Rubrik

Kapitlet kommer nog upp imon. :)

Blir nog även en del elr ngn ändring oxå :p

GOTT NYTT ÅR ALSKADE LÄSARE! :D

OMB,OMB,OMB,OMB,OMB,OMB!

.

För lite extra WOW så kolla mot din dör, sätt på ngn bra musik och så ser du hans kontur typ och fortsätt kolla och fokusera på den så ser du honom. :O omb!

N Y Å R S S P E C I A L !

Kapitel 4 - Dinner.

Tystnaden spred sig i huset. "Du lyssnade inte. Ellerhur?" Jag kollade ner i bordet. Tillräkligt för att hon skulle förstå att jag inte hade det.

Hon drog en djup suck.

"Jag förlåter att du skrek på mig. Men jag förstår inte vad problemet är? Har du någonting imot det?" Jag ryckte på axlarna.

"Vet inte."

"Tänk på det."

.

Det är otroligt hur man kan stalka en person efter något sånt här.

Jag kollade på bilder av honom. Han var snygg men ännu snyggare i verkligheten.

Jag kanske skulle gilla det? Hehe...

---

Morgonsolens strimmor smög sig in genom persienerna. Ett fridfullt sett att bli uppväkt på istället för att känna sig tvingad upp från sängen av ett alarm på mobilen.

Vid väl medvetande låg jag kvar i sängen med stängda ögon. Njöt av lungnet som befann sig i samma rum som jag.

.

Allt känndes så bra tills jag hörde folkmassan genom det öppna fönstret vid min sida. Det som tidigare, för bara några sekunder sedan hade släppt in ljudet av vinden som dansat sig genom trädens grenar. Jag hasade mig upp på underarmarna för att lyssna nogranare.

Ljuden kom från en bunt av papparatzzis kameror som oavbruttet knäppte nya bilder.

En mycket djup och hopplös suck seglade ur min mun.

.

Med ett par morgontrötta steg gick jag mot fönstret och förseglade ett par av persienernas tunna strimmor.

Utanför befann sig mycket riktigt en stor och tätt folkmassa som trängdes för att komma förbi varandra. En sak slog mig. Varför och vad ville dem se och komma åt?

.

.

Jag bytte snabbt om från min pyamas till ett par shorts och en tröja.

Med snabba steg tog jag mig ner från trappan. Att dem nu hade lyckats ta sig in på vårt område igen för tredje gången var otroligt.

Männen som hade varit här för två veckor sedan hade garanterat med en idiotsäker ton att ingen skulle kunna ta sig in på området utan vårt tillstånd.

.

Mamma stod vid dörren som stod öppen och kollade ut.

"Hur kom dem in?!" Utbrast jag och slött upp vid hennes sida.

"När dem öppnade grinden till Will och dem." Hon svarade mig med en fullt koncentrerad blick som befann sig på andra sidan av dörrets glas.

Jag kollade ut.

"Vilka dem andra? Vad gör Will här?" Hon lyckades slita sig från allt drama utanför och kollade på mig.

"Will ville klämma in ett extra möte innan resan till Paris för filminspelningen så vi tänkte att istället för att stressa och boka en ledig lokal så kan vi ha mötet här hemma hos oss med lite mat och sånt. Det blir väl mysigt?" Jag kollade ut med höjda ögonbryn och fnös. "Ja, om man bortser från det här. Det märks att du precis vaknat."

Det sissta mummlade hon för sig själv. Ett bråk mellan oss var inte ovanligt vid såna här situationer med stress inblandat men jag orkade inte med det just nu så jag svarade inte imot.

.

Efter ett tag av tystnad kom ett antal poliser och bad dem att gå iväg.

Somliga lyssnade bättre på dem än dem andra som dem var tvungna att föra iväg med hårdare tag.

Hela situationen var jobbig.

Allt det här med kändisskap och media skapade en sån press på en. Att prestera och göra si och så.

Ibland börjar man tänka efter riktigt noga och undrar ifall man inte bara kan prestera mindre och bli mindre känd men mamma tror inte att det skulle funka. Pappa rycker bara på axlarna och fnyser medans han säger något ifom med "Om du vill det så testa och se." eller "Där ser du hur alla kändisar har haft det medans du har tjatat om att ha en bra och framgångsrik kärrier. Du fick ju iallafall som du ville."

Föräldrar.

.

*

.

Folket hade börja ströma in genom dörren medans jag satt vid datorn på mitt rum. Det hade börjat mörkna en aning och den svaga belysningen i rummet fyllde lungnhet.

Dtaskärmen lös upp mitt ansikte när jag loggade ut från min privata facebook.

En lätt knackning hördes på dörren och den öppnades försiktigt. En typisk mamma knackning.

"Ja mamma, jag kommer." Orden snäste jag fram medans jag hörde ett skratt från dörren.

"Brukar du alltid svara din mamma så?" Justin log stort mot mig och stängde till dörren. "Jag menar, hon är ju din mamma. Ska du inte svara henne med ett normalt tonfall?"

Jag bet mig i underläppen och vilade ena handen på laptopens överkant på locket. Tangenterna lös svagt så att man lätt kunde se dem vita bokstäverna i vilket mörker som helst.

Jag kommer ihåg att jag mutade mamma med det när jag ville köpa min MacBook Pro. Jag sa att det var så smidigt när det var mörkt för då kunde man se tangenterna och allt var det nu var.

Hon hade iallafall nappat på det eller så var hon enbart snäll mot mig.

.

Även fast jag själv kännar endel pengar så är hon rädd att om hon låter mig gå och köpa saker hej villt så skulle jag bli som dem flesta andra bortskämda ungarna och få en dålig attityd.

"Tänk om det var mitt normala tonfall?" Frågade jag retsamt. Han ryckte på axlarna.

"Då kanske du skulle behöva få lite mer skönhetssömn eller något så att den kanske passar in på ditt vackra yttre."

Jag brast ut i ett kortvarigt skratt.

"Gör du alltid sådär?" Han satte sig ner på den andra sidan av mig och kollade in i mina ögon.

"Vaddå?"

"Ja, att du kommer in till en tjej du knappast känner och det första du säger är att hon är vacker?" Log jag mot honom.

Han skakade på huvudet.

"Det berors på."

"Okej." Jag kunde inte sluta le. Det gjorde nästan ont i kinderna.

.

Jag stängde igen datan och la den jämte mig.

"Så, jag antar att mamma skickade upp dig hit för att be mig komma ner?" Han nickade

"Jupp. Ska vi..." Han nickade mot dörren och jag nickade.

.

Folket hade samlats runt finbordet som var gigantiskt.

Svag musik spelades i bakgrunden och mina ögon riktades mot två stolar som var toma. Dem enda kvar.

Den ena var mellan min mamma och Will på kortsidan framför oss medans den andra var mellan Pattie och Jeremy. Det var hans mamma och pappa.

Sånt kunde jag efter en lång tid som Belieber i Sverige.

Jag var förtfarande ett fan av honom bara inte så stort och stalkande.

.

Det var slutet av middagen och alla hade ätit upp.

"Så vi hade tänkt oss att åka till Paris om tre dagar." Will torkade av sig med servetten vid sin sida.

"Tre dagar!" Utbrast jag utan någon som helst fövarning för mig själv. Tänkte väl högt helt enkelt.

Justin skrattade och kollade ner i bordet innan han kollade mot mig igen.

"Ja, tre dagar. Har du något inbokat då?"

Jag skakade på huvudet.

"Nej, jag tänkte väl lite väll högt. Det kom så plötsligt bara. Förlåt."

Han skrattade.

"Det gör inget söta rara."

Jag nickade och kollade ner i bordet av pinsamhet. Justin hade precis skrattat åt mig.

Men varför brydde jag mig äns?

---

Kommentera! :)

NÄSTA KAPITEL ÄR UTE KL 22:00!

Länkbyte!

Ytterligare ett länkbyte!

Kolla in en utav mina läsares novellblogg!:) En duktig liten töss som vill ha fler kommentarer och läsare. Så kolla in den HÄR!

---

SKRIVER FÖR FULLA BULLAR PÅ NÄSTA KAPITEL OCH DEN KOMMER UPP IDAG!

KRAM!

Kommer upp imon!

Skriver på nästa kapitel!

Länkbyte!

Gjort ett ytterligare länkbyte med en annan novellblogg! :)

Klicka HÄR!

Precis börjat läsa och jag tycker verkligen om den! :)

Läget just nu! :)

Ja, just nu så sitter jag och klurrar ut hur nästa kapitel ska vara. Lägger upp det när det blir klart för jag vill verkligen att dem följande kapitlerna ska bli intressanta och spännande!

Så jag vill bli nöjd med dem själv innan jag publicerar det. :)

Sååå snygggg! O.O

Kapitel 3 - You didn't listen...

Skriver.

Länkbyte!

En assa bra blogg som är s*it snygg. :O

Klicka HÄR!

God Jul!

God Jul kära bloggläsare!

Om det kommer upp ngt nytt kapitel så blir det inte förens senare ikväll tror jag, men lovar inget!

:)

Kapitel 2 - Omg...

"Det får vi allt se grabben. Men var försiktig isåfall. Du vill ju inte framstå som en player som går vidare direkt efter ett förhållande har tagit slut."

Han hade rätt.

Jag och selena hade gjort slut. Men jag var tacksam över att vi är så bra vänner ändå och den tiden vi hade ihop var defernitivt värt allt drama.

Jag fortsatte att kolla på bilderna.

"Justin, det är i god tid att åka till mötet nu om filmen." Jag kunde höra honom från hallen i hotellrummet.

"Kommer." Jag stängde ner datan, tog på mig ett par solglasögon och gick ut genom hotellrummet.

---

Byggnaden var stor. Gigantisk om man ska vara extra detaljerad. Så det var här mötet skulle vara?

"Julia!"

"Kolla hit!"

Jag hade alltid blivit tillsagd att inte svara någon eller på någon fråga som någonsin ställdes från alla papps av Michaella som var min coach. Jag var ju för det mesta helt ny i branschen så hon har varit till stor hjälp.

Hon hade sagt att dem skulle kunna överdriva något eller tolka någonting fel och voila!

Där hade dem en story!

Hela vägen in så följde dem efter. När jag kom in pustade jag ut.

Ljuden utifrån tonades varsamt bort för varje steg hon tog från glasdörrarna.

En kvinna kom fram till oss och visade oss till en dörr. Den var av mörkt trä -  Vilken sort visste jag inte.

Mitt på dörren i ögonhöjd pryde en tjock och felfri åtta i svart.

"Skynda! Vi är redan försenade!" Michaella var stressad. Det bara skrek om det i hennes ansiktsuttryck.

Jag tog täten och öppnade hastigt dörren. Alla kollade upp mot oss.

Will reste sig upp.

"Hey! Där är ni ju!" Will Smith som skulle regissera filmen log mot oss. "Slå er ner."

Vi satte oss ner tillsammans, hela crewet och jag i  en enda av det långa bordet.

Min blick beskodade alla som befann sig runt bordet. Alla hade åter gått med blickarna mot Willsom satt på andra sidan.

Alla förutom en person.

Jag mötte hans blick.

Hans ena armbåga lutade mot bordets yta och fingrarna vilade mot kepsens skärm. När jag märkte att han studersde mig med sin blick rättade jag på mig av något sorts obehag.

Det var inte förens då som han stängde munnen, svalde och kollade upp mot mina ögon.

Det var Justin.

(Tänk er att han ser ut såhär när han mötter ´er´blick fast vid ett bord.)

"Så... några frågor om den punkten?" Vi båda väktes till liv och skackade på huvudet fast vi inte hade hört ett enda ord om vad han hade sagt. "Okej, bra. Då går vi vidare."

Möttet hade gått ganska snabbt och just nu så rullade eftertexterna av She's the man i tv rutan.

Den filmen har alltid varit en favorit hos mig och Channing Tatum var ju inte liiite snygg heller.

Jag sträckte mig efter fjärrkontrolen och stängde av tven.

En djup suck slank ur mig och jag sneglade mot manuset som låg på sängen bredvid mig. Jag hade inte börjat läsa igenom den och förstod att det snart var dags för det.

Varför inte bara ta tag i det direkt?

Allt verkade intressant och jag läste sida efter sida utan att tröttna. Min magkänsla sa att denna filmen skulle bli väldigt omtyckt.

Jag skulle spela en tjej som hette Hilary. Hon var 15 år och var bara en liten nobody i skolan.

Allt verkade så intressant.

Tiden tickade på och jag blev allt tröttare. Jag var någonstans lite mer över hälften då jag såg något som jag var helt oförberädd på.

Snabbt hasade jag upp på mina armbågar och piggnade till. För att vara extra säker på att jag hade läst rätt läste jag menningen igen.

Det kunde inte stämma?

Det fortsatte så. Att jag läste den om och om igen.

"Omg..."

---

Halv dåligt kapitel.... jag vet.

KOMMENTERA!

Skriver på kapitel 2!

Ser ni min nya design??

Headern.

.

Ser ni den??

Kapitel 1 - Pilot

Det var inte alltid som en tjej blev världens mest eftertraktade tonårsstjärna.

---

Julia Olsen är som en annan verison av den där Justin Bieber.

Hon kom från ingenstans och var numera välkänd över hela världen. Julia är en skåderspelerska samt artist och har haft en mycket framgångsrik kärrier änsålänge då hon har blivit världens mest eftertraktade tonårsstjärna.

Hon föddes år 1995 den 16 juli i Sverige. Hanna är hennes mamma och David hennes pappa som sedan 12 år tillbaka varit ett giftpar och tillsammans så bor dem i kändislandet Los Angeles, CA.

Julia är halv svensk och halv Spansk och sedan en tid tillbaka så har hon blivit inne i välgörenhet.

---

Låter det spännande?!

Isåfall FORTSÄTT LÄS!

---

Kamerorna fortsatte att flasha runt omkring mig. Allt jag ville ha var ju bara ett normalt liv som alla andra 'normala' tonåringarna hade. Alla säger att jag inte är normal men sanningen är den att jag är precis som alla andra fast jag får bara lite mer uppmärksamhet... Okej MYCKET mer uppmärksamhet.

Jag antog att detta var sotan jag fick betala för att strossa runt längst med Los Angeles rena gator själv helt enkelt.

Den svarta bilen med hårt tonade rutor stod framför mig utan räckhåll. Ett par bodyguards hoppade ut och särade på dem ivriga människorna som stängde in mig. Snabbt sprang jag mot bilen och hoppade in. Jag kände igen regestreringsnummret på den. Jag hade alltid koll på sånt.  Det var något jag inte kunde råför.

Jag kommer till och med ihåg vår gamla bils regrestreringsnummer utantill. DHJ 381.

En annan sak som jag brukar göra är att döpa en massa saker som bilar, plattångar, locktångar... Jag har till och med döpt min egna tv.

"Du är bara för mycket." Mamma suckade och kollade allvarligt på mig.

Vi satt mittimot varandra.

Likt en hund sökte jag min blick som var fylld av ånger ner mot marken.

"Förlåt." Jag kollade upp och mötte mammas blick. Hon skackade lätt på huvudet.

"Du lär ju inte förstå att du inte kan gå ut själv längre på ett tag, ellerhur?!"

Mina ögon var glansiga. Det kunde jag säga säkert eftersom allt blev suddigt.

"Jag vill ju bara vara som alla andra." Sa jag bestämt. "Jag vill kunna gå ut med vänner och göra saker som en normal människa kan göra." Mamma la huvudet på sne och såg förstående på mig.

"Jag vet gumman." Hon satte sig gämte mig med ena handen på mitt lår. "Men du valde detta livet."

"Kanske för att jag trodde att det var lite enklare än så här. Inte visste jag att jag skulle bli såhär känd."

Hennes blåa ögon som passade till hennes blonda hår kollade in i mina.

"Jag vet att det är tufft. Men om du nu vill så kan du ju lika gärna sluta med att göra det du älskar och så åker vi tillbaka till Sverige. Det är ditt val."

Hon kände mig för väl den kvinnan. Jag kollade rakt fram och tänkte inte på något. Det ända jag var uppmärksam på var hur bilen svängde och stannade.

En oförväntat kort resa tillbaka till huset där jag bodde hade tagit slut då vi var frame.

Mamma gick ut ur bilen och lämnade skjutdörren öppen. Den friska luften hade fyllt insidan av bilen.

-----------------------------------------

Jag hade hörttalats om henne. Väldigt mycket.

Hon var numera den personen som var kändare än mig. Jag tyckte att det jag utsätts för varje dag är jobbigt och så kommer hon och är ännu mer eftertraktad. Jag kunde bara tänka mig hur jobbigt det måste vara.

Jag hade sett henne på någon gala då och då. Hon såg alltid sådär perfekt ut.

"Vad gör du?" Kenny sneglade över axlen.

"Jag kollade på Oceanup om det hade kommit ut något nytt om mig och så... såg jag detta bara. Jag kom på tanke om hur jobbigt hon måste ha det med alla papps.

"Hon är ju söt." Skrattade han och gav mig en blinkning.

"Jag är inte redo att dejta än." Sa jag.

"Det får vi allt se grabben. Men var försiktig isåfall. Du vill ju inte framstå som en player som går vidare direkt efter ett förhållande har tagit slut."

Han hade rätt.

Jag och selena hade gjort slut. Men jag var tacksam över att vi är så bra vänner ändå och den tiden vi hade ihop var defernitivt värt allt drama.

Jag fortsatte att kolla på bilderna.

"Justin, det är i god tid att åka till mötet nu om filmen." Jag kunde höra honom från hallen i hotellrummet.

"Kommer." Jag stängde ner datan, tog på mig ett par solglasögon och gick ut genom hotellrummet.

---

Vad tycker ni? ;)

Är som sagt lite halv på att skriva just nu. :/

K O M M E N T E R A !

Håll ögonen ögna!

...

Länkbyte!

Här är ett till länkbyte med en annan grym blogg! :)

Klicka HÄR!

Länkbyte!

Har gjort ett länkbyte med den HÄR bloggen!

Grymt bra! :D

Besök den så ska jag fixa lite med den nya novellen. ;)

Någon som vet?

Är ni desperata efter den nya novellen?

RENOVERAR!

5 kommentarer på denna sen så fårni en HELT ny novell!

Hjälp, att ni fortfarande kollar in!

...