Du ska få din lilla skitunge." Snabbt slängde jag iväg ketchupflaskan på bordet och började springa iväg. Vanessa var hack i häl med ketchupflaskan i högsta hugg. Utan förvarning kastade hon sig över mig och satte sig bredvid mig och skrattade så mycket att jag trodde hon skulle spricka.
Precis när jag skulle resa mig satte hon sig gränsle över mig. Hon smetade lite ketchup i handen och kladdade sedan in det i mitt hår och ansikte. Hennes vackra skratt ekade i hela huset. Jag bara låg och tittade på hennes vackra ansikte. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre utan jag tog ett hårt tag om hennes nacke och pressade hennes underbara läppar mot mina. Med ena handen i hennes knäveck och den andra om hennes rygg bar jag iväg henne till badrummet.
Hon fortsatte att kyssa mig utan en blekaste aning om att jag startat duschen och precis när hon märkt att något var konstigt la jag henne i duschen.
.
Tanken av minnet fick mig att gråta ännu mer eftersom jag kom ihåg hur roligt vi haft den dagen. Plötsligt flög dörren upp bredvid mig och Vanessa kom ut i shorts och en tröja och tittade sig stressat omkring.
(stäng av låten)
.
"Åh där är du! Jag hörde hur någon grät och sen förstod jag att det var du" sa hon när hon sätt mig.
.
Hon kramade om mig hårt och lät mig gråta ut i hennes famn samtidigt som hon stod på knä. Tillsist drog jag mig undan och hon satte sig ned bredvid mig.
.
"Justin varför grät du så mycket?" sa hon med orolig röst.
.
"Varför bryr du dig? Du och Dustin kan väll fortsätta med vad ni höll på med." Fräste jag åt henne och för tillfället struntade jag i hur jag pratade.
.
"Ursäkta mig då? Vi kan väll prata igen när du inte har pms." fräste hon tillbaka. Hon skulle precis resa sig upp och gå iväg när hon tittade på mig och sa:
.
"Vänta vad menar du med vad jag och Dustin höll på med? Jag duschade och han la sig och sov direkt när vi kom hit eftersom han ville festa ikväll och ville vara helt utvilad."
.
Åh vilken idiot jag är! Han måste snarkat till eller något i sömnen och nu har jag istället gjort bort mig totalt. Av skam gömde jag mitt huvud i mina händer
.
"Förlåt så mycket Vanessa!" Mumlade jag mot handflatan. Oh shit vad jag skämdes.
.
"Aw oroa dig inte snygging ;)" sa hon och gav mig ett stort leende innan hon kramade om mig hårt igen.
.
"Så vill du berätta nu varför du grät?" Jag frös fast i hennes famn och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Om jag sa sanningen kunde allting bli helt upp och ner. Visst har jag aldrig varit rädd för att uttrycka mina känslor men berättar jag sanningen kan allting ställas till ordentligt.
.
"Justin? Grät du för... Mig och Dustin?" Vanessa backade undan lite från vår kram och tittade mig djupt i ögonen. Hennes närhet gjorde mig alldeles varm och då gjorde jag någonting jag inte borde gjort.
.
Min hand flög snabbt upp till hennes bakhuvud och jag förde henne mot mina läppar men jag stannade henne precis innan vår läppar skulle mötas och bara tittade in i hennes ögon. Till min förvåning reste hon sig inte upp och gav mig en örfil utan istället raderade hon avståndet mellan oss och mötte mig i en kyss.
.
Alla problem som denna kyssen kunde ge glömdes totalt och Vanessa var det ända som existerade. Försiktigt och lite osäkert lät jag min tunga smita in i hennes mun. Snabbt därefter mötte hennes tunga min och kyssen hade gått över till hångel.
Vi strulade hungrigt i minst en minut innan vi andfått skapade mellanrum mellan oss igen. Vanessa gav mig en blinkning och en puss på kinden innan hon lämnade mig där ensam på golvet totalt chockad av vad som precis hänt.
.
Vanessas perspektiv
.
Efter kyssen insåg jag att jag begått samma misstag som Justin gjorde med Selena. Men trots att jag precis insett vad som verkligen hände ångrade jag inte det ett dugg. Kyssen kändes så rätt men jag visste att mycket skulle bli konstigt nu. Detta bevisade ju att Justin måste ha känslor för mig precis som jag har för honom men vi båda har pojk-och flickvänner som också betyder mycket för oss. Efter allt som hänt behövde jag rensa mina tankar lite så jag gick ut på balkongen. Den varma Hawaii solen stekte mot kroppen men vinden svalde ner en skönt. Min blick for lite här och var över utsikten men den stannade på någon. Lite längre bort såg jag en tjej med blont långt hår stå och röka. Usch, jag blev alltid lika äcklad över att se folk stå och röka. Men vänta här nu lite.... Är inte det där Mellie? Hade inte hon slutat frågade jag mig själv. Jag gömde mig och tittade lite diskret bort mot henne.
Jo, alldeles riktigt det var Mellie. Skulle jag säga något till Justin? För visst förtjänar han att veta? Åh, nu var det alldeles för många frågor som cirkulerade igen.
******************
Uh-ooh! Hur ska det gå nu när dem kysst varandra? Ska dem erkänna sina känslor och bli tillsammans? Eller gå åt två olika håll och aldrig mer träffas? Kommentera vad ni tycker ska hända :D och tack återigen för alla fina kommentarer!
44 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Irritated
Med stängda ögon var det bara en enda tanke i mitt huvud som cirkulerade innan jag somnade:
(tack för alla underbara kommentarer! Ni äger #muchlove /Gabbi)
När jag sa att jag inte trodde hon kunde bli vackrare såg jag hur hon stelnade till. Några sekunder efteråt ställde hon sig upp och sprang därifrån och kvar lämnade hon mig, chockad. Jag blev så arg på mig själv för att ha skrämt iväg henne och slog handen i bordet. Efter att ha suttit där och tänkt lite gick jag tillbaka mot mitt rum och för att göra det måste jag passera Dustin och Vanessas rum. Hela huset var mörkt och tyst förutom ett ljud, snyftningar.
.
"Varför? Varför måste jag känna såhär? Jag saknar honom så mycket!" Rösten gick inte att ta miste om. Vanessa grät och allting var mitt fel. Men vem var det hon saknade? Kanske... Kanske var det.. Jag?
*******
Mellies perspektiv
.
Höga röster och skratt väckte mig nästa dag. Jag hatade att bli väckt av höga ljud och det gjorde mig alltid irriterad. Klockan visade att den var 10.00 och jag bestämde mig för att se vem det var som skapade allt irriterande ljud. Sakta reste jag mig upp från sängen för att inte bli yr. Med trötta, irriterade steg gick jag mot köket där allt tumult var. Där satt alla i badkläder så jag antog att dem tagit ett morgondopp i poolen... Utan mig.
.
"HAHAHAH! OH MY GOSH! Håller med dig om att det var roligt men det bästa minnet med oss var när Chaz åkta skateboard och ramlade och vi alla dog av flabb. Sen så sa Chaz "Äsch den kunde inte hantera min swag" och Ryan svarade då: "DU ÄR BARA FÖR FET!" HAHAHA."
.
"HAHAHAHA"
.
Först hade Vanessa suttit och snackat men sedan avslutade Ryan, Chaz, Justin och Vanessa meningen tillsammans och brast ut i skratt. Irritationen mot Vanessa växte inom mig. Det var något med henne som jag störde mig på riktigt mycket.
.
Dustin satt där vid sidan om dem och skrattade lite men det märktes att han kände sig lite utanför. Jag gick med hårda tunga steg mot dem bara för dem skulle märka mig.
.
"HEJ! Äntligen vaknar du, haha." Vanessa kom mot mig med ett stort leende och drog med mig till bordet. Liksom hallå, du ser väll att jag har två ben så jag kan gå själv -.-' Sluta vara en sådan attention whore.
.
"Hej älskling." Justin hade kommit fram till mig och gav mig en lätt kyss. Men bara för att se hur Vanessa reagerade tog jag ett hårt grepp om honom och började strula med honom. Såklart blev han lite förvånad men han svarade ivrigt kyssen.
.
Vanessas perspektiv
.
Jag satte mig i Dustin's mysiga famn och lutade mig mot hans bröstkorg. Egentligen gjorde jag inte det för att jag var myssugen utan jag ville inte se när Justin och Mellie åt upp varandra. När dem äntligen slutat tittade jag upp på dem och jag såg att Mellie gav mig ett litet diskret flin. Wow wow wooooow, försökte hon göra mig avundsjuk eller?
.
Efter den där kyssen började alla prata igen om något jag inte brydde mig så mycket om. Istället lät jag Dustin leka med mitt hår medans jag satt och tänkte. Det var uppenbart att mina känslor för Justin inte minskade utan snarare ökade. Dustin hade en del av mitt hjärta men det har även Justin. Men varför bryr jag mig ens om dem känslorna när jag vet det aldrig kommer bli vi igen... Den där smärtan jag känt när Justin berättat om Selena började växa sig fram i mitt bröst och den blev så intensiv att jag flämtade till högt.
.
"Hur mår du babe?" Sa Dustin med en väldigt orolig röst.
.
"Nej nej, jag mår bra det är inget att oroa sig för. Bara fick en väldigt konstig smärta i bröstet." Sa jag och försökte le men det blev snarare än grimas.
.
"Shit då måste vi ju åka till sjukhuset och titta så det inte är någon fara." Såklart skulle Justin överreagera.
.
"Justin, hörde du inte? Hon sa att hon mådde bra!, get over it" Millie tittade irriterat på Justin och himlade med ögonen.
.
"Ursäkta mig om jag bryr mig om henne!" Justin lät verkligen irriterad men trots hans tonfall fick jag ett litet pirr när han sa att faktiskt brydde sig om mig :D
.
Mellie svarade aldrig tillbaka honom utan bara reste sig upp och sa hon skulle ta en dusch.
.
"Om ni alla har slutat att vara irriterade så kanske vi kan bestämma oss om vi ska åka jet-ski eller inte?" sa Ryan men det roliga var att han själv lät irriterad.
.
"Förlåt... Men vad tycker du älskling låter det som en bra idé?" Dustin hade nästan inte sagt något på hela denna resan så nu försökte jag lite diskret få honom att prata.
.
"DET LÅTER FRICKING AWWEESOOOOME!" Sa han och hoppade upp från stolen. Men tyvärr glömde han en sak, att jag låg i hans famn. Så där låg jag och hade ont medans alla killarna skrattade så det såg ut som om dem skulle... Ja jag venne vad.
*******
"DUSTIN SAKTA NEEER, HAHAHAHAHAHA!" Istället för att sakta ner gasade han på ännu mer och jet-ski:n flög fram över vattenytan. Långt där borta vid land vinkade en man med en flagga som betydde att det var dags för någon annan att åka.
.
"Jaha vilka vill åka nu då?" frågade jag och tittade på dem tre killarna när vi kommit tillbaka till land. Mellie skulle komma senare men hon verkar bara spendera tid framför spegeln istället för att skynda sig.
.
"Ehhm jag tror jag väntar lite till." Sa Ryan och Chaz nickade instämmande.
.
"Verkar som att det blir du och jag då." Justin tittade på mig och blinkade med ena ögat. Jag vred huvudet mot Dustin för att se om han godkände det. Han gav mig ett stort leende och en nickning. Åh, jag har en underbar pojkvän! Men faktiskt, det är väldigt skönt att han inte blir lätt avundsjuk.
.
Och så blev det. Det var faktiskt ännu roligare att åka med honom än Dustin för nu fick jag chansen att köra omkring lite.
Justins perspektiv
Där borta såg jag hur någon viftade med en blå flagga och Vanessa började styra "vår" jet-ski dit.
.
"Detta var kul." Sa Vanessa men jag såg inte hennes ansikte för hon satt ju med ryggen mot mig.
.
"Men det är självklart för min del för jag har alltid roligt med dig." Genast blev jag rädd att hon skulle bli sådär stel igen men hon vände sig om och log mot mig. När hon vände sig om var det bara 1,5 cm från våra läppar.
.
"*harklar sig* du måste nog vända dig om så att vi inte kör helt fel." Snabbt vände hon sig om och gasade på lite extra. Ju närmare vi kom såg jag att det fanns en till person vid dem nu. När vi kommit så nära att vi kunde parkera jet-ski:n såg jag att det var Mellie och hon såg inte glad ut alls.
.
"FÖRKLARA DETTA! Varför åker du med henne istället för att vänta på mig?! Vem ska jag åka med nu va! Ryan och Chaz vågar inte och ursäkta mig men jag åker inte med andras pojkvänner." När hon sa det sista gav hon en menande blick åt Vanessa.
.
"Jag vill inte lägga mig i men du kan knappast bli sur på Justin för att han väljer att åka istället för att vänta på dig som tar 1000 år för att göra dig klar." Även om jag blev så trött på Mellie så visste jag att ifall Vanessa la sig i skulle situationen bli rörigare.
.
"Vanessa snälla, jag kan försvara mig själv." Tyvärr blev mitt tonfall lite surare än jag velat och jag såg att Vanesa hörde det.
.
"Okej, förlåt mig för att jag vill hjälpa dig från din tjej som har rejäla humörsvängningar. Men om du inte har manlighet nog att stå upp mot henne får du lösa det själv. Kom Dustin vi går tillbaka." Innan jag hunnit svara på det hade hon dragit iväg Dustin tillbaka mot semesterhuset.
.
"Äntligen var hon borta." mumlade Mellie för sig själv och rörde runt i sanden med foten.
.
"Vet du vad Mellie? Jag gillade verkligen dig du var riktigt schysst men nu... Nu förstör du bara resan för alla med din attityd. Vad du har emot Vanessa vet jag inte och jag bryr mig inte, men snälla låt inte det du har emot henne förstöra din coola attityd." Det verkar som Ryan också hade fått nog.
.
"Och Justin jag tycker du borde gå till Vanessa och be om förlåtelse." tillade Chaz efteråt.
.
Mellie gav mig en blick som sa *du skulle bara våga lämna mig här*
.
Utan att protestera började jag springa tillbaka mot huset. Efter en jobbig springtur öppnade jag dörren och klev in. Jag kunde inte se Vanessa eller Dustin men plötsligt hörde jag ett ljud jag absolut inte ville höra!
Vad hörde han :O Inte den bästa delen jag skrivit men ibland måste det bli lite halv tråkiga mellankapitel. VAD TYCKER NI SKA HÄNDA MELLAN JUSTIN, VANESSA, DUSTIN OCH MELLIE?!
4 kommentarer för mer LEGGO!
43 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Unwanted Feelings
(semsterhuset)
(mellie)
.
"var vänliga att spänn fast säkerhetsbältena för vi går ner för landning."
Med ett lätt klick spändes bältena fast och planet började sjunka i höjd. Att lyfta och landa var dem två grejerna som var obehagligast så jag tog ett hårt grepp om Dustins hand. Han riktade sitt huvud mot mig med en mjuk blick och gav mig ett mjukt leende.
Under flygplansresan hade jag gått in på lite skvallersidor med min Ipad och det hade redan kommit en massa skvaller om att jag ska möta Justin och resten av gänget. Enligt dem hade jag och Justin ett förhållande igen och Dustin och Mellie var bara täckmantlar. Att jag blivit så känd som jag blivit gjorde mig otroligt glad för nu hade jag chansen att leva min dröm men alla dem hära dumma ryktena kunde bli lite för mycket ibland.
.
Fast som tur var har jag lärt mig att ignorera dem. Egentligen tyckte min manager att jag borde åkt ett privatplan men jag hade tackat nej. 1. för jag vill leva så normalt som möjligt och bara flyger det om jag absolut måste och 2. det är mycket omöljivänligare eftersom det bara blir 2 stycken som åker i ett sådant stort flygplan.
.
Dustin sträckte sig mot hyllan som är ovanför sätena för jag var lite för kort för att nå väskan som var längst in. När vi äntligen kommit ut såg jag dem två idioterna jag saknat något otroligt mycket nästan direkt.
.
"BAAABES!" Ryan & Chaz som stod med ryggen mot oss vände sig om och jag sprang mot dem i snabb fart.
.
"Hello sexy! Det var längesedan." Ryan kramade om mig hårt samtidigt som jag snyftade lite lätt. Ni förstår det är nämligen så att vi brukar kalla varandra alla möjliga saker men det är liksom inte seriöst... Men daah förutom sexy såklart jag menar har ni sätt mig? xd
.
"Hotties, detta är min älskade pojkvän Dustin som jag säkert pratat om 1000 miljarder gånger." Dustin som stod bakom mig tog ett steg fram och skakade lätt deras hand och gav dem ett vänligt leende.
.
"Yo bro'. Jo förresten så åkte Minnie och Justin före oss så dem är antagligen i semesterhuset vi hyrde." sa Chaz efter dem hälsat på Dustin.
.
Blicken dem gav mig när dem nämnde Justin's namn störde mig. Kan inte någon fatta att jag inte kommer börja böla om jag hör hans namn. Det han och Selena gjorde är totalt "bortglömt" och förlåtet så om jag har gått vidare från det kan väll alla andra också göra det. Geez. När jag stod där och tänkte måste jag gjort ett ganska irriterat ansikte för Ryan och Chaz såg båda lite skrämda ut.
.
"Okej det är en sak ni alla måste förstå. Jag + Justin= Vänner= Jag har förlåtit honom= Jag har gått vidare från den händelsen." Alla tre killar gav mig en nickning och vi började gå mot en hyrbil dem tydligen hyrt.
.
När dem automatiska dörrarna öppnades började en massa kamerablixtrar fyras av på en gång. Jag gav dem ett stort leende innan jag hoppade in i bilen och Chaz körde iväg.
.
Justins Perspektiv
Nervositet steg inom mig för varje sekund. Jag var väldigt glad över att Vanessa förlåtit mig och vi har kunnat gå vidare. Men trots allt var det ju såklart nervöst att träffa henne efter 1,5 år + att vi båda nu hade pojkvän och flickvän.
.
"Hey baby, du vet nu i Hawaii är det ju hur romantiskt som helst och vi har vårt egna sovrum." Mellie tittade in i mina ögon samtidigt som hon slickade sig på läpparna. Hon behövde inte säga något mer utan jag fattade direkt vad hon menade. Minnie var väldigt snygg men eftersom hon var oskuld hade vi väntat lite med det hela eftersom jag ville att hon skulle känna sig 100% redo. Jag hann inte svara förrän dörren öppnades och alla klev in.
.
Alla skrattde högljut men dem slutade när dem såg oss. Vanessas blick fångade min och det blev genast lite pinsamt. Men efter en liten stund gav hon mig ett stort leende och kramade om mig hårt. Villigt besvarade jag kramen och det var skönt att veta att hon inte kände sig obekväm.
.
"Shoo, det är jag som är Vanessa." sa hon till Mellie efter vår kram.
.
"No shit. Hehe i alla fall är jag Mellie... Ja du vet Justin's tjej." Stämmningen blev genast väldigt konstig. Jag visste att Minnie inte menade något illa för hon gav henne ett äkta leende. Men tyvärr har hon en dålig sida som kallas "säger-fel-saker-utan-att-veta-om-det".
.
Vanessa verkade inte bry sig så mycket om kommentaren utan fortsatte med att presentera hennes pojkvän. Den kvällen gjorde vi inte så mycket förutom att grilla på altanen och bekanta oss med varandra. Då och då slängde jag en blick bort mot Vanessa och jag märkte hur mycket hon förändrats. Hon var lika vacker som innan om inte ännu vackrare. När klockan började närma sig 01.00 bestämde vi alla att vi skulle gå och lägga oss så vi orkar med en massa roligt imorgon/idag.
.
Vanessas perspektiv
.
Alla hade gått in förutom Justin, jag och Mellie. Från ingenstans drog Mellie fram en cigg och tände den. Där blev jag väldigt förvånad/förvirrad för jag visste att Justin hatade att tjejer rökte. Hon släckte ciggen efter ett par bloss och gick sedan in och kvar blev bara jag och Justin och en äcklig cigarett doft.
.
.
Det fanns sex stolar vid bordet där vi ätit så jag slog mig ner på en av dem. Inte så långt därefter slog Justin ner sig mittemot mig.
.
"Rätta mig ifall jag har fel men var inte du helt anti tjejer som röker?" Justin tittade inte ens på mig utan satt bara och tittade på utsikten.
.
"Det finns inget att rätta men hon lovade mig att ikväll skulle bli hennes sista cigg. Hon valde att sluta eftersom hon vet hur mycket jag ogillar det och ja..." Han tittade fortfarande inte på mig. Det kändes nästan som om han var rädd att möta min blick.
.
"Åh, jag förstår... Du och Minnie ser söta ut tillsammans och du har verkligen förändrats sen sist vi sågs." Efter jag avslutat den meningen tog jag av mig solglasögonen och han tittade äntligen på mig och jag fick se in i hans vackra ögon.
.
.
"Tack... Du och Dustin passar väll också I guess. Förresten grattis till allt du har uppnått. Din film är verkligen grym så du förtjänar verkligen alla priser du vunnit för den." Han gav mig ett vackert leende och hans ögon lyste till.
.
"Right back at ya'. Trodde verkligen inte att du kunde uppnå mer men du har verkligen lyckats bra inom musik branschen." Konversationen var lite spänd precis som om vi båda ville säga något men ingen av oss vågade.
.
"Du har också verkligen förändrats. Jag trodde inte du kunde bli vackrare men jag hade fel." Hans ord gjorde mig lite chockad men det han sa var inte på ett flörtigt sätt utan mer som en kompis som ger komplimanger till den andra så jag slappnade av lite.
.
Jag gav honom bara ett leende och jag kände något inom mig som jag inte ville, saknad. Jag kännde hur tårarna brännde och skulle när som helst trilla ner. Känslan gav mig lite panik så hastigt reste jag mig upp och sprang till sovrummet Dustin och jag skulle dela. Eftersom jag ställt mig upp så hastigt hörde jag hur stolen ramlade ner mot trä golvet som täckte altanen. Mina ögon kunde inte hålla tillbaka tårarna mer och några tårar rann ner. Som tur var sov redan Dustin så han märkte inte något. Snabbt drog jag av alla mina kläder och kastade dem i en hög och kröp ner i den mjuka sängen. Jag knep ihop ögonen och försökte hindra tårarna från att rinna mer och förvånandsvärt nog så slutade dem rinna. Med stängda ögon var det bara en enda tanke i mitt huvud som cirkulerade innan jag somnade:
.
Jag är snäll som ger er inlägg trots lite kommentarer ;( 5 kommentarer för mer
42 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Dustin <3
Han och jag var men kommer aldrig att bli igen. Min mobil pep och när jag såg hans namn värkte det i bröstet. Hur ska jag kunna glömma någon vars namn kommer att stå överallt 24/7?
(kommentera vad ni vill ska hända i nästa inlägg)
.
Och precis så blev det... Nästan i alla fall. Jag och Justin avslutade allting där. Såklart smsade han och ringde som en galning men tillsist insåg väll han att det aldrig kommer bli vi igen. Min kontakt med Ryan & Chaz förändrades inte. Faktum är att jag och Chaz var typ på G men jag avbröt det för jag insåg att jag inte var redo för ett förhållande och att bli tillsammans med Justin's bästa kompis skulle aldrig funka för mig. Alla runt omkring mig som pratade för ofta om Justin kopplade jag ur mitt liv. Men det värsta var att Sky & Amanda lämnade mig när jag behövde dem som allra mest. Anledningen varför fick jag aldrig veta men tydligen var dem trötta på att jag alltid var så deprimerad och nedstämd. Men hallå, fattar dem inte hur mycket jag älskade han eller? Idioter -.-'
.
En dag skulle jag åka till Ryan & Chaz i Stratford för att hälsa på men vad jag inte visste var att Justin var där. När jag kom hem till Chaz med Ryan och såg att Justin satt i soffan blev jag rasande på Ryan & Chaz som undanhållit det för mig. Den dagen hände både postitiva och negativa grejer. Man brukar ju alltid ta det negativa först så jag berättar om det negativa först.
.
Tydligen skulle vi umgås med en tjej till som var Chaz's ex så dem skulle åka och hämta henne eftersom hon bodde i London, Ontario. Jag började misstänka att Ryan & Chaz gjort detta så att jag och Justin skulle prata ut och dem fick som dem ville. Vi hade en lång konversation och den var inte helt gråtfri. Nu kanske ni tänker men vad är det negativa med att ni blev vänner igen och att ni löste problemen? Det negativa med det hela var att vi började kyssas och det ena ledde till det andra och det blev lite mer än bara kyssar.
.
Uppenbarligen hade vi fortfarande känslor för varandra men jag var alldeles för rädd för att ge det en till chans. Så istället för att lösa det problemet så stack jag tillbaka till Los Angeles. Grejen med att bo i Los Angeles är att många kändisar bor där och Justin bor i Atlanta men som dem flesta kändisarna har han även ett hus i LA. Så en dag när alla i familjen var ute och jag var hemma ensam knackade det på dörren och där stod han. Som tur var löste vi det hela och vi bestämmde för att bara vara vänner.
.
Allt detta hände för 1,5 år sedan och nu är Justin 18 precis som jag och även om vi var vänner har vi inte pratats vid en endaste gång efter det. Enligt tidningarna hade han börjat dejta en annan tjej och det gjorde lite ont i mig att veta att han officiellt gått vidare. Så när jag läste detta bestämmde jag mig för att jag kan inte bara sitta hemma och ruttna så jag började dejta en underbar kille vid namn Dustin. Ja, jag vet väldigt likt Justin men dem är absolut inte lika så jag hängde inte upp mig på det.
.
.
Nu stod jag här i min alldeles egna lägenhet i LA med en strålande skådespelarkarriär efter att filmen vi spelat in i Paris blev en stor succé. Med ena resväskan i handen öppnade jag lägenhets dörren för att gå till hissen. Eftersom Chaz och Ryan redan varit i LA för inte så länge sedan bestämde vi oss för att vi tre, Dustin och ingen mindre än Justin och hans flickvän Mellie skulle resa till Hawaii. Jag hade aldrig träffat Mellie men det hade Ryan och Chaz så det skulle bli väldigt intressant. Man kanske tycker att jag borde vara nervös men jag vet att alla problem mellan mig och Justin är lösta nu och han är en absolut underbar person så varför skulle vi kunna vara vänner eftersom jag förlåtit honom?
.
Varför vi inte hade haft kontakt på ett år är mesta dels för hans karriär har bara blivit bättre och bättre precis som för mig men det betyder också att man får mer och mer jobb att göra. När jag kommit närmare dörren öppnades den automatiskt och där ute stod mitt heting.
.
"Hej älskling! Ser vacker ut som vanligt ser jag." Dustin hade mött mig utanför min port och gett mig en härlig kyss. I bakgrunden såg jag några kamerablixtrar men jag brydde mig inte om det eftersom vi redan gått ut med vårat förhållande.
.
.
"Ska du säga sexy ;)" svarade jag och han gav mig ett vackert leende innan han tog min hand och tillsammans gick vi bort mot limousinen som skulle ta oss till LAX.
.
"Är du nervös? Alltså att träffa Justin efter så lång tid och hans tjej." Jag hörde oron i hans röst och jag tvivlade starkt på att det var för min skull han var oroli, han var rädd att jag fortfarande hade känslor för honom.
.
"Babe, du behöver verkligen inte oroa dig för mig och Justin. Han var en viktig del i mitt liv och visst betyder han fortfarande mycket men kärlekskänslor finns absolut inte.
.
En lättad suck hördes från han och han gav mig ett lättat leende innan han vände blicken ut genom fönstret.
Enligt alla dem bilder som man kan se överallt eftersom han är typ lika känd som Michael Jackson så har han växt till sig riktigt mycket och blivit ännu sexigare... Om det äns var möjligt.
.
.
Jag önskade att det jag sagt till honom var 100% sant men tyvärr var det inte riktigt det. En liten bit oro satt inom mig för hur ska jag reagera när jag ser honom igen tänk om Dustin blir avundsjuk och det förstör allt.. Precis som för mig och Justin.Ett tråkigt mellankapitel men jag var tvungen att skriva lite om vad som hänt sedan den händelsen. Men när hon kommer till Hawaii kommer det bli väldigt intressant kan jag säga ;) och jag tycker att det förra kapitlet förtjänar lite mer kommentarer ;) STORT TACK TILL "RT" FÖR DEN GULLIGA KOMMENTAREN! <3
Chapter 7 ~ Hot kiss
"Du vet det som hände igår..." Jag kollade på honom och nickade. "Kände du något?" Jag svalde djupt. Han kanske inte gjorde det medans jag gjorde det. Tusentals tankar snurrade i huvudet. Jag vände snabbt blicken mot folket som marscherade över övergångsstället och nickade snabbt. Det var både äldre människor och småbarn. Han kollade fortfarande på mig. Med ett léende.
"Gjorde du?" Utan att vända blicken så inväntade jag spänt mitt svar. Han nickade och bilen började återigen att rulla.
"Det gjorde jag."
Jag stängde den vita dörren. Det hade varit ganska tyst i bilen resten av vägen hit. Motorn från Justins bil sattes igång och han åkte iväg. Mamma kom ut i hallen och kollade på mig.
"Det är skola imorgon, Stephanie." Jag kollade på henne med Justin i mina tankar. "Har du någon läxa så kan du ju börja med att plugga." Tillade hon. Jag suckade och gick med trötta steg upp för trappan för att börja med dem tråkiga läxorna. Att fokusera sig på algebra var absolut inte lätt med världens snyggaste kille i tankarna.
När jag bara hade 2 tal kvar hördes den bekanta signalen från mobilen. Med en lätt knapptryckning öppnades meddelandet och jag log stort när jag vem det var ifrån.
.
Hottie: Vet att vi nästan precis sa hejdå men jag har tråkigt så vill du gå på en kvälls promenad igen? ;)
Steph: Visst vi möts vid den dära lekplatsen om du vet vilken jag menar?
Hottie: Yeah I do ses om 15 minuter shawty ;)
Klockan visade att den var ungefär 16.00 vilket var en acceptabel tid att gå ut så mamma skulle nog inte stoppa mig men jag var ju tvungen att fråga försäkerhetens skull. När jag avslutat dem 2 sista talen på ungefär 5 minuter sprang jag snabbt ner för trappan och slängde på mig skorna.
"Och vart är du på väg då?" sa mamma med en mjuk, undrande röst.
.
"Åh just det glömde säga att jag ska träffa Justin. Hejdå!" Snabbt öppnade jag ytterdörren och gick med snabba steg mot lekplatsen innan hon hunnit protestera.
Efter ungefär 7 minuter var jag framme men det var ingen Justin där. Plötsligt kände jag två mjuka händer framför mina ögon och direkt när jag hörde det klingande skrattet förstod jag vem det var.
.
"Gissa vem" sa Justin med en tillgjord mörk röst.
.
"Åh snälla gör mig inte illa." svarade jag med en fejkad ljus,rädd röst.
.
"Och vad är min belöning om jag inte gör det?" Sa Justin med en busig röst.
.
"Detta." Med en snabb rörelse vände jag mig om och gav honom en intensiv kyss.
.
"Jag borde hålla händerna framför dina ögon oftare." Sa han och blinkade flörtigt med ena ögat.
.
"Hahaha gärna för mig ;). Så vad vill du hitta på nu då?"
.
"Vi kanske kan gå hem till min mormor och morfar och titta på någon film?" Egentligen struntade jag fullständigt vad vi gjorde så länge Justin var med. Mitt svar blev en liten nickning och sid vid sida gick vi mot deras hus.
När vi kommit fram öppnade Justin dörren och klev in. Nervositet började krypa fram inom mig för jag skulle ju trots allt träffa hans morföräldrar. Justins fina ögon tittade på mig och han märkte direkt min oroliga min.
.
"Aww oroa dig inte shawty dem är inte här. Vi kommer vara helt ensamma i typ 3 timmar ;)" Jag bet mig svagt i läppen och lät Justin dra iväg mig in till vardagsrummet där jag antog vi skulle titta på film.
.
"Förresten är du törstig eller hungrig?" Som vanligt blev jag helt hypnotiserad av hans ögon så det tog ett stund innan jag fått tillbaka fattningen och svarade.
.
"Ehh.. Asså... Nej menar jag!" Mitt ansikte gjorde en förvirrad min och Justin skrattade åt mig.
.
Justin drog ut en stor låda under den stora tv:n och innuti lådan var det fullt med alla möjliga filmer. Jag inspekterade alla filmer tills jag drog fram en skräckfilm. På omslaget stod det Paranormal Activity. Justin tog filmen ur handen och när han nuddade mina fingrar gick det en ofrivillig ilning genom hela kroppen. När min blick mötte Justin's gjorde han en skojsam lite flörtig nickning och jag började skratta.
.
Introt till filmen hade börjat och vi båda hade satt oss i soffan. Såklart hade vi tagit godis och snacks till filmen för annars är det ju inge roligt att titta på film... Fast med Justin är ju det alltid roligt. Vi hade släckt alla lampor så stämmningen blev ännu läskigare. Plötsligt kom det en riktigt läskig scen i filmen och jag ryckte till. Justin märkte det och satte sig närmare mig. När han la armen runt om mig märkte jag att han tittade på mig så jag vred på huvudet och såg rätt in i hans ögon. Han gav mig ett snett, sexigt leende samtidigt som han lutade sig fram. Hela tiden hade han en intensiv blick och när hans läppar äntligen nuddade mina pirrade det till i hela kroppen.
.
Hans hand flyttades till mitt hår och jag kände hur han drog sina fingrar genom mitt hår. Jag förde min han bakom hans nacke och tryckte hans läppar ännu hårdare mot mina samtidigt som jag lutade mig bakåt. Jag knöt mina ben runt om Justins midja och lät min tunga stickas in i hans mun. Även om jag njöt av att kyssa honom var jag tvungen att avbryta kyssen när jag märkte att Justin blev aning för upphetsad.
.
"Asså du är så freaking sexig bara så du vet ;)" sa han när vi avslutat kyssen.
.
"Tyvärr är du så långt ifrån sexig man kan komma." Sa jag bara för att retas lite. Han gav mig ett leende och sedan återgick vi till att titta på filmen.
.
Som tur var hade filmen slutat innan hans morföräldrar kom hem så jag behövde inte träffa dem. När jag var hemma fixade jag mig inför kvällen. Mamma hade blev bara lite sur på att jag bara stack utan att ha berättat vart jag skulle men efter jag förklarat att jag träffade en kille som jag verkligen började falla för hade hon bara lett och gav mig några tips. Jag ljög verkligen inte när jag sa att jag börjat falla för Justin. Varje del inom mig visste att falla för honom var en risk men dem som inte tar några risker i sitt liv lever aldrig sitt liv fullt ut.
.
Med Justin i tankarna somnade jag och han var lika underbar i drömmarnas värld.
Jag (Gabbi) hjälpte till att skriva på denna också så nu vill jag ha kommentarer ^^
41 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Party Part 2
.
När jag stått och inspekterat mig ett tag gick jag också ut genom den mörka trädörren som ledde till en lång korridor som slutligen ledde till den stora festsalen där allt var fixat. Eftersom det var jag, Ryan och Chaz som fixat nästan allt var jag tvungen att leta upp dem för att se att allting gick som det skulle. Jag gick in i den stora festsalen för att se om dem var där men det var dem inte. Den var helt tom men det var ju inte så konstigt eftersom Justin först skulle ha sin konsert och sedan skulle alla åka tillbaka hit innan Justin för att sedan överraska honom.
.
Men plötsligt såg jag två personer gå emot mig men det var varken Ryan eller Chaz utan mina underbara vänner som jag saknat något otroligt mycket!
.
"SKY,AMANDA!" skrek jag så högt så hela den stora festlokalen ekade.
.
"VANESSA!" skrek dem båda i kör och vi sprang så fort det gick i våra högklackade.
.
När jag nått fram till dem blev det en mysig gruppkram och jag kämpade verkligen hårt för att inte börja gråta!
.
"Din stora dumbom! Bara för vi inte skulle åka tillsammans behöver du inte överge oss totalt." Sa Sky halvsårat men jag såg leendet i hennes ögon.
.
"Förlåt något så grymt mycket. Allt har bara varit så rörigt att det inte är sant men efter ikväll kanske allting verkligen löser sig och jag hoppas på det bra sättet."
.
"Säg mig Vanessa. Om man har ett rörigt liv vilka brukar man prata ut med då?" Sa Amanda och låtsades att hon tänkte hårt.
.
"Ååh jag vet att jag borde pratat med er men detta ville jag lösa själv. Men jag borde pratat med er ändå. Kan ni förlåta mig?" Sa jag och gav dem ett försiktigt leende.
.
"Såklart vi kan! Det gjorde vi ju redan kommer du ihåg? Fast villkoret är att det ALDRIG upprepas igen. Got it?" Sa Sky och hennes ögon smalnade lite.
.
"Hahaha, deal!" sa jag och vi alla kramades en gång till.
.
"Damn! Ryan och Chaz får kämpa hårt för att hålla tassarna borta från er." Jag blinkade lite med ena ögat mot dem och dem började fnissa lite.
.
(Amanda's outfit)
(sky's outfit)
.
När jag nämnt Ryan och Chaz kom jag på att det var ju dem jag letat efter från hela början så jag ursäktade mig och började återigen söka efter dem. Bredvid min loge fanns ett spelrum och ifall Chaz och Ryan visste om det rummet skulle dem säkerligen vara där. Snabbt små sprang jag dit och när jag öppnade dörren såg jag dem sitta där fokuserat och spela. Dem var till och med så fokuserade att dem inte ens märkte mig. En hög harkling lät jag undslippa min mun och då märkte dem äntligen mig.
.
"Wooow" sa dem båda och tittade på mig med öppna munnar. Efter en liten stund började det bli lite obekvämt eftersom dem bara satt där och stirrade på mig.
.
"Ursäkta men skulle ni kunna vara så snälla att sluta stirra och berätta för mig om allting är fixat?"
.
Ljudet av min röst fick dem båda att skaka till lite på huvudet och återgå till verkligheten.
.
"Förlåt men du är verkligen vacker." Sa Chaz och gav mig ett litet leende.
.
.
"Ja jag håller helt och hållet med Chaz på den punkten. Tänka sig att jag Ryan Butler skulle säga att Chaz Somers för en gångs skull hade rätt." Jag skrattade till åt hur dem båda kunde hålla på att retas med varandra och ännu roligare var Chaz's min.
.
"Jadu tänka sig men jag undrar också om ni kan vara så snälla att följa med mig och hälsa på mina 2 tjej kompisar som heter Sky och Amanda." Halvvägs genom dörren vände jag mig mot Chaz och Ryan som precis skulle resa sig från soffan och sa:
.
"Och förresten är ni båda väldigt stiliga." Med en liten blinkning gick jag iväg tillbaka mot Sky och Amanda.
.
Vi alla fem satt där och pratade och skrattade länge ända tills Pattie sagt att konserten var slut och alla var påväg till festen. Som tur var, var allting klart. Dj:n var på plats, allt snacks var på plats, bartendern stod vid bardisken... Ja allting var helt enkelt på plats.
.
Ungefär 20 minuter efter mitt och Patties samtal började en massa kändisar välla in genom fest lokalen. Flera kom fram och hälsade och ingen verkade vara någon slags kändis diva. När jag såg Kanye West blev jag lite orolig. Hoppas inte han går upp på scenen och säger "I wish this was Beyoncés party" precis som han sa när Taylor vann priset. Fast då sa han ju att han ville att Beyoncé skulle vinna. Jag skrattade lite för mig själv åt mitt torra skämt och gick sedan iväg mot resten av crewet.
.
"Alla göm er lite, Justin är här nu enligt Kenny!" Skrek Ryan (Good) högt och alla fick väldig fart.
.
Kenny ljög inte för 2 sekunder efter alla hade gömt sig öppnades dörren och en lite förvirrad Justin klev in.
.
"Kenny vad gör vi hä.." mer hann han inte säga innan alla hoppade fram och skrek
.
"SURPRISE!" Justin såg lite förvånad/chockad ut men snabbt fick han ett stort leende. Snabbt efter alla ropat "surprise" startades musiken och folk började gå mot Justin och gratta honom för avslutandet av My World Tour.
.
Mina dans skills hade väll alltid varit ganska bra så jag drog genast med mig Sky och Amanda och vi alla började dansa i mitten av klungan. När jag stått och dansat en liten stund kännde jag två armar slingras runt min midja och ett litet leende sprack upp. Jag skulle vända mig om och titta in i dem underbara hasselnötsbruna ögonen.
Men till min förvåning var det inte Justins underbara ögon som var där utan där stod Chaz.
.
"Eehm,hej Chaz?" Mitt ansiktsuttryck måste varit väldigt förvirrat och jag gillade inte riktigt att Chaz höll om mig på det sättet han gjorde.
.
"Aww, relax baby jag ska inte göra någonting." Han tittade djupt in i mina ögon och tryckte mig emot honom.
.
"Ursäkta jag måste gå och ta lite luft!" Sa jag lite stressat och gjorde ett försök att komma ur hans famn.
.
"Vanessa, lugna dig jag bara undrade om du ville dansa. Vänner kan väll dansa right?" Chaz hade ett vänligt leende på läpparna och om man tänker efter har han ju rätt. Justin kan ju knappast bli sur för att vi dansar.
.
En skön danslåt kom på och jag började genast dansa mot Chaz. Eftersom jag fortfarande inte vet hur det är mellan mig och Justin tog jag det lugnt och gjorde ingen "dirty dancing". Efter att ha stått och dansat med ryggen mot Chaz tog han tag i min axel och snurrade runt mig så jag kunde se in i hans ögon. Stämningen blev genast lite spänd när han sakta slickade sina läppar, bet sig försiktigt i läppen samtidigt som han stirrade på mina läppar. Man kunde verkligen inte missförstå vad han ville göra och allt detta gjorde mig för obekväm.
.
"Om du ursäktar känner jag att jag verkligen behöver lite luft nu." Innan han ens hunnit protestera gick jag med snabba steg därifrån för att leta upp Justin.
.
I en svart skinsoffa såg jag honom sittandes och pratandes med sin lilla kändis crush Beyoncé. Jag tog ett djupt andetag och gick med bestämda steg mot dem. Min nervositet blev större när jag kom närmare för nu skulle min plan skrida till verket. Med ett litet ursäktande leende avbröt jag dem och drog med mig Justin ut på en slags balkong.
.
"Vi pratade aldrig efter flygresan och jag tror det är dags nu." Justins ögon såg trötta och likgiltiga ut.
.
"Varför har du undvikit mig och inte pratat med mig på 4 dagar?" sa jag och gick rakt på sak.
.
Justins perspektiv
.
Hon gick rakt på sak utan att ens vänta en sekund och jag förstod att jag var tvungen att vara ärlig.
.
"Jag behövde tänka lite... Lite om oss. Jag älskar dig verkligen så otroligt mycket. Vad du och jag har kommer jag ALDRIG NÅGONSIN kunna ha med någon annan. Även om det tar slut idag eller om 5 år kommer jag aldrig kunna glömma dig. Visst har jag gillat tjejer innan men vill någon att jag ska definiera kärlek behöver jag bara berätta om mina känslor för dig." Jag avbröt mig lite för jag visste min röst skulle brytas snart. Med tårfyllda ögon tittade jag in i Vanessas sorgsna ögon. Hon visste precis vart detta skulle leda.
.
"Innan du fortsätter måste jag fråga en sak som jag velat fråga ända sedan catfighten.... När Selena sagt förlåt berättade jag om att hon försökt och kyssa dig men enligt henne kysste hon dig och du..." Hennes röst bröts och några tårar rann nerför kinderna. "Du besvarade hennes kyss."
.
Vanessas perspektiv
.
Det chockande uttrycket han fick i sitt ansikte gav mig lite hopp. Detta kanske betydde att mina misstankar var helt fel. Men uttrycket gick från chockat till ledset och bekymrat. Smärtan jag fick i området där hjärtat satt gjorde mig nästan lite rädd för jag har ALDRIG och jag menar ALDRIG känt en så hemsk smärta som det där.
.
"Hur kunde du? Kysste du verkligen henne va?" Min röst var alldeles skakig och nu forsade tårarna ner.
.
"Vanessa du måste förstå... Ja, jag kysste henne men jag puttade bort henne och gav henne en utskällning. Det var just därför jag tänkte avsluta det här ikväll efter konserten, det var just därför jag slutat prata med dig för efter den catfighten insåg jag att Selenas avundsjuka bara skulle bli större och större. Men även för att skuldkänslorna åt upp mig inifrån."
.
"Inte tillräckligt mycket för att ligga med mig som ingenting har hänt. Menar du allvarligt att du skulle dumpa mig för att du inte kunde ta ansvar för det du gjort! Hur kunde jag tro att du inte var en skitstövel PRECIS SOM ALLA ANDRA?!" På slutet skrek jag så högt att jag inte skulle bli förvånad om någon från Kina ringde och undrade vad som pågick.
.
Justin såg helt förtvivlad ut och han grät som en stor idiot. EXAKT som en stor idiot för det är precis vad han är.
.
"Snälla! Ge mig en chans!"
.
"Du skulle precis dumpa mig varför ska jag ge dig en chans? Jag håller med dig Justin, min kärlek för dig var helt obeskrivlig. Men för första gången har jag kunnat hitta ett ord och det är "över"."
Efter dem orden vände jag mig om och jag visste att från och med nu skulle jag aldrig titta tillbaka på vad som varit. Att glömma Justin kommer vara omöjligt men jag måste vara stark och försöka gå vidare. Han och jag var men kommer aldrig att bli igen. Min mobil pep och när jag såg hans namn värkte det i bröstet. Hur ska jag kunna glömma någon vars namn kommer att stå överallt 24/7?
.
Bloggen är under "renovering".
Bloggen är från och med NU under renovering. :) Ska fixa den lite ljusare och sånt så det kan se lite roligt ut nu tills den är klar. :p
Är sjuk nu och ska skriva ett par chapters och fixa bloggen. :)
Kapitel 41 part 2 är nedanför
//Angelina
41 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Party Part 1
.
När jag själv tyckte att jag varit därinne lite för länge satte jag på kranen och tvättade ansiktet lite. Det var verkligen tur att jag inte haft smink på mig så mycket som jag gråtit därinne. Anledningen till att jag grät är för jag är rädd. Rädd att förlora den jag älskar mest. Jag hade äntligen för första gången på länge kunnat samla mina tankar och kommit på en lösning på mina problem. Justin är obeskrivlig och min kärlek för honom är obeskrivlig och jag brukar alltid säga "if you love something or someone then it's worth fighting for". Men om man kämpar och kämpar men får aldrig något förutom nya saker man måste övervinna, ska man ge upp då? Alla dessa frågor + tusentals till, har cirkulerat i mitt huvud medans jag satt här inne på flygplanstoaletten.
.
Efter en titt i spegeln och jag godkännt hur jag såg ut gick jag lite skyggt ut från toaletten. Till min lättnad var det ingen kö men till min förfäran stod Selena där utanför. När hon såg mig log hon ett överlägset och belåtet leende som om hon precis vunnit över mig eller något.
.
"Vad vill du?" fräste jag åt henne med samanbitna tänder.
.
"Får man inte stå här utanför och lyssna på dig medans du gråter som en patetisk lite bebis. Wäää wää" sa hon och skrattade åt mig som om jag var värd absolut INGENTING.
.
"Du tror du är så smart va? Du tror att en kyss, om ni ens kysstes, betyder att du vann. Men guess what! Det kan inte vara en tävling om bara en person spelar och hur kan det vara en tävling om den du tävlar mot redan har "priset"."
.
Selena bara stod och stirra på mig och jag såg hur något blixtrade till i hennes mörkbruna ögon. För varje sekund såg hon mer och mer ilsken ut.
.
"Din billiga slampa!" Jag var förvånad att hon ens kunde prata med hennes käkar så sammanbitna.
.
"HAHAHAHA! Är JAG slampan när det är du som går runt och kysser folk. Skulle inte vara förvånad om det fanns en könssjukdom namngiven efter dig." Sa jag medans jag log ett snett, falskt leende.
.
"Men oj vad du var rolig då. Kan inte fatta vad Justin såg hos dig. Såklart han är otrogen mot dig så som du ser ut. Att du ens trodde att Taylor var din vän är lika skrattretande. Han var med på min plan lika mycket som jag."
.
"Så du erkänner att allting bara var en plan för att splittra mig och Justin."
.
"Wow Einstein, kom du på det nu? Men det betyder inte att det jag sagt inte är sant. Jag tycker du förtjänade att veta att Justin bara legat med dig för att på något vrickat sätt tyckte han du var attraktiv. Men tro mig han kommer aldrig kunna älska dig som han älskar mig."
.
Där brann det för mig. Någon impuls inom mig höjde min hand och gav henne en hård, fet lavett. Hon såg alldeles chockad ut och sakta smekte hon sin kind med ena handen och där bröt catfighten ut, utanför en toalett.
.
Toaletten låg lite avskilt på något sätt så passagerarna kunde inte se oss men någon stod där utan att vi märkte det. Med ena handen i Selenas hår och hennes ena hand i mitt hår, tittade vi båda upp och såg den personen som det hela handlade om.
.
"Vad faskien håller ni på med?! Jag trodde du hade sagt förlåt Selena." Jag log lite inombords eftersom Justin såg rasande ut på Selena. Men snabbt skulle min glädje rinna bort.
"What the hell's going on?"
.
"OCH DU! Varför slår du henne?! Säg inte att du blivit avundsjuk igen? AAAH! Är ni så dumma i huvudet att ni står OCH SLÅSS I ETT FLYGPLAN!" Både jag och Selena hade frysit fast. Justins aniktsuttryck som oftast var mjukt och kärleksfullt var nu helt förvridet i ilska.
.
Ingen av oss sa något utan vi bara stod och stirrade på Justin.
.
"Anledningen varför jag kom hit var för jag vart orolig när du var borta sålänge och jag visste du hörde vad Chaz sa. Men att du gör något sånt här som att slåss... Jag trodde verkligen inte så om dig och du Selena... Vår vänskap är likamed över." Justin pratade nu med en lugn röst men man kunde verkligen inte undgå den ilska som dolde sig i rösten. Efter dem orden vände han sig om och jag antog han gick tillbaka till våra platser.
.
"Nej,nej,nej. Ha... Han får inte lämna mig." Jag tittade nu istället på Selena istället för att titta efter Justin som jag slutat kunna se för länge sedan.
.
Hon gled ner mot väggen och la sitt huvud i sina händer samtidigt som hon grät högljutt. Även om det var över för deras skull hade jag ingen aning om hur det var mellan mig och Justin och trots allt ska jag hålla mig till min plan. Med bestämda steg lämnade jag Selena och gick tillbaka mot våra platser. Justin satt mittemellan Ryan och Chaz med huvudet vänt bort från mig. Men tillsist måste han ha märkt att jag satt och stirrade på honom för han vände sig emot mig och mimade:
.
"Du och jag ska prata sen." En liten nickning var mitt svar för jag orkade verkligen inte prata just då.
**********
Men det dära med att prata efteråt blev aldrig av. Selena fick stanna kvar på turnén enbart för att hon var förbandet, jag, Chaz och Ryan hade planerat hela festen som vi skulle hålla snart och jag och Justin pratade inte en endaste gång under dem 2 dagarna vi var i Japan och nu var vi i Jamaica där festen och Justins sista konsert skulle hållas. Det där med min plan gick inte så bra men jag har bestämmt mig för att ta tag i den nu för ifall jag för höra det jag inte vill höra kan jag åka hem men hade jag gjort det innan skulle jag behöva dras med honom.
.
En annan sak som har hänt är att Chaz verkar stöta på mig väldigt mycket vilket känns... Lite konstigt. Men jag vet ju inte ens om jag singel eller inte och att gå från Justin till hans bästa vän skulle vara helt fel! Egentligen skulle ju mina bästisar följa med till filminspelningen i Paris men det blev ändrat och faktum är att vi inte pratats vid på hela den här tiden jag varit borta men igår kväll hade jag skrivit världens längsta ursäkt och förklarat mitt röriga liv. Så fantastiska som dem är sa dem att dem förstod och att dem gärna kom på festen som jag bjudit dem till.
.
All planering som jag, Ryan och Chaz gjort skulle ikväll skrida till verket för festen skulle hållas ikväll. Det känns lite sorgligt att turnén är slut för på den här tiden jag varit med Justin på turné har varit jobbig men även fantastisk. Alla dem människor jag nu kan kalla vänner är helt underbara människor som alltid får mig att skratta. Jag hoppas verkligen att efter den här dagen att jag kan hålla kontakten med dem.
.
"Voilá! Du ser magnifique ut." Sa den franska stylisten som fixat mig inför ikväll.
.
Jag gick bort mot den långa spegeln och inspekterade mig själv.
Med ett stort leende sa jag tack och gav Claire en stor kram. Hon skrattade lite och gick sedan ut genom den mörka trä dörren. Jag väntade spänt för vilken sekund som helst skulle Sky och Amanda komma och vi hade gjort en överrenskommelse att ikväll skulle vi glömma alla våra problem och bara ha roligt.
.
Men även fast jag gått med på det villkoret visste jag att ikväll var det dags... Dags att följa min plan.
Detta är part 1 så det kommer alltså part 2. Egentligen skulle allting bli i ett inlägg men novell biten skulle bli så lång då. Men tro mig jag har redan en massa planer för denna novells framtid ;) SÅ KOMMENTERA NU OCH FÅR JAG MÅNGA KOMMENTARER KOMMER PART 2 UT MYCKET SNABBARE! :D
Vad tyckte ni om vår fantastiska gästbloggare?
Jag tycker hon är fantastiskt duktig! Bra update, bra skrivet och allt. Var precis en sådan som jag letade efter och är super nöjd! :D
Vad tycker ni? Vill att så många som möjligt kommenterar och skriver så många bra saker om henne som möjligt så att hon läser dem nästa gång hon loggar in. :)
Hugs
Angelina
Update Gabbi: Aww tack så mycket det var jätte snällt sagt :D Var lite orolig hur det skulle bli att skriva i en novell som jag själv inte skrivit men eftersom folk verkar vara nöjda så är jag osså nöjd ^^
40 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Still unsolved
Tillsist orkade ingen av oss vänta längre och känslan när han var inne i mig kommer var och kommer alltid vara obeskrivlig
När jag vaknade nästa dag var jag alldeles genom svettig. Rummet var alldeles kvavt för vi hade glömt att sätta på aircondition vilket du måste när du är i Indonesien. Plötsligt kom jag och tänka på igår. Bara tanken av det fick mig och le för mig själv. Bara tanken av Justin fick mig att le. Han gjorde mig lycklig på ett sätt jag aldrig varit, någonsin.
Ett hög snarking fick mig att rycka till men när jag förstod att det var Justin så lugnade jag ner mig lite. Han såg så söt ut när han låg där och sov. Jag satte mig upp men tyvärr var det lite för snabbt för jag blev alldeles yr och svarta små prickar kom framför ögonen.
.
Efter jag samlat mig ett tag reste jag mig upp och gjorde en lång sträckning vilket jag alltid gör när jag vaknat. Försiktigt och tyst smög jag in till badrummet för att ta en härlig avkylande dusch. Men först satte jag på aircondition och drog undan gardinerna så den starka solen lyste in. Justin började vrida och vända på sig så jag förstod att han skulle vakna snart men det var lika bra för om ungefär 4 timmar ska vi dra vidare till Japan.
.
Med en lätt vridningen stängde jag av det varma vatten och steg ut. Jag lät den mjuka handduken vara runt min kropp medans jag stod och fixade mig. Igår blev vi nästan påkomna av Pattie men som tur var så hann vi undan. Efter vi hade haft det gick vi tillbaka till vårt hotellrum för att dem andra inte skulle misstänka något och gissa vem det var vi träffade i korridoren. Jo, ingen mindre än Pattie. Hon hade först undrat vad vi gjort på hennes hotellrum och vi sa att vi bara hade behövt prata lite ostört vilket inte var en total lögn. När jag fixat håret, vilket var det ända jag kunde fixa just nu eftersom vi inte ätit frukost än kan jag inte borsta tänderna och mina kläder var där ute. Mina underkläder som jag i alla fall kommit ihåg att ta drog jag på mig och sen gick jag ut.
.
Direkt när jag öppnade dörren märkte jag att det blivit mycket svalare i rummet för den "kalla" luften slogs emot min halv nakna kropp.
.
"Dayuumn, vad är det för sexig brud som kommer ut från badrummet?" Jag vände mig om från resväskan och där såg jag Justin ligga med ett litet flin.
.
"Haha, jag såg inte att du var vaken men det var lika bra för vi måste gå och äta frukost snart."
.
"Okej, men kom hit och ge mig en kram först." Först tvekade jag lite eftersom jag ville göra mig iordning snabbt för min kropp skrek efter mat men direkt när han såg mitt tvekande ansikte gjorde han sina puppyeyes och dem går inte att motstå. TRO MIG!
.
När jag lagt mig i hans famn började han direkt att kyssa mig och som vanligt tog han andan ur mig. Kyssen blev mer intensiv och jag flyttade mina läppar till hans nacke och började kyssa/naffsa i hans nacke.
.
"Du vet jag har en flickvän och jag vet inte om hon skulle uppskatta detta." Eftersom jag fortfarande kysste hans nacke såg jag inte hans ansiktsuttryck men jag kunde svära på att han låg där och log.
.
"Då får detta vara vår lilla hemlighet." Istället för att kyssa hans nacke började jag kyssa hans bröstkorg och ner mot hans mage. Medans jag gjorde detta smekte jag han innerlår och rev han lite lätt med mina naglar.
.
"Åh, snälla sluta! Jag kommer inte kunna motstå dig länge till".
.
"Okej, som du vill. Jag slutar." Allt jag hade gjort var bara för att retas för jag visste alla hans svaga punkter. Justins ansiktsuttryck var priceless! Bara för att han sagt "snälla sluta" visste jag att han inte menade det bokstavligen. Jag ställde mig upp och gick tillbaka till min resväska med ett litet flin.
.
"Heeey! Kom tillbaka, jag menade det inte." Hans ansikte såg plågat ut och jag förstod att jag verkligen lyckats göra honom upphetsad. Mitt svar blev bara ett svagt skratt och en slängkyss innan jag smet in på toaletten.
.
"DU SKA FÅ ÅNGRA DET DÄR!" sa Justin med besviken röst men jag kunde gissa att han säkert låg där och log för sig själv.
*************
Justins Perspektiv
Bredvid mig satt Ryan och Chaz för Vanessa hade insisterat på att vi tre skulle få sitta med varandra så vi kunde prata om allt vi missat i varandras liv så tillsist hade jag gett mig. Till min stora förvåning hade Selena slått sig ner bredvid Vanessa på flygplanet men jag kom på mina villkor om förlåtelse så jag hoppades verkligen att hon skulle lösa alla problem hon hade mot henne nu när hon hade chansen. Ett tag efter vi startat kom en värdinna och serverade flygplansmaten som faktiskt såg ätbar ut. Nästan direkt efter hon gått kom en blond, söt tjej som såg ut att vara 16 och tittade lite blygt på mig.
*
Jag började misstänka att det var ett fan så jag gav henne det kända biebersmilet för att hennes nervositet skulle släppa. När hon såg mitt leende verkade hon slappna av lite och sa sedan:
.
"Förlåt så mycket om jag stör ifall du vill ha lite lugn och ro. Men skulle du kunna vara så jätte snäll och signera din bok som jag har här?" sa hon och tittade på mig med en intensiv blick samidigt som hon bet sig i läppen.
.
"Nej såklart du inte stör! Jag har alltid tid för mina underbara Beliebers." Sa jag och blinkade lite flörtigt med ena ögat. Hon gav mig ett stort leende och blinkade tillbaka. När hon gått iväg skulle jag precis börja äta min flygplansmat men jag kände att någon satt och stirra på mig. Den brännande blicken kom från den högra sidan så jag tittade ditåt och såg Chaz sitta och stirra.
.
"Ehhm... Chaz? Du skrämmer mig lite. Ville du också ha en autograf eller hahaha!" Mitt skämt var ganska klockrent tyckte jag men Chaz rörde inte en min.
.
"Får jag fråga varför du flörtade med henne?" sa han med en irriterad röst.
.
"Jag flörtade inte och skulle jag gjort det angår det inte dig" svarade jag tillbaka med en dryg röst.
Hans ansikte gick från irriterat till nästan rasande. Om jag ska vara ärlig skrämde han mig lite.
.
"ANGÅR MIG INTE?! Varför gick du iväg med Selena och lämnade Vanessa ensam? Varför sitter du och flörtar med andra? Vanessa förtjänar att bli bra behandlad! VANESSA ÄR UNDERBAR, SÅ VACKER, SÅ HET, SÅ..." Efter ett tag insåg han vad han precis sagt. Han stannade mitt i meningen och stirrade på en punkt med rädda ögon. Ilskan började bubbla inom mig. Att han tyckte så om min flickvän var inte okej och att jag behandlat henne dåligt var lögn!
.
Ryan hade också hört när Chaz börjat skrika och han satt och tittade förvånat på honom. Men det som verkligen borde oroa Chaz var att Vanessa verkat höra. Hon satt och stirrade på oss och reste sig sedan upp och gick mot toaletten. Jag kunde se på henne att hon var upprörd vilket jag förstod. När hon störtade iväg satt Selena där med ett nöjt flin. Snälla säg inte att hon gjort något igen för jag orkar verkligen inte med mer drama!
.
"Jag hoppas du är nöjd nu Chaz! Nu tror hon att jag stöter på andra tjejer." Jag har aldrig varit så irriterad på någon och jag blev ännu mer irriterad när han bara att där och fortsatte att stirra utan att säga något.
.
Vanessas perspektiv
Snabbt steg jag in på toaletten och låste den. Mina ögon hade blivit lite lätt röda av gråten. Var det sant? Hade han verkligen spanat in det dära fanet som kommit. Egentligen är det ju inget att hacka upp sig på men det känns inte som jag duger åt honom. Fast det var ju inte det som hade gjort mig upprörd... När Selena satt sig bredvid mig hade hon sagt förlåt och det såg ut som hon verkligen menade det. Men när jag berättat att Justin förklarat att hon försökte kyssa honom avbröt hon mig och sa att försöket var lyckat och han kysst henne tillbaka. Såklart hade jag inte trott på henne och bara blivit irriterad men sen sa hon något som jag inte ville höra.
.
"Tror du verkligen Justin var missnöjd med att Taylor följde med på turnén för att han var avundsjuk att han skulle försöka något på dig? Haha, jag trodde du fattat att han var orolig att Taylor skulle ta tillbaka mig. Fråga honom själv så kanske han äntligen kan vara en man och stå upp för alla grejen han gjort... Eller rättare sagt alla saker vi gjort." Hennes belåtna flin äcklade mig och jag kännde mig så äcklad av allt. Egentligen borde jag inte lita på henne över Justin men "djävulen på axeln" hade övertygat mig.
Blev inte alls nöjd men jag var tvungen att skriva något eftersom jag inte hade chansen igår. Det kommer ett till kapitel idag och då kommer det drama. Jag vet inte hur lång novellen blir men det blir nog iaf några kapitel till. När den är slut hoppas jag att jag får börja på min egna novell eller så kanske min tid här är slut :) KOMMENTERA
www.kidrauhlstorys.blogg.se
Började läsa denna novellen för ganska länge sedan men så fort jag började blev jag helt fast! Grymt bra handling så jag tycker alla borde läsa den och ge den en chans :)
(kapitel 39 nedanför sorry om det är vääääääääääääldigt långt märkte det nu hehe men jag hade absolut INGET att göra) no lifer ;(
39 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Problem solved
Let the game begin
.
Selena hade varit Justins förband och hon var duktig på att få igång publiken men jag tycker hon borde hålla sig till skådespeleriet som hon verkar vara väldigt bra på. Hur som helst satt jag här på mitt hotellrum, ensam. Selena och Justin hade försvunnit nästan direkt efter konsertens slut och Taylor hade tyvärr blivit tvungen att åka tillbaka till USA för hans manager hade fått ett samtal om ett film erbjudande till en film som tydligen hette Abduction. Men jag skulle nog inte behöva ensam så länge till eftersom Scooter åkt till flygplatsen för att hämta upp inga mindre än Ryan & Chaz.
.
Scooter hade gett oss i uppdrag att planera en avslutnings fest som vi skulle ha i Jamaica efter turnéns slut eftersom det var slut stationen för My World Tour. Men grejen med det hela är att det är en överraskning till Justin.
.
Chaz perspektiv
.
"Bro' vi är framme. Kan lätt säga att detta var nog den längsta resan jag åkt någonsin men jag tror du håller med om att det är lätt värt det!" En tystnad uppstod medan jag väntade på svar men tillsist tyckte jag att det tog lite väl lång tid. Jag tittade mot flygstolen bredvid mig och märkte att Ryan fortfarande sov.
.
"HAHAHA! Time to wake up sleepyhead." sa jag med en fånig tillgjord röst och skakade om Ryan hårt.
.
"Jaja, sluta jag är vaken. Är vi framme eller?" sa han med hes röst.
.
"Nej jag väckte dig för att visa dig det fina molnet därute. Ja vi är framme -.-."
.
"Men oj vad du var rolig då. Så rolig att jag glömde bara bort att skratta."
.
"Oh just shut up!" sa jag med irriterad röst medans Ryan bara skratta.
*********
Att vara i Indonesien var riktigt roligt och det ska bli kul att få kolla på Justins konsert imorgon innan vi drar till Japan. Fast om jag ska vara helt ärlig är det inte att vara i Indonesien som ska bli roligast utan att få träffa Vanessa eftersom Justin har pratat om henne non stop. Klart man är glad för hans skull för han verkar vara helt såld men om hon verkligen är så vacker som han säger blir man ju lite avundsjuk, hehe.
.
Hissen plingade till och vi hade kommit fram till våningen där Vanessa,Justin och Selena bodde. Dem vuxna bodde tydligen en våning nedanför men vi skulle också få dela rum på gemensam våning som V,J och S.
.
"Okey, här får ni en nyckel till Vanessa och Justins rum så det är bara gå in där. Vanessa ska vara där men Justin och Selena är ute." sa Scooter och gav ett kort till mig som var nyckeln till rummet.
.
Jag såg att Ryan nickade lite som svar medans jag blev lite förvånad över att Vanessa var på hotellrummet medans Selena och Justin var ute. Men att han och Selena skulle ha något bakom Vanessas rygg skulle vara väldigt förvånande. 1. Justin är helt total bländad av den här bruden, 2. Justin är inte sådan som person. 3..... Äsch orkar inte tänka ut någon till men but I think I made my point.
.
Vanessas perspektiv
Det lagom varma vattnet strömmade behagligt ner på min kropp och gav mig gåshud. Att vatten kan vara så avslappnande är otroligt. Har man något man oroar sig för eller att man måste tänka igenom någonting behöver man bara ställa sig i duschen eller ta ett bad och voilá. Antingen har man svaret på alla sina frågor eller så kan man slappna av en liten stund och bara koppla bort från sina problem.
.
Jag hade redan duschat i ungefär en kvart så mitt hår var schamponerat och kroppen tvättad så jag bestämmde mig att gå ut från duschen för när som helst skulle Ryan och Chaz kunna komma. En mjuk, vit hotellhandduk hängde från en ställning så jag sträckte mig efter den och virade in den runt min kropp. Jag hade inte tagit med mig några kläder in i badrummet eftersom det ändå bara skulle vara jag som skulle vara här på hotellrummet utan dem låg där ute på en trästol.
.
Chaz perspektiv
"Ey bro', jag går till Scooter och frågar när den dära ungen kommer tillbaka." sa Ryan och skrattade lite.
.
"Yeah yeah whatever. Jag går in på hotellrummet så knacka bara på sen." svarade jag tillbaka och småskrek lite eftersom Ryan redan börjat gå i den långa korridoren som ledde tillbaks mot hissarna.
.
Med ett svagt klickande öppnades dörren när jag stoppat in hotellnyckeln. När jag slog upp hotellrummet var det helt tomt. *Kanske hon gick ut eller något* tänkte jag men spenderade inte så mycket tid åt den tanken. Plötsligt öppnades badumms dörren och ut kom en tjej. Hon märkte inte mig förrän hon kommit ganska långt in i rummet.
.
"AAAAAAH! UT UT UT!" skrek hon högt och hon såg alldeles livrädd ut.
.
Min koncentrationsförmåga stördes stark med tanke på att hon bara stod där i handduk och hennes långa bruna hår var blött och hängde över hennes ena axel. Damn säger jag bara! När jag äntligen kommit tillbaka till verkligheten kom jag på att jag måste presentera mig.
.
.
"Oh sorry, Scooter sa att vi bara skulle gå in! Jag är Chaz, Justins kompis som skulle hälsa på. Ryan har också kommit men han skulle gå till Scooter för att fråga när Biebs kommer tillbaka. Så vem är du då?" Jag försökte ge henne ett litet leende men det tycktes hon inte bry sig om.
.
Hon bara stod där alldeles stel och tittade på mig. Stämmnigen började bli lite obekväm och som jag alltid gör när det är obekvämt, började jag klia mig lite i nacken.
.
"J.. Ja.. Jag är Vanessa, Justin tjej." Hon verkade inte bry sig om ett svar eftersom hon snabbt raffade åt sig några kläder som låg på en trästol och låste in sig på toan igen.
.
Wow, var det där Vanessa? I sådana fall håller jag absolut med Justin. That girl was hooot! Fast det håller jag för mig själv,hehe.
Vanessas perspektiv
Åh snälla döda mig nu! Jag lät handduken glida ner till golvet och luften som blivit lite kallare eftersom dörren stått öppen kylde ner mig och gjorde att jag återigen fick gåshud. I spegeln såg jag hur mina kinder var knallröda vilket inte kom som någon chock. Det som precis hänt var nog det mest pinsamma som någonsin hänt mig! Efter att kontrollerat att mina kläder och att mitt hår såg hyfsat bra ut tog jag ett djupt andetag och gick ut.
.
Till min förvåning var alla där och med alla menar jag Ryan,Chaz,Justin och... Selena. Fast varför jag blev förvånad är ju konstigt jag menar hon verkar ju känna Ryan och Chaz så varför skulle hon inte vara här?
.
"Hej jag är Ryan." En kille med blont hår som såg väldigt snäll ut och skakade min hand. Enligt mig var han väldigt snygg fast Justin är ju såklart snyggare.
.
"Hej, jag är Vanessa men det kanske inte är så jäääätte svårt att lista ut." svarade jag med ett leende och Ryan började skratta.
.
"Nej det kanske är sant." sa han och blinkade med ena ögat och gav mig ett blänande leende.
.
.
"Okey slut med flörtandet Ryman hon är en upptagen kvinna." sa Chaz vilket fick alla skratta till minus Selena såklart eftersom hon beter sig som ett emo hela tiden.
.
"Ja och det där är Chaz som är en stor idiot... Ja jag tror inte det finns ett bättre sätt att förklara honom på." Sa Ryan vilket fick mig och Justin att skratta högt.
.
"HEEEY, jag har faktiskt många bra sidor!" sa Chaz lite sårat tillbaka fast på skoj såklart.
.
"Jo, visst har du många fina sidor Chaz!" sa Justin och Chaz såg ut att bli lite gladare.
.
"Är man mätt och har mat över vet man vem man ska kalla på." tillade han senare
.
Alla dem här skämten på rad fick mig att skratta så mycket att min mage började krampa. Att jag var sur på Justin hade jag glömt bort och alla var så roliga och down to earth att man kände inte sig ett dugg obekväm.
Det faktum att jag och Selena hade något emot varandra verkade inte störa heller för hon verkade bete sig normalt fast hon pratade ju inte med mig... Hon slängde knappt ens en blick men det brydde jag mig inte om.
.
"Älskling kan du komma lite jag tror vi behöver prata lite." Justins röst hade avbrutit mitt och Chaz samtal. Han var verkligen hur skön som helst! Vad han än sa började man skratta även om det han sa inte var menat som ett skämt.
.
Snabbt reste jag mig från soffan och små sprang bort mot dörren som Justin hade öppnat. Väl ute i korridoren började Justin gå mot hissarna. Lydigt gick jag efter honom och väl inne i hissen tryckte han på våningen under oss. Jag blev lite förvirrad och visste inte riktigt vad som skulle hända men jag fortsatte ändå att gå efter honom. Tillsist stannade han framför dörr 328 och med ett litet klick öppnades dörren.
.
När han stängt dörren efter sig måste han ha sett min förvirrade min för han log lite försiktigt och sa sedan:
.
"Förlåt... Jag förstår dig, alltså hur du känner. Anledningen till varför... Jag tror du ska sätta dig ner innan vi fortsätter." Eftersom jag var så nyfiken på vad han skulle säga sa jag inte emot utan satte mig snabbt ner på sängen. Justin var heller inte sen med att sätta sig bredvid mig. Han tog ett djupt andetag och fortsatte.
.
"Jo, anledningen till att jag behövde prata med henne var för att när du inte var här höll det på att hända något. Selena kastade sig på mig och försökte kyssa mig. Efter detta gav jag henne en utskällning eftersom hon flörtat med mig innan men jag tänkte att det bara var oskyldigt och jag bara inbillat mig."
.
Det han gjorde mig helt stumm. Skulle han berätta nu att mina värsta tankar var sanna? Skulle han säga att han och Selena gjort något? Mitt hjärta bankade snabbt och han måste sett mitt ansiktsuttryck för han tillade sen snabbt.
.
"Det finns verkligen inget att oroa sig för! Efter ett långt samtal idag förstod hon hur mycket jag älskar dig och allvaret med hela situationen. Hon bad så mycket om ursäkt och hon skämdes verkligen. Jag sa till henne att jag inte förlåter henne förrens hon sagt förlåt till dig."
.
"Hur kunde jag tro att ni hade något? Om någon skulle skämmas är det jag! Allt du har gjort är varit snäll mot mig och älskat mig och vad har jag gjort. Absolut inget förutom att ha tvivlat." Mina ögon riktades ner mot täcket och skuldkänslorna bubblade starkt inom mig.
Justin perspektiv
"Men älskling det är absolut inte så det ligger till! Om du älskar mig så har du gjort nog för din kärlek är allt jag behöver." Min hand åkte in under hennes haka och försiktigt riktade jag upp hennes vackra ansikte igen fast hennes blick vägrade möta min.
.
"Hey, titta på mig. Jag menar verkligen allvar! Selena ska skämmas rejält och jag ska skämmas för att inte ha visat att jag verkligen inte kände något för Selena istället för att låta dig gå omkring och vara orolig."
.
Hon svalde hårt men nickade sedan glatt.
.
"Förresten vems hotellrum är vi på?" hennes röst lät lite darrig men jag antar att chocken inte lagt sig riktigt än. För vem vet vad hon trodde jag egentligen skulle säga till henne.
.
"Mammas, hon och resten av crewet skulle gå på någon restaurant och sedan ut gå till någon club så dem kommer inte förrenst sent på kvällen."
.
Vanessas perspektiv
När han sa det fick jag genast upp tanken om vad jag lovat honom. Underkläderna som jag köpt hade jag på mig precis som jag lovat.
.
"Aha så vi har detta hotellrum för oss själva?" sa jag och tittade busigt in i hans ögon.
.
I hans vackra bruna ögon kunde jag skymta något busigt och jag förstod att han tänkte på samma sak.
Utan att ge mig något svar började han kyssa mig. Först var den mjuk och lugn men snabbt gick det över till hångel och den blev ännu mer passionerad. För att retas lite började kyssa han på halsen vilket jag vet att han blir upphetsad av. När han började bli riktigt upphetsad lyfte han upp mig och tryckte mig hårt mot väggen.
.
Hans mjuka händer trevade runt på min kropp ochs smekte den lätt medans mina händer hade ett grepp om hans underbara hår. När hans händer sakta smet in under min tröja och smekte min mage blev jag alldeles varm i kroppen. Det är galet hur han kan få mig att känna. Kyssarna blev aggressivare och aggressivare så tillsist puttade jag bort honom så att han ramlade på sängen.
.
"Ooo rough" sa Justin och bet sig i läppen. Snabbt la jag mig på honom igen och han tryckte snabbt mina läppar mot hans igen. Våra andetag blev tyngre och snabbt drog vi av våra tröjor och byxor. Han tittade mig djupt i ögonen med en sådan kärlek att mitt hjärta började banka ännu hårdare. Tillsist orkade ingen av oss vänta längre och känslan när han var inne i mig kommer var och kommer alltid vara obeskrivlig.
Jahapp det var ju bra att dem löst det dramat men tro mig dramat är inte slut än! Sorry om jag inte skrev det så detaljerat men det är första gången jag skrivet någon sånt. KOMMENTERA och tack för alla kommentarer jag fått hitills jag blir jätte glad fast det kanske bara är 2 ibland :)
38 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Priority
.
Jag studerade mina kläder i spegeln. Jag hade på mig en vit jacka med lila inuti luvan och ett par vita byxor. Jag rättade till min mick som satt fast vid min mun och gick igenom lite dansteg som jag alltid brukade göra när jag var nervös.
.
"Lookin' fine". Min blick gick till någon som stod bakom mig och det var inte den jag förväntade mig..
.
"Selena, vad gör du här? Ska inte du också göra dig iordning inför konserten?".
.
"Jo men det kan jag göra senare." Hon började sakta komma närmare mig och stämmnigen blev lite konstig. Hennes blick och hennes tonläge var något hon inte haft innan... Förutom vid det tillfället.
.
"Okeeej... Men jag måste i alla fall göra mig iordning så om du skulle vara så snäll och hämta Ryan åt mig så att han kan hjälpa mig med dem sista detaljerna." För varje steg hon tog blev jag ännu nervösare.
.
"Justin lille gubben slappna av. Varför ser du så spänd ut?" Ett busigt leende prydde hennes läppar och hennes blick såg lika busig ut.
.
"Selena seriöst vad gör du här?! Kan du vara snäll och gå och kalla på Ryan nu." Min röst lät irriterad och hård men jag blev så trött på henne när hon höll på som hon gjorde.
.
Anledningen till varför jag blev nervös och irriterad var för att innan Vanessa kom hit har Selena flörtat lite med mig och bettet sig väldigt konstigt. Tillsist hade jag fått nog och skällt ut henne när hon nästan hållt på och kyssa mig. Jag hade hoppats på att den utskällningen skulle funka men det verkar inte så. Vad är det svåra att förstå? Jag älskar Vanessa så varför kan hon inte bara vara glad?
.
"Justin ska Ryan ko..." Vanessa hade också klivit in i rummet men stannat när hon såg Selena. Först såg hon lite förvirrad ut men sedan sprack hon upp i sitt vackra leende.
.
"Hej Selena! Äntligen får jag se dig igen. Det verkar som du flyttat in på ditt hotellrum,hehe. Förlåt om jag avbröt något viktigt men eftersom du ska ut på scenen om ungefär en kvart så undrade Ryan om han skulle få kunna komma in och ta en sista titt på outfiten?"
.
"Ursäkten godtagen och as a matter of fact så avbröt du faktiskt något viktigt och jag har inte flyttat in på hotellrummet, jag håller mig bara borta från folk jag inte vill umgås med."
.
Selena hade hunnit svara innan mig och hennes svar satte mig i total chock.
.
"Och vad menar du med det? Kan du vara så snäll att säga om jag någonsin gjort något mot dig. Jag har bara försökt gett dig en chans men det verkar som du inte förtjänar den." Vanessas röst har aldrig låtit så hård och kall som nu. Min nervositet ersättes med lite rädsla för jag ville verkligen inte att dem skulle börja bråka.
.
Som tur var blev det ingen catfight utan Vanessa bara vände på klacken och gick där ifrån.
.
Vanessas perspektiv
.
Hennes svar hade gjort mig alldeles förvirrad. Varför hade hon plötsligt blivit så sur? Hade jag gjort något eller tänk om Taylor har berättat vad jag egentligen trott om Selena och hon nu blivit sur för att jag inte litat på henne och tyckt något så taskigt om henne... Nej, Taylor skulle aldrig göra något sådant för han har ju kännt henne länge och måste ha vetat hur hon skulle reagerat för en sådan sak.
.
Svaga röster hördes inifrån Justins provrum men förvånansvärt nog lät det inte som om han var sur på henne. Kanske han visste varför hon var sur... Kanske han tyckte det var mitt fel? Okej, varför bryr jag mig så mycket ens? Det är ju uppenbart att Justin verkligen älskar mig precis som jag älskar honom och jag hoppas att jag får visa honom hur mycket ikväll, hehehe.
.
"Hey Vanessa! Är the Biebz klar för att bli Ryanfierad?" Jag tittade upp och såg Ryan Good som är Justins stylist, komma gåendes mot mig.
.
"Ryanfierad? Hahaha word of the day. Jojo han är nog klar för en sista titt men jag tror han och Selena diskuterar något viktigt eftersom Selena tydligen tyckte jag avbröt något."
.
"Oh.." Ryans blick gick ifrån den glada,busiga blicken till en aning nervös och orolig.
Utan att han själv märkt det hade hans blick fastnat i marken och han kliade sig lite i nacken.
.
"Ryan, är allt bra med dig?"
.
Han skakade lite lätt på huvudet och återkom till sitt vanliga jag.
.
"Mhm, ja självklart. Men vi hörs sen då." sa han och log stort mot mig och försvann sedan lite stressat in i logen
.
"He gave me a big smile"
.
Varför beter alla sig så konstigt? En mjuk och skön soffa stod lite längre bort så jag gick mot den och slog mig ner. Att vara 10000 mil ifrån varandra var väldigt jobbigt så jag trodde att när jag skulle komma hit att allt skulle bli lättare och all osäkerhet och förvirring skulle vara som bortblåst. Men när jag tänker efter har inte en enda sak blivit bättre egentligen. Vi har lyckats lösa en grej men sedan kommer det en till efter det. Vad är det egentligen som gör allt så svårt?
.
Mitt huvud vilade i mina händer och mina ögon var stängda. Jag satt oftast så när jag skulle tänka igenom något.
.
"Hej lilla gumman, hur mår du?" Rösten kände jag igen på en gång. Mitt huvud och blick riktades mot riktingen därifrån rösten kommit och där stod Pattie som log milt mot mig.
.
"Jo jag mår bra... Bara en massa saker att tänka igenom" sa jag och log lika vänligt tillbaka men det kändes halvhjärtat och falskt.
.
"Du kan alltid prata med mig om du vill fast jag är din pojkväns mamma" sa hon och skrattade mjukt.
.
"Tack så jätte mycket Pattie. Förresten så skulle jag nog behöva prata ut lite om en massa saker som gör mig så förvirrad."
.
"Prata på du gumman."
.
Från början när jag förklarat allt med Selena så kändes det lite stelt för jag vet ju att hon känner Selena och jag vet ju inte vad hon tycker om henne. Men när jag tittat på Pattie såg hon inte alls dömmande ut utan hon satt där och verkligen lyssnade utan att avbryta mig.
.
"Men käre vän gråt inte!" Pattie tog sitt finger och torkade bort... Tårar? Utan att jag ens märkt det hade några tårar runnit ner för mina kinder.
.
"Förlåt, men jag trodde vi skulle komma varandra nära igen när jag kom hit men det känns som vi fortfarande är dem 10000 mil ifrån varandra."
.
"Det är absolut inget att säga förlåt för! Jag förstår dig men tänk såhär. Ni kom hit för inte alls längesedan och du har massor med tid kvar att umgås med honom + att turnén är snart slut och då har du honom nästan helt för dig själv." Hon log vänligt och hennes ord hade verkligen hjälpt!
.
Jag gav Pattie en bamsekram och hon skrattade till. Hon förstod att det var mitt "tack för allting" så hon reste sig upp, gav mig en lätt klapp på kinden och gick sen iväg för att prata med Scooter. Med mig hade jag alltid eller åtminstone oftast med mig mitt fina fickur som min mormor gett mig. Den hade en fin inristning på sig och den betydde väldigt mycket för mig. Jag fällde upp klockan och visarna visade att om ungefär 5 minuter är det dags för Justin att kicka igång sin konsert.
.
"Hey shawty." sa Justin som hade kommit fram till mig och drog upp mig från soffan. Han drog in mig i han varma famn som alltid gav en känsla av trygghet. När han släppt mig la han armarna runt min midja och tittade in i mina ögon. Dem fina hasselbruna ögon hade ett sådant djup och dem gjorde mig alltid helt förtrollad. Hans ansikte närmade sig sakta mitt och han gav mig en väldigt laddad kyss. Intensiviteten av kyssen gjorde mig lite chockad eftersom jag inte var beredd och som vanligt fick fjärilarna i magen världens utbrott!
.
"Haha, det där var jag inte beredd på." sa jag och log stort. Nästan lite för stort för jag kännde mig som ett fån.
.
"Well baby, du vet inte hur länge jag har väntat på att få kyssa dig! Sorry om jag inte haft så jätte mycket tid för dig men jag lovar att det ska bli ändring på det." Hans ögon lyste uppriktig sorgsenhet och han såg nästan ut att vara lite arg på sig själv.
.
"Aww, var inte sur på dig själv för du inte hunnit! Jag förstår dig. Du har en massor att göra nu på turnén och fansen är prioritet nr.1 just nu. Men ikväll är det bara du och jag ensamma på hotellrummet." Jag ritade ett litet mönster med fingret på hans bröstkorg och bet mig i läppen lite sexigt.
.
"Damn it! Crap, just det.. Ehhm tro mig jag vill VERKLIGEN jag skulle kunna ta dig här och nu men som du märkt har Selena bettet sig lite konstigt och jag måste verkligen reda ut några saker med henne så efter konserten ska vi ut... Inte som en dejt eller något of course eftersom du är min one and only men, ja du förstår."
.
"Nej vet du vad, det är precis det jag inte gör! Ända sedan jag kommit hit har min förvirring om oss blivit större." Jag puttade ilsket bort mig från hans famn.
.
"Vaddå förvirring mellan oss? Vad är det som gör dig förvirrad? Jag älskar ju dig det vet du och du är alltid den som kommer först. Men jag behöver vekligen reda ut detta med henne och tro det eller ej men det är för din skull också."
.
"Jasså är jag verkligen nr.1? Henne har du tid att ta ut på middag men mig då? VI HAR INTE TRÄFFATS PÅ MÅNADER JUSTIN! Du har knappt tid att krama mig, knappt tid att kyssa mig, JA KNAPPT TID FÖR MIG ALLS!"
.
Tårar hade börjat rinna ner för mina kinder men det var inte för att jag var ledsen utan för att jag var så frustrerad och arg.
.
"Tror du inte det är jobbigt för mig också va? Jag försöker ju förklara för dig att detta är för din egna skull men ska du vara så envis och inte lyssna får du skylla dig själv! Fattar du inte att det är jobbigt när du umgås med Taylor hela tiden, när jag ser er gå där bredvid och skratta?"
.
"DET ÄR DET KOMPIS GÖR! SKA JAG GÅ RUNT OCH VARA LEDSEN HELA TIDEN?!?! JAG TAR JU ÅTMINSTONE INTE UT HONOM OCH JAG FÖRSÖKER ÅTMINSTONE ATT FÅ DET ATT FUNKA MELLAN OSS!"
.
Han gav ifrån sig en liten suck och drog handen över ansiktet. Sedan tittade han på mig igen och sa:
.
"Vi tar denna diskussionen sedan, jag ska ut på scenen nu." Hans röst lät trött och irriterad. Jag hann inte ens ge honom ett svar innan han gått därifrån.
.
"JA OCH TYDLIGEN SKA DU UT MED SELENA OCKSÅ!"
.
GOOOSH vad jag stör mig på detta! Med min knytnäve boxade jag hårt in i väggen. Smärtan som strömmade genom handen fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Men just nu var jag så förbannad att mina smärtsensorer inte riktigt hängde med. Jag kan svära på att Selena säkert lyckats övertala honom att detta var för allas bästa. Vem vet om hon ens varit nedstämd från hela början, hon kanske har spelat hela tiden. Om Selena har en plan att förstöra mellan mig och Justin så säger jag bara en enda sak.
.
Let the game begin
Blev inte så jätte nöjd men det får väll duga. Blev ju i alla fall ganska långt. Är det något ni tycker saknas i novellen och något som jag borde ändra så kommentera det gärna för jag tar till mig alla idéer :) Vad tycker ni Vanessa borde göra mot Selena och vad tycker ni Selenas plan ska gå ut på? KOMMENTERA
37 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Secret Plan
Because what if she really wants war... Will she do everything to win it?
(Vanesas outfit)
(Justins outit)
.
Justins perspektiv
.
Den drömmen jag hade haft var underbar. Det var absolut inget speciellt bara om mig och Vanessa men till och med i drömmarnas värld hade hon mig helt fångad. Jag vred huvudet åt höger och där låg hon vacker som alltid. Hon såg så fridfull ut när hon låg där och sov. Den digital klockan blinkade 10.00 och även om det var ganska tidigt så ville jag gå upp för att hinna utforska lite och vara med Vanessa & co eftersom senare skulle det vara konsert.
.
Försiktigt böjde jag mig ner och pussade först hennes panna. Hon gav ingen reaktion så jag kysste hennes kinder istället men fortfarande ingen reaktion. Tillsist pussade jag lätt på hennes näsa. Då såg jag hur hon började vakna till. Min blick gick ner mot hennes läppar som såg så inbjudande ut. Med en långsam rörelse neråt mot hennes läppar började sedan kyssa henne försiktigt. Hennes vackra ögon slogs upp och hon besvarade kyssen.
.
Känslan inom mig var helt obeskrivlig. Jag kunde svära på att jag hörde fyverkerier och fjärilarna i magen fick värsta utbrottet! Kyssen blev ännu mer intensiv och damn vad den tjejen kunde göra mig upphetsad!
Hennes läppar slutade kyssa mina och besviket backade jag från henne och såg att hon log.
.
"Det var nog det bästa sättet någonsin någon väckt upp mig på." sa hon och blinkade med ena ögat.
.
"Anything for you shawty." sa jag flörtigt tillbaka
.
"Om du skulle kunna flytta dig lite från mig så kan jag gå upp och göra mig iordning. Idag hoppas jag vi hinner med en massa roligt innan din konsert + att jag verkligen vill lära känna Selena!"
*****
Men Selena kom inte. Taylor stod och knackade på hennes dörr hur länge som helst men inget svar. Först blev jag lite orolig men bara en liten stund efter vi gått fick jag ett sms från henne där det stod att hon inte mådde bra.
Något stod inte rätt till och efter vi kommit hem från vår rundtur på stan skulle jag absolut prata med henne.
Just nu var vi på stan och solen stekte lagom mot huden medans vinden svalkade ner en lite.
.
Eftersom jag gått och tänkt lite för mig själv hade jag hamnat lite efter och Taylor och Vanessa gick där framför och skrattade högljudt. Problemen mot Taylor hade jag löst för längesedan men dem intensiva blickarna han kunde ge Vanessa ogillade jag starkt... Men vad skulle jag säga? Om jag började klaga igen skulle hon bara tro jag blivit avundsjuk eller något igen. Men det var jag ju eller på sätt och vis. Vanessa var verkligen lätt att prata med men detta problemet måste jag nog diskutera med Selena när jag får chansen. Om hon bara kunde börja bete sig normalt igen. Fast hon kunde ju vara sjuk på riktigt vem vet, jag menar Selena är inte personen som ljuger om sådana onödiga saker.
.
"JUSTIN! Honey, kommer du eller? Vi hade tänkt att gå in på den affären." Mina tankar avbröts och jag såg att jag hamnat riktigt långt bakom dem. Snabbt sprang jag lite fram mot dem så att vi kunde gå in i affären.
.
Vanessas perspektiv
.
"Ååh jag kan inte bestämma mig! Sitter dem här underkläderna verkligen bra eller inte?" sa jag lite för mig själv medans jag inspekterade underkläderna från Victoria Secret i spegeln.
.
"Åh oroa dig inte shawty jag är här".
.
Tydligen måste Justin hört vad jag sa för plötsligt hade han gått in i mitt provrum.
.
"Daaaamn! Eehm jag menar.. Dem.. Ehhm sitter.. Jätte sexi... Fint.." sa Justin och stammade medans han blick var helt fastnaglad på min kropp i spegeln. Han svalde hårt och bet sig sexigt i läppen.
.
.
Jag log mot honom i spegeln och väntade på att få hans ögonkontakt. Efter en stund märkte han vad jag försökte med och tittade mot mig i spegeln. Han gick närmare mig och drog mitt hår åt ena sidan medans hans händer la sig på mina höfter. Hans blick i spegeln var så intensiv och hans fina ögon tog andan ur mig precis som varje gång. Han andades lite i min nacke innan han mjukt och ömt började kyssa min hals.
.
Varje gång någon kysste mig på halsen blev jag upphetsad. Sakta vände jag mig om och tog ett fast grepp runt hans nacke och började kyssa han passionerat. Hans tunga lekte med min och hans händer gled ner till min rumpa. Mina händer låg fortfarande bakom hans nacke men nu tog dem ett fast grepp i hans lena hår.
.
Kyssen började bli lite för instensiv och Justin började bli lite för upphetsad så jag avbröt det hela och gav han en busig blick men viskade i hans öra "ikväll och då ska jag ta på mig underkläderna". sa jag och blinkade med ena ögat.
*********
Taylors perspektiv
"Du vet vad du vill ha och jag vet vad du vill ha. Vill man ha något får man kämpa för det tills man har det i sina händer." Selenas röst lät bestämd och helt övertygad om att detta var rätt.
.
"Asså jag gillade också idén från början men allt Vanessa har gjort mot mig och att Justin har varit snäll mot mig fast jag kladdat lite på Vanessa är otroligt snällt."
.
"Ja, jag visste det. Du har alltid varit patetisk. Aldrig kunnat göra något rätt. Har du inte förstått än att det är därför din pappa lämnade dig när du var yngre? Han såg på en gång att du aldrig skulle kunna göra något nyttigt i världen förutom vara med i någon töntig film och spela någon töntig varulv som visar sina magmuskler hela tiden. Du har nästan sålt dig själv, hahaha!" .
Selenas skratt var kallt och hennes ord sårade mig djupt men jag visade inget för att visa mig svag inför henne var det sista jag ville. Den Selena jag en gång älskat fanns inte därinne längre...
.
"Vad har hänt med dig? Vad fick dig att bli såhär?" Min röst lät förfärad och sårad.
.
"Inget har hänt! Inget alls! Jag ska bara ta det som en gång borde varit mitt."
Jag ville verkligen säga emot den här dumma planen men jag visste att om jag sa emot henne skulle någon kunna bli allvarligt skadad... Tyvärr kommer någon bli det ändå...
Oh oh! Vad tror ni ska hända ;) OCH FOR CRYING OUT LOUD KOMMENTERA annars skriver jag inget eftersom ni inte visar någon uppskattning bryr sig väll inget om jag slutar eftersom ni inte verkar tycka det är bra...
Chapter 6 ~ Did You Feel Anything?
Han började smeka benet med sin hand och följde den med blicken.
"Du vet, du är sååå vacker, snygg,sexig OCH het." Han kollade in i mina ögon och jag knuffade till honom. Vi båda föll bakåt och skrattade. Båda låg på rygg och höll varandra i varandrades händer. Skrattet dog snart ut och vi kollade på varandra.
"Du är full." Han skrattade till och kollade menande på mig.
"Vem av oss är det egentligen som är fullast?" Jag fnös till av skratt och lät hans kropp rulla sig över min. Han kollade på mig och böjde sig ner mot mig. Våra läppar möttes i en kyss som varade ganska länge. Jag älskade det. Jag älskade hur fyverkirierna avfyrades inombords och hur vi båda skrattade när vi kysste varandras nacker.
Men jag kunnde inte avgöra ifall den var så seriös som jag ville att den skulle vara. Den var passionerad och våra tungor lekte med varandra men vad, vad fick oss att göra det. Alkoholen eller något annat?
Hursomhelst så gillade jag det. Allt var så bra. Även fast jag kanske inte var i världens bästa medvetande.
Jag vaknade av allas röster. Smärtan i huvudet fanns där. Varför skulle jag druckigt så mycket?.
Jag låg på magen och kisade trött med ögonen. Energin fanns som vanligt inte i mig direkt efter jag vaknat. Det kanske händer någon gång då och då men det var sällan. Med tyngden på mina underarmar reste jag mig upp men huvudet snurrade och jag la mig ner med en duns igen. Huvudet var intryckt i kudden medans jag gav ifrån mig ett högt och irreterat stön. Det blev tyst innan dem började skratta. Jag fnös till och vände mig om så att jag låg på rygg.
"Gud!"Jag drog handen genom håret och blundade. Med en duns slängdes armen ner på madrassen.
"Du tappade lite kontroll igår va?" Chaz skrattade fram orden medans jag bara nickade utmatat som svar.
Jag satte mig upp och lutade mig mot väggen. Alla satt i Chaz säng med pjamasarna. Jag kollade på alla. När jag såg mot Justins håll så kollade han tomt ner mot täcket. Det var då som jag kom ihåg cad som hade hänt mellan oss. Helst så hade jag bara velat gå hem eller något, men min kropp orkade inte.
"Jag orkar seriöst ingetting." Sa jag med en suck. Jag kollade fortfarande på Justin. Då och då kollade han upp lite, men utan att lyfta huvudet. "Kan ingen skjutsa hem mig? Jag vill bara sova nu." Tillade jag. Det var inte förens då han kollade upp. Just hans ögon kollade in i mina. Hans mun var en anning öppen. Min blick kunde inte undgå att kolla på hans läppar som jag bara för några timmar sedan hade mött. Eller hans nacke som var varm. Den där nacken som fick mina kalla läppar att bli varma igen. Det var det som jag gillade. Jag kom på att tänka på en utav Biologi lektionerna när Tomas- vår lärare, hade nämnt att efter en kyss eller rent ut sagt att man hade hånglat så fanns saliven kvar från den andra i två år. Jag skulle allt så gå och bära på Justins saliv i två år.
"Vill du åka nu? Jag kan skjutsa hem dig." Justins läppar rörde sig mjukt. Jag kollade in i hans ögon och nickade.
"Tack."
.
Vi hoppade in i bilen och var påväg hem mot mig. Det var tyst mellan oss. Han kanske ångrade att han kysste mig och allt det där. Gång på gång ville jag bara avbryta tystnade mellan oss, men vad skulle jag säga? "Ångrade du allt?" eller kanske "Gillade du det som hände igår?". Vägen känndes så mycket längre nu än var den varit innan. Justin vände sig om mot mig lite snabbt och log. Jag log tillbaka innan han kollade på vägen igen. Vi stannade vid ett röd ljus och ur ögonvrån såg jag att han kollade på mig och något ville komma ut ur hans mun.
"Du vet det som hände igår..." Jag kollade på honom och nickade. "Kände du något?" Jag svalde djupt. Han kanske inte gjorde det medans jag gjorde det. Tusentals tankar snurrade i huvudet. Jag vände snabbt blicken mot folket som marscherade över övergångsstället och nickade snabbt. Det var både äldre människor och småbarn. Han kollade fortfarande på mig. Med ett léende.
"Gjorde du?" Utan att vända blicken så inväntade jag spänt mitt svar. Han nickade och bilen började återigen att rulla.
"Det gjorde jag."
Kommentera! Ursäkta för ett bildlöst inlägg. ;)
Länk! http://loovestoriess.blogg.se/
http://loovestoriess.blogg.se/ LÄS!!! En grymt bra novell! Förtjänar mer läsare o kommentarer! Skojar inte!
//Angelina
Vad tyckte ni om chapter 5?
Har inte fått någon kommentar på chapter 5. Varför? :(
36 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Those lips
Mina ögon blev tyngre och tyngre och med Justin i mina tankar somnade jag djupt.
.
Tröttheten som fortfarande var kvar inom mig eftersom jag precis vaknat struntade jag fullständigt i, jag sprang för mitt liv. Det vackra leende som jag saknat så mycket skapade ett slags pirr och när jag äntligen kommit fram till honom kramade jag honom hårt samtidigt som han lyfte upp mig i en snurr.
Justins perspektiv
.
Äntligen! Jag hade väntat på denna stunden alldeles för länge! Allt jag ville göra var att pressa mina läppar mot hennes men bilderna som folk kunde ta skulle väcka alldeles för mycket uppmärksamhet, en uppmärksamhet jag inte behövde nu.
.
När kramen var avslutad släppte jag ner henne och stod och stirrade in i hennes underbara ögon. Hennes leende bländade mig och jag märkte själv att jag stod och log som en idiot. Smärtan i mina käkar spelade ingen roll, ingenting spelade någon roll när hon var där. Att Taylor kom lunkandes på hennes väska samtidigt som han drog sin egen spelade ingen roll. Att Selena stod bakom mig och säkert stod och tittade på oss spelade absolut heller ingen roll.
.
Jag tänkte tillbaka på hur Selena reagerat när hon visste att Taylor skulle komma. Hennes ansiktsuttryck hade verkligen avslöjat att glad var det sista hon var. Men jag älskar Vanessa och om det gör henne glad att Taylor följer med så bryr jag mig inte om Taylor och Selenas "gräl".
.
"Äntligen står du här framför mig. Jag hade nästan glömt bort hur ditt vackra leende och hur dina ögon kunde ta mig ur balans." Jag hade lutat mig fram och viskade det i hennes öra.
.
Jag backade några steg bak men jag var fortfarande väldigt nära. Hon log stort mot mig och även om hon inte sa något tillbaka förstod jag att leendet var hennes svar.
Plötsligt verkade som om hon kom på att Selena också var där. Sakta riktade hon sitt huvud mot Selena och log ett svagt med glatt leende och sa
.
"Hej! Jag är Vanessa men det kanske du redan vet. Det ska bli kul att få lära känna dig eftersom du och Justin verkar vara bra kompisar." När hon sa den meningen växte hennes leende lite mer och såg ännu gladare ut.
.
Selenas reaktion förvånad mig starkt. Vi hade känt varandra ett tag nu så jag kunde läsa av henne ganska lätt. Hon log och skakade hennes hand men det kändes en aning falskt. Inom mig bad jag tyst för att hon inte skulle ha något emot Vanessa och att det inte skulle leda till något bråk. Jag älskar Vanessa och om Selena tvingar mig att välja mellan henne och Vanessa kommer Vanessa alltid först!
******
Taylor och Selena hade gått ut på en promenad nu på kvällskvisten. Jag antog att dem hade mycket att reda ut vilket är fullt förståeligt. Vad som verkligen hände mellan dem är jag inte riktigt 100% säker på men jag vet att det inte slutade på det bästa sättet. Mina ögon hade fastnat med blicken när jag satt där och tänkte men jag återgick sakta till verkligheten. Jag vred mitt huvud lite åt höger i soffan och såg Vanessas vackra ögon titta på mig.
.
"Äntligen är det bara du och jag. Jag har saknat dig något galet mycket." sa hon och tittade allvarligt men kärleksfullt in i mina ögon. Jag kunde verkligen känna allvaret hon menade när hon sa hon saknade mig och jag förstod henne för jag hade saknat henne säkert 10000 ggr mer!
.
"Aw, jag har saknat dig med shawty." sa jag och log mot henne.
.
Hon reste sig sakta upp men tittade mig fortfarande in i mina ögon fast med en aning busig blick. För varje ord hon sa kom hon närmare och närmare mig.
.
"Det jag saknat med dig är dina varma gosiga kramar, dina händer i mitt hår men det jag saknat mest är dina intensiva kyssar, dina läppar som masserar mina."
.
Tillsist hade hon kommit så nära mig att hennes knän nuddade mina när hon stod upp. Plötsligt hade hon satt sig gränsle över mig men tittade djupt in i mina ögon hela tiden.
Vanessas perspektiv
.
Jag visste hur mycket han älskade kyssar på halsen så jag lutade mig mot hans hals och kysste han försiktig. Jag hörde hur han tog ett djupt andetag och jag kunde se framför mig hur han blundade. Efter en liten stund slutade jag kyssa hans hals och lutade min panna mot hans. Bara för att reta han lite så satt jag kvar så och log ett busigt leende. Tillsist kunde han inte hålla sig längre utan tog ett grepp bakom nacken och pressade hans läppar mot mina i en intensiv kyss. Jag hade längtat så länge efter detta eftersom vi inte kysst varandra när Taylor och Selena var där.
.
.
Kyssen blev intensivare och han särade på läpparna för att sticka in sin tunga. Hans fuktiga, mjuka läppar masserade mina försiktigt men ändå så passionerat. Försiktigt la jag mig ner i soffan med Justin ovan på mig. Hans medel varma händer smög in under min tröja och smekte min mage försiktigt och det kittlades till på ett härligt sätt. För varje sekund blev jag mer upphestad och jag skulle precis ta av mig tröjan när vi hör Taylor och Selenas skratt men det slutar tvärt. Det enda jag kunde se var Justin men jag kunde ana hur deras ansiktsuttryck såg ut. Justin satte ställde sig upp och drog upp mig med honom. Selena och Taylor stod där lite stumma och visste inte riktigt vad dem skulle säga eller göra.
.
"Ehm.. Jaha..." sa Taylor för att ta bort den pinsamma tystnaden men enligt mig gjorde det bara situationen ännu mer pinsam.
.
"HAHAHAHAHA! Okej varför reagerar vi såhär? Jag menar vi är mogna människor och vi vet att ni är tillsammans och ni får göra vad ni vill" sa Taylor och blinkade lite med ena ögat.
.
"Ja I guess you're right." sa Justin och gav ifrån sig en nästan ljudlös, lättad suck.
.
"Men snälla rätta till erat hår." sa Taylor med skrattet i halsen.
.
Snabbt och med lite panik rättade vi till vårat hår så att det såg någorlunda normalt igen.
Men Selena bara stod där. Hon rörde inte en min och jag kunde se att något inte var rätt.
.
"She didn't flinch"
.
När hon äntligen efter en liten stund kommit ur sin trans log hon lite svagt mot oss och gick iväg mot sitt hotellrum. Vi hade bestämt att jag och Justin skulle dela hotellrum medans Selena och Taylor hade ett varsitt.
Men varför reagerade hon så? Det kanske bara var den pinsamma stunden för enligt mig var den verkligen pinsamm. Hon kanske bara ville vara snäll och låta oss vara ifred eftersom hon visste hur mycket vi saknat varandra.
.
"Thanks bro för det där därute. Lät som du och Selena har blivit vänner igen?" sa Justin från något som lät från "köket"."
.
Han måste gått iväg utan att jag märkt det. Eftersom jag gick iväg till badrummet för att fixa mig inför kvällen hörde jag aldrig Taylor's svar men jag måste verkligen lägga på minnet att tacka honom, haha!
När jag sagt godnatt till båda och gett Justin en ordentlig kyss la jag mig i sängen och lyssnade. Killarna hade börjat spela något slags spel på playstation 3 som vi hade i vårt rum och det lät som något sportspel. Att vi hade playstation gjorde mig inte så förvånad för hotellrummet såg inte så billigt ut precis.
.
Den digitala klockan blinkade 23.47 och fast jag redan sovit på planet var jag så trött. Medans jag låg i sängen och lät det otroligt mjuka täcket värma min kropp tänkte jag på allt möjligt. Selena var faktiskt mycket snällare än vad jag trodde. Kanske alla dåliga misstankar jag haft bara var just det misstankar och inte fakta. Men jag hade ju inte hunnit lära känna henne så bra eftersom det var inte så länge sedan vi landade här i Indonesien så vem vet, kanske det var fakta trots allt. Men dem problemen tar jag imorgon. Anledningen till varför jag kallar det problem är för att en liten bit inom mig säger att denna resan inte kommer vara problemfri.
.
Because what if she really wants war... Will she do everything to win it?
Det kommer snart bli drama men jag funderar lite på hur jag ska skriva det. Kommentera idéer om ni har det. Seriöst jag vill ha mer kommentarer än vad jag får! Jag kommenterar typ alla novellbloggar jag läser för det tar max 1 minut! Så kommentera nu så ska jag ha en bra uppdatering :)
35 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Indonesia
Ifall Selena försöker ta Justin ska jag visa henne att hon inte kan tro att bara för hon är känd eller whatever att hon ska få allt hon vill.
If the biatch wants war then so it shall be
.
Den dagen som jag och Taylor spenderade tillsammans ute som var för ungefär 3 veckor sedan var en dag jag verkligen behövde. Jag fick chansen att prata ut och berätta för någon hur jag känt mig dem här veckorna. Vi har även kommit varandra mycket närmare och han är verkligen min bästa vän, min bror.
.
Fast dem här 3 veckorna kanske låter roliga så har det inte varit så roligt som man kan tro. Manuset blev ändrat och jag och Taylor skulle trots allt ha en romantisk kyss vilket skapade ett bråk mellan mig och Justin. Jag försökte så gott jag kunde att förklara att kyssen inte kommer betyda ett skit för någon av oss. Tror ni han lyssnade? Nej, såklart inte! Han var helt berusad av avundsjuka men tillsist förstod han att jag inte skulle såra honom och förklarade att anledningen till att han verkligen var avundsjuk var för att han inte kunnat ens hålla min hand på flera veckor nu.
.
Efter det blev vi sams igen men tyvärr var det inte slut på dramat där. Jag hade en dag ringt Justin och gissa vem som svarade i HANS telefon. The one and only Selena -.-' När jag frågat varför hon hade hans mobil hade hon sagt att hon var i deras rum och han var i duschen. För det första visste jag inte ens att dem delade rum och jag hoppade Justin bytte om inne på toan. Känslan att han kommer ut i handduk och Selena som sitter och stirrar kändes inte bra... Men hon lät snäll på telefon och jag hade faktiskt lovat henne en chans.
.
Inspelningen av filmen mot sitt slut ungefär 1,5 dag sen och jag hade lovat Justin men även Taylor att åka på Justins turné eftersom Taylor tyckte att jag och Justin behövde umgås. Detta hade startat ännu ett litet gräl eftersom Justin inte ville ha Taylor där men jag fattade inte vad han hade emot honom och efter en halv minuts tystnad i telefonen erkände Justin att han inte visste det heller. Så nu sitter jag och Taylor här på väg mot Indonesien. Resan skulle 14,5 timmar men det var värt det för snart var jag i hans armar igen.
.
Jag vred huvudet åt vänster och tog bort lite hår som hamnat framför ögonen. Till min vänstra sida såg jag Taylor som sov djupt. Lite dregel hade runnit ner från ena mungipan och ibland ryckte han till lite. Ett litet tyst skratt undslapp mig för han såg ut som en liten oskyldig pojke.
.
Mina ögon blev tyngre och tyngre och med Justin i mina tankar somnade jag djupt.
Inte det bästa jag vet men jag skrev denna lite snabbt eftersom igår hade jag ingen tid att lägga ut något :/ Kommentera ändå för sånt blir man peppad av och peppning leder till mer kapitel ;) btw kommer nog en till runt 7-8 tiden :)
