Ni förstår att (om jag ska vara helt ärlig) jag ser väll ändå helt okej ut. Kurvig kropp, fina ögon och ja allt sådant haha och det verkade killarna över hela junior-och high school tycka om lite för mycket och efter ett tag blev dem alldeles för klängiga. Okej då har vi det klart för oss men hur brukar tjejer reagera på någon som får mycket uppmärksamhet från dem snyggaste killarna i skolan medans dem känner sig osynliga? Jo, dem blir avundsjuka.

.

Så bara för att jag är populär och många av killarna gillar mig och några tjejer också är mitt liv långt i från lätt. Det känns som alla killar bara utnyttjar mig för mitt utseende och bara vill få omkull mig istället för att faktiskt bry sig om att jag är en levande varelse med känslor. Om bara pappa hade varit här och kunnat ge mig tips om killar...

.

Just det min pappa. Min pappas namn är John Jensen och jobbar inom mobila nätverk. I världen är det Sony Ericsson som är på toppen med mobila nätverk och allt. Mobila nätverk behöver vi för att kunna surfa på nätet via mobilerna och kunna ringa osv. Tack vare pappas jobb kunde mamma och jag leva överflödigt men en dag tröttnade pappa på mamma och han lämnade oss med ungefär 1 474 dollar vilket motsvarar 10 000 svenska kr. Försök överleva med 10 000 kronor när målsmannen inte har något jobb. Som tur var hade mamma en vännina som hon fortfarande hade bra kontakt med och efter som dem inte bodde så långt ifrån varandra hade dem träffats lite då och då. Vänninans namn var Mariah och henne är jag evigt tacksam till för hon räddade oss från gatan, bokstavligen. Hos Mariah träffade jag min "syster" Ashley och vi umgås hela tiden utanför skolan och i skolan.

.

Efter mycket letande hittade mamma det perfekta jobbet i Stratford som sekreterare för ett företag och efter några månaders jobb hos dem kunde vi flytta ut till en trea som passade oss perfekt! Så nu låg jag här i min säng och fast mitt liv fortfarande är en röra är jag tacksam för att Gud gett mig styrka att klara mig igenom allt.

.

"Honey! I can't find my pills have you seen them?" Min mammas mjuka röst väckte mig från mina tankar vilket nog var tur för jag hade väldigt lätt att drömma mig bort och det kunde ta lång tid innan jag kom tillbaka, haha.

.

"No mom, but I think you put it on the microwave yesterday!" Jag fick aldrig något svar så jag antog att hon hittade sina piller. Allt som hände mamma tog på henne väldigt hårt och hon fick svår ångest och deppression så nu gick hon på piller.

.

En svag knackning hördes på min dörr och mamma steg in. Hon hade på sig en vit ganska fin klänning och jag började genast misstänka något för hon brukade inte vara så uppklädd

.

.

"I thought you were going to meet up with Kylie today at 2 pm and it's 2.10 now?" Mina ögon spärrades upp och jag satte mig hastigt upp.

.

"SHIIIIT! She's going to kill me! She hates it when I'm late! MOOOOM, do we have any macarones, if we have macarones put it in my bag, my bag is... OH I DON'T KNOW WHERE IT IS!" Jag sprang virrigt runt i rummet och kastade runt kläder som låg utspridda på golvet för att hitta min väska.

.

"SARAH!" Mamma hade stoppat mig genom att ta tag i båda mina axlar och tittade mig i ögonen. Mamma gav mig en menande blick och jag tog ett djupt andetag för att lugna ner min andfåddhet.

.

"Sorry but I really have to go now so please find some macarones because if I don't bring 'em she'll be angrier." Mamma gav mig ett litet leende och gick sedan ut från dörren. Antagligen för att hitta macarones.

*************

"KYLIE!" ropade jag högt nästan lite för högt för folk vände sig om och gav mig konstiga blickar men WHO CARES?!

.

"Well well well look who decided to show up 20 minutes late! You know how much I hate...."

.

"I brought you macarones." Istället för den sura minen som prydde hennes ansikte sken hon upp i ett stort leende.

.

.

"Aw you know me to well honey. So what do you wanna do? Should we go and get a manicure?" sa hon med ivrig röst för när det kom till skönhetssalonger och sådant skulle Kylie aldrig säga nej.

.

"Hahaha okey just because you look so cute when you get excited." Kylie skrattade lite åt min kommentar innan hon tog armkrok med mig. Tillsammans, småpratande, gick vi mot Beauty Refill som själva salongen hette. När vi nästan var framme hörde vi hur ett par killar gav ifrån sig en hög busvissling mot oss.

.

Som vanligt började Kylie slänga med håret och fnittra medans jag bara blev irriterad. Det kan vara en sak som jag inte gillar med Kylie och det är det faktum att hon tar åt sig lite väl mycket av den uppmärksamheten killar ger oss och att hon utnyttjar populäriteten i skolan lite väl mycket. Men Kylie är som min syster och jag vet att bådehon och jag aldrig skulle låta något komma emellan våran vänskap... Trodde jag i alla fall...

.

---

WOHO första delen ute! Eller det är en liten prolog för att få en bättre insikt på hennes liv. Jag tror att denna novellen kommer bli grym om vi skriver på rätt sätt osv men nu får ni kommentera sötnosar  <3