Ville bara säga...
Rauwr! ;)
.
...att ni är hur fantastiska som helst! Era kommentarer peppar mig verkligen!
Just nu vet jag inte ifall Gabbi kommer uppdatera här längre?! :/ Har inte hört något.
Men... im still here! Jag kommer dock inte ha världens bästa update då jag har min hobbie som tar extremt mycket tid.
Angående 1 year and 36 days så har jag börjat skriva på nästa chapter. :) Vet dock inte när det kommer ut. Ska fösöka göra det så fort som möjligt.
Hugs
Angelina
En kommentar?!
Önskar lite fler kommentarer på chapter 32. ;)
Bieber Romance Chapter 33 - In your arms... i am lost.
Vi log mot varandra.
"Are you okej? It dont look like that." Jag ryckte på axlarna.
"I dont know. It just feels like i dont have any control over my self. If you get it. I just feels like...." Jag sökte efter ett passande ord. "Uhhh?!" Dem skrattade.
"Yeah, i know. I feelt so when i hade flu. You feel tierd and you dont have any strength. " Jag nickade.
"Maybe it's better if you goes upstares and take some rest?" Jag log mot Ajyden.
"Yeah."
"That means more favors. Cause i know that you are going to scream after watter and other stuff. "
Jag skrattade.
"Yes."
"Yepp, your sick." Mamma ställde sig upp från sängen jag låg nerbäddad i och visade mig termometern.
Jag satte mig upp lite för att få se dem digitalasiffrorna. 38,7.
"Well, it isnt 40." Sa jag med en suck och lät min överkropp falla mot madrassen. Hon nickade.
"Do you whant anything?" Jag skakade på huvudet.
"No, not for the moment but i guess i will text you or something if i do need something." Hon nickade en ytterligare gång.
"Okey. Im in the kitchen." Jag log mot henne innan hon gick ner.
.
Lukten hade smugit sig in i rummet. Även om jag halvsov så kände jag det.
Ett ljud, likt ett vrål hördes från magen. Jag hade en god lust att springa ner och äta. Vad som helt men jag orkade ingenting. Det kändes som om jag knappt hade några krafter kvar i kroppen. Mobilen vibrerade till på nattduksbordet. Jag vände mig om och öppnade upp smset.
"I'm at your's in 15."
Det var från Justin.
"I'm sick. I dont whant you to get that 2."
Jag suckade och kände hur ögonen ytterligare stängde ute ljuset från dagen.
.
Jag låg halvvaken igen i sängen. Huvudet pulserade itakt med smärtan medans jag kved hjälplöst.
Ett par armar omslöt sig runt mig.
"Justin?!" Viskade jag.
"Thats my name." Jag log med stängda ögon.
"Sorry that i dont can do anything with you. I really whant to sleep." Jag vände mig om och mötte hans ansikte.
"It's allright." Han smekte sina fingerspetsar längst mitt hår och lät hans blick långsamt följa dem. "You can sleep in my arms. Thats all i whant right now." Jag skrattade till lite gran.
Kanske var det värt? Att ligga i sängen med ingen ork eller styrka i kroppen? Utan med en massa huvudvärk och få vara med Justin?
För mig var det det.
"I'm going to sleep again." Mitt huvud letade sig in mot hans bröst och jag slöt mina ögon. Hans läppar mötte varsamt min panna och ett leende letade sig fram på mina läppar.
Jag kunde känna hur tröttheten och utmattningen spreds genom kroppen. Den blev som förlamad men jag kunde somna in i ro. En trygghet som ingen annan någonsin hade gett mig.
Vad var det han gjorde med mig?!
Inget som jag hade något imot iallafall...
******
Jag tog imot kycklingen på gafflen.
"Your mom is a really good cooker." Han tog gafflen och hävade i sig en bit av kycklinggrytan och riset.
Jag nickade och drog bort lite av grytan på underläppen. Han log mot mig och böjde sig mot mig. Justin kysste min mungipa och sög tag i min underläpp medans hans tunga slickade den.
Han smekte mig kind och tog en ytterligare tugga av maten.
"You missed some." Jag skatadde till.
"So, you sucked and licked my lip?!"
Han ryckte på axlarna och log.
"Yeah." Jag log och tog tag i gafflen. "Didnt you like it? Cause i can tell that you did?!" Jag nickade.
"I liked it." Jag stoppade in gafflen och log mot honom som jag hela tiden hade gjort.
"You can have some more?! If you dont mind..."
"Ican?!"
"Yes." Han kollade ner mot maten och tog en kyckling.
"Really?! Do it."
Han la undan tallriken på nattduksbordet och böjde sig ner mot mig så att jag la mig ner och började kyssa mig på läpparna och fortsatte ner mot halsen och axlarna.
Kommentera!!!
//Angelina!
Snart...
så kommer del 32. Måste vila fingrarna i typ någon minut.
//Angelina
Bieber Romance Chapter 32 - 2 TIERD TO DO ENYTHING.
Vi klev in i huset. Det var svalt och skönt tillskillnad från strandens hetta.
Det var tyst och verkade inte som om någon var hemma så vi gick in till vardagsrummet och slog oss ner i soffan.
Min mobil låg orörd på bordet där jag förmodligen hade glömt den. Det kanske ändå hade varit bäst så för att undervika att den skulle bli stulen eller något.
Jag tog upp den och såg att jag hade ett flertal missade samtal och meddelande.
Alla sms var från Justin och hälften av samtalen också. Resten var från mamma.
Jag började med att läsa alla meddelande. Det var meddelande som "Miss u." och "I love u, dont forget that.".
Jag log och skrev snabbt ett sms tillbaka.
"Love u2. How could i forget that? ;)"
Kan innehålla en del stavfel!
Dripp, dropp, dripp,dropp. Min blick undersökte vattendropparna som mötte vattenyttan i diskkon.
Det var min tur idag att ta itu med sysslorna i huset. Diska, torka golvet, damsuga... You name it.
Orken hade tagit slut och huvudet tyngde ner min haka mot armarna som redan var beredda på att fånga den på diskbänken.
Huset var fyllt av tystnaden av frihet. Mamma och Mark jobbade medans Ajyden var med Chaz och Ryan.
Jag reste mig rak i ryggen och drog av mig diskhandskarna, slängde dem på diskbänken.
"Well..." Jag suckade och kollade ner i skummet som flöt ovanför tallrikarna och all möjlig brötte på bottnen "I guess i'll will deal with you later.".
Jag kollade på diskmaskinen som inte var helt stängd. Min hand stängde den och jag började genast rota fram när dem skulle komma och laga den.
Var verkligen Ajyden tvungen att tvinga in stackars Wendy in dit. Wendy var Ajydens kusin som hade varit här för bara några dagar sen med resten av sin familj.
Jag hade glömt bort hur många gånger som hon hade bett och ursäkt för att hon trodde att det var hennes fel att den hade gått sönder. Jag hade bara slängt en hopplös blick mot Ajyden i hopp om att han skulle sagt att det inte var hennes fel... mina ord verkade inte ha fått henne att förstå.
.
Jag kollade på den gula postit lappen med tiden på.
3:40 am. Okej.
Min blick kollade automatiskt ner mot den vita klockan som prydde min högra handled.
Det var lungt. Jag pustade ut och stängde av kranen innan jag gick till soffan och la mig ner under en filt.
Hela jag kändes minst sju kilo lättare så plötsligt.
Jag slöt mina ögon och suckade belåtet.
***********
Röster och skratt väkte mig. Jag kollade mig omkring och jag omgavs av en välbekant miljö.
Mitt rum.
Jag satte mig upp och drog handen genom håret.
Min nyfikenhet gick till rösterna och jag gick nyvaket mot dörren. Sakta öppnade jag den och stack ut mitt huvud.
Genast kände jag igen dem och gic ner för trappan. I köket satt Ajyden, Chaz och Ryan.
Alla vände sig om och kollade på mig.
"Hello sleephead." Jag suckade och kollade på dem.
"Hi."
Jag gick mot diskon för att ta itu med det jag hade lovat.
"Oh, you are owen me a favor."
Jag nickade tacksamt mot honom.
"Thanks."
Vi log mot varandra.
"Are you okej? It dont look like that." Jag ryckte på axlarna.
"I dont know. It just feels like i dont have any control over my self. If you get it. I just feels like...." Jag sökte efter ett passande ord. "Uhhh?!" Dem skrattade.
"Yeah, i know. I feelt so when i hade flu. You feel tierd and you dont have any strength. " Jag nickade.
"Maybe it's better if you goes upstares and take some rest?" Jag log mot Ajyden.
"Yeah."
"That means more favors. Cause i know that you are going to scream after watter and other stuff. "
Jag skrattade.
"Yes."
Så! Ni anar inte hur ont jag har i fingrarna. :/ Har ju typ influensan själv här. ^^
Kommentera!!!!!
//Angelina!
LOVAR er ett kapitel ikväll!!!!!!
MHM ;)
ANGELINA.
...
Ska försöka lägga ut ett nytt kapitel senare idag. :)
Svar till Nella!
Nella om Bieber Romance Chapter 30- The perfect date:
Är det bara jag, eller har ni ingen header?Sv; Nej det är inte bara du. :) Vi har ingen header men letar för fulla bullar. ^^
Svara gärna
Xo/Nella
//Angelina
Bieber Romance Chapter 31 - Chill day.
"Justin, come on. A whole theatre?" Han nickade.
"It's kind of hard to date when it's fans in here so I got one just for us." Jag log.
"What movie is it?"
"The Notebook." Jag började skratta.
"Its amazing how you can know me so well after a short time."
Filmen drog igång och jag lutade mig mot Justins axel. Tänk att han gjort så mycket för lilla mig. Jag tittade upp på honom och log. Han var så fin när han sätt där helt koncentrerad. Det bästa var att han var lika fin på utsidan som insidan. Jag hoppas verkligen att det kommer bli jag och han en dag.
Jag gick in till badrummet och tog en varm dusch innan jag tog på mig ett par shorts och en tub top.
Det var skönt att skolan var slut och att man kunde ta all tid i världen på sig på morgorna. Lukten av nyrostade bagels nådde mig och hungern inom mig släpptes lös med ett vrål. Jag gjorde en grimasch och sprang ner för trappan.
.
Det var full rörelse i köket. Mamma hade precis tagit ut bagelserna från ugnen och höll precis på att lägga i dem i en brödkorg. Hon puttade lät undan dem till sidan och sköljde av sina händer. Jag satte mig på en barstol vid köksbänken.
"Good morning honey!" Hon log mot mig och torkade av sina händer på en vit kökshandduk. Hennes varma leende strålade idag.
"Good morning." Jag log tillbaka och hörde hur både Ajydan och Mark kom ner från den svängda trappan. Dem båda såg trötta ut . Ajydan var shirtless och hans hår stod åt alla möjliga håll.
Han hade abs, det var något som man kunde se på långavägar.
Jag skakade av mig tankarna och vände blicken mot mamma som kollade åt deras håll. Mark kom och kysste mamma på läpparna. Äcklat la blicken på kökbordet. Ajydan satte sig jämte mig och suckade tyst för sig själv. Alla hälsade på varandra innan vi satte oss vid matsalsbordet och högg in på godsakerna som stod uppdukat framför våra näsor. Solen sken intensivt genom glasdörren ut till altanen och lös upp bordet i någon sorts halleluja känsla.
Det var år sedan jag åt någon sån här stor frukost. Vi hade helt enkelt inte haft pengarna till det.
"So, whats happening today?" Mamma kollade på mig och Ajydan.
Jag ryckte på axlarna och likaså gjorde han.
"Just chill." Ajydan instämde och vi började äta.
.
Min mage var full och jag låg nöjd i hammocken på altanen med ipoden i högsta hugg. Jag låg och blundade till. Musiken strömmade ut från hörlurarna in till mina öron och gav mig en slags lugnande effekt. Idag skulle vara en ganska chill dag eftersom Justin var i Toronto för en presskonferens. Om det hade varit innan hade jag smsat en kompis och bett dem hänga. Men nu när jag tänkte efter hade jag inga riktiga vänner kvar förutom Justin och Ayjdan. Mitt hjärta värkte vid tanken av att förlorat två stycken som betytt mycket för mig och fortfarande gör. Trots det Kylie gjort så saknade jag henne, men aldrig i hela mitt liv kommer jag ge henne en till chans.
Sen har vi ju Chaz. Chaz betyder fortfarande mycket för mig och jag kan förstå han på ett sätt. Han tycker att Justin tog mig ifrån honom efter som han såg mig först. Men jag är ingen slags leksak som man reserverar i förhand ;s Om han nu älskade mig så mycket borde han bry sig om mina känslor också. Men inte en endaste gång gav han intrycket av att han brydde sig om vad jag tyckte om hela denna messed up situationen. I alla dessa deprimerade tankar lät jag musiken vara min tröstande kram. Eftersom solen var så stark bestämde jag mig för att gå ner till stranden. Kanske Ayjdan vill följa med? Halvt svettig ställde jag mig upp för att bege mig mot var nu Ayjdan än var. Jag hittade honom sittandes framför tv:n och spela Battlefield. Hur kan man sitta inne och spela när vädret utanför är bättre än vad det varit på hela sommaren? Busig som jag är gick jag bakom tv:n. Ayjdan verkade inte bry sig om vad jag gjorde utan var helt fokuserad på spelet som den nörd han är.
Speciellt teknisk är jag inte så jag fick stå ett tag och vela mellan vilken sladd jag skulle dra. *Vänta här nu lite... Shit hur kunde jag inte tänka på det? Jag behöver ju bara dra strömsladden -.-'" Det var tur ingen visste hur idiotisk jag precis varit för då skulle jag skämts rejält! Den svarta strömsladden fångade min blick och på tre röda var sladden urdragen.
"HEY WHY THE HECK DID YOU DO THAT?!" En arg Ayjdan skrek högt. Hans ansikte hade nästan färgats rött av hans irritation. Ett skratt letade sig upp och tillsist flödade det ur min mun. "Yeah, relly fun huh?!"
Sen har vi ju Chaz. Chaz betyder fortfarande mycket för mig och jag kan förstå han på ett sätt. Han tycker att Justin tog mig ifrån honom efter som han såg mig först. Men jag är ingen slags leksak som man reserverar i förhand ;s Om han nu älskade mig så mycket borde han bry sig om mina känslor också. Men inte en endaste gång gav han intrycket av att han brydde sig om vad jag tyckte om hela denna messed up situationen. I alla dessa deprimerade tankar lät jag musiken vara min tröstande kram. Eftersom solen var så stark bestämde jag mig för att gå ner till stranden. Kanske Ayjdan vill följa med? Halvt svettig ställde jag mig upp för att bege mig mot var nu Ayjdan än var. Jag hittade honom sittandes framför tv:n och spela Battlefield. Hur kan man sitta inne och spela när vädret utanför är bättre än vad det varit på hela sommaren? Busig som jag är gick jag bakom tv:n. Ayjdan verkade inte bry sig om vad jag gjorde utan var helt fokuserad på spelet som den nörd han är.
Speciellt teknisk är jag inte så jag fick stå ett tag och vela mellan vilken sladd jag skulle dra. *Vänta här nu lite... Shit hur kunde jag inte tänka på det? Jag behöver ju bara dra strömsladden -.-'" Det var tur ingen visste hur idiotisk jag precis varit för då skulle jag skämts rejält! Den svarta strömsladden fångade min blick och på tre röda var sladden urdragen.
"HEY WHY THE HECK DID YOU DO THAT?!" En arg Ayjdan skrek högt. Hans ansikte hade nästan färgats rött av hans irritation. Ett skratt letade sig upp och tillsist flödade det ur min mun. "Yeah, relly fun huh?!"
Jag lungnade ner mig.
"Sorry. I just wondered if you whanted to join me to the beach?" Han slängde kontrollen på soffan och suckade.
"Fine."
Vi båda sprang upp och bytte om. Jag tog på mig en enkel bikini under min magtröja och mina shorts.
*****
Sanden stekte under fötterna när vi gick för att hitta en bra plats att lägga ut handdukarna på. Vi valde en skuggad plats vid ett träd. Snabbt drog vi av oss tröjorna och byxorna och sprang ner till vattnet. Det känndes som en evighet sen jag hade badat.
Vi hade allmänt kul och efter ett tag så gick vi upp och satte oss i solen. Jag la mig ner och kännde hur vattendropparna på huden dunstrade bort.
"So is everything fine with Justin and you?" Jag nickade och log.
"Yes. Why are you asking?"
Han log ett snabbt leende.
"No nothing."
Jag öppnade ögonen och kollade på honom.
"Are you sure about that?" Han nickade igen. "Fine." Jag la mig ner igen och stängde ögonen.
.
Vi klev in i huset. Det var svalt och skönt tillskillnad från strandens hetta.
Det var tyst och verkade inte som om någon var hemma så vi gick in till vardagsrummet och slog oss ner i soffan.
Min mobil låg orörd på bordet där jag förmodligen hade glömt den. Det kanske ändå hade varit bäst så för att undervika att den skulle bli stulen eller något.
Jag tog upp den och såg att jag hade ett flertal missade samtal och meddelande.
Alla sms var från Justin och hälften av samtalen också. Resten var från mamma.
Jag började med att läsa alla meddelande. Det var meddelande som "Miss u." och "I love u, dont forget that.".
Jag log och skrev snabbt ett sms tillbaka.
"Love u2. How could i forget that? ;)"
Sorry för dålig update har ju krånglat en hel del med internet som sagt när vi bytte. :P Bahhaha!
Vet dock inte vf Gabbi inte skrivit?! :/ Men det finns ju alltid någon anledning. :P
Hon kanske oxå hade internet problem. Hehe. Vilket samanträffande isådanafall.
Kanske inte det bästa kapitlet men stressskrev det sissta.
// Angelina och Gabbi
Jag är tillbaka!
Jag Angelina har varit utan internet i en hel vecka så det är nog en del av boven av den dåliga updaten. Ska skriva imon! ;)
Tack för att ni stannar!
Bieber Romance Chapter 30- The perfect date
"Sorry Ms. Jensen but Mr. Bieber gave me strict orders not to tell you anything." Nyfikenheten växte ännu mer men jag bestämde mig för att fråga mer. Tänk att en kille skulle göra så mycket besvär för mig. En vanlig tjej från en liten nästan obetydlig stad.
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Vi hade kört i ungefär 5 minuter då chauffören som jag fått reda på hette Harald, svängde in vid trottoaren. Jag hörde hur hans dörr öppnades och en kort stund efteråt öppnades min dörr.
"I'm sorry madame but strict orders you know." sa han med en stark brittisk accent. Förvirrat tittade jag på henne. Min förvirring släppte då han drog fram en svart ögonbindel.
"But my makeup?!" Sa jag förtvivlat. Inte vill jag träffa Justin och se ut som en tvättbjörn.
(såå gulliiig eller hur? ;O kände för o lägga in en bild på en tvättbjörn lol)
"Madame, I find it hard to believe that a young and beautiful girl like you don't bring your make-up with you." Jag skrattade lite åt hans ord val. Han log ett vänligt leende tillbaka innan han med försiktighet och omsorg satte på ögonbindeln över mina ögon.
Resten av bilresan skedde i totalt mörker. Egentligen var jag riktigt rädd men en känsla inom mig sa lita på Justin.
Äntligen stannade bilen och Harald bekräftade att vi var framme vilket var tur för mina nerver klarade nog inte av så mycket mer ovishet. Men om jag trodde att ovisheten skulle sluta där hade jag fel. Harald tog min arm för att hjälpa mig in men självklart så tog han inte av ögonbindeln. Som han sa: I'm sorry but Mr. Bieber gave me strict orders. Jag hörde att han kanske inte gillade att behandla mig som han var tvungen då han säkert märkte hur nervös jag var. Men samtidigt var detta hans jobb som han fick betalt för.
Jag kände hur vi gick upp på en trappa och att dömma av ljudet lät det som trappan vi gick på av sten. Ett gnisslande från något som lät som en dörr, hördes direkt efter vi gått upp för den ganska korta trappan. Alla tänkbara platser i Stratford for runt i huvudet. Det fanns en tänkbar plats och om det verkligen var den kommer denna dejten bli fantastisk.
"Now Ms I will take off your blindfold." Äntligen tänkte jag. Min nyfikenhet hade nästan ätit upp mig innifrån! Mina ögon hade blivit så vant vid mörkret så när det plötsligt blev just stack det till i ögonen. När mina ögon vant sig vid ljuset kände jag igen mig direkt.
Utanför denna byggnaden brukade Justin sjunga för pengar, i denna byggnaden såg jag min första musikal vilket fick mig att bli intresserad av musik, i denna byggnaden hade jag tagit mina första "modell bilder" vilket fick mig intresserad av modellyrket. Vi var på stället som förändrat bådas liv. Vi var på Avon Theatre.
Hur kunde han veta att detta stället var så speciellt för mig? Ljudet från mina klackar ekade i den tomma teatern. Längre bort såg jag en dörr som stod öppen. Jag började gå mot den stora dörren. Väl där inne såg jag hur några servitriser gick runt med brickor.
På brickorna fanns det tallrikar med mat. Men detta kunde väll knappast vara för oss? Diskret vände jag mig om och började gå ut genom dörren men någon stoppade mig. Snabbt snodde jag runt för att se vem handen tillhörde som låg på min axel. Till min glädje möttes min blick av dem vänliga bruna ögonen.
"Don't leave already." sa han och log ett snett leende.
"Oh I'm sorry I thought I was in the wrong place." Jag studerade Justin's outfit. Såklart var han lika fin som alltid.
När jag tittade upp för att möta hans blick märkte jag att han studerade mig också. Hans blick gick från mina fötter och sakta uppåt medan han bet sig i läppen. När han nått mina ögon log han ett svagt sexigt leende och lutade sig fram. Min kropp gav ifrån sig ett pirr när hans läppar bara var någon centimeter ifrån mina.
"Errhm I'm sorry sir but dinner is served." En annan man med fransk accent denna gången, avbröt den kyssen jag så gärna ville skulle hända. Att dömma av Jusitn's ansiktsuttryck, tyckte han samma sak som jag
"Thank you." Skrattade jag fram. Han drog upp byxorna och halvsprang till andra sidan av bordet medans han koncentrerat slickade sig om läpparna.
"So, what do you want to order?" Jag log.
"I don't know. Were's the menu?" Justin ropade på någn man vid namn Jean-Pierre. Jean kom snabbt med varsin meny och Justin tackade vänligt.
"I've got another surprise for you." Utan någon vidare förvarning satte jag vattnet i halsen och började hosta. Pinsamt ja.
"What?!" Jag varvade ner mig själv och tog några djupa andetag.
"Yeah, we need to go now. Here." Han ställde sig upp och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och vi började gå mot nästa stop.
"So, here we are." Han lät sina händer omsluta min midja istället och vi stod kvar och kollade ut över den stora salongen med stolar och en vit filmduk. Jag sa inget vidare utan trodde på att mitt ansiktsuttryck skulle säga det mesta som fanns i mina tankar just nu.
"Surprise!" Justin ställde sig framför mig med armarna i vädret. Jag klev in i hans famn och kysste honom.
"Thank you." Jag kollade in i hans ögon och dem log varmt mot mig.
"You're welcome."
"Justin, come on. A whole theatre?" Han nickade.
"It's kind of hard to date when it's fans in here so I got one just for us." Jag log.
"What movie is it?"
"Its amazing how you can know me so well after a short time."
Filmen drog igång och jag lutade mig mot Justins axel. Tänk att han gjort så mycket för lilla mig. Jag tittade upp på honom och log. Han var så fin när han sätt där helt koncentrerad. Det bästa var att han var lika fin på utsidan som insidan. Jag hoppas verkligen att det kommer bli jag och han en dag.
Inte bästa för det var halvfärdigt men jag ville lägga ut nu eftersom det varit lite dåligt // Gabbi o Angelina
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Vi hade kört i ungefär 5 minuter då chauffören som jag fått reda på hette Harald, svängde in vid trottoaren. Jag hörde hur hans dörr öppnades och en kort stund efteråt öppnades min dörr.
"I'm sorry madame but strict orders you know." sa han med en stark brittisk accent. Förvirrat tittade jag på henne. Min förvirring släppte då han drog fram en svart ögonbindel.
"But my makeup?!" Sa jag förtvivlat. Inte vill jag träffa Justin och se ut som en tvättbjörn.
(såå gulliiig eller hur? ;O kände för o lägga in en bild på en tvättbjörn lol)
"Madame, I find it hard to believe that a young and beautiful girl like you don't bring your make-up with you." Jag skrattade lite åt hans ord val. Han log ett vänligt leende tillbaka innan han med försiktighet och omsorg satte på ögonbindeln över mina ögon.
Resten av bilresan skedde i totalt mörker. Egentligen var jag riktigt rädd men en känsla inom mig sa lita på Justin.
Äntligen stannade bilen och Harald bekräftade att vi var framme vilket var tur för mina nerver klarade nog inte av så mycket mer ovishet. Men om jag trodde att ovisheten skulle sluta där hade jag fel. Harald tog min arm för att hjälpa mig in men självklart så tog han inte av ögonbindeln. Som han sa: I'm sorry but Mr. Bieber gave me strict orders. Jag hörde att han kanske inte gillade att behandla mig som han var tvungen då han säkert märkte hur nervös jag var. Men samtidigt var detta hans jobb som han fick betalt för.
Jag kände hur vi gick upp på en trappa och att dömma av ljudet lät det som trappan vi gick på av sten. Ett gnisslande från något som lät som en dörr, hördes direkt efter vi gått upp för den ganska korta trappan. Alla tänkbara platser i Stratford for runt i huvudet. Det fanns en tänkbar plats och om det verkligen var den kommer denna dejten bli fantastisk.
"Now Ms I will take off your blindfold." Äntligen tänkte jag. Min nyfikenhet hade nästan ätit upp mig innifrån! Mina ögon hade blivit så vant vid mörkret så när det plötsligt blev just stack det till i ögonen. När mina ögon vant sig vid ljuset kände jag igen mig direkt.
Utanför denna byggnaden brukade Justin sjunga för pengar, i denna byggnaden såg jag min första musikal vilket fick mig att bli intresserad av musik, i denna byggnaden hade jag tagit mina första "modell bilder" vilket fick mig intresserad av modellyrket. Vi var på stället som förändrat bådas liv. Vi var på Avon Theatre.
Hur kunde han veta att detta stället var så speciellt för mig? Ljudet från mina klackar ekade i den tomma teatern. Längre bort såg jag en dörr som stod öppen. Jag började gå mot den stora dörren. Väl där inne såg jag hur några servitriser gick runt med brickor.
På brickorna fanns det tallrikar med mat. Men detta kunde väll knappast vara för oss? Diskret vände jag mig om och började gå ut genom dörren men någon stoppade mig. Snabbt snodde jag runt för att se vem handen tillhörde som låg på min axel. Till min glädje möttes min blick av dem vänliga bruna ögonen.
"Don't leave already." sa han och log ett snett leende.
"Oh I'm sorry I thought I was in the wrong place." Jag studerade Justin's outfit. Såklart var han lika fin som alltid.
När jag tittade upp för att möta hans blick märkte jag att han studerade mig också. Hans blick gick från mina fötter och sakta uppåt medan han bet sig i läppen. När han nått mina ögon log han ett svagt sexigt leende och lutade sig fram. Min kropp gav ifrån sig ett pirr när hans läppar bara var någon centimeter ifrån mina.
"Errhm I'm sorry sir but dinner is served." En annan man med fransk accent denna gången, avbröt den kyssen jag så gärna ville skulle hända. Att dömma av Jusitn's ansiktsuttryck, tyckte han samma sak som jag
Vi gick mot ett ensamt bord med en ganska så lång vit duk. Den sträckte sig nästan ner till golvet och på duken så fanns det två tallrikar, glas och ljus. Justin sprang över till den sidan jag gick mot och drog ut stolen till mig med ett léende.
"Thank you." Skrattade jag fram. Han drog upp byxorna och halvsprang till andra sidan av bordet medans han koncentrerat slickade sig om läpparna.
Justin satte sig ner jämte mig och drog in stolen. När han hade satt sig ner till rätta suckade han nöjt.
"So, what do you want to order?" Jag log.
"I don't know. Were's the menu?" Justin ropade på någn man vid namn Jean-Pierre. Jean kom snabbt med varsin meny och Justin tackade vänligt.
Efter ett tags funderande så beställde vi varsin portion med pasta med bolognesse.
Vi pratade medans vi åt och hade det trevligt.
"I've got another surprise for you." Utan någon vidare förvarning satte jag vattnet i halsen och började hosta. Pinsamt ja.
"What?!" Jag varvade ner mig själv och tog några djupa andetag.
"Yeah, we need to go now. Here." Han ställde sig upp och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och vi började gå mot nästa stop.
Hans händer mörkläggde min syn. Det ända jag var tvngen till att göra nu var att lita på att han inte skulle kollidera med mig i någon vägg eller att jag skulle snubbla på något trappsteg.
"So, here we are." Han lät sina händer omsluta min midja istället och vi stod kvar och kollade ut över den stora salongen med stolar och en vit filmduk. Jag sa inget vidare utan trodde på att mitt ansiktsuttryck skulle säga det mesta som fanns i mina tankar just nu.
What?!
"Surprise!" Justin ställde sig framför mig med armarna i vädret. Jag klev in i hans famn och kysste honom.
"Thank you." Jag kollade in i hans ögon och dem log varmt mot mig.
"You're welcome."
Vi satte oss i mitten av biosalongen.
"Justin, come on. A whole theatre?" Han nickade.
"It's kind of hard to date when it's fans in here so I got one just for us." Jag log.
"What movie is it?"
"The Notebook." Jag började skratta.
"Its amazing how you can know me so well after a short time."
Filmen drog igång och jag lutade mig mot Justins axel. Tänk att han gjort så mycket för lilla mig. Jag tittade upp på honom och log. Han var så fin när han sätt där helt koncentrerad. Det bästa var att han var lika fin på utsidan som insidan. Jag hoppas verkligen att det kommer bli jag och han en dag.
Inte bästa för det var halvfärdigt men jag ville lägga ut nu eftersom det varit lite dåligt // Gabbi o Angelina
Bieber Romance Chapter 29- We don't need you
"Yeah about that. Me and Justin are going out... Like a date." Mamma sken upp i ett stort leende.
"Congratulations! He seems like a really sweet guy and I'm glad that you worked thins out. You'll have to tell me about that later but now I need to help Marc install the pool." Pool? Wow det kändes som om mitt liv inte kunde bli bättre. Plötsligt plingade dörren till.
"I'll take it." Skrek jag glatt så det ekade i det stora huset. Med ett leende öppnade jag dörren. När jag såg vem som stod där försvann mitt leende. "What the hell are you doing here?!"
En välbekant man i 40 års åldern stod utanför dörren, mittemot mig. Han hade mörkt hår och stubb. Vem som helst kunde känna igen sin egna pappa. Han kollade nervöst på mig medans jag inväntade ett svar.
"I just heard that you were moving in so I thought that I should come over and say hi." Jag kollade bak för att undervika ett bråk mellan mamma och min egna pappa. Som tur var hade ingen kommit till hallen för att se om vem det var som ring på dörren.
"You better go now, I got some stuff to pack up and mom is here." Orden väste mellan tänderna och jag trummade nervöst med fingrarna mot dörren.
"Oh..." Han kollade ner i stentrappen och stoppade händerna i hans fina bussines byxor. John kollade upp.
"Well, can you just go right now. " Han suckade och gav mig sitt visitkort. Jag kollade ner och uttryckte mig själv som imponerad genom att höja ögonbrynen snabbt och nicka en svag nickning. "Wow, really. Thank you."
Han suckade argt.
"I didnt have anything else with my number on it."
"No, no it's okey." Min attityd hade vandrat från att vara positiv till motsatsen upphöjt med 10.
"You know what to do." Jag svarade honom inte. Vad tror han att han kan komma hit efter flera år och jag ska vara glad?
"Can I ask you something?" Han nickade. "Why do you care about me now? Were you to lazy to come and visit me and mom years ago?!"
Det blev tyst.
"Sarah, it's really much at work. A specially when it's a big company. I didnt have the time."
Jag kokade inombords av ilska
"That's the lamest excuse I HAVE EVER HEARD! You should always have time for your kids. Don't bother showing up next time! Bye." Sa jag snabbt och smällde igen dörren.
Jag såg genom fönsret hur han gick mot sin bil och körde iväg. Det ända jag kunde göra just nu var att skaka lite på huvudet innan jag återvände till att packa upp våra saker. Chocken över att min pappa precis stått utanför började lägga sig lite.
"Who was it?" Jag kollade skrämt på mamma.
"Oh, no one speciall." Svarade jag snabbt och svalde hårt. Hon nickade på huvudet och vi fortsatte att fixa iordning det stora vardagsrummet.
************
Jag var verkligen hungrig efter all städning och möblering i huset. Det var något som jag inte var ensam om. Jag satt och studerade mamma, Mark och Ajydan när dem åt som grisar runt det mörka matsalsbordet. Dem tryckte ner maten i halsarna. Det var knappt så att dem hann andas i mellan tuggorna förrän det var en gaffel till som lastade av maten i munnen på dem.
Mark var en schysst kille. Första gången så tyckte jag att han var en idiot som ens vågade att röra min mamma men min uppfattning hade förändrats dem senaste timmarna. Men en viss tvekan fanns fortfarande inom mig.
"Sarah, do you want to go out. Just around the neighbourhood?" Jag sneglade på den digitala köksklockan och nickade.
"Yeah, but not further." Han nickade.
Vi reste oss upp och Ajydan ställde undan sin för det mesta rena tallrikarna i diskmaskinen.
En kall vindpust smekte mitt ansikte när vi gick ut från dörren. Det kändes fortfarande ovanligt att möttas av en stor trädgård med spotlights längst gången till entrén.
Jag kände mig som liten igen. Inga oroligheter om pengarna skulle räcka månaden ut. Det kändes som att jag bara kunde gå in och fråga mamma om pengar så jag kunde gå ut och köpa ton av saker. Ett léende trädde fram på mina läppar.
Vi började gå ut mot trottoaren. Ajydan som verkade känna till kvarteret tog täten och jag hängde på.
"You know, I couldn't wish for a better sister then you. I just want you to feel like I'm your brother and if anything happends you can always talk to me." Jag log tacksamt mot honom.
"Aww thank you and I feel the same way. But of course it will take some time to forget that my own brother kissed me." Jag flinade retsamt mot Ayjdan som skrattade. Han puttade mig skojsamt på axeln.
"Sorry about that, hehe." Han log mot mig och jag log tillbaka. "Are you nervous about the date?" Ayjdan måste ha hört när jag pratade med mamma. Hans fråga fick mig att tänka efter lite.
"I haven't really thought about it but now when you're asking me you got me to think... No I'm not nervous. Whenever I'm with Justin I feel so relaxed and I can really just be myself.
"He seems to be a nice guy. I would really like to meet him one day but for now I want to hear about everything that's been going on. Since I am your brother now I have to know what I have to protect you from." Varje gång han sa han var min bror log jag alltid. Hela mitt liv har jag velat ha en storebror eller storasyster. Jag gick fram och omfamnade honom i en syskolig kram.
"You know, I couldn't wish for a better sister then you. I just want you to feel like I'm your brother and if anything happends you can always talk to me." Jag log tacksamt mot honom.
"Aww thank you and I feel the same way. But of course it will take some time to forget that my own brother kissed me." Jag flinade retsamt mot Ayjdan som skrattade. Han puttade mig skojsamt på axeln.
"Sorry about that, hehe." Han log mot mig och jag log tillbaka. "Are you nervous about the date?" Ayjdan måste ha hört när jag pratade med mamma. Hans fråga fick mig att tänka efter lite.
"I haven't really thought about it but now when you're asking me you got me to think... No I'm not nervous. Whenever I'm with Justin I feel so relaxed and I can really just be myself.
"He seems to be a nice guy. I would really like to meet him one day but for now I want to hear about everything that's been going on. Since I am your brother now I have to know what I have to protect you from." Varje gång han sa han var min bror log jag alltid. Hela mitt liv har jag velat ha en storebror eller storasyster. Jag gick fram och omfamnade honom i en syskolig kram.
"Maybe we should get back now so you can get dressed for a date with yooo maaan" Det sista sa han med en tillgjord röst. "But he better keep his hands of you."
"Hahaha yeah yeah reeaaally funny." Vi båda började skrata och hela vägen tillbaka skämtade och skrattade vi. Direkt när vi kom hem sprang jag upp på mitt rum som blivit klar precis innan middagen. *What should I wear?* tänkte jag för mig själv. Lite längre ner i garderoben fångade en starkt grön kjol min blick. Till den skulle en vit transparent skjorta och högklackat vara riktigt fint.
Klockan som tickade i rummet visade att jag hade... EN HALVTIMME KVAR?!!??!? Stressat sprang jag in i badrummet och fixade till mitt gamla smink samtidigt som locktången värmdes upp. Precis när jag var klar med sminket slutade locktången att blinka. Med några snabba drag fick jag fram vågor och så delade jag upp håret i en mittbena. "AYJDAN!" Ropade jag högt. Snabba steg hördes i trappan och in genom dörren kom en panikslagen Ayjdan.
"Wh-what is it? Did you hurt yourself?!" Jag bara tittade på han.
"Seriously, I did not scream that loud..." Ayjdan bara tittade på mig. "Fiiiine! I did scream a bit loud." Han nickade instämmande och skrattade åt mig. "So what do you think?" frågade jag och gjorde en dramatiskt snurr.
"No you have to change!" Förvånat tittade jag på Ayjdan. Det var inte den reaktion jag förväntat mig. Plötsligt började han skratta. Vad var det roliga? "I'm just kidding but now Justin will have a hard time keeping his hands of!" Ayjdan rynkade pannan bekymrat. Det var så gulligt att han faktiskt brydde om mig som en storebror.
"Aww don't worry. I don't want him to keep his hands off." Ayjdan tittade på mig med smala ögon. Den blicken kände jag tydligt igen. Snabbt sprang jag iväg med Ayjdan hack i häl. Trappan gav ifrån sig dunkande ljud när vi sprang ner för trappan i full fart. Skrattandes ställde jag mig på ena sidan bordet med en andfådd Ayjdan mittemot.
"Kids what are you doing?" Mamma kom in leendes med några kartonger i famnen.
"Nothing." Svarade vi båda i kör utan att släppa blicken ifrån varandra.
"Okay well then you can look at these photos of you when you were little and choose which you want me to put up on our family wall." Misstänksamt tittade jag på Ayjdan och backade mot mamma.
"Truce?" Frågade jag Ayjdan som nickade. Lättat gick jag emot mamma och tittade på alla foton hon hade.
"Aren't I cute?" Sa jag med en pipig röst.
"I think you should choose this." Mamma visade en bild på mig när jag "pratade" i telefon. Jag skrattade åt minnet åt detta fotot.
"Gosh I remember this like it was yesterday. I got that phone from... Dad." Det sista sa jag lite tystare. Mamma tittade oroligt på mig. "You deserve to know... Dad was here before." Sakta tittade jag upp på mamma. Hennes ögon spärrades upp.
"No.. What could he possibly want from us no?!" Hon såg upprörd ut. Innan någon hann reagera samlade hon in fotona och gick iväg. Sorgset tittade jag efter henne. Men hon hade rätt, vad ville han oss nu?
"Sarah? Sarah? SAAAAARAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!" Någon skrek högt i mitt öra så jag hoppade till. Argt tittade jag mot Ayjdan. "Sorry I just wanted to tell you that a car honked outside." Just det, dejten.
Snabbt drog jag på mig mina söta, svarta skor med en kort klack. Med en sista titt i helfigursspegeln i hallen studerade jag min outfit. Denna gången måste jag säga att jag faktiskt lyckades ganska bra. Spänt stängde jag dörren bakom mig och gick iväg till... Wow en limousine?! Snacka om att killen vill imponera. Fascinerat öppnade jag dörren till den långa limousinen.
"Hallo madame. Mr. Bieber will meet you at the place." En röst som jag förväntade mig skulle vara Justin var istället en man med mörkt röst vilket fick mig förvånad.
"Oh... May I ask what this place is?" Mannen sänkte det svarta tonade fönstret mellan passagerarsätet och förarsätet. Han tittade på mig genom backspegeln
"Sorry Ms. Jensen but Mr. Bieber gave me strict orders not to tell you anything." Nyfikenheten växte ännu mer men jag bestämde mig för att fråga mer. Tänk att en kille skulle göra så mycket besvär för mig. En vanlig tjej från en liten nästan obetydlig stad.
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Hur tror ni dejten blir och vad tror ni dem ska göra? ;) Kommentera luviies // Gabbi o Angelina
"Hahaha yeah yeah reeaaally funny." Vi båda började skrata och hela vägen tillbaka skämtade och skrattade vi. Direkt när vi kom hem sprang jag upp på mitt rum som blivit klar precis innan middagen. *What should I wear?* tänkte jag för mig själv. Lite längre ner i garderoben fångade en starkt grön kjol min blick. Till den skulle en vit transparent skjorta och högklackat vara riktigt fint.
Klockan som tickade i rummet visade att jag hade... EN HALVTIMME KVAR?!!??!? Stressat sprang jag in i badrummet och fixade till mitt gamla smink samtidigt som locktången värmdes upp. Precis när jag var klar med sminket slutade locktången att blinka. Med några snabba drag fick jag fram vågor och så delade jag upp håret i en mittbena. "AYJDAN!" Ropade jag högt. Snabba steg hördes i trappan och in genom dörren kom en panikslagen Ayjdan.
"Wh-what is it? Did you hurt yourself?!" Jag bara tittade på han.
"Seriously, I did not scream that loud..." Ayjdan bara tittade på mig. "Fiiiine! I did scream a bit loud." Han nickade instämmande och skrattade åt mig. "So what do you think?" frågade jag och gjorde en dramatiskt snurr.
"No you have to change!" Förvånat tittade jag på Ayjdan. Det var inte den reaktion jag förväntat mig. Plötsligt började han skratta. Vad var det roliga? "I'm just kidding but now Justin will have a hard time keeping his hands of!" Ayjdan rynkade pannan bekymrat. Det var så gulligt att han faktiskt brydde om mig som en storebror.
"Aww don't worry. I don't want him to keep his hands off." Ayjdan tittade på mig med smala ögon. Den blicken kände jag tydligt igen. Snabbt sprang jag iväg med Ayjdan hack i häl. Trappan gav ifrån sig dunkande ljud när vi sprang ner för trappan i full fart. Skrattandes ställde jag mig på ena sidan bordet med en andfådd Ayjdan mittemot.
"Kids what are you doing?" Mamma kom in leendes med några kartonger i famnen.
"Nothing." Svarade vi båda i kör utan att släppa blicken ifrån varandra.
"Okay well then you can look at these photos of you when you were little and choose which you want me to put up on our family wall." Misstänksamt tittade jag på Ayjdan och backade mot mamma.
"Truce?" Frågade jag Ayjdan som nickade. Lättat gick jag emot mamma och tittade på alla foton hon hade.
"Aren't I cute?" Sa jag med en pipig röst.
"I think you should choose this." Mamma visade en bild på mig när jag "pratade" i telefon. Jag skrattade åt minnet åt detta fotot.
"Gosh I remember this like it was yesterday. I got that phone from... Dad." Det sista sa jag lite tystare. Mamma tittade oroligt på mig. "You deserve to know... Dad was here before." Sakta tittade jag upp på mamma. Hennes ögon spärrades upp.
"No.. What could he possibly want from us no?!" Hon såg upprörd ut. Innan någon hann reagera samlade hon in fotona och gick iväg. Sorgset tittade jag efter henne. Men hon hade rätt, vad ville han oss nu?
"Sarah? Sarah? SAAAAARAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!" Någon skrek högt i mitt öra så jag hoppade till. Argt tittade jag mot Ayjdan. "Sorry I just wanted to tell you that a car honked outside." Just det, dejten.
Snabbt drog jag på mig mina söta, svarta skor med en kort klack. Med en sista titt i helfigursspegeln i hallen studerade jag min outfit. Denna gången måste jag säga att jag faktiskt lyckades ganska bra. Spänt stängde jag dörren bakom mig och gick iväg till... Wow en limousine?! Snacka om att killen vill imponera. Fascinerat öppnade jag dörren till den långa limousinen.
"Hallo madame. Mr. Bieber will meet you at the place." En röst som jag förväntade mig skulle vara Justin var istället en man med mörkt röst vilket fick mig förvånad.
"Oh... May I ask what this place is?" Mannen sänkte det svarta tonade fönstret mellan passagerarsätet och förarsätet. Han tittade på mig genom backspegeln
"Sorry Ms. Jensen but Mr. Bieber gave me strict orders not to tell you anything." Nyfikenheten växte ännu mer men jag bestämde mig för att fråga mer. Tänk att en kille skulle göra så mycket besvär för mig. En vanlig tjej från en liten nästan obetydlig stad.
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Hur tror ni dejten blir och vad tror ni dem ska göra? ;) Kommentera luviies // Gabbi o Angelina
Bieber Romance Chapter 28- Evil plan
Ett högt brummande hördes ifrån bilen när Jeremy vred om nyckeln. Smidigt svängde han ut på vägen och nu var vi på väg. För första gången slog tanken mig att Kylie kommer också vara i skolan nu... Samtidigt som jag.
Oh shiet, hur ska detta gå?
Sarah's new house
Jag gick mot skolan vars skolgård var full med glada elever. I alla dessa år har jag alltid gått igenom klungan av människor på denna skolan med självsäkerhet men idag var det helt annorlunda. Nu var jag bara spänd. Att Kylie var här var en självklarhet men ovisheten om vad som skulle hända när/om vi träffades idag det var det som gjorde mig spänd. Många kom fram och hälsade glatt på mig. Vissa stannade lite längre och började prata. Än så länge hade jag varken sett Chaz, Ryan, Ayjdan eller Kylie och det började bli jobbigt med alla fjäskare.
En trött suck hördes ifrån mig när jag ser Courtney skolans bitch. Lite förvånad blev jag allt när jag inte såg rövslickarna efter henne. Courtney hade sett mig och nu kom hon emot mig med hennes högklackade skor.
"Courtney had noticed me"
Hon bitchblickade mig och tro mig jag bitchblickade henne ännu värre för jag är freaking trött på falska människor.
"Wow Jessica and Jennifer really could take their heads out of your ass." Sa jag med ett fejk leende.
"Pfft please I actually have friends who wants to be with me. Have you seen Kylie?" Förvirrat stod jag och stirrade på henne. Vad ville hon Kylie? Hon log ett överlägset leende när hon insåg att jag inte fattade någonting. "Oh you didn't know? We've been hanging out for a while. I really don't know why you let her go she's super nice." Hon gav mig ett fejkare leende än vad hennes hår och insida är innan hon lämnde mig helt förvirrad av hennes ord.
Varför hade Kylie förändrats som hon gjort? Vi har hållit ihop genom vått och torrt. Vad förändrades nu? Plötsligt slingrade sig ett par armar runt min midja. Irriterat vände jag mig om men jag mjuknade genast upp när jag såg Chaz glada ansikte.
"Hi cutie." Han gav mig en kram, kanske lite för "kärleksfull". Då kom jag och tänka på.. Har Justin berättat för Chaz om hans känslor för mig?
"Chaz..." Hans leende slocknade lite. "You know that I like Justin right and that he likes me?" Det såg ut som hela hans värld rasade. Han bara stirrade på mig utan att säga ett endaste ord.
"W-what... Damn it." Argt boxade han in handen i tegelväggen. Han började grimasera av smärta. Chockat stirrade jag på han.
"What the hek are you doing? Are you crazy!" Han svarade mig inte utan bara gick ifrån mig. "Chaz please don't go let me explain." Surt vände han sig om. Han gick mot mig i en rasande fart.
"Explain? EXPLAIN! Explain the fact that Justin always gets the girls while others just sit back and watch?!"
"That's not how it is at all. You might feel that way but Justin didn't fall for me just because he wanted to be mean! Now you better calm down because you're just acting immature." Han bara stirrade på mig och såg sur ut. Just nu påminde han mig om ett omoget litet barn. "You know what, screw you. Talk to me when you're not gonna act like a immature prick." Irriterat gick jag därifrån och gick emot skolaulan där hela klungan börjat styra sina steg mot.
Kylie's perspektiv
Irriterade röster hördes runt hörnet. Nyfiket lutade jag mig emot husväggen och lyssnade på konversationen. Vänta det där låter som... Sarah? Nu växte nyfikenheten ännu mer inom mig.
"That's not how it is at all. You might feel that way but Justin didn't fall for me just because he wanted to be mean! Now you better calm down because you're just acting immature." Det var tyst ett litet tag innan hon fortsatte. "You know what, screw you. Talk to me when you're not gonna act like a immature prick."
Pffft Justin kär i henne. Aldrig någonsin! Han var bara lite förvirrad av alla hormoner som flög runt i tonårskroppen. Vem det än var som var runt husknuten ogillade hela denna situationen lika mycket som jag. Alla möjliga tänkbara personen flög runt i huvudet när jag med sakta steg gick runt hörnet. Av alla som flög runt i huvudet trodde jag aldrig att Chaz skulle vara den som ogillade detta. Han satt lutad mot husväggen med huvudet i händerna och gav inga tecken på att han hört att jag nu stod bredvid honom. Jag klistrade fast ett fejk medlidande ansiktsuttryck och satte mig ner bredvid honom.
"I get what you mean. Sarah is a wonderful person but everytime I start liking a boy he immediately starts liking her instead." Chaz blev skrämd av min röst som plötsligt börjat prata men han satt ändå och lyssnade på vad jag hade att säga. "How about we go to Les Deux Dame and just talk? It's surprising how much it helps." Han tittade osäkert på mig. Snälla säg ja. Snälla säg JA! Upprepade jag i huvudet. Till min lycka nickade han, ställde sig upp och räckte mig handen. Med ett stort leende tog jag hans hand och vi började gå iväg från skolbyggnaden.
"You have almost the exact same dress as Sarah." Sa Chaz när vi bara var några meter ifrån cafét. Sarah's namn fick mig att vilja klökas men jag behöll mitt pokerface. Jag ville ju inte att Chaz skulle genomskåda allting.
"Oh yeah, I bought in France when I was there. I saw to blue dresses that looked a like so I bought one for Sarah and one for me." Han nickade förstående med blicken i marken. Varför är han ens ledsen över Sarah? Vem vill ha henne?!
En klocka plingade till då vi öppnade dörren till det franska cafét i Stratford. Vi hittade ett tomt bord intill fönstret så vi slog oss ner där.
"What do you want to order?" Chaz tittade frågande på mig.
"Applecake and some hot chocolate." Chaz nickade och började gå emot kassan. Min vänskap med Justin var säkert över tack vara Sarah men tack vare Chaz ska jag få tillbaka den utan att någon märker någonting. Nu måste jag bara komma på en bra plan som splittrar Sarah ifrån gruppen. Denna gången av något hon verkligen gjort och inga lögner. Chaz kom gåendes med en bricka fulla med alla godsaker vi beställt. Jag log ett fejk leende emot han men han verkade inte märka någonting.
Sarah's perspektiv
Hela tiden under skolavslutningen hade jag tänkt på Chaz. Visst visste jag att han gillade mig men att han skulle ta det så hårt hade jag ingen aning om. Nu gick jag här med Ayjdan mot det vårt nya hus. Tydligen hade Ayjdan redan sett det och han sa det var jätte fint. Jag hade även sms:at Justin och talat om min adress. Händelsen med Chaz undanhöll jag däremot. Om vi nu skulle på en dejt ikväll vill jag inte den förstörs av Chaz. Plötsligt pekade Ayjdan på ett hus på min högra sida. Chockat stirrade jag på huset. Så där fint hus har jag inte bott i på flera år. Om insidan är lika fin som utsidan kommer detta bli mitt drömhus. Ayjdans dova skratt hördes bakom mig när jag glatt sprang mot huset.
"Hahaha hey slow down!" Jag struntade i Ayjdans ord utan fortsatte istället mot det vackra huset. Wow, insidan var verkligen lika vacker som utsidan.
"Do you like it?" Mammas hår var uppsatt i en slarvig knut. Till det hade hon ett par mjukisbyxor och en stor, mysig tröja.
"Oh my gosh I love it!" Jag omfamnade mamma i en stor kram. Hon skrattade och pussade mig på pannan.
"That's good sweetie. Dinner will be ready at 6-7 pm." Jag tittade på klockan. Den visade 1 pm, alltså 7 timmar tills Justin hämtar mig.
"Yeah about that. Me and Justin are going out... Like a date." Mamma sken upp i ett stort leende.
"Congratulations! He seems like a really sweet guy and I'm glad that you worked thins out. You'll have to tell me about that later but now I need to help Marc install the pool." Pool? Wow det kändes som om mitt liv inte kunde bli bättre. Plötsligt plingade dörren till.
"I'll take it." Skrek jag glatt så det ekade i det stora huset. Med ett leende öppnade jag dörren. När jag såg vem som stod där försvann mitt leende. "What the hell are you doing here?!"
Vem tror ni att det är? Kylie, Kyle, Chaz ja vem? ;) Kommentera <3 Skrivet av: Gabbi
Oh shiet, hur ska detta gå?
Sarah's new house
Jag gick mot skolan vars skolgård var full med glada elever. I alla dessa år har jag alltid gått igenom klungan av människor på denna skolan med självsäkerhet men idag var det helt annorlunda. Nu var jag bara spänd. Att Kylie var här var en självklarhet men ovisheten om vad som skulle hända när/om vi träffades idag det var det som gjorde mig spänd. Många kom fram och hälsade glatt på mig. Vissa stannade lite längre och började prata. Än så länge hade jag varken sett Chaz, Ryan, Ayjdan eller Kylie och det började bli jobbigt med alla fjäskare.
En trött suck hördes ifrån mig när jag ser Courtney skolans bitch. Lite förvånad blev jag allt när jag inte såg rövslickarna efter henne. Courtney hade sett mig och nu kom hon emot mig med hennes högklackade skor.
"Courtney had noticed me"
Hon bitchblickade mig och tro mig jag bitchblickade henne ännu värre för jag är freaking trött på falska människor.
"Wow Jessica and Jennifer really could take their heads out of your ass." Sa jag med ett fejk leende.
"Pfft please I actually have friends who wants to be with me. Have you seen Kylie?" Förvirrat stod jag och stirrade på henne. Vad ville hon Kylie? Hon log ett överlägset leende när hon insåg att jag inte fattade någonting. "Oh you didn't know? We've been hanging out for a while. I really don't know why you let her go she's super nice." Hon gav mig ett fejkare leende än vad hennes hår och insida är innan hon lämnde mig helt förvirrad av hennes ord.
Varför hade Kylie förändrats som hon gjort? Vi har hållit ihop genom vått och torrt. Vad förändrades nu? Plötsligt slingrade sig ett par armar runt min midja. Irriterat vände jag mig om men jag mjuknade genast upp när jag såg Chaz glada ansikte.
"Hi cutie." Han gav mig en kram, kanske lite för "kärleksfull". Då kom jag och tänka på.. Har Justin berättat för Chaz om hans känslor för mig?
"Chaz..." Hans leende slocknade lite. "You know that I like Justin right and that he likes me?" Det såg ut som hela hans värld rasade. Han bara stirrade på mig utan att säga ett endaste ord.
"W-what... Damn it." Argt boxade han in handen i tegelväggen. Han började grimasera av smärta. Chockat stirrade jag på han.
"What the hek are you doing? Are you crazy!" Han svarade mig inte utan bara gick ifrån mig. "Chaz please don't go let me explain." Surt vände han sig om. Han gick mot mig i en rasande fart.
"Explain? EXPLAIN! Explain the fact that Justin always gets the girls while others just sit back and watch?!"
"That's not how it is at all. You might feel that way but Justin didn't fall for me just because he wanted to be mean! Now you better calm down because you're just acting immature." Han bara stirrade på mig och såg sur ut. Just nu påminde han mig om ett omoget litet barn. "You know what, screw you. Talk to me when you're not gonna act like a immature prick." Irriterat gick jag därifrån och gick emot skolaulan där hela klungan börjat styra sina steg mot.
Kylie's perspektiv
Irriterade röster hördes runt hörnet. Nyfiket lutade jag mig emot husväggen och lyssnade på konversationen. Vänta det där låter som... Sarah? Nu växte nyfikenheten ännu mer inom mig.
"That's not how it is at all. You might feel that way but Justin didn't fall for me just because he wanted to be mean! Now you better calm down because you're just acting immature." Det var tyst ett litet tag innan hon fortsatte. "You know what, screw you. Talk to me when you're not gonna act like a immature prick."
Pffft Justin kär i henne. Aldrig någonsin! Han var bara lite förvirrad av alla hormoner som flög runt i tonårskroppen. Vem det än var som var runt husknuten ogillade hela denna situationen lika mycket som jag. Alla möjliga tänkbara personen flög runt i huvudet när jag med sakta steg gick runt hörnet. Av alla som flög runt i huvudet trodde jag aldrig att Chaz skulle vara den som ogillade detta. Han satt lutad mot husväggen med huvudet i händerna och gav inga tecken på att han hört att jag nu stod bredvid honom. Jag klistrade fast ett fejk medlidande ansiktsuttryck och satte mig ner bredvid honom.
"I get what you mean. Sarah is a wonderful person but everytime I start liking a boy he immediately starts liking her instead." Chaz blev skrämd av min röst som plötsligt börjat prata men han satt ändå och lyssnade på vad jag hade att säga. "How about we go to Les Deux Dame and just talk? It's surprising how much it helps." Han tittade osäkert på mig. Snälla säg ja. Snälla säg JA! Upprepade jag i huvudet. Till min lycka nickade han, ställde sig upp och räckte mig handen. Med ett stort leende tog jag hans hand och vi började gå iväg från skolbyggnaden.
"You have almost the exact same dress as Sarah." Sa Chaz när vi bara var några meter ifrån cafét. Sarah's namn fick mig att vilja klökas men jag behöll mitt pokerface. Jag ville ju inte att Chaz skulle genomskåda allting.
"Oh yeah, I bought in France when I was there. I saw to blue dresses that looked a like so I bought one for Sarah and one for me." Han nickade förstående med blicken i marken. Varför är han ens ledsen över Sarah? Vem vill ha henne?!
En klocka plingade till då vi öppnade dörren till det franska cafét i Stratford. Vi hittade ett tomt bord intill fönstret så vi slog oss ner där.
"What do you want to order?" Chaz tittade frågande på mig.
"Applecake and some hot chocolate." Chaz nickade och började gå emot kassan. Min vänskap med Justin var säkert över tack vara Sarah men tack vare Chaz ska jag få tillbaka den utan att någon märker någonting. Nu måste jag bara komma på en bra plan som splittrar Sarah ifrån gruppen. Denna gången av något hon verkligen gjort och inga lögner. Chaz kom gåendes med en bricka fulla med alla godsaker vi beställt. Jag log ett fejk leende emot han men han verkade inte märka någonting.
Sarah's perspektiv
Hela tiden under skolavslutningen hade jag tänkt på Chaz. Visst visste jag att han gillade mig men att han skulle ta det så hårt hade jag ingen aning om. Nu gick jag här med Ayjdan mot det vårt nya hus. Tydligen hade Ayjdan redan sett det och han sa det var jätte fint. Jag hade även sms:at Justin och talat om min adress. Händelsen med Chaz undanhöll jag däremot. Om vi nu skulle på en dejt ikväll vill jag inte den förstörs av Chaz. Plötsligt pekade Ayjdan på ett hus på min högra sida. Chockat stirrade jag på huset. Så där fint hus har jag inte bott i på flera år. Om insidan är lika fin som utsidan kommer detta bli mitt drömhus. Ayjdans dova skratt hördes bakom mig när jag glatt sprang mot huset.
"Hahaha hey slow down!" Jag struntade i Ayjdans ord utan fortsatte istället mot det vackra huset. Wow, insidan var verkligen lika vacker som utsidan.
"Do you like it?" Mammas hår var uppsatt i en slarvig knut. Till det hade hon ett par mjukisbyxor och en stor, mysig tröja.
"Oh my gosh I love it!" Jag omfamnade mamma i en stor kram. Hon skrattade och pussade mig på pannan.
"That's good sweetie. Dinner will be ready at 6-7 pm." Jag tittade på klockan. Den visade 1 pm, alltså 7 timmar tills Justin hämtar mig.
"Yeah about that. Me and Justin are going out... Like a date." Mamma sken upp i ett stort leende.
"Congratulations! He seems like a really sweet guy and I'm glad that you worked thins out. You'll have to tell me about that later but now I need to help Marc install the pool." Pool? Wow det kändes som om mitt liv inte kunde bli bättre. Plötsligt plingade dörren till.
"I'll take it." Skrek jag glatt så det ekade i det stora huset. Med ett leende öppnade jag dörren. När jag såg vem som stod där försvann mitt leende. "What the hell are you doing here?!"
Vem tror ni att det är? Kylie, Kyle, Chaz ja vem? ;) Kommentera <3 Skrivet av: Gabbi
Bieber Romance Chapter 27- Don't act surprised
Den var lång och hans hand smekte min kind. Jag har kysst många killar men ingen av dem kunde slå denna. Hans ansikte drogs sakta ifrån mig, men bara några få centimetrar.
"So... what do you think now?" Jag skakade på huvudet.
"No way that I'm going to say those words now." Han flinade.
"Then I have to kiss you even more." Han log busigt mot mig. Jag skrattade innan våra läppar möttes ännu en gång.
"You're right." Innan han satte sig upp kysste han min kind och suckade. Justin drog upp byxorna lite men inte hela vägen upp och gick ut från rummet. Jag låg kvar och kollade upp i taket. Mina tankar var tomma och jag kände mig lycklig för en gångsskull. Vanligtvis så brukade jag fråga mig själv om det var värt att offra en till bit av mitt hjärta, men det var som om att jag inte behövde fråga mig själv den frågan just nu... Jag litar på honom.
Jag steg upp och gick mot badrummet för att göra mig i ordning för natten. Borstat tänderna hade jag gjort innan men jag behövde verkligen gå på toa. När jag gick in i badrummet såg jag hur Justin stod där framför spegeln med tandborsten i munnen. Justin hade tagit av sig sin tröja och hade nu på sig ett par pyjamasbyxor.
Han hade inte upptäckt mig än så jag smög upp bakom honom och la mina armar runt hans midja. Jag kände hur han ryckte till i min famn men han slappnade av när han mötte min busiga blick i spegeln. Han log mot mig och jag ställde mig på mina tår och började kyssa han försiktigt på nacken.
Hans hud reste sig så att han fick gåshud. I spegeln såg jag hur han stängt sina vackra ögon. Jag älskade att jag kunde få han att njuta, att jag hade en sån "makt", hehe.
"Why did you stop?" Han hade spottat ut tandkrämen och pratade med en hes, sexig röst med ett plågat tonfall.
"Because you shouldn't get to much of the good." Sa jag flörtigt tillbaka.
Nästa morgon vaknade jag av höga skratt från nedervåningen. Sömndrucket satte jag mig upp med säkert världens rufsigaste hår. I spegeln såg jag att jag hade rätt. Mitt hår stod åt alla möjliga håll och kanter. Med en grimas fixade jag till håret som jag var väldigt noga med alltid såg perfekt ut. Nyfiket gick jag nedför trappan för att se vad orsaken till allt tomult var. En god doft av pankakor träffade ansiktet när jag steg in i köket. Jeremy satt vid bordet med Jazzy och Jaxon medans Sarah stod och gjorde American pancakes. Hon pratade om något med pappa som jag inte riktigt brydde mig Det enda jag var fokuserad på var hur vacker hon var.
"Oh Justin you're awake." Pappa hade märkt att jag kommit in i köket. När Sarah hörde mitt namn vände hon sig om och log mot mig.
"Hi Biebster." Hon log finurligt mot mig vilket fick mig att skratta till lite.
"Hi hot..." Jag stannade mig själv i meningen. Hade jag precis tänkt säga hottie inför pappa, Jazzy och Jaxon. Sarah fattade nog vad som höll på att hända så hon vände sig om och harklade sig lite besvärat. Rädd tittade jag på pappa. Till min lättnad var han djupt försjunken i en artikel i tidningen så han märkte ingenting.
Jag tror att både jag och Sarah tänker samma sak. Vi båda gillar varandra men vi vill veta hur vårt föhållande kommer utvecklats. Eller egentligen är vi ju inte tillsammans vi dejtar ju. Min mage gav ifrån sig ett högt kurrande och avbröt mina tankar.
"Aww someone's hungry. Don't worry the pancakes are done." Hon serverade pannkakorna med färska jordgubbar och skurna bananbitar. Min mun vattnades bara av att titta på dem.
Snabbt högg alla in på pannkakorna som smakade gudomligt.
"Wow these pancakes are amazing! This girl is really a keeper Justin." Pappas ord fick mig nästan att sätta i halsen. Höga hostningar hördes från Sarah's håll också. "Oh please, stop acting like you're suprised. You think I didn't notice the way you look at eachother." Pappa fnös till. Sarah's kinder färgades röda vilket fick henne att se ännu sötare ut.
Pappa log mot oss båda innan han fortsatte hugga in i pankakorna. Vi satt länge och pratade och skrattade. Jag blev glad att se hur bra Sarah kom överens med pappa. Oavsett hur det blir mellan mig och Sarah hoppas jag att vi kan vara vänner livet ut för människor som henne hittar man inte överallt. Precis som pappa sa "she's a keeper"
Sarah's perspektiv
"Maybe we should go now?" Jeremy tittade på mig med munnen full med pankaka.
"Yeah. Are you coming here afterwards or are you going home?" sa han när han svalt ner all mat han hade i munnen.
"Nope she's going home because later I'm taking her out." Justin hade plötsligt hoppat in i vår konversation.
"Well then I know. Thanks for the delicious pancakes and for an awesome day yesterday."
"You're welcome and thank you so much for letting me stay here." Jeremy log mot mig medans han knöt sina skor.
"Naah that's nothing to say thank you for. You're welcome here at anytime." Justin kom fram till mig.
"Good luck today and I'll pick you up at 7 o'clock at your place." Justin log det leendet som alltid fick det att pirra i hela kroppen.
"You can't pick me up at my old place because mom and Marc decided to move together so I'll text you the new adress." Han nickade mot mig och gav mig en lätt puss på kinden.
Jeremy hade redan gått ut genom dörren. Snabbt pussade jag och kramade om Jazzy och Jaxon. Dem gav mig varsina varma men kanske inte så stora kramar med tanke på deras små gulliga korta armar. Precis innan jag gick ut genom dörren vände jag mig om mot Justin och gav han en luftpuss.
Ett högt brummande hördes ifrån bilen när Jeremy vred om nyckeln. Smidigt svängde han ut på vägen och nu var vi på väg. För första gången slog tanken mig att Kylie kommer också vara i skolan nu... Samtidigt som jag.
Oh shiet, hur ska detta gå?
Ja hur tror ni det kommer gå nu när Sarah och Kylie hatar varandra? :) KOMMENTERA <3
Efter härliga 2 minuter av kyssandes avbröt vi det. Han la en hårslinga som hamnat i ansiket bakom örat. Han tittade djupt in i mina ögon och jag skulle kunna ligga så här hur länge som helst men tyvärr började klockan bli lite mycket.
"Do you wanna sleep with me tonight." Jazzys söta, pipiga röst hördes från dörren. Snabbt satte sig Justin upp och den härliga ögonkontakten vi hade bröts.
"Umm Sweetie I think I'm going to sleep in here." svarade han tillbaka.
"No it's cool." Svarade jag vänt mot Justin. "Jazzy, Justin will sleep with you." Glatt skuttande hon iväg. Justin tittade irriterat på mig.
"Hey, why did you do that for? I wanted to sleep with you." Han tittade låtsas sårat på mig.
"So do I but we should take things slow and not rush in to things." Han nickade förstående mot mig.
"Do you wanna sleep with me tonight." Jazzys söta, pipiga röst hördes från dörren. Snabbt satte sig Justin upp och den härliga ögonkontakten vi hade bröts.
"Umm Sweetie I think I'm going to sleep in here." svarade han tillbaka.
"No it's cool." Svarade jag vänt mot Justin. "Jazzy, Justin will sleep with you." Glatt skuttande hon iväg. Justin tittade irriterat på mig.
"Hey, why did you do that for? I wanted to sleep with you." Han tittade låtsas sårat på mig.
"So do I but we should take things slow and not rush in to things." Han nickade förstående mot mig.
"You're right." Innan han satte sig upp kysste han min kind och suckade. Justin drog upp byxorna lite men inte hela vägen upp och gick ut från rummet. Jag låg kvar och kollade upp i taket. Mina tankar var tomma och jag kände mig lycklig för en gångsskull. Vanligtvis så brukade jag fråga mig själv om det var värt att offra en till bit av mitt hjärta, men det var som om att jag inte behövde fråga mig själv den frågan just nu... Jag litar på honom.
Jag steg upp och gick mot badrummet för att göra mig i ordning för natten. Borstat tänderna hade jag gjort innan men jag behövde verkligen gå på toa. När jag gick in i badrummet såg jag hur Justin stod där framför spegeln med tandborsten i munnen. Justin hade tagit av sig sin tröja och hade nu på sig ett par pyjamasbyxor.
Han hade inte upptäckt mig än så jag smög upp bakom honom och la mina armar runt hans midja. Jag kände hur han ryckte till i min famn men han slappnade av när han mötte min busiga blick i spegeln. Han log mot mig och jag ställde mig på mina tår och började kyssa han försiktigt på nacken.
Hans hud reste sig så att han fick gåshud. I spegeln såg jag hur han stängt sina vackra ögon. Jag älskade att jag kunde få han att njuta, att jag hade en sån "makt", hehe.
"Why did you stop?" Han hade spottat ut tandkrämen och pratade med en hes, sexig röst med ett plågat tonfall.
"Because you shouldn't get to much of the good." Sa jag flörtigt tillbaka.
"Oh stop teasing me." Han hade tvingat mig att backa eftersom han hela tiden kom närmare mig och nu stod jag upptryck mot väggen med Justin bara några centimeter ifrån mig. Hans vänstra hand smekte sakta uppför mitt bara högerben. Beröringen gjorde det svårt att andas jämnt. Jag stängde ögonen och bara njöt av hans beröring.
"The exact effect I have on you now is what you give me everytime you're near." Hans ord fick mig att öppna ögonen. All inre kraft jag använt för att stå emot honom, släppte nu och jag pressade hans kropp mot min.
Snabbt därefter möttes vi båda i en passionerad kyss. Hans hand tog ett fast grepp om min rumpa vilket fick mig att le. Men inte så mycket att det tvingade oss att avbryta kyssen.
Justin's perspektiv
Åh shit hur den här tjejen gjorde mig galen. Jag hade blivit riktigt upphetsad och hela min kropp ville ha henne. Istället för att ha ena handen i hennes mjuka hår och den andra på hennes fylliga rumpa, flyttade jag dem mot hennes lår och lyfte upp dem så dem hamnade runt min midja. Min kropp tryckte jag ännu närmare hennes. Vår kyss hade övergått till hångel och den hade blivit riktigt vild.
"Justin... We... Have.. To... Stop..." Sa hon mellan kyssen. Att höra hur upphetsad jag gjort henne fick mig ännu mer "galen". Men tyvärr hade hon rätt, vi var tvungna att sluta. Emot min vilja släppte jag greppet om hennes lår så att hon kunde stå på sina egna ben. "I never thought that a guy would ever make me feel this way."
"Then you should know how you make me feel. It's amazing that a 14 year old can be so freaking hot."
"Hahaha well trust me you're pretty sexy too." Hon blinkade flörtigt med ena ögat innan hon slank ut genom dörren. Varje rörelse hon tog gjorde mig helt omskakad. Jag höll verkligen på att falla för henne. Jag höll på att falla hårt.
Jag gick tillbaka till mitt rum jag hade här hos pappa. Där låg Jazmyn och sov djupt. Hon såg så otroligt gullig ut, min lilla favorit tjej. Försiktigt smög jag ner bredvid henne. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
"The exact effect I have on you now is what you give me everytime you're near." Hans ord fick mig att öppna ögonen. All inre kraft jag använt för att stå emot honom, släppte nu och jag pressade hans kropp mot min.
Snabbt därefter möttes vi båda i en passionerad kyss. Hans hand tog ett fast grepp om min rumpa vilket fick mig att le. Men inte så mycket att det tvingade oss att avbryta kyssen.
Justin's perspektiv
Åh shit hur den här tjejen gjorde mig galen. Jag hade blivit riktigt upphetsad och hela min kropp ville ha henne. Istället för att ha ena handen i hennes mjuka hår och den andra på hennes fylliga rumpa, flyttade jag dem mot hennes lår och lyfte upp dem så dem hamnade runt min midja. Min kropp tryckte jag ännu närmare hennes. Vår kyss hade övergått till hångel och den hade blivit riktigt vild.
"Justin... We... Have.. To... Stop..." Sa hon mellan kyssen. Att höra hur upphetsad jag gjort henne fick mig ännu mer "galen". Men tyvärr hade hon rätt, vi var tvungna att sluta. Emot min vilja släppte jag greppet om hennes lår så att hon kunde stå på sina egna ben. "I never thought that a guy would ever make me feel this way."
"Then you should know how you make me feel. It's amazing that a 14 year old can be so freaking hot."
"Hahaha well trust me you're pretty sexy too." Hon blinkade flörtigt med ena ögat innan hon slank ut genom dörren. Varje rörelse hon tog gjorde mig helt omskakad. Jag höll verkligen på att falla för henne. Jag höll på att falla hårt.
Jag gick tillbaka till mitt rum jag hade här hos pappa. Där låg Jazmyn och sov djupt. Hon såg så otroligt gullig ut, min lilla favorit tjej. Försiktigt smög jag ner bredvid henne. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
Nästa morgon vaknade jag av höga skratt från nedervåningen. Sömndrucket satte jag mig upp med säkert världens rufsigaste hår. I spegeln såg jag att jag hade rätt. Mitt hår stod åt alla möjliga håll och kanter. Med en grimas fixade jag till håret som jag var väldigt noga med alltid såg perfekt ut. Nyfiket gick jag nedför trappan för att se vad orsaken till allt tomult var. En god doft av pankakor träffade ansiktet när jag steg in i köket. Jeremy satt vid bordet med Jazzy och Jaxon medans Sarah stod och gjorde American pancakes. Hon pratade om något med pappa som jag inte riktigt brydde mig Det enda jag var fokuserad på var hur vacker hon var.
"Oh Justin you're awake." Pappa hade märkt att jag kommit in i köket. När Sarah hörde mitt namn vände hon sig om och log mot mig.
"Hi Biebster." Hon log finurligt mot mig vilket fick mig att skratta till lite.
"Hi hot..." Jag stannade mig själv i meningen. Hade jag precis tänkt säga hottie inför pappa, Jazzy och Jaxon. Sarah fattade nog vad som höll på att hända så hon vände sig om och harklade sig lite besvärat. Rädd tittade jag på pappa. Till min lättnad var han djupt försjunken i en artikel i tidningen så han märkte ingenting.
Jag tror att både jag och Sarah tänker samma sak. Vi båda gillar varandra men vi vill veta hur vårt föhållande kommer utvecklats. Eller egentligen är vi ju inte tillsammans vi dejtar ju. Min mage gav ifrån sig ett högt kurrande och avbröt mina tankar.
"Aww someone's hungry. Don't worry the pancakes are done." Hon serverade pannkakorna med färska jordgubbar och skurna bananbitar. Min mun vattnades bara av att titta på dem.
Snabbt högg alla in på pannkakorna som smakade gudomligt.
"Wow these pancakes are amazing! This girl is really a keeper Justin." Pappas ord fick mig nästan att sätta i halsen. Höga hostningar hördes från Sarah's håll också. "Oh please, stop acting like you're suprised. You think I didn't notice the way you look at eachother." Pappa fnös till. Sarah's kinder färgades röda vilket fick henne att se ännu sötare ut.
Pappa log mot oss båda innan han fortsatte hugga in i pankakorna. Vi satt länge och pratade och skrattade. Jag blev glad att se hur bra Sarah kom överens med pappa. Oavsett hur det blir mellan mig och Sarah hoppas jag att vi kan vara vänner livet ut för människor som henne hittar man inte överallt. Precis som pappa sa "she's a keeper"
Sarah's perspektiv
"Maybe we should go now?" Jeremy tittade på mig med munnen full med pankaka.
"Yeah. Are you coming here afterwards or are you going home?" sa han när han svalt ner all mat han hade i munnen.
"Nope she's going home because later I'm taking her out." Justin hade plötsligt hoppat in i vår konversation.
"Well then I know. Thanks for the delicious pancakes and for an awesome day yesterday."
"You're welcome and thank you so much for letting me stay here." Jeremy log mot mig medans han knöt sina skor.
"Naah that's nothing to say thank you for. You're welcome here at anytime." Justin kom fram till mig.
"Good luck today and I'll pick you up at 7 o'clock at your place." Justin log det leendet som alltid fick det att pirra i hela kroppen.
"You can't pick me up at my old place because mom and Marc decided to move together so I'll text you the new adress." Han nickade mot mig och gav mig en lätt puss på kinden.
Jeremy hade redan gått ut genom dörren. Snabbt pussade jag och kramade om Jazzy och Jaxon. Dem gav mig varsina varma men kanske inte så stora kramar med tanke på deras små gulliga korta armar. Precis innan jag gick ut genom dörren vände jag mig om mot Justin och gav han en luftpuss.
Ett högt brummande hördes ifrån bilen när Jeremy vred om nyckeln. Smidigt svängde han ut på vägen och nu var vi på väg. För första gången slog tanken mig att Kylie kommer också vara i skolan nu... Samtidigt som jag.
Oh shiet, hur ska detta gå?
Ja hur tror ni det kommer gå nu när Sarah och Kylie hatar varandra? :) KOMMENTERA <3
Bieber Romance Chapter 26- You are so damn sexy
"Fine but only if you drive me to school tomorrow at 11 am." Gullungarna gav varandra high-five. Snabbt tittade jag på Justin för att se hans reaktion men han visade inget tecken på att ens hört vårt samtal. Jeremy verkade också märkt det så han knuffade till honom lite.
"Oh sorry. Yeah sure it sounds fun." Wow det hörde man ju verkligen på hans tonfall. Han lät ju JÄÄTTE exhalterad, nooot!
Sarah's perspektiv
Huset var alldeles tyst förutom mina små lätta steg som trippade över parkettgolvet. Jeremy & co hade åkt till Wallmart för att handla en godsaker till ikväll. Ännu en gång hade klädproblemet en lösning. Tydligen hade Erin som är hans ex fru's lillasyster lämnat kläder här som han glömt att slänga så jag fick använda dem imorgon. Det svarta pianot glänste så fint inne i vardagsrummet. Äsch det skulle väll inte göra något om jag satte mig ner och spelade lite. Försiktigt satte jag mig ner på pianostolen. Under det glansiga locket fanns vackra svarta och vita tangenter. *Vilket låt ska jag spela?* En låt som jag tyckte passade perfekt in i hela min livssituation just nu, ploppade upp i huvudet.
I can't take one more step towards you
Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore?
You lost the love I loved the most
I learned to live, half-alive
And now you want me one more time
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
I have grown too strong
To ever fall back in your arms
I've learned to live, half-alive
Now you want me one more time
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Dear, it took so long
Just to feel alright
Remember how to put back
The light in my eyes
I wish I had missed
The first time that we kissed
'Cause you broke all your promises
And now you're back you don't get to get me back
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Don't come back at all
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
Don't come back for me
Don't come back at all
Who do you think you are?
Who do you think you are?
Who do you think you are?
Mina fingrar spelade mjukt men ändå så kraftfullt på pianot. Tårarna forsade ner men jag fortsatte att spela. Jag hade aldrig velat bli sångerska. Anledningen till varför jag var för musiken kunde få ut alla känslor på ett bra sätt. På den sista tonen bröt jag ihop totalt. Mitt huvud la jag på alla tangenter medans jag snyftade högt. Höga applåder hördes bakom mig. Panikslaget vände jag mig om. Genom alla tårar som blockerade min syn, kunde jag se Justin stå där. Generat torkade jag bort tårarna som gjort mina kinder alldeles blöta.
"Wow-that-was-amazing." Nu när jag torkat bort tårarna kunde jag se han tydligare. Som tur var verkade han vara ensam för jag kunde varken se eller höra Jeremy, Jazon eller Jazmyn.
"Don't Justin." sa jag när han börjat gå emot mig.
"What happened with us? I though we agreed to stay friends?" Hans tonfall irriterade mig. Han lät så lugn, frågande och helt omedveten. Är han f*cking trög eller?
"You slept with Kylie and told her that... How could you tell her that she was nothing but a one night stand. All this makes me scared because I thought you were different. Because I was so blind and didn't see that you're just a jerk like every other guy." Justin tittade sårat på mig. Han såg nästan ut som att han skulle gråta. Återigen försökte han komma emot mig. Snabbt höjde jag handen varnande som i en signal att han skulle stanna där.
"I don't know what Kylie told you but that's not true. We were watching a movie and yes we started kissing. I desperetly tried to get you out of my head but it didn't work. I told before I started kissing and after that I loved you and I couldn't keep going. How did we get in this position Sarah? It's all because of me. At this point I realize that I love you so damn much. Everytime you smile, laugh, say my name or if your just in the same place where I am my hearts starts poudning twice as fast."
"But it doesn't work that way. Assume that I actually belive you the fact that you have hurt my feelings still remains." Han nickade förstående.
"Of course it does but I don't think you understand. I'm willing to make an effort and repair the damage that I've done."
"No you don't understand Justin. It will never be us."
"Never say never" Ögonen var fulla med tårar men jag såg hur han lutade sig fram och gav mig en svag puss på kinden. Varenda muskel i mig till och med hjärtat, skrek till mig att jag skulle pressa hans läppar mot mina. Men i slutändan är det hjärnan som styr alla ens rörelser och i denna situationen förmådde den sig inte att lyda mitt hjärta. Han gick iväg till någonstans jag inte vet vart. Det enda som jag var medveten om var vad han sagt.
Tänk om han talade sanning. Hade Kylie, min syster, mitt allt, verkligen ljugit för mig? Varför? Men oavsett så hade han kysst henne fast han vet hur mycket jag skulle ta skada av det. Men tanken att han sett mig framför han hela tiden, om han talade sanningen, fick mig att le. Betydde jag verkligen så mycket för han, älskade han verkligen mig. Nej såklart inte för då skulle jag redan varit hans. Jag är en vanlig 14 årig tjej och som jag tänk så många gånger innan så är han en världskändis. Plötsligt kom jag på att mamma hade ju ingen aning om att jag skulle sova över här.
To Mom: Hi I'm sleeping at Jeremy's house, Justin is here. Apparently Kylie lied and they didn't have it. And guess what. He said he just did it because he was trying to get my out of his head. If you ask me I think he's talking bull.
Jag hoppades att mamma skulle svara snabbt med lite moderliga råd. Till min förvåning svarade hon väldigt snabbt.
From Mom: Remeber when you told me that Justin thought you were using guys. I don't think that idea would just suddenly pop up in his head. Have fun and I'll see you tomorrow. Te quiero <3
Oh my gosh... Hon hade rätt... Justin's lila McBook Pro låg på vardagsrumsbordet. Snabbt slog jag upp den och den var redan på slagen sedan innan. Skype ikonen hoppade några gånger då jag klickade på den innan den startades. Med ilande fart skrev jag in mina användaruppgifter. Mina ögon for över kontaktlistan och till min lycka var hon inne. Direkt när hon startade samtalet slog båda på kameran.
(tjock text Kylie Kursiv Sarah)
Hi! May I ask you where you are. It doesn't look like your apartment.
Oh I'm at Jeremy's place. With Justin. Jag betonade Justin extra hårt. Hon höjde på ögonbrynen.
How can you be with him after all he's done to me. Plötsligt började hon brista ut i gråt. Hade jag inte sett henne i videon skulle jag gå på det. Men gråten var lika falsk som hon.
Don't start. I know that you've been lying the whole time and trust me you will never ever get him! Hon tittade på mig med en bitchblick.
Oh really. Well my plan already worked. You two have fought and hurted eachother too much so there's no way that you can get back to where you were in the beginnng.
There will be times when fake ass bitches destroys the friendship with another guy because she's jealous and they say that you can never get back to where you were. This is what I tell them. NEVER SAY NEVER AND I DON'T GIVE A F*CK ABOUT YOU.
Det sista skrek jag ut och gav henne fingret innan jag stängde ner Skype™. Kylie's snopna min spelades om och om igen på näthinnan. Skrattandes stängde jag av datorn. Precis när den var avstängd kom resten av familjen in.
"Where have you guys been?" Frågade jag dem men mest Jeremy.
"Justin took all the bags because these little punks wanted to play on the playground." Han rufsande håret på dem skrattandes barnen. Jag skrattade med och nickade.
Den var lång och hans hand smekte min kind. Jag har kysst många killar men ingen av dem kunde slå denna. Hans ansikte drogs sakta ifrån mig, men bara några få centimetrar.
"Oh sorry. Yeah sure it sounds fun." Wow det hörde man ju verkligen på hans tonfall. Han lät ju JÄÄTTE exhalterad, nooot!
Sarah's perspektiv
Huset var alldeles tyst förutom mina små lätta steg som trippade över parkettgolvet. Jeremy & co hade åkt till Wallmart för att handla en godsaker till ikväll. Ännu en gång hade klädproblemet en lösning. Tydligen hade Erin som är hans ex fru's lillasyster lämnat kläder här som han glömt att slänga så jag fick använda dem imorgon. Det svarta pianot glänste så fint inne i vardagsrummet. Äsch det skulle väll inte göra något om jag satte mig ner och spelade lite. Försiktigt satte jag mig ner på pianostolen. Under det glansiga locket fanns vackra svarta och vita tangenter. *Vilket låt ska jag spela?* En låt som jag tyckte passade perfekt in i hela min livssituation just nu, ploppade upp i huvudet.
I can't take one more step towards you
Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore?
You lost the love I loved the most
I learned to live, half-alive
And now you want me one more time
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
I have grown too strong
To ever fall back in your arms
I've learned to live, half-alive
Now you want me one more time
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
Dear, it took so long
Just to feel alright
Remember how to put back
The light in my eyes
I wish I had missed
The first time that we kissed
'Cause you broke all your promises
And now you're back you don't get to get me back
Who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Don't come back at all
And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
Don't come back for me
Don't come back at all
Who do you think you are?
Who do you think you are?
Who do you think you are?
Mina fingrar spelade mjukt men ändå så kraftfullt på pianot. Tårarna forsade ner men jag fortsatte att spela. Jag hade aldrig velat bli sångerska. Anledningen till varför jag var för musiken kunde få ut alla känslor på ett bra sätt. På den sista tonen bröt jag ihop totalt. Mitt huvud la jag på alla tangenter medans jag snyftade högt. Höga applåder hördes bakom mig. Panikslaget vände jag mig om. Genom alla tårar som blockerade min syn, kunde jag se Justin stå där. Generat torkade jag bort tårarna som gjort mina kinder alldeles blöta.
"Wow-that-was-amazing." Nu när jag torkat bort tårarna kunde jag se han tydligare. Som tur var verkade han vara ensam för jag kunde varken se eller höra Jeremy, Jazon eller Jazmyn.
"Don't Justin." sa jag när han börjat gå emot mig.
"What happened with us? I though we agreed to stay friends?" Hans tonfall irriterade mig. Han lät så lugn, frågande och helt omedveten. Är han f*cking trög eller?
"You slept with Kylie and told her that... How could you tell her that she was nothing but a one night stand. All this makes me scared because I thought you were different. Because I was so blind and didn't see that you're just a jerk like every other guy." Justin tittade sårat på mig. Han såg nästan ut som att han skulle gråta. Återigen försökte han komma emot mig. Snabbt höjde jag handen varnande som i en signal att han skulle stanna där.
"I don't know what Kylie told you but that's not true. We were watching a movie and yes we started kissing. I desperetly tried to get you out of my head but it didn't work. I told before I started kissing and after that I loved you and I couldn't keep going. How did we get in this position Sarah? It's all because of me. At this point I realize that I love you so damn much. Everytime you smile, laugh, say my name or if your just in the same place where I am my hearts starts poudning twice as fast."
"But it doesn't work that way. Assume that I actually belive you the fact that you have hurt my feelings still remains." Han nickade förstående.
"Of course it does but I don't think you understand. I'm willing to make an effort and repair the damage that I've done."
"No you don't understand Justin. It will never be us."
"Never say never" Ögonen var fulla med tårar men jag såg hur han lutade sig fram och gav mig en svag puss på kinden. Varenda muskel i mig till och med hjärtat, skrek till mig att jag skulle pressa hans läppar mot mina. Men i slutändan är det hjärnan som styr alla ens rörelser och i denna situationen förmådde den sig inte att lyda mitt hjärta. Han gick iväg till någonstans jag inte vet vart. Det enda som jag var medveten om var vad han sagt.
Tänk om han talade sanning. Hade Kylie, min syster, mitt allt, verkligen ljugit för mig? Varför? Men oavsett så hade han kysst henne fast han vet hur mycket jag skulle ta skada av det. Men tanken att han sett mig framför han hela tiden, om han talade sanningen, fick mig att le. Betydde jag verkligen så mycket för han, älskade han verkligen mig. Nej såklart inte för då skulle jag redan varit hans. Jag är en vanlig 14 årig tjej och som jag tänk så många gånger innan så är han en världskändis. Plötsligt kom jag på att mamma hade ju ingen aning om att jag skulle sova över här.
To Mom: Hi I'm sleeping at Jeremy's house, Justin is here. Apparently Kylie lied and they didn't have it. And guess what. He said he just did it because he was trying to get my out of his head. If you ask me I think he's talking bull.
Jag hoppades att mamma skulle svara snabbt med lite moderliga råd. Till min förvåning svarade hon väldigt snabbt.
From Mom: Remeber when you told me that Justin thought you were using guys. I don't think that idea would just suddenly pop up in his head. Have fun and I'll see you tomorrow. Te quiero <3
Oh my gosh... Hon hade rätt... Justin's lila McBook Pro låg på vardagsrumsbordet. Snabbt slog jag upp den och den var redan på slagen sedan innan. Skype ikonen hoppade några gånger då jag klickade på den innan den startades. Med ilande fart skrev jag in mina användaruppgifter. Mina ögon for över kontaktlistan och till min lycka var hon inne. Direkt när hon startade samtalet slog båda på kameran.
(tjock text Kylie Kursiv Sarah)
Hi! May I ask you where you are. It doesn't look like your apartment.
Oh I'm at Jeremy's place. With Justin. Jag betonade Justin extra hårt. Hon höjde på ögonbrynen.
How can you be with him after all he's done to me. Plötsligt började hon brista ut i gråt. Hade jag inte sett henne i videon skulle jag gå på det. Men gråten var lika falsk som hon.
Don't start. I know that you've been lying the whole time and trust me you will never ever get him! Hon tittade på mig med en bitchblick.
Oh really. Well my plan already worked. You two have fought and hurted eachother too much so there's no way that you can get back to where you were in the beginnng.
There will be times when fake ass bitches destroys the friendship with another guy because she's jealous and they say that you can never get back to where you were. This is what I tell them. NEVER SAY NEVER AND I DON'T GIVE A F*CK ABOUT YOU.
Det sista skrek jag ut och gav henne fingret innan jag stängde ner Skype™. Kylie's snopna min spelades om och om igen på näthinnan. Skrattandes stängde jag av datorn. Precis när den var avstängd kom resten av familjen in.
"Where have you guys been?" Frågade jag dem men mest Jeremy.
"Justin took all the bags because these little punks wanted to play on the playground." Han rufsande håret på dem skrattandes barnen. Jag skrattade med och nickade.
****************
Vi satt och kollade på film under tystnad i Justins rum. Båda två låtsades som ingenting, som om allt var perfekt.
Gång på gång såg jag hur Justin kollade på mig. Då och då mötte vi varandras blickar och log men min kyliga blick fanns fortfarande kvar.
"Justin." Han nickade och kollade på mig. "I know that she lied about that you guys hade sex. We talked in Skype earlier today and I actually realized that she is a fake and a stuck up bitch."
Han log mot mig.
"Well finally!" Skrattade han fram. Skrattet som nu kom från oss båda två blev till en tystnad med två flin och ögonkontakt.
Plötsligt la sig Justin nästan över mig och kollade på mitt ansikte och undersökte det med blicken.
"You are damn sexy." Jag började skratta åt Justins ord. Det sättet han sa det på var så sjukt roligt och sexigt på samma gång. Hans 'I Look Sexy' blick fick mig nästan att bryta ihop.
"Thank you, I guess." Sa jag medans jag höll på att lugna ner mig.
"What?! So you're not going to say something like 'Ah, Justin you are so hot."?" Jag skakade på huvudet.
"Why should I?" svarade jag lite kaxigt tillbaka. Han rynkade pannan och log.
"Because I am hot." Jag skrattade. "What?! You have to agree that I am good looking."
"No." Jag nickade och log.
"Say It!" Jag skakade på huvudet.
"And if I don't?" Frågade jag kaxigt.
"This.." Vi kollade tyst på varandra. Hans ögon fick mig att känna en obeskrivlig känsla. En bra känsla.
Hans ansikte kom närmare mitt och våra läppar möttes i en kyss. En kyss som var bättre än den förra.
Den var mer passionerad och mer intensiv. Jag gillade det... Nej jag älskade det.
Den var lång och hans hand smekte min kind. Jag har kysst många killar men ingen av dem kunde slå denna. Hans ansikte drogs sakta ifrån mig, men bara några få centimetrar.
"So... what do you think now?" Jag skakade på huvudet.
"No way that I'm going to say those words now." Han flinade.
"Then I have to kiss you even more." Han log busigt mot mig. Jag skrattade innan våra läppar möttes ännu en gång.
Awwwww finally eller hur? :D Men jag har en känsla av att dramat inte är riktigt över? Kylie existerar ju fortfarande ;)
Awwwww finally eller hur? :D Men jag har en känsla av att dramat inte är riktigt över? Kylie existerar ju fortfarande ;)
Chapter 26 Sneak Peak
"I don't know what Kylie told you but that's not true. We were watching a movie and yes we started kissing. I desperetly tried to get you out of my head but it didn't work. I told before I started kissing and after that I loved you and I couldn't keep going. How did we get in this position Sarah? It's all because of me. At this point I realize that I love you so damn much. Everytime you smile, laugh, say my name or if you're just in the same place as I am, my hearts starts poudning twice as fast."
"But it doesn't work that way. Assume that I actually belive you the fact that you have hurt my feelings still remains." Han nickade förstående.
"Of course it does but I don't think you understand. I'm willing to make an effort and repair the damage that I've done."
"No you don't understand Justin. It will never be us."
Ooo spännande eller vad? ;)
"But it doesn't work that way. Assume that I actually belive you the fact that you have hurt my feelings still remains." Han nickade förstående.
"Of course it does but I don't think you understand. I'm willing to make an effort and repair the damage that I've done."
"No you don't understand Justin. It will never be us."
Ooo spännande eller vad? ;)
Bieber Romance Chapter 25- At the zoo
"Finally you're here we're just waiting for another person." Jeremy kom glatt gåendes mot mig.
"Oh okay... May I ask who this person is?"
"I think you'll get your answer if you turn around." Bakom mig kom en annan bil som liknade min och mammas.
En klump bildades i magen när jag såg vem det var. Varför har jag en sådan freaking otur?
Justin's perspektiv
Med osäkra steg gick jag ur bilen. Sarah stod där borta med ryggen mot mig men jag kände igen henne ändå. Jag såg hur pappa sa något. Han tittade mot mig håll och Sarah vände sig glatt om. Modet höjdes inom mig. Kanske Kylie inte sagt något om vad som hänt än. Men modet sjönk lika snabbt när hon tittade kyligt på mig.
Osäkert gick jag fram mot dem. Pappa verkade inte märkt hur stel hela situationen blivit utan kom fram och hälsade glatt. Jazmyn som stått vid Sarah sprang fram till mig. Jag ville inte att pappa skulle märka att något var fel så jag gick fram till Sarah och kramade om henne. Till och med kramen kändes kylig och inte alls lika varm som den brukar.
"Well now when we all have arrived and said hello maybe it's time to go to the.... ZOOOOO!" Det sista skrek han högt vilket fick Jx2 att hoppa högt av glädje. Båda började springa runt och klappa nöjt. Sarah började skratta smått åt dem. Drömmande tittade jag på henne. Hon var verkligen som en ängel. Hur kunde jag förstört allt som vi hade. Nu kanske vi verkligen aldrig hade någon chans tillsammans.
"Are you coming?" Pappa och company hade redan gått flera meter ifrån mig utan att jag lagt märke till det. Lite generat sprang jag ikapp dem. Hela promenaden försökte jag få Sarah's ögonkontakt men hon tittade på ett annat håll eller pratade med pappa hela tiden. Jag kan förstå om hon blev avundsjuk eftersom hon hade känslor för mig men vi var inte tillsammans. Plus Kylie måste ju sagt att jag inte kunde fortsätta då jag älskade Sarah. Eller... Hade hon verkligen sagt det? Vem vet vad hon skulle kunnat ljugit ihop. Hon ljög ju innan om Sarah till mig om det dära med att utnyttja folk.
Det stora zoo:et uppenbarade sig längre fram på gångbanan. Minnen från detta zoo:et började dyka upp. Jag kommer ihåg när jag var liten så hade jag ätit på en glass och så kom en giraff och slickade upp hela glassen. Mamma berättade att efteråt grät jag i flera minuter tills dem bestämde sig för att köpa mig en ny glass. Envis unge jag var, haha! Kön var lång men pappa hade informerat zoo:et i förväg om att jag var på väg så dem hade sett till att extra säkerhetsvakter var utplacerade. Dem hade även sett till att inte alltför många människor vistades på zoo:et samtidigt som vi var här. Sarah tog Jx2 i handen medans pappa drog fram pengarna för att betala. Snabbt tog jag tag i hans handled. Han tittade frågande på mig. Jag bara log mot han och tog upp min plånbok.
"But no you can't..."
"Dad we both know who makes more money here so let's just not start arguing." Kassörskan som var en ung tjej på ungefär 20, harklade sig lite lätt.
"If you can give me an autograph and take a photo with me then I'll let you go on for free." Egentligen gillade jag inte att få saker gratis bara för att jag var känd men detta ska vara en rolig dag så jag orkade inte argumentera emot. Hon såg överlycklig ut när jag nickade. Snabbt kom hon ut ur den lilla hytten hon satt i.
"Oh crap! I forgot my phone at home and I don't have any other camera." Hennes leende hade bleknat bort och hon såg nästan gråtfärdig ut. Det var uppenbart att hon var ett stort fan och tanken av att hon kanske inte skulle få ta ett foto med mig verkade göra henne helt förstörd.
"Aww don't worry babe I'll take it with my Iphone and post it on twitter so you can save it, does that sound good?" Hennes ansikte sprack upp i ett leende. Vi förde våra huvuden mot varandra. Hon gav kameran ett stort leende medans jag log ett svagt men glatt leende. Lite snabbt krafsade jag ner min autograf på ett papper hon höll fram. Tacksamt kramade hon om mig innan hon släppte in oss in i det enorma zoo:et. Direkt när vi kom in twittrade jag bilden för att jag inte skulle glömma det senare.
Sarah's perspektiv
Att vara här med Justin var rena plågan. Han var så grymt sexig som vanligt men allt han gjort mot mig och i synnerhet vad han gjorde mot Kylie hade jag absolut inte glömt. Vi var nu i Australien avdelningen. Det var absolut omöjligt att räkna upp vilka djur Jx2 klappat då dem sprungit runt som galningar och rört varenda djur dem kunde komma åt. Även om det var ett rent helvete att Justin var här, måste jag säga att se hela familjen umgås med varandra var en underbar syn. Kärleken som alla kände för varandra var omöjlig att missa om du inte var rejält förståndshandikappad. Jazmyn och Jazon hade fått syn på en gullig koala som klättrade på några träd dom placerat i dens "bur". När Justin fick syn på den sprang han fram till den som ett hyperaktivt barn.
"PLEASE PLEASE PLEEEAAASEEE TAKE A PICTURE SOMEONE HIHIHI OOOH" Jag skrattade åt han inombords. Aldrig att jag skulle visa honom att han fortfarande kunde få mig att le. Eftersom att jag var försjunken i tankarnas värld märkte jag inte hur alla 4 tittade på mig. Först fattade jag inte varför dem tittade på mig tills jag förstod att dem ville jag skulle ta fotot. Suckandes gick jag fram till Justin som sträckte fram sin Iphone.
När jag skulle ta hans mobil gjorde jag misstaget att titta in i hans ögon. Allting runt omkring stannade och det enda jag såg var hans underbara ögon. Skenet som dem oftast utstrålade sken inte lika starkt. Det såg snarare ut som om något plågade honom. Åh nej jag vet vad han försöker med. Snabbt drog jag undan mobilen från hans hand och gav han en sista kylig blick innan jag intog positionen. Ena handen lät han vila på koalan samtidigt som han log.
Fast han försökte le och se glad ut kunde jag på långa vägar se att det inte var äkta. Jag tog ett kort och lämnade sedan över den till Justin som intensivt sökte min blick men utan någon vidare framgång.
"Oh okay... May I ask who this person is?"
"I think you'll get your answer if you turn around." Bakom mig kom en annan bil som liknade min och mammas.
En klump bildades i magen när jag såg vem det var. Varför har jag en sådan freaking otur?
Justin's perspektiv
Med osäkra steg gick jag ur bilen. Sarah stod där borta med ryggen mot mig men jag kände igen henne ändå. Jag såg hur pappa sa något. Han tittade mot mig håll och Sarah vände sig glatt om. Modet höjdes inom mig. Kanske Kylie inte sagt något om vad som hänt än. Men modet sjönk lika snabbt när hon tittade kyligt på mig.
Osäkert gick jag fram mot dem. Pappa verkade inte märkt hur stel hela situationen blivit utan kom fram och hälsade glatt. Jazmyn som stått vid Sarah sprang fram till mig. Jag ville inte att pappa skulle märka att något var fel så jag gick fram till Sarah och kramade om henne. Till och med kramen kändes kylig och inte alls lika varm som den brukar.
"Well now when we all have arrived and said hello maybe it's time to go to the.... ZOOOOO!" Det sista skrek han högt vilket fick Jx2 att hoppa högt av glädje. Båda började springa runt och klappa nöjt. Sarah började skratta smått åt dem. Drömmande tittade jag på henne. Hon var verkligen som en ängel. Hur kunde jag förstört allt som vi hade. Nu kanske vi verkligen aldrig hade någon chans tillsammans.
"Are you coming?" Pappa och company hade redan gått flera meter ifrån mig utan att jag lagt märke till det. Lite generat sprang jag ikapp dem. Hela promenaden försökte jag få Sarah's ögonkontakt men hon tittade på ett annat håll eller pratade med pappa hela tiden. Jag kan förstå om hon blev avundsjuk eftersom hon hade känslor för mig men vi var inte tillsammans. Plus Kylie måste ju sagt att jag inte kunde fortsätta då jag älskade Sarah. Eller... Hade hon verkligen sagt det? Vem vet vad hon skulle kunnat ljugit ihop. Hon ljög ju innan om Sarah till mig om det dära med att utnyttja folk.
Det stora zoo:et uppenbarade sig längre fram på gångbanan. Minnen från detta zoo:et började dyka upp. Jag kommer ihåg när jag var liten så hade jag ätit på en glass och så kom en giraff och slickade upp hela glassen. Mamma berättade att efteråt grät jag i flera minuter tills dem bestämde sig för att köpa mig en ny glass. Envis unge jag var, haha! Kön var lång men pappa hade informerat zoo:et i förväg om att jag var på väg så dem hade sett till att extra säkerhetsvakter var utplacerade. Dem hade även sett till att inte alltför många människor vistades på zoo:et samtidigt som vi var här. Sarah tog Jx2 i handen medans pappa drog fram pengarna för att betala. Snabbt tog jag tag i hans handled. Han tittade frågande på mig. Jag bara log mot han och tog upp min plånbok.
"But no you can't..."
"Dad we both know who makes more money here so let's just not start arguing." Kassörskan som var en ung tjej på ungefär 20, harklade sig lite lätt.
"If you can give me an autograph and take a photo with me then I'll let you go on for free." Egentligen gillade jag inte att få saker gratis bara för att jag var känd men detta ska vara en rolig dag så jag orkade inte argumentera emot. Hon såg överlycklig ut när jag nickade. Snabbt kom hon ut ur den lilla hytten hon satt i.
"Oh crap! I forgot my phone at home and I don't have any other camera." Hennes leende hade bleknat bort och hon såg nästan gråtfärdig ut. Det var uppenbart att hon var ett stort fan och tanken av att hon kanske inte skulle få ta ett foto med mig verkade göra henne helt förstörd.
"Aww don't worry babe I'll take it with my Iphone and post it on twitter so you can save it, does that sound good?" Hennes ansikte sprack upp i ett leende. Vi förde våra huvuden mot varandra. Hon gav kameran ett stort leende medans jag log ett svagt men glatt leende. Lite snabbt krafsade jag ner min autograf på ett papper hon höll fram. Tacksamt kramade hon om mig innan hon släppte in oss in i det enorma zoo:et. Direkt när vi kom in twittrade jag bilden för att jag inte skulle glömma det senare.
Sarah's perspektiv
Att vara här med Justin var rena plågan. Han var så grymt sexig som vanligt men allt han gjort mot mig och i synnerhet vad han gjorde mot Kylie hade jag absolut inte glömt. Vi var nu i Australien avdelningen. Det var absolut omöjligt att räkna upp vilka djur Jx2 klappat då dem sprungit runt som galningar och rört varenda djur dem kunde komma åt. Även om det var ett rent helvete att Justin var här, måste jag säga att se hela familjen umgås med varandra var en underbar syn. Kärleken som alla kände för varandra var omöjlig att missa om du inte var rejält förståndshandikappad. Jazmyn och Jazon hade fått syn på en gullig koala som klättrade på några träd dom placerat i dens "bur". När Justin fick syn på den sprang han fram till den som ett hyperaktivt barn.
"PLEASE PLEASE PLEEEAAASEEE TAKE A PICTURE SOMEONE HIHIHI OOOH" Jag skrattade åt han inombords. Aldrig att jag skulle visa honom att han fortfarande kunde få mig att le. Eftersom att jag var försjunken i tankarnas värld märkte jag inte hur alla 4 tittade på mig. Först fattade jag inte varför dem tittade på mig tills jag förstod att dem ville jag skulle ta fotot. Suckandes gick jag fram till Justin som sträckte fram sin Iphone.
När jag skulle ta hans mobil gjorde jag misstaget att titta in i hans ögon. Allting runt omkring stannade och det enda jag såg var hans underbara ögon. Skenet som dem oftast utstrålade sken inte lika starkt. Det såg snarare ut som om något plågade honom. Åh nej jag vet vad han försöker med. Snabbt drog jag undan mobilen från hans hand och gav han en sista kylig blick innan jag intog positionen. Ena handen lät han vila på koalan samtidigt som han log.
Fast han försökte le och se glad ut kunde jag på långa vägar se att det inte var äkta. Jag tog ett kort och lämnade sedan över den till Justin som intensivt sökte min blick men utan någon vidare framgång.
Han tog surt emot den och vi fortsatte att gå. Efter 2,5 timme av ständigt gående blev vi alla så trötta så vi bestämde oss för att gå tillbaka hemåt.
"Jazmyn and Jaxon really loves you Sarah and I really like you too." Jeremy tittade på mig och log stort.
"Thank you! I really enjoy spending time with them. They're sooo cute and you make me feel welcome."
"That's great and you are welcome anytime!" Jag log tacksamt mot Jeremy.
"How about you and Justin sleep over here and we can watch a movie or something?" Innan jag ens hunnit svara började Jazmyn och Jaxon hoppa runt som galningar samtidigt som dem skrek YEEEY. Att spendera +24 timmar med Justin ville jag verkligen inte men Jx2 såg så söta ut. Ååååh vad ska jag säga?
"Fine but only if you drive me to school tomorrow at 11 am." Gullungarna gav varandra high-five. Snabbt tittade jag på Justin för att se hans reaktion men han visade inget tecken på att ens hört vårt samtal. Jeremy verkade också märkt det så han knuffade till honom lite.
"Oh sorry. Yeah sure it sounds fun." Wow det hörde man ju verkligen på hans tonfall. Han lät ju JÄÄTTE exhalterad, nooot!
Shit hur ska det gå när dem är under samma tak i flera timmar nu när Sarah "hatar" Justin? Kommentera på denna och 24 för nu har vi varit riktigt duktiga med uppdateringen :) Många kommentarer och det kommer en till idag! / Gabbi o Angelina
"Jazmyn and Jaxon really loves you Sarah and I really like you too." Jeremy tittade på mig och log stort.
"Thank you! I really enjoy spending time with them. They're sooo cute and you make me feel welcome."
"That's great and you are welcome anytime!" Jag log tacksamt mot Jeremy.
"How about you and Justin sleep over here and we can watch a movie or something?" Innan jag ens hunnit svara började Jazmyn och Jaxon hoppa runt som galningar samtidigt som dem skrek YEEEY. Att spendera +24 timmar med Justin ville jag verkligen inte men Jx2 såg så söta ut. Ååååh vad ska jag säga?
"Fine but only if you drive me to school tomorrow at 11 am." Gullungarna gav varandra high-five. Snabbt tittade jag på Justin för att se hans reaktion men han visade inget tecken på att ens hört vårt samtal. Jeremy verkade också märkt det så han knuffade till honom lite.
"Oh sorry. Yeah sure it sounds fun." Wow det hörde man ju verkligen på hans tonfall. Han lät ju JÄÄTTE exhalterad, nooot!
Shit hur ska det gå när dem är under samma tak i flera timmar nu när Sarah "hatar" Justin? Kommentera på denna och 24 för nu har vi varit riktigt duktiga med uppdateringen :) Många kommentarer och det kommer en till idag! / Gabbi o Angelina
Frågor till ER läsare! :)
Skulle vara kul om ni svarade på dessa tRE frågor! :D
*Hur hittade ni hit?
*Hur kommer det sig att du fastnade för denna novellen?
*Vill ni ha en frågestund här på bloggen?
KAPITEL 24 NEDANFÖR!!!!
*Vill ni ha en frågestund här på bloggen?
KAPITEL 24 NEDANFÖR!!!!
Hugs
Angelina o Gabbi
Bieber Romance Chapter 24- We had sex
"Look, Kylie. I need to go right now and solve things out. I can give you a ride home if you want to." Stressat drog jag på mig tröjan.
"No, I can go home." sa hon surt.
"No, please. It's dark outside. Come on!" Hon suckade och kollade på mig.
"You heard me I said I'll go by myself." Hennes tonfall fick mig att rygga tillbaka lite. Hon tittade på mig med en kylig blick. För stunden brydde jag mig inte så mycket om det utan sprang ner mot bilen.
Tyvärr vet jag att vare sig jag bryr mig om det nu eller inte kommer hela denna händelsen skapa problem...
Sarah's perspektiv
"We will be moving in the day your summerbreak starts. So when you're at school me and Marc will be fixing in the new house." Chockat satt jag och stirra på mamma. Så nu var det officiellt. Mamma och Marc hade bestämt sig för att flytta ihop vilket betyder att Ayjdan verkligen kommer bli som min låtsasbror.
"I-I guess it will be fun." Mamma log glatt och kramade om mig hårt. Det spelar ingen roll om hela mitt liv kommer förändras. Så länge mamma är glad bryr jag mig inte om vad det kommer kosta. Speciellt när vi gått igenom så mycket.
"Gosh I was so worried you wouldn't like our plan!" Glatt nästan skuttade hon iväg från vardagsrummet till köket.
Jag skrattade lite åt henne innan jag fortsatte titta på Svampbob Fyrkant. När jag kommit hem ställde mamma inga frågor om festen utan berättade att Justin låtit mig sova hos honom. Som tur var hade han inte berättat hela sanningen. Hade jag inte varit arg på honom skulle jag tackat honom. Men hur kan man vara sur på någon man älskar? Min uppmärksamhet drogs tillbaka till Svampbob. En rolig scen dök upp och jag vek mig dubbel av skratt. Åh vad skulle jag göra utan min kära lilla Svampbob. Mina djupa och grymt filosofiska tankar avbröts av min ringsignal. "with you, with you. I wish we had another time, I wish we had another place." Justin's vackra sångröst fick det att vrida sig i magen. Att låten var Stuck in the moment som handlar om ett par som älskar varandra men tyvärr är dem fast i problem osv, gjorde det absolut inte bättre.
"Hello Kylie." Min röst var inte helt kylig men absolut inte varm och välkomnande.
"S-S-Sarah." Kylie snyftade högt i telefonen. Genast ångrade jag att jag låtit så vresig.
"Oh my gosh honey, what happened?" Frågade jag oroligt. Det var sällan man hörde Kylie gråta.
"Justin and I were watching a movie and suddenly he started kissing me. I responded to the kiss and things got heaten up. Suddenly he was... Like.. Umm... He was inside me and we had..." Kylie snyftade förtvivlat medans jag satt där chockat. "... sex and then he just left me there and said we could never be. He said I was just something that helped him cure his needs." Nu grät hon så förtvivlat att man kunde tro hela tjocka släkten hade dött.
"What a bastard! If I see him I'll..."
"Oh you'll see him soon. As a matter of fact he's said he was coming to your house."
"Well I'm not going to talk to him EVER AGAIN our friendship is over for good. Wow, that I actually had feelings for that jerk. How about you and me have a girls night at your house tomorrow to kick off the summerbreak?" Kylie skrattade lite lätt.
"Sounds good and then you'll have to tell everything about your mom and Marc." Vi sa hejdå innan vi la på.
Under hela samtalet hade jag hållt emot tårarna men nu orkade jag inte kämpa mer. Hur kunde han plåga mig så här? Fattar han inte att mitt hjärta tillhör honom helt och hållet. Fan ta alla killar och deras förförelse metoder. Men seriöst vem försökte jag lura?! Justin Bieber är världskändis. Knäpper han med fingrarna så har han 10000000 tjejer att välja mellan. Några tonårspojkar i en patetisk stad, i en patetisk skola som jagar efter en betyder inte att man är vacker. För vad är några patetiska pojkar jämfört mot en stor kändis? Men jag hade aldrig en endaste gång tänk på Justin som någon annan än vanliga Justin och inte den Justin Bieber.
Mina ögon började klia och sticka efter allt gråtande. Uff idag behöver jag verkligen något att göra. Kanske jag kan sms:a Ayjdan och fråga om han vill göra något. Snabbt lyfte jag upp mobilen från det mjuka täcket. Ayjdans nummer var ett knapptryck bort men när jag precis skulle trycka ring fick jag ett sms.
Justin: I'm coming to your house because I finally realize things I should have long time ago xoxo Justin
Var den här killen mentalt vrickad? Jag insåg nu, här i min säng med rödgråtna ögon att det var dags att avsluta den lilla romans eller whatever som vi hade. Tårarna rann återigen när jag knappade in mitt svar.
Tyngden, sorgen och smärtan som jag trodde skulle försvinna när jag avslutat allting fanns fortfarande där. Att vara kär och allt sådant där har jag aldrig upplevt. Alla känslor jag känner med Justin är helt nytt för mig. Det hade nu gått en halvtimme och jag hade fortfarande inte fått något svar. Kanske var det bäst så? Återigen försökte jag göra ett försök att sms:a Ayjdan. Sms:et visades som skickat då mobilen återigen plingade. Det kändes som hjärtat stannade. Tänk så är det Justin som svarat. Vill jag verkligen veta vad han tycker mitt sms... Jag tog ett djupt andetag innan jag klickade upp sms:et. Mitt mod hade höjts drastiskt då jag tittat på skärmen och sett Jeremy.
Jeremy: Hi! Jazmyn and Jaxon have been talking constantly about you and I don't need any babysitting today but if you would like to come here and be with them for a while then I think they would be really happy.
Då var det avklarat, då har jag trots allt något att göra idag. Halv glatt gick jag till garderoben för att välja en passande outfit. Vädret var hyfsat varmt så kanske något med shorts. Men om jag ska leka med barnen får shortsen inte vara för tajta eller obekväma. Hmm vad ska jag välja. Efter en stunds tänkande hade jag byggt upp en outfit som jag tyckte passade till idag.
"Mi hija. ¿Qué vas a hacer hoy?" (min dotter vad ska du göra idag?) Mamma ropade från köket.
"Yo estaré con Jaxon y Jazmyn." Det var första gången på länge jag svarat henne tillbaka på spanska.
"I'm impressed! It wasn't yesterday you answered me back in Spanish" ropade hon tillbaka. "Well Marc let me borrow his car so I can drive you to Winnipeg. You will earn much more time."
"Thank you sooooo much!" Jag hade sprungit ut till mamma och kramat om henne hårt.
"Haha take it easy, of course I can drive you." Mamma backade lite från kramen. Plötsligt tittade hon på mig oroligt. "Sweetie why are you crying? Is it because of me and Marc?" Oförstående drog jag pekfingret under ögat. Hon hade rätt, jag hade börjat gråta.
"There's just so much going on..." Mamma visade bestämt att jag skulle sätta mig ner. Hon gav mig ett uppmuntrande leende. "Lately I've grown feelings for Justin and apparently he has too. One day we kissed but he said it was a misstake. Later today we decided that we should be just friends but I'm still a bit irratated at him because he says all these nice things to me and then he says we shouldn't be together. Then a couple minutes ago Kylie texted me saying that they had sex but he said that they had sex so he could cool down his needs."
Mamma tittade chockat på mig vilket jag kan förstå. Inte nog med att hon inte trodde att så mycket kunde hänt på så få dagar utan även för att hon nog trodde Justin var den snällaste människan på jorden.. För det trodde jag.
"I-I." Hon stammade fram orden. "I really don't know what to say. But one thing I've learned is that you shouldn't listen to just one version of the story even though Kylie might never lie to you."
"I know but I'm just so irritated with Justin that it really doesn't matter."
"But of course it matters darling. You love him and people that you care for matters. There for the things that they do matters." Försiktigt strök hon mig över kinden. "But let's forget him this one day and have fun with the kids." Hon log glatt mot mig och jag mådde genast bättre. Som tack gav jag henne en hård och kärleksfull kram. Hon pussade mig på pannan innan hon gick iväg mot hallen.
När vi kom ut tittade jag imponerat på bilen. Detta var verkligen en dyr bil det såg man på en gång. Mamma började skratta åt min min som säkert fick mig att se ut som ett stort fån. Tillslut började jag också skratta lite lätt.
"Talk about nice car huh." Mamma blinkade med ena ögat innan hon slank in i förarsätet.
"Well it's better then our old car that we sold. A wooden car would have been better." Mamma skrattade högt åt min lilla kommentar. Jag älskade att hon blivit så glad på senaste tiden.
Efter en halvtimme saktade bilden ner framför det välbekanta huset. Mamma vinkade glatt genom bilfönstret innan hon gasade iväg rejält. Jag hade inte ens hunnit ringa på dörren innan dem två små busfröna sprang emot mig.
"Hi cutepies." Ingen av dem nådde upp till min famn så båda stod och kramade om varsit ben, hårt.. Väldigt hårt xd.
"Finally you're here we're just waiting for another person." Jeremy kom glatt gåendes mot mig.
"Oh okay... May I ask who this person is?"
"I think you'll get your answer if you turn around." Bakom mig kom en annan bil som liknade min och mammas.
En klump bildades i magen när jag såg vem det var. Varför har jag en sådan freaking otur?
Vem tror ni att det är? Tack för alla kommentarer! Egentligen sa jag 8 men fick 6 men ni är så underbara så jag slängde upp en ändå // Gabbi
Bieber Romance Chapter 23 - Kylie and Justin= Jylie?
"NO! I just drank a lot for a reason. It's just because I saw what happend between you and Kylie at the party!" Han kollade oförstående på mig och var på väg att öppna sin mun. "You know what! Why don't you just call her and be her dad instead?!" Surt reste jag på mig innan jag gick bestämt ut ur huset. Väskan var kvar men jag var för arg för att bry mig. Dörren slängdes igen och jag gick planlöst ner för en utav Stratfords gator.
Jag hade nu kommit halvvägs. Förr eller senare måste jag återvända dit för att hämta min väska. Kanske det är bäst att gå dit nu när hans mamma eller morföräldrar inte är hemma... Efter en stunds tänkande vände jag på stegen och gick tillbaka till den personen jag älskade och hatade för tillfället. Tänk att det snart är sommarlov så grymt härligt! Då skulle Justin åka hem om bara någon vecka. Både sorg och glädje fyllde mig. Glädje för att det bara varit problem mellan oss och jag kanske bara borde komma över honom. Sorg för en del av mig vill inte släppa honom, aldrig.
På nolltid stod jag utanför dörren som jag bara för några ynka minuter sedan slängt igen av ilska. Jag knackade på och strax därefter öppnades den av killen som fått mig på fall.
"I forgot my bag." Sa jag snabbt för att undervika ännu ett awkward moment mellan oss.
Han steg åt sidan och jag gick in. Jag gick upp för trappan och in till hans rum för att ta min väska. Justin stod vid dörren. Hans ögon var glansiga och hans ansiktsuttryck var förvirat och ledsamt. Han kämpade för att det inte skulle synas men det var knappt att det hjälpte.
Det var tyst när jag tog tag i väskan och vände mig så vi stod mitt i mot varandra fast med ett par meter mellan oss.
Vi bara kollade på varandra. Hans vattniga ögon glänste i dagsljuset som trängde sig igenom parsienerna.
"Why do i fall for you and then make everything to a hell between ous?" Hans röst var hes av sorg, jag gillade det. Jag hade aldrig varit med om att någon kille hade ångrat allt med mig, dessutom så lät det otroligt sexigt.
"I don't know."
Han skackade på huvudet och började gå närmare mig.
"You know... You are the most beautiful girl in the world and it's amazing that a 14 year old can be so stunning." Han stannade mitt framför mig. Hans ögon hypnotiserade mig till någon slags trans. "Everytime you touch me, say my name or even look at me I feel like all gigglish." Hans ögon och ord tog andan ur mig. Hur mycket jag än försökte kom inga ord ur mig. Justin verkade märka att jag hade problem med att få ut ord så han backade. Förvirrat stirrade jag på dörren där Justin nu gått ut igenom.
Hade han verkligen sagt sådär? Var han verkligen tvungen att göra så jag fallar för honom ännu mer när han envisas med att inte låta oss bli mer än vänner. Irriterat gick jag ner till hallen med väskan runt axeln.
"Hey where are you going?" Justin stoppade mig precis innan jag hunnit öppna dörren.
"Eeh.. Home?" Svarade jag spydigt. Justin såg förvånad ut över mitt tonfall. Men vad fan förväntar han sig? Han leker med mina känslor, fattar han inte det eller?
"I.. I thought..."
"You thought that after all those nice words everything would be okay." Avbröt jag honom med. "Saying nice words ain't going to fix the fact that you don't even know what you want. I know I want you but you're waisting your time being worried about Chaz. I don't like him and he has to accept that." Justin tog ett djupt andetag och bet sig lite fundersamt i läppen.
"Come." Snabbt släppte jag väskan i hallen och gick efter honom in i vardagsrummet där vi för några minuter sedan bråkat. Han satte sig i ena hörnet av soffan medans jag satt i andra hörnet. Justin stirrade på en och samma punkt och såg ut att vara djupt försjunken i tankar. Tystnaden gjorde mig ännu mer irriterad.
"Hallo, are you going to say something since you brought me in here again?!" Min röst fick tillbaka han till verkligheten. "What do you want do Justin, with us?" Jag pekade först på han sedan på mig.
"Maybe... Maybe it's for the best that we just stay friends..." Hans blick var riktat ut mot fönsret som var på min vänstra sida.
"Whatever. See you when I see you." svarade jag kyligt och halvsprang från huset innan han hunnit reagera.
Strosandes ner för gatorna tänkte jag på vad jag skulle hitta på idag. Denna dagen har nästan precis bara börjat men den är redan kaos. Lite konstigt att mamma inte sms:at mig om vad som hänt eller vart jag är. Kanske Justin sagt till mamma att jag sov hos han? Nämen nämen nämen. Vem är det inte jag ser komma gåendes mot mig om inte Kylie. Om jag var sur på henne eller inte visste jag inte men det får jag väll svar på snart.
"SARAH! Oh my gosh where did you go last night?" Hon sprang emot mig och gav mig en hård kram. En kram jag inte besvarade. "Is something wrong?" Hon tittade frågandes på mig.
"No absolutely not." Ljög jag. Hon verkade köpa min lögn för hennes frågande blick utbyttes mot ett stor leende.
"Guess where I'm going? I'm going to Justin's house IIIP! Honestly I think he might like me." sa hon helt okänsligt. Hon vet vad jag känner för honom men ändå så gnuggar hon in i mitt ansikte att dem umgås. Om hon ska bete sig så ska jag vara exakt likadan tillbaka.
"Well have fun. I just came from there because I slept there." Jag log ett stort falskt leende emot henne. Nöjt såg jag hur Kylie's ansikte blev blekt.
"Oh." Var det ända hon sa innan hon gav mig en lös kram och fortsatte mot sin käre lille gullegulle Justin. Bara tanken på att hon ser på honom som sin gud eller nåt gör mig illamående. Om hon bara visste hur han egentligen var.
Kylie's perspektiv
Försiktigt knackade jag på dörren till det lagom stora huset. Tänk att för några minuter sedan har Sarah varit här. Jag bryr mig inte vad jag måste göra men dem ska aldrig någonsin bli ett par. Ett sorgset och bekymrat ansikte mötte mig i dörren. Jag gav Justin ett stor leende i hopp om att han skulle bli glad. Men nej, han såg lika ledsen ut.
"Aww sweetie what happened do you need to talk?" Äntligen log han mot mig. Jag gick efter honom in i huset och tog av skorna.
"You know... You are the most beautiful girl in the world and it's amazing that a 14 year old can be so stunning." Han stannade mitt framför mig. Hans ögon hypnotiserade mig till någon slags trans. "Everytime you touch me, say my name or even look at me I feel like all gigglish." Hans ögon och ord tog andan ur mig. Hur mycket jag än försökte kom inga ord ur mig. Justin verkade märka att jag hade problem med att få ut ord så han backade. Förvirrat stirrade jag på dörren där Justin nu gått ut igenom.
Hade han verkligen sagt sådär? Var han verkligen tvungen att göra så jag fallar för honom ännu mer när han envisas med att inte låta oss bli mer än vänner. Irriterat gick jag ner till hallen med väskan runt axeln.
"Hey where are you going?" Justin stoppade mig precis innan jag hunnit öppna dörren.
"Eeh.. Home?" Svarade jag spydigt. Justin såg förvånad ut över mitt tonfall. Men vad fan förväntar han sig? Han leker med mina känslor, fattar han inte det eller?
"I.. I thought..."
"You thought that after all those nice words everything would be okay." Avbröt jag honom med. "Saying nice words ain't going to fix the fact that you don't even know what you want. I know I want you but you're waisting your time being worried about Chaz. I don't like him and he has to accept that." Justin tog ett djupt andetag och bet sig lite fundersamt i läppen.
"Come." Snabbt släppte jag väskan i hallen och gick efter honom in i vardagsrummet där vi för några minuter sedan bråkat. Han satte sig i ena hörnet av soffan medans jag satt i andra hörnet. Justin stirrade på en och samma punkt och såg ut att vara djupt försjunken i tankar. Tystnaden gjorde mig ännu mer irriterad.
"Hallo, are you going to say something since you brought me in here again?!" Min röst fick tillbaka han till verkligheten. "What do you want do Justin, with us?" Jag pekade först på han sedan på mig.
"Maybe... Maybe it's for the best that we just stay friends..." Hans blick var riktat ut mot fönsret som var på min vänstra sida.
"Whatever. See you when I see you." svarade jag kyligt och halvsprang från huset innan han hunnit reagera.
Strosandes ner för gatorna tänkte jag på vad jag skulle hitta på idag. Denna dagen har nästan precis bara börjat men den är redan kaos. Lite konstigt att mamma inte sms:at mig om vad som hänt eller vart jag är. Kanske Justin sagt till mamma att jag sov hos han? Nämen nämen nämen. Vem är det inte jag ser komma gåendes mot mig om inte Kylie. Om jag var sur på henne eller inte visste jag inte men det får jag väll svar på snart.
"SARAH! Oh my gosh where did you go last night?" Hon sprang emot mig och gav mig en hård kram. En kram jag inte besvarade. "Is something wrong?" Hon tittade frågandes på mig.
"No absolutely not." Ljög jag. Hon verkade köpa min lögn för hennes frågande blick utbyttes mot ett stor leende.
"Guess where I'm going? I'm going to Justin's house IIIP! Honestly I think he might like me." sa hon helt okänsligt. Hon vet vad jag känner för honom men ändå så gnuggar hon in i mitt ansikte att dem umgås. Om hon ska bete sig så ska jag vara exakt likadan tillbaka.
"Well have fun. I just came from there because I slept there." Jag log ett stort falskt leende emot henne. Nöjt såg jag hur Kylie's ansikte blev blekt.
"Oh." Var det ända hon sa innan hon gav mig en lös kram och fortsatte mot sin käre lille gullegulle Justin. Bara tanken på att hon ser på honom som sin gud eller nåt gör mig illamående. Om hon bara visste hur han egentligen var.
Kylie's perspektiv
Försiktigt knackade jag på dörren till det lagom stora huset. Tänk att för några minuter sedan har Sarah varit här. Jag bryr mig inte vad jag måste göra men dem ska aldrig någonsin bli ett par. Ett sorgset och bekymrat ansikte mötte mig i dörren. Jag gav Justin ett stor leende i hopp om att han skulle bli glad. Men nej, han såg lika ledsen ut.
"Aww sweetie what happened do you need to talk?" Äntligen log han mot mig. Jag gick efter honom in i huset och tog av skorna.
Vi gick in till det ganska så stora vardagsrummet och satte oss i soffan. Platsen var fortfarande lite varm efter att någon annan suttit här, kanske var det Sarah.
"Do you wanna talk?" Jag log smått mot honom.
"Yeah..." Han suckade och lutade sig tillbaka.
"Then talk." Jag försökte låta positiv även om jag hade en viss aning av att det handlar om Sarah.
"It's about a girl that I really like. It's Sarah."
Och där kom det fram att jag hade rätt. Jag mumlade bara ett enkelt 'mmh' till svar.
"We just fighting all the damn time. I'm in love with here but I don't know how I'm going to work things out!" Han kollade med en sorgsen blick och jag hörde at han verkligen menade det han sa.
"Maybe you guys don't belong together." Han skakade på huvudet och bet sig i underläppen.
"I know that she's the one for me."
"How?!"
"I don't know, it just feels right when I'm with her." Hans ögon vattnades lite men inga tårar rann ner.
"Hey, lets just have a good time and don't think about her. For me? Please." Jag log stort mot honom. Han skrattade till och drog bort en liten tår som precis letat sig nerfrån ögat.
"Yeah."
Justins perspektiv.
Vi satt och kollade på film i mitt rum. Det var ganska mörkt i rummet och det var bara ett antal centimetrar mellan vår axlar. Jag sneglade på Kylie som satt och kollade in i tv:n. Hon var vacker, det var inget jag kunde förneka. Men hon var inget jämfört med Sarah. Hon kollade på mig och skrattade.
"Well hello." Jag skrattade också till.
"Hi sweetie." Hon log lite och ett gulligt fniss kom ut ur hennes mun. Jag fortsatte att kolla på henne.
Hon kollade på mig igen och det var tyst. Vi bara log mot varandra.
Av ren impuls böjde jag mig sakta framåt och våra läppar möttes i en intensiv kyss. Jag smekte hennes kind. Den var len och allmänt perfekt. Hon var bra på att kyssas, den saken var klar. Kylie la sig ner och jag la mig över henne.
Kyssen blev allt mer vild och jag kysste henne på halsen. Jag drog ner en bit av hennes ena sida av tröjan och fortsatte ner till hennes vänstra axel. Hon stönade till och jag blev allt mer upphetsad. Jag lät min ena hand leta sig in under hennes tröja och smekte försiktigt hennes midja. Hon drog av mig tröjan och jag drog av hennes.
Allt gick så snabbt och helt plötsligt låg vi bara i våra underkläder och kysstes. 
Hon slängde av sig bh och la sig över mig. Jag kunde inte få ut Sarah ur mitt huvud. Hon bara fanns där. Desperat kysste jag Kylie hårdare. Jag öppnade ögonen och tittade på Kylie. Skrämt ryggade jag till när Kylie såg ut som Sarah. Jag satte mig upp och drog på mig byxorna. Ur ögonvrån såg jag hur Kylie kollade frågande på mig med täcket virat runt henne.
Hon slängde av sig bh och la sig över mig. Jag kunde inte få ut Sarah ur mitt huvud. Hon bara fanns där. Desperat kysste jag Kylie hårdare. Jag öppnade ögonen och tittade på Kylie. Skrämt ryggade jag till när Kylie såg ut som Sarah. Jag satte mig upp och drog på mig byxorna. Ur ögonvrån såg jag hur Kylie kollade frågande på mig med täcket virat runt henne.
Jag ställde mig upp och knäppte skärpet.
"I-I can't." Sa jag och vände mig om mot henne. Hon kollade ner i täcket och nickade långsamt medans hon pillade med det.
"Okey." Hon kollade upp och drog in läpparna till ett smalt streck. Jag tog tag i tröjan och bestämde mig för att åka till Sarah.
"Look, Kylie. I need to go right now and solve things out. I can give you a ride home if you want to." Stressat drog jag på mig tröjan.
"No, I can go home." sa hon surt.
"No, please. It's dark outside. Come on!" Hon suckade och kollade på mig.
"You heard me I said I'll go by myself." Hennes tonfall fick mig att rygga tillbaka lite. Hon tittade på mig med en kylig blick. För stunden brydde jag mig inte så mycket om det utan sprang ner mot bilen.
Tyvärr vet jag att vare sig jag bryr mig om det nu eller inte kommer hela denna händelsen skapa problem...
Jasså vad tycker ni om det som hände nyss? Kanske blir det Jylie? 8 kommentarer för mer klarar ni det tror ni? <3 #neversaynever L0L
//Angelina o Gabbi.
1 year an 36 days. När kommer nästa del?
Har fått några frågor om när nästa del på 1YA36D (Dålig förkortning. :P) kommer. Iallafall så et jag inte kan dock försöka slänga in en ny del idag?! Vad säger ni. :p
Angelina
Bieber Romance Chapter 22 - Will we ever be friends?
Imorgon var jag tvungen att snacka med henne men samtidigt var jag rädd. Tänk om jag var anledningen till hon druckit så mycket som hon gjort...
Sarah's perspektiv
Huvudet dunkande något fruktansvärt när jag vaknade. Kvidandes vred jag på mig men slog i något. Smärtsamt slog jag upp ögonen för att se vad det var jag krockat med. En vacker varelse sov fridfullt bredvid mig. Jag log lite för mig själv när jag såg Justin sova bredvid mig. Vad var det som hände igår egentligen och varför är jag hemma hos honom? Eller ja, jag antar att det är hans hus vi är i. Mödosamt steg jag upp försiktigt så att Justin inte skulle vakna. Hela jag rös till när mina nakna fötter nuddade det kalla golvet. Egentligen hade jag ingen aning om vart toaletten låg men för stunden skulle jag kunna döda för en dusch. Efter jag låst dörren började jag oblygt ta av mig klänningen jag haft på festen och även sovit i. Det ljumma vattnet var precis det jag behövde just nu!
Lite av schampoot jag gnuggat in i håret började rinna nedför ansiktet. Snabbt försökte jag torka bort det innan det nådde ögonen. Tyvärr var det försent och den svidande känslan började uppstå i ögonen. Stressat försökte jag skölja bort det med vatten men hjälpte det tror ni? Nej självklart inte! Just my luck -.- Snabbt virade jag handduken runt min kropp. Det enda som skulle hjälpa mig nu var ögondropparna jag alltid tog med mig i väskan när det var fest ifall man skulle vakna upp hos en kompis med blodsprängda ögonen. Hela huset var tyst förutom mina snabba, trippande steg mot rummet där en ängel låg och sov. Eller jag hoppades innerligen att han fortfarande sov.
Sakta smög jag in huvudet genom dörrspringan. På sängen såg jag Justin ligga och sova lika djupt som när jag gick därifrån. Väskan låg på en liten fåtölj så jag trippade dit och droppade några droppar i ögonen. Mina ögon blinkade långsamt 3 gånger. Ögondropparna smörde skönt in ögonen och jag kände mig ännu piggare.
Sarah's perspektiv
Huvudet dunkande något fruktansvärt när jag vaknade. Kvidandes vred jag på mig men slog i något. Smärtsamt slog jag upp ögonen för att se vad det var jag krockat med. En vacker varelse sov fridfullt bredvid mig. Jag log lite för mig själv när jag såg Justin sova bredvid mig. Vad var det som hände igår egentligen och varför är jag hemma hos honom? Eller ja, jag antar att det är hans hus vi är i. Mödosamt steg jag upp försiktigt så att Justin inte skulle vakna. Hela jag rös till när mina nakna fötter nuddade det kalla golvet. Egentligen hade jag ingen aning om vart toaletten låg men för stunden skulle jag kunna döda för en dusch. Efter jag låst dörren började jag oblygt ta av mig klänningen jag haft på festen och även sovit i. Det ljumma vattnet var precis det jag behövde just nu!
Lite av schampoot jag gnuggat in i håret började rinna nedför ansiktet. Snabbt försökte jag torka bort det innan det nådde ögonen. Tyvärr var det försent och den svidande känslan började uppstå i ögonen. Stressat försökte jag skölja bort det med vatten men hjälpte det tror ni? Nej självklart inte! Just my luck -.- Snabbt virade jag handduken runt min kropp. Det enda som skulle hjälpa mig nu var ögondropparna jag alltid tog med mig i väskan när det var fest ifall man skulle vakna upp hos en kompis med blodsprängda ögonen. Hela huset var tyst förutom mina snabba, trippande steg mot rummet där en ängel låg och sov. Eller jag hoppades innerligen att han fortfarande sov.
Sakta smög jag in huvudet genom dörrspringan. På sängen såg jag Justin ligga och sova lika djupt som när jag gick därifrån. Väskan låg på en liten fåtölj så jag trippade dit och droppade några droppar i ögonen. Mina ögon blinkade långsamt 3 gånger. Ögondropparna smörde skönt in ögonen och jag kände mig ännu piggare.
**********
"Justin. Good morning." Jag log lite smått mot honom. Han log trött mot mig.
För en stund sedan hade jag konstaterat att jag vaknat 6.00 PM vilket förklarar varför Justin sovit så djupt. Nu har jag suttit här och tittat på Degrassi marathon i 2 timmar. Jag antog att vi var hemma ensamma då det var tyst ända sedan jag stigit upp. Ihop krupen satt jag i ena soffhörnet med en mysig filt samtidigt som jag tänkte över gårdagen. Hur kunde jag låtit det gå så överstyr? Jag vill inte ens veta vad Justin tänker om mig nu. Eller ännu värre, tänk om han förstår varför jag druckit! Jag kommer ihåg hur allting rasat när Kylie stod och klängde över Justin. Plötsligt såg jag hur hon lutade sig fram men där vände jag mig om för jag klarade inte av att se mer. Lite arg var jag på Kylie. Hon hade inte pratat med mig på hela kvällen utan hon hade nästan ignorerat mig. Vad är det för fel på henne?! Svaga steg hördes på övervåningen men jag brydde mig inte så mycket om det för nu var min fulla koncentration på tv:n.
"Errhm" En hög harkling drog tillbaka mig till verkligheten. Jag vred på huvudet men hade fortfarande blicken fast naglad på tv:n. Tillsist lät jag min blick riktas mot samma riktning som mitt huvud. Hela jag stelnade till för en sekund när ett par trötta men lika vackra hasselbruna ögon tittade rätt in i mina mörkbruna.
"Errhm" En hög harkling drog tillbaka mig till verkligheten. Jag vred på huvudet men hade fortfarande blicken fast naglad på tv:n. Tillsist lät jag min blick riktas mot samma riktning som mitt huvud. Hela jag stelnade till för en sekund när ett par trötta men lika vackra hasselbruna ögon tittade rätt in i mina mörkbruna.
"Justin. Good morning." Jag log lite smått mot honom. Han log trött mot mig.
"Good morning." Han satte sig ner bredvid mig och det var inte förrän då som jag märkte att han hade bar överkopp. Hans magrutor trädde fram från huden. "You had a pretty ruff night ha?" Jag nickade.
"Yeah, and I regret that. My feet is hurting like hell. " Jag suckade och lutade mig bakåt. Han skrattade lite. Det var verkligen svårt att fokusera på annat än hans bara överkropp.
"Footmassage!?" Han log det där söta Bieber-leendet som Kylie hade visat mig ett antal gånger. Huvudet sänktes en bit och log så att dem vita tänderna syntes. Jag la upp mina fötter på hans lår och log.
"Yes please."
Hans händer började försiktigt massera mina bara fötter. Jag kom och tänkte på gårdagen igen. Hur Kylie hade böjt sig fram, hur Justin skrattade. Det kanske var dem nu. En klump satte sig i halsen och jag försökte instinktivt svälja bort den.
"So...How's school?" Jag höjde på ögonbrynet.
"Did you ask me how it is in school?!" Jag skrattade nästan inombords.
"Yeah, is something wrong with that?"
"No, it's just a question I wasn't expecting."
"But how is it?"
"Fine, I guess..." Svarade jag lite frågande. Varför ställer han en sådan konstig fråga?
han nickade och fortsatte att massera mina fötter.
"Do you party alot?" Jag började bli lite irriterad.
"Is this some kind of examination?" Han rynkade pannan.
"No, I'm just asking you a question"
"About if I like to party?" Nu satte jag mig irriterat upp och tittade rätt in i hans ögon.
"Yes!" Han lät lika irriterad som jag.
"Since when does it affects you?" Röt jag tillbaka. "I like to party but that dosen't mean that I get drunk everytime."
Han blev tyst och bet sig argt i underläppen.
"I just think that it's really immature and stupid. You're only 14!"
"And just because I'm 14 I can't have some fun?!"
"Fun?! Do you think it's fun to get drunk?"
"NO! I just drank a lot for a reason. It's just because I saw what happend between you and Kylie at the party!" Han kollade oförstående på mig och var på väg att öppna sin mun. "You know what! Why don't you just call her and be her dad instead?!" Surt reste jag på mig innan jag gick bestämt ut ur huset. Väskan var kvar men jag var för arg för att bry mig. Dörren slängdes igen och jag gick planlöst ner för en utav Stratfords gator.
Kanske det aldrig kommer lösa sig emellan dem? Ska det vara så här föralltid? // Angelina o Gabbi
Kanske det aldrig kommer lösa sig emellan dem? Ska det vara så här föralltid? // Angelina o Gabbi
Bieber Romance Chapter 21- Don't Think Just Drink
Trött av all gråt ställde jag mig upp och begav mig hemåt. Kanske Gud inte ville det skulle bli vi. Kanske jag glömma han och gå vidare....
Justins perspektiv
"Like I don't get what I did wrong bro'" Ointresserat låtsades jag sitta och lyssna på Chaz samtal om Sarah. Varje gång han nämde hans namn värkte mitt hjärta. Hennes vackra leende som kunde lysa upp ett mörkt rum och allt annat med henne som var så perfekt gjorde det inte lättare för mig att glömma henne.
"Dude are you dead?" "mm" sa jag lite tyst och gav han ett halvhjärtat leende. Chaz tittade konstigt på mig men som tur var ryckte han bara på axlarna och fortsatte med att städa sitt rum
"Kids the food is ready!" Kathrine (Chaz mamma venne om hon heter så på riktigt) höga stämma hördes ända upp. DEt var lite "gulligt" att hon fortfarande kallades oss kids fast vi snart fyllde 18. Både jag och Chaz tittade på varandra med den blicken som bara betydde en sak.
Båda började springa i full fart för att få titeln som den snabbaste. Såklart vann jag som vanligt, hehe. En hög duns hördes när vi satte oss hårt på skinnstolarna. Kanske det inte var så konstigt att hon kallar oss kids när vi beter oss som vi gör. Katrine log mot oss och skakade på huvudet. Hungrigt började jag sleva upp av spaghetti och kötfärsåsen på tallriken. Unngefär 20 minuter senare lutade vi alla oss bakåt nöjda och belåtna med mätta magar.
"Thank you Katherine, the food was delish!" Jag kallade henne bara Katherine och inte Mrs Somers då jag känt Chaz ganska länge nu.
"Aw thank you sweety but shouldn't you guys get ready for the party?" Jag tittade lite frågande på Chaz. Han nickade mot mig. Vi bärde in tallrikarna till köket innan vi i lugnt takt gick upp till hans rum för någon tävling pallar jag inte med utan att spy upp maten jag precis ätit.
Väl uppe i rummet stod Chaz och posade framför spegeln. Han såg så fånigt ut så jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. "Bro' you gotta stop doing that! PLEAAASE!" Chaz vände sig om och tittade oförstående. Kan det killen vara trög ibland? VERKLIGEN.
***********
"This is gong to be awsome!" Chaz stora flin gick knappt att förklara. Jag instämde med ett skratt och fortsatte att gå mot huset.
"Hey, dude. Whats wrong with you?" Sa jag skojsamt.
"Justin." Han skakade huvudet och jag slänge en blick över axlen.
"Dude, is everything allright?" Chaz satte sig jämte mig och Ryan satte sig jämte honom. Han kollade på mig med en ' I tried to stop him.' blick eftersom att jag tidigare sagt till honom att jag ville vara själv ett tag.
"Yeah, I just needed to go out a little." Han nickade.
"Yeah, it's really hot in there." Han log mot mig. "But when I've been your friend for a long time I know that is just a lie." Jag suckade.
"I don't lie! I would never do that to you... You know that." Sa jag och försökte säga det med en självklar ton.
"You just did that." Chaz kollade allvarligt på mig. Jag reste på mig argt.
"Just leave me alone." Jag lät allmänt grinig i tonnen. Båda kollade chockat på mig. " I think i have to go. I need to think over some stuff." Jag vände på klacken och började gå mot huset.
"Why? Were having a good time babe." Det var en full och sliskig röst som svarade henne. Sarah.
Min mun var format till ett stor O. Detta huset var till och med större än var mitt var. Om det är så stort måste det vara mycket människor vilket betyder att chansen finns att många fans är här. Lite nervös var jag allt men att festa är något jag längtat efter länge nu. Självklart inget drickande eftersom folk kan ta bilder men man kan ha riktigt ballt utan alkohol. Musiken dunkade högt och folk dansade tätt intill varandra. Ah, jag har saknat tonårsfester... Ja helt enkelt det vanliga tonårslivet.
"This is gong to be awsome!" Chaz stora flin gick knappt att förklara. Jag instämde med ett skratt och fortsatte att gå mot huset.
När vi kom in var det ganska packat med folk. Vissa kände igen mig och kom fram men det var skönt att dem förstod att jag ville vara ifred och allt.
Vi gick ut mot dansgolvet och drogs med i musikens rytm. Jag hade så kul just nu. Allt det där med Sarah var som bortglömt. Det enda jag höll på med var att släppa lös min inre party guru.
Ryan kollade över min axel och hans skratt blev snabbt utbytt till ett fejkat och oroligt leende.
"Hey, dude. Whats wrong with you?" Sa jag skojsamt.
"Justin." Han skakade huvudet och jag slänge en blick över axlen.
Min blick fastnade på en tjej med kroppsrörelser jag aldrig sett. På hennes höfter fanns ett par händer. En kille runt min ålder dansade tätt intill henne bakifrån. En viss avundsjuka strömmade i kroppen när folkmassan skiljde min blick från Sarah.
.
Luften var svall när jag satte mig ner på den avskiljda platsen. Jag kunde inte stoppa henne från att springa omkring i mina tankar. Hon var perfekt enerligt mig. Jag vet att ingen är helt perfekt men hon var det för mig, i mina ögon.
Jag suckade och drog händerna i håret där jag lätt dem stanna medans jag kollade ner i gräset.
"Dude, is everything allright?" Chaz satte sig jämte mig och Ryan satte sig jämte honom. Han kollade på mig med en ' I tried to stop him.' blick eftersom att jag tidigare sagt till honom att jag ville vara själv ett tag.
"Yeah, I just needed to go out a little." Han nickade.
"Yeah, it's really hot in there." Han log mot mig. "But when I've been your friend for a long time I know that is just a lie." Jag suckade.
"I don't lie! I would never do that to you... You know that." Sa jag och försökte säga det med en självklar ton.
"You just did that." Chaz kollade allvarligt på mig. Jag reste på mig argt.
"Just leave me alone." Jag lät allmänt grinig i tonnen. Båda kollade chockat på mig. " I think i have to go. I need to think over some stuff." Jag vände på klacken och började gå mot huset.
.
"Stop." Det var en välbekant röst som hördes från ett ganska så kort avstånd.
"Why? Were having a good time babe." Det var en full och sliskig röst som svarade henne. Sarah.
Jag rundade hörnet och såg samma kille som tidigare hade dansat med henne. Sarah försökte putta bort honom när han tryckte upp henne mot väggen. Utan att tveka sprang jag fram till honom och slog till han hårt i ansiktet.
"Creep leave her along and DON'T EVER TOUCH HER AGAIN!" Skrämt ställde han sig upp. Han höll sig för näsan och sprang därifrån. Oroligt tittade jag på Sarah. Hon satt på golvet helt berusad. Varför hade hon druckit så mycket?
Försiktigt tvingade jag henne att stå med mig som stöd. Vingligt och fnittrande förde jag henne bort hem till mig. En positiv sak var i alla fall att hon inte verkade berörd av vad som precis hänt men det där creepet.
"Yo-u look r-eally go-od." Sa hon mellan hickningarna. Hur kunde jag låtit detta hända? Hon är fullare än jag någonsin varit och hon är bara 14 år. Ledset tittade jag på henne. Hon tittade på mig med en flackande blick och log ett berusat leende. Även fast hon var fnittrig och riktigt irriterande just nu så var hon slående vacker.
Till min lycka var vi ensamma hemma. Hur länge vet jag inte. Hallampan tändes när jag tryckte på lampknappen. Med min hjälp satte sig Sarah ner och jag började hjälpa henne av med skorna. Hon tittade upp på mig. I den sekunden när hon log tog hon andan ur mig.
Vem försökte jag lura? Aldrig någonsin skulle jag kunna gömma mina känslor för denna vackra människa. Chaz får helt enkelt acceptera att vi båda har fallit för varandra. Ena handen förde jag in i hennes knäveck och lät hennes huvud luta mot den andra armen när jag bärde upp henne till mitt rum. Höga andningar hördes från henne, hon hade redan somnat. Hon såg så fridfull ut när jag lagt ner henne på sängen och bäddat ner henne.
Imorgon var jag tvungen att snacka med henne men samtidigt var jag rädd. Tänk om jag var anledningen till hon druckit så mycket som hon gjort...
Förlåt för uppdateringen men nu i helgen kommer mycket mer! :) // Gabbi o Angelina
"Creep leave her along and DON'T EVER TOUCH HER AGAIN!" Skrämt ställde han sig upp. Han höll sig för näsan och sprang därifrån. Oroligt tittade jag på Sarah. Hon satt på golvet helt berusad. Varför hade hon druckit så mycket?
Försiktigt tvingade jag henne att stå med mig som stöd. Vingligt och fnittrande förde jag henne bort hem till mig. En positiv sak var i alla fall att hon inte verkade berörd av vad som precis hänt men det där creepet.
"Yo-u look r-eally go-od." Sa hon mellan hickningarna. Hur kunde jag låtit detta hända? Hon är fullare än jag någonsin varit och hon är bara 14 år. Ledset tittade jag på henne. Hon tittade på mig med en flackande blick och log ett berusat leende. Även fast hon var fnittrig och riktigt irriterande just nu så var hon slående vacker.
Till min lycka var vi ensamma hemma. Hur länge vet jag inte. Hallampan tändes när jag tryckte på lampknappen. Med min hjälp satte sig Sarah ner och jag började hjälpa henne av med skorna. Hon tittade upp på mig. I den sekunden när hon log tog hon andan ur mig.
Vem försökte jag lura? Aldrig någonsin skulle jag kunna gömma mina känslor för denna vackra människa. Chaz får helt enkelt acceptera att vi båda har fallit för varandra. Ena handen förde jag in i hennes knäveck och lät hennes huvud luta mot den andra armen när jag bärde upp henne till mitt rum. Höga andningar hördes från henne, hon hade redan somnat. Hon såg så fridfull ut när jag lagt ner henne på sängen och bäddat ner henne.
Imorgon var jag tvungen att snacka med henne men samtidigt var jag rädd. Tänk om jag var anledningen till hon druckit så mycket som hon gjort...
Förlåt för uppdateringen men nu i helgen kommer mycket mer! :) // Gabbi o Angelina
http://itsbieberbabe.blogg.se/
http://itsbieberbabe.blogg.se/ En blogg som ni kan läsa när vi är lite halvt dåliga i vår update som nu!;)
Nästa del!
Ville bara säga förlåt för att inte del 21 kommit ut än. Men jag höll på igår tills internet la av. :/ Ska försöka få ut den nu iallafall. :)
//Angelina
Bieber Romance Chapter 20 - Not a risktaker
"I was going to ask you to come to a party that's going to be one day after prom night but I hope you understand Inever ever want to see you again!" Hon tittade med avsmak på mig innan hon halvsprang ifrån mig. Jag tittade så gott jag kunde efter henne eftersom min blick var alldeles suddig av alla tårar som bildats.
"The funny thing is that I thought you were a good guy... I thought you weren't like everybody else." Med dem orden lämnade hon mig.
Kanske får jag chansen att se henne igen.... Kanske inte.
Dagen då Justin totalt dissat mig var absolut inte bortglömt utan den plågade mig varje dag. Att veta att han ville ha mig precis som jag ville ha honom men att det antagligen aldrig kommer bli så, gjorde mig galen. Jag ville så gärna berätta för Chaz att jag inte gillade honom på det sättet. Varför jag inte gjort det än är för att jag nu vet hur det känns att bli avvisad av någon man gillar och det är absolut ingen bra känsla. Som tur var har Kylie varit min stöttepelare genom det hela men ärligt talat hon har inte varit till så stor hjälp. Nästan varje dag har hon och Justin umgåtts och varje gång hon hör hans namn ser hon ut som om hon flyger på stora fluffiga moln. Varje gång jag börjar gråta och rabblar upp ännu en gång om kyssen och allt det dära, förvrids hennes ansikte av avundsjuka. Visst har jag förstått att hon länge haft känslor för honom men jag tänker inte låta henne kontrollera någonting mellan mig och Justin. Tyvärr känner inte Justin samma sak. Hur kan han låta Chaz komma emellan? Om Chaz är en bra vän kommer han förstå. Jag menar vad ska han göra? Tvinga mig att börja älska honom. No way till det!
Ikväll är det äntligen dags för balen som jag länge väntat på. Det enda negativ är att jag ska gå med Chaz vilket kommer kännas riktigt konstigt nu. Jag har anat att han haft känslor för mig och jag började falla för han också men sedan kom Justin in bilden och allting förändrades.
Min ögonskuggs borste smekte mina ögonlock mjukt och försiktigt när jag målade på svagt med ögonskugga. Mamma har alltid varit duktig på att sminka så allt hon kunde lärde hon mig. Nöjt inspekterade jag mig i spegeln.
Jag stod mitt framför spegeln och bara tittade på mig själv. Mina ögon såg glada ut men om man tittade noga kunde man se sorgen som legat där inne ända sedan Justin sårat mig. Varför säger alla att kärlek är så bra när allt den gör är att förudmjuka en eller totalt krossa en på ett annat sätt? *Nej vet du vad* Tänkte jag för mig själv och satte bestämt ner sminkborsten. *Ikväll ska jag fokusera på att ha en rolig kväll utan någon freaking Bäver i mitt huvud* Även om jag "hatade" Justin nu kunde jag inte tänka så taskigt om honom. Jag suckade tungt och satte mig ner på toalettsitsen. Tänk att på den lilla tiden vi spenderat att jag skulle falla så hårt. Inte förrän vi låtit våra läppar försiktigt men ändå kraftfullt nudda varandra, insåg jag att alla dem känslorna jag inte kunnat beskriva var kärlek. Jag gjorde en grimas för mig själv. Varför kan jag inte bara gå vidare ifrån honom?
Hela det här dramat kändes som en dålig romantisk film. Kylie och han blir bara bättre och bättre vänner. Jag menar tänk om dem kommer hem en dag och säger att dem har blivit ett par. Bara tanken av det fick det att sticka till i hjärtat och återigen gjorde jag en sorgsen grimas. Med tunga steg gick jag ut till mamma i köket som satt på en stol och läste tidningen. Bredvid henne såg jag ett vinglas med något rött inuti, men inte kan det vara vin? Mamma får ju inte blanda anti-depressiva med vin.
"M-mom." Skrämt hoppade hon till och tittade med stora ögon på mig. Snabbt rätade hon på sig och jag såg hur hon försökte gömma vinlglaset lite diskret med skvallertidningen som hon hade i handen.
"Oh hi darling... Ehhm... Tomorrow Ayjdan and Mark will sleep here. You're still going to that party? Is Ayjdan going?" Hon försökte klumpigt leda in konversationen på något annat men denna gången tänker jag inte låta konversationen jag länge velat föra slippa undan.
"Mom I wan't the truth. What's really going on?" Hon tittade på mig med en lite sorgsen blick. Det såg ut som om hon tänkte noga över någonting.
"I've stopped taking my pills.."
"Mom that's amazing! You're not depressed anymore?" Ett lyckorus spred sig i kroppen fast det försvann snabbt när jag såg mammas ansiktsuttryck.
"You have to understand that I'm 43 years old and I might want to have a drink with my friends sometimes." Vad är det hon sitter och säger?! Ska hon seriöst riskera sitt välmående för en drink då och då. Jag då? Hon riskerar ju saker för mig också.
"What is this shit that you're talking about? You have never ever been a drinker and you've never complained so what's changing your mind." Hennes blick var inte ens riktad mot mig utan typ lite bredvid mig vilket gjorde mig grymt irriterad. Eller aa mer irriterad än vad jag redan är.
"Mark." Hon viskade så lågt att jag nästan inte hörde.
"What about Mark?"
"He likes to take a drink once in a while and I have every right to drink at my age."
"Mom..." Jag pratade lugnt och tyst. Tyst satte jag mig bredvid henne. Försiktig förde jag min hand till hennes kind och tvingade henne att titta in i mina ögon. "Is Mark an alcoholic?" Hon tittade på mig med en förskräckt blick.
"He might drink a little too much but he promised he would change because he loves me. Everything will be okay now sweety." Hon försökte smeka min kind men jag slog bort hennes hand. Äcklat tittade jag på henne.
"HOW CAN YOU LET A DRUNK BE IN OUR LIVES AND HOW CAN YOU STOP TAKING YOUR PILLS WHEN YOU KNOW HOW MUCH IT EFFECTS YOU! YOU'RE PROBABLY JUST BEING WITH HIM SO YOU CAN TAKE HIS MONEY AND HE GETS TO BANG YOU!" Vad som hände efteråt gick så fort att jag inte hann reagera. Mamma ställde sig ilsket upp och höjde handen. Beredd på att känna ett slag, knep jag ihop ögonen hårt. Efter en stund öppnade jag ögonen och såg mamma stå där med händerna framför munnen.
Skräckslaget backade jag från mamma som nu börjat gråta kraftigt men utan att göra ett endaste ljud ifrån sig.
"You have to understand that I'm 43 years old and I might want to have a drink with my friends sometimes." Vad är det hon sitter och säger?! Ska hon seriöst riskera sitt välmående för en drink då och då. Jag då? Hon riskerar ju saker för mig också.
"What is this shit that you're talking about? You have never ever been a drinker and you've never complained so what's changing your mind." Hennes blick var inte ens riktad mot mig utan typ lite bredvid mig vilket gjorde mig grymt irriterad. Eller aa mer irriterad än vad jag redan är.
"Mark." Hon viskade så lågt att jag nästan inte hörde.
"What about Mark?"
"He likes to take a drink once in a while and I have every right to drink at my age."
"Mom..." Jag pratade lugnt och tyst. Tyst satte jag mig bredvid henne. Försiktig förde jag min hand till hennes kind och tvingade henne att titta in i mina ögon. "Is Mark an alcoholic?" Hon tittade på mig med en förskräckt blick.
"He might drink a little too much but he promised he would change because he loves me. Everything will be okay now sweety." Hon försökte smeka min kind men jag slog bort hennes hand. Äcklat tittade jag på henne.
"HOW CAN YOU LET A DRUNK BE IN OUR LIVES AND HOW CAN YOU STOP TAKING YOUR PILLS WHEN YOU KNOW HOW MUCH IT EFFECTS YOU! YOU'RE PROBABLY JUST BEING WITH HIM SO YOU CAN TAKE HIS MONEY AND HE GETS TO BANG YOU!" Vad som hände efteråt gick så fort att jag inte hann reagera. Mamma ställde sig ilsket upp och höjde handen. Beredd på att känna ett slag, knep jag ihop ögonen hårt. Efter en stund öppnade jag ögonen och såg mamma stå där med händerna framför munnen.
Skräckslaget backade jag från mamma som nu börjat gråta kraftigt men utan att göra ett endaste ljud ifrån sig.
Jag var inte van vid att se henne såhär. Inte att se henne gåta ljudlöst, Inte att se henne gråta ut...
Jag stod tyst och kollade på utan att veta hur jag skulle få henne att lyssna på mig. Hon var rätt så egoistisk av sig. Allt det hon säger ska vara rätt och allt cirkulerar kring henne. Efter skillsmässan hade hon bara pratat om hur jobbigt hon hade det, hur han var ett svin som bara stack iväg och hade det bra med pengar och inte ens hjälpte till att betala alla mina saker när vi hade behövt det som mest.
Varenda gång något flyger ut ur hennes mun om det där så vill jag bara slingra mig ur allt.
Det var jobbigt för mig med. Att höra allt det där som nästan får det att framstå att dem inte ville ha mig.
Men det som mest gjorde mig förbannad var hur folk kom och gnäller om hur tufft dom har det. Jag tycker att det är jobbigt det jag går igenom men min mun är tyst om allt som gömmer sig bakom dörrarna fulla av minnen för jag är väl medveten om att det finns andra som har det sämre än mig.
Vissa får knappt mat på deras bord varje dag och det tar jag förgivet. Att det finns familjer som inte ens har skor på fötterna eller tak över huvudet medans jag har det. Det finns dem som blir slagna hemma. Deras fruktan är att öppna dörren till sitt egna hem vällmedvetna om vad som kan vänta på andra sidan där helvetet befinner sig. Om dem ens vill kalla det hem.
Vissa får knappt mat på deras bord varje dag och det tar jag förgivet. Att det finns familjer som inte ens har skor på fötterna eller tak över huvudet medans jag har det. Det finns dem som blir slagna hemma. Deras fruktan är att öppna dörren till sitt egna hem vällmedvetna om vad som kan vänta på andra sidan där helvetet befinner sig. Om dem ens vill kalla det hem.
Det finns barn som skulle kunna göra vad som helst för att gå i skolan medans vi gnäller om det. Det finns folk som inte ens vill gå till skolan av andra saker än att det är jobbigt utan för att dem blir mobbade både fysiskt och psykiskt.
Det var som ett botemedel för mig. Några mnningar och tankar som inte får mig att bli en egoist men tankarna låg och värkte i bakhuvudet.
Varför är livet så orättvist?!
***********
Jag klev in i bilen som skulle ta både mig och Chaz till skolans gigantiska gympasal där den fantasifulla balen skulle hålla till. Han satt och log mot mig. Vid min sida satt Chaz.
"You look really beautiful tonight." Jag log och tittade på lite på klänningen jag hade på mig.
"Thank you. You don't look so bad either." Han log stort och krokade arm med mig fast på ett mer elegant sätt.
Bilen saktade in och vi klev ut.
Min vita klänning snuddade marken när vi gick in. Det var packat med folk som stod och dansade med klänningar i alla regnbågens färger. Chaz drog mig närmare vilket var helt okej för mig. Alla andra killar kom av sig när dem pratade med andra och kollade på mig men jag brydde mig inte så mycket om det för tillfället. Jag kollade ner i marken och lät Chaz föra mig över dans golvet.
"Hi." Jag vände mig om och såg Kylie le.
"Hi." Jag log tillbaka. Ryan slöt upp vid hennes sida. Jag kände en viss lycka att det var just Ryan och inte Justin. Hoppas bara att inte kommer på festen imorgon...
Plötsligt ändrades musiken till en lugn låt som passade för tryckare. Chaz tog ett stadigt grepp om min midja och tryckte mig närmare honom. Stämningen började bli lite stel för min del men Chaz såg verkligen ut att njuta. Jag kände hur jag började bli lite svettig. Hans händer började försiktigt gå längre och längre ner och dem stannade precis i svanken. Nervöst tittade jag upp på Chaz som redan innan jag tittat upp tittat på mig. Han bet sig svagt i läppen och jag märkte hur mellanrummet våra huvuden minskades sakta men säkert.
Jag stod helt blickstilla och lät hans läppar nudda mina. Kyssen kändes del och han kändes ovan. Hans tunga började försiktigt leta sig in i min mun.
Bilderna från när Justin kysst mig med en sådan försiktighet men ändå med passopn, spelades i mitt huvudet. Panikslaget puttade jag bort Chaz hårt och skapade återigen mellanrum mellan oss. Hans ögon lyste utav besvikelse och sorg. Skuldkänslor började krypa fram.
"I can't." Väste jag fram med tårfyllda ögon. Innan han hann ge mig ett svar sprang jag ut mot skolgården, bort från allt. Långt där borta hördes den dunkande musiken när jag satt på det kalla gräset en bit bort från skolbyggnaden. Tårarna envisades med att forsa ner och vid det här laget orkade jag inte ens kämpa emot. Det jobbigaste med Justin-situationen var att han inte ens var villig att ge det en chans. Men samtidigt förstod jag honom. Hans bästis var kär i mig och han var rädd att förlora honom. Men Kylie gillade Justin och vi var varit bästisar längre än vad Chaz och Justin har så vi båda har lika mycket att förlora.
Förtvivlat satt jag där och grät under den stjärnbeströdda natthimlen. I den sekunden insåg jag att om jag någonsin vill att saker ska förändras måste jag ta tag i det själv! Med en lätt rörelse öppnade jag min clutch och drog ut min iphone med Kanada's flagga som skal. Egentligen var det mycket mer jag ville skriva men dessa 3 orden sammanfattade allt på det bästa sätter. Jag tvekade lite men tryckte sedan på send. 0,5 sekunder senare hördes det plinget som gett mig så mycket skada men även så mycket glädje. Hade han verkligen svarat så fort? Besviket tittade jag på mobilen. Plinget hade uppstod på grund av att telefonen meddelade att sms:et inte gick ett skicka.
Trött av all gråt ställde jag mig upp och begav mig hemåt. Kanske Gud inte ville det skulle bli vi. Kanske jag glömma han och gå vidare....
Dun dun DUUUN! Kanske historien inte blir en Bieberromance trots allt? ;) Vad tycker ni om novellen och borde vi skriva på ett annat sätt? / Gabbi o Angelina TACK FÖR ALLA KOMMENTARER :) 5 för nästa <3
ATTENTION!!!!!!!!!!!!!!
NU SKA MINST 10 KOMMENTERA OM HON SKA VARA 14 ELLER 15-16! VI MÅSTE VETA :)
PUSS PUSS LUVIIE DUVIEES <3 // G-SWAG ;)
PUSS PUSS LUVIIE DUVIEES <3 // G-SWAG ;)
Svar på kommentar!
Frågan (ifall ni inte kan se): Hej har en liten åsikt varför är hon bara 14? Det blir lite tråkigt då skulle vara mycket roligare(bättre) om hon typ var 16-17 år eller? (svara gärna) :):)
Svar: Både jag och Angelina är födda 97 och alla är typ i samma ålder som honom. Men ifall ni tycker det är lite ungt kanske vi kan höja åldern till 15 eller tycker ni ännu högre? // Gabbi
KOMMENTERA VAD NI TYCKER! kapitel 18-19 under :) o jag har bara fått en kommentar på 18 :(
Bieber Romance Chapter 19- Will it never be us?
"Oh sorry. I-I-I think I better get going but thanks for telling me." Han log ett halvhjärtat leende innan han simmade upp mot land. Glatt fortsatte jag att bada. Tänk att det varit så enkelt.
Jag ska se till att när jag är klar kommer deras vänskap vara helt krossad.
Sarah's perspektiv
Man hörde mammas och Mark's höga skratt från vardagsrummet. Ayjdan hade inte följt med men för min del var det helt okej. Allt som hände idag var något jag verkligen behövde tänka igenom. Min blick fastnade i taket där jag låg i sängen. Jag kom ihåg hur Justin kommit upp ifrån vattnet, samlat sina grejer och sagt hejdå till alla utan att ens ägna mig en blick. Vad hade jag gjort fel? Jag hade gett honom en kram när jag kom och han hade verkat glad hela tiden.
Aldrig någonsin hade jag varit rädd för att konfrontera eller ta tag i problem så utan att tveka skrev jag ett sms.
To Justin: I don't know what's going on but I need to talk to you.
Min mage gav ifrån sig ett högt kurrande ljud. Det var ju ändå trots allt 4 timmar sedan jag åt pommes friten på stranden. Jag ställde mig upp och styrde stegen mot köket. När jag passerade vardagsrummet såg jag en syn jag helst velat slippa. På soffan såg jag hur mamma och Mark grovhånglade. Åh förlåt, jag menar ÄTA UPP VARANDRA. Äcklat gick jag vidare in mot köket där jag bredde mig en macka och hällde upp ett glas mjölk. Till min absoluta lycka hade mamma och Mark förflyttat sig in till mammas sovrum så jag kunde gå tillbaka till rummet utan totala men för livet.
Precis när jag öppnade dörren vibbrerade mobilen som låg på min säng. Jag ställde snabbt ner glaset och tallriken på skrivbordet innan jag slängde mig efter mobilen. På skärmen lyste det namnet jag hoppats efter, Justin.
Justin: Yeah you've got a lot to explain. Come to my granny's house as soon as possible cuz they're not here so we can talk undisturbed
Förvirrat tittade jag på hans sms. Vad i hela friden hade jag att förklara? Jag hade ju inte ens gjort något? Åh killar -.- På min skrivbordstol låg ett par enkla, mysiga kläder så dem drog jag på mig snabbt och ett par converse, innan jag begav mig ut.
Jag drog upp mobilen och den digitala klockan visade att klockan var 8 pm (8 på kvällen). Fast klockan var så "mycket", sken solen starkt och alla barnen var ute och lekte. Ett par barn sprang runt och lekte med en vattenspridare. Deras gulliga skratt hördes högt över hela kvarteret. Tanken av barn fick mig alltid att le. När man var liten var allting så enkelt.
"The thought of kids always gets me smiling"
Alla problem som uppstod tog föräldrarna hand om men nu måste man ta tag i dem själv hur jobbigt dem än är. Justin's morföräldrars hus uppenbarade sig lite längre fram på gatan. Nervositeten började forma sig inom mig. Vem vet vad jag har att vänta. Han kanske är riktigt sur och jag har inte ens någon aning om vad jag gjort.
Min hand darrade lite när jag tryckte med pekfringret på ringklockan. Det plingande ljudet hördes ända ut och snabba steg som sprang nedför en trappa. Genom det frostade glaset på dörren såg jag en mörk kontur. En sekund senare stack Justin's huvud ut. Han öppnade dörren på vid gavel innan han började gå längre in i huset utan att ens säga hej eller ge mig ett leende... Osäker följde jag efter honom ut till trädgården. Jag skulle precis sätta mig bredvid Justin på gräset då jag halkade till. Ett högt skratt hördes ifrån mig när jag rullade runt i gräset och skrattade åt min klumpighet.
Justin kämpade hårt för att inte börja skratta. Tillsist kunde han inte hålla sig längre så där låg vi båda och skrattade för full hals. Plötsligt gick Justin's min från glad till allvarlig. Jag låg där och tittade på han med ett stort leende men när han inte rörde en min blev min blick frågande istället.
"I layed there with a big smile"
"Today someone told me something. You know I never thought this about you but I wouldn't get why this person would lie. Maybe the person just understood the whole situation wrong. But anyways, this person told me that you slept with a lot of guys that really liked you just so you could get what you wanted..." Han harklade lite innan han fortsatte. "What I'm trying to say here is.... Would you use me?"
Chockat satte jag mig upp och tittade på Justin. Vem skulle någonsin komma på någon så här korkat? Jag försökte öppna min mun och säga något men jag var helt chockad. Justin såg argare och argare för varje sekund som gick så tillsist tog jag ett djupt andetag och sa:
"Is that what you think of me? Do you think I would use you for fame? I told you how I got used in school and you believe that I would do something like that to you? I poured my heart out to you, explained how all those people had made my life difficult and you have the nerve to think something that stupid about me?!" Ilskan bubblade inom mig och jag sket totalt i om jag lät otrevlig eller arg.
"No.." sa Justin tyst med blicken ner i marken. "I'm sorry I don't think you would use me." Han tittade skamset mot mig.
"It's okay I get it. You just wanted me to confirm it." Justin tittade in i mina ögon. Fast han precis sagt förlåt märkte jag att något fortfarande störde honom.
"Justin is there something else that bothers you?" Han vred huvudet åt höger och tittade mitt ut i tomma intet.
"But how could you sleep with all those guys?" Hans röst lät inte skamsen längre utan... Sårad?
"Excuse me?" Jag höjde på ögonbrynen och tittade på Justin. Han vände sin blick mot mig och tittade irriterat in i mina ögon.
"Yeah you can't just sleep around with guys." Argt ställde jag mig upp och ställde mig framför Justin som snabbt ställt sig upp när jag rest mig.
"You have no right to judge me! We are not together and I have every right to be with other guys! You know that so why are you acting so childish?!"
"Am I being childish? Oh please you are freaking 14 and you've already lost your virginty to disgusting guys." Han stod så nära mig nu att våra näsor nästan nuddades.
"You are such a jerk! So what you're saying is that I'm disgusting?" Jag puttade han hårt på bröstet men han rörde sig inte en centimeter.
"That's not what I ment!" Han fortsatte att titta argt på mig.
"YOU SHOULD JUST SHUT UP BECAUSE YOU HAVE NO RIGHT TO JUDGE ME! WE ARE NOT TOGETHER AND WE NEVER WERE SO LEAVE ME THE FUCK ALONE! AND THE RUMORS AREN'T EVEN TRUE! I HAVE NEVER EVER SLEPT WITH A GUY BEFORE SO YOU SHOULD JUST STOP ACTING LIKE A FREAKING CHILD!" Min röst lät lika arg som jag var. Vad är det han försöker komma till? Varför beter han sig som någon jävla idiot.
"DON'T YOU GET IT? I'M JUST SO JEALOUS OF ALL THOSE GUYS WHO EVER HAD YOU IN THEIR ARMS. WHO HAD THE CHANCE TO KISS YOU AND TELL YOU HOW BEAUTIFUL YOU ARE EVERY SINGLE DAY AND I KNOW WE WERE SUPPOSED TO PLAY THIS GAME OF WHO COULD TEASE EACHOTHER THE MOST BUT I'M FALLING FOR YOU! I'M FALLING HARD!" Chockat tittade jag på Justin. Hade han precis sagt det där? Justin tittade på mig lika chockat.
"I-I didn't mean to say that." Han släppte mina handleder som han hållt i då jag börjat slå honom på bröstet. Han tittade fortfarande in i mina ögon men han kändes inte närvarande.
Då uppenbarades allt. Alla dem känslor jag känt varje gång jag sett Justin hade han också känt men ingen av oss ville erkänna det. Utan att tveka förde jag min hand bakom hans nacke och han tittade förvirrat på mig innan han log när han förstod vad som skulle hända. Han böjde sig fram och våra läppar nuddades.
I den stunden förklarades alla dem känslorna jag känt när jag varit med Justin. En hunger som jag inte visste jag hade växte inom mig och gjorde så att jag började kyssa honom ännu mer passionerat. Mina händer tog ett fast men ändå ett mjukt tag om hans år. Hans händer smekte mig upp och ner för ryggen. Hans berörning fick mig att rysa behagligt.
Plötsligt avbröt Justin kyssen. Han tittade panikslaget på mig och såg ut som om han precis gjort världens misstag.
"We should not have done that!" Hans ord kändes som en hård spark i magen. Hur kunde han säga så? Mina ögon började vattnas men jag kämpade emot lusten att börja gråta.
"Wh-w-what do you mean?" Försökte jag säga utan att rösten skulle brytas vilket gick sådär.
"Chaz likes you, okay! I can't be such a bad friend and do this to him." Chaz... Gillade... Mig?
"So no one cares about how I feel? My heart doesn't belong to Chaz, it's you I like and I have now for a long time but I didn't wanna admit it." Justin hade lagt sitt ansikte i sina händer men nu tittade han på mig.
"You... You like me?" Hans ögon lystes upp och ett leende lekte i mungiporna. Försiktigt gick jag närmare honom. Jag förde händerna mot hans ansikte och lät dem vila på hans kinder.
"Yes I do and if you don't feel anything when I do this then we'll just stay friends."
"When you do wha.." Mer hann han inte säga innan jag återigen lät hans kyssbara läppar massera mina. Hans armar slingrades runt mig och han förde mig ännu närmare honom. Men tyvärr avbröt han kyssen återigen.
Justin's perspektiv
Nej nej nej! Varenda liten bit av mig skrek nej förutom mitt hjärta som skrek ja! Varför var allting tvunget att vara så svårt. Hon gillade mig och jag gillade VERKLIGEN henne men det var så mycket mer än så. Chaz var min bästa kompis och jag kan inte göra något utan att veta att han kan komma över henne. Det jag är på väg att säga kommer förstöra så mycket men jag hoppas att hon inser att det är för allas bästa.
"I didn't feel anything so just walk away." Allt jag ville göra just nu var att känna hennes läppar mot mina igen men jag kan inte riskera min och Chaz's vänskap. Hon stod som förstenad med blicken fast frusen i min. Blicken som alldeles nyss varit glad var nu sorgsen. Utan förvarning gav hon mig en hård lavett på kinden.
Lavetten fick kinden att svida och den skulle säkert bli röd men vem bryr sig när jag precis krossat hennes hjärta som säkert gjorde ännu mer ont.
"I was going to ask you to come to a party that's going to be one day after prom night but I hope you understand I never ever want to see you again!" Hon tittade med avsmak på mig innan hon halvsprang ifrån mig. Jag tittade så gott jag kunde efter henne eftersom min blick var alldeles suddig av alla tårar som bildats.
"The funny thing is that I thought you were a good guy... I thought you weren't like everybody else." Med dem orden lämnade hon mig.
Kanske får jag chansen att se henne igen.... Kanske inte.
Uh-oh kanske det aldrig kommer bli Jarah (justin och sarah lol). Kommentera <3 för det var era kommentarer som fick mig att skärpa mig och ta tag i uppdateringen ;)
"We should not have done that!" Hans ord kändes som en hård spark i magen. Hur kunde han säga så? Mina ögon började vattnas men jag kämpade emot lusten att börja gråta.
"Wh-w-what do you mean?" Försökte jag säga utan att rösten skulle brytas vilket gick sådär.
"Chaz likes you, okay! I can't be such a bad friend and do this to him." Chaz... Gillade... Mig?
"So no one cares about how I feel? My heart doesn't belong to Chaz, it's you I like and I have now for a long time but I didn't wanna admit it." Justin hade lagt sitt ansikte i sina händer men nu tittade han på mig.
"You... You like me?" Hans ögon lystes upp och ett leende lekte i mungiporna. Försiktigt gick jag närmare honom. Jag förde händerna mot hans ansikte och lät dem vila på hans kinder.
"Yes I do and if you don't feel anything when I do this then we'll just stay friends."
"When you do wha.." Mer hann han inte säga innan jag återigen lät hans kyssbara läppar massera mina. Hans armar slingrades runt mig och han förde mig ännu närmare honom. Men tyvärr avbröt han kyssen återigen.
Justin's perspektiv
Nej nej nej! Varenda liten bit av mig skrek nej förutom mitt hjärta som skrek ja! Varför var allting tvunget att vara så svårt. Hon gillade mig och jag gillade VERKLIGEN henne men det var så mycket mer än så. Chaz var min bästa kompis och jag kan inte göra något utan att veta att han kan komma över henne. Det jag är på väg att säga kommer förstöra så mycket men jag hoppas att hon inser att det är för allas bästa.
"I didn't feel anything so just walk away." Allt jag ville göra just nu var att känna hennes läppar mot mina igen men jag kan inte riskera min och Chaz's vänskap. Hon stod som förstenad med blicken fast frusen i min. Blicken som alldeles nyss varit glad var nu sorgsen. Utan förvarning gav hon mig en hård lavett på kinden.
Lavetten fick kinden att svida och den skulle säkert bli röd men vem bryr sig när jag precis krossat hennes hjärta som säkert gjorde ännu mer ont.
"I was going to ask you to come to a party that's going to be one day after prom night but I hope you understand I never ever want to see you again!" Hon tittade med avsmak på mig innan hon halvsprang ifrån mig. Jag tittade så gott jag kunde efter henne eftersom min blick var alldeles suddig av alla tårar som bildats.
"The funny thing is that I thought you were a good guy... I thought you weren't like everybody else." Med dem orden lämnade hon mig.
Kanske får jag chansen att se henne igen.... Kanske inte.
Uh-oh kanske det aldrig kommer bli Jarah (justin och sarah lol). Kommentera <3 för det var era kommentarer som fick mig att skärpa mig och ta tag i uppdateringen ;)
Shiiiiit! :(
FÖRLÅÅÅÅT SÅÅÅ MYCKET! Uff vilken uppdatering! Jag lovar att försöka skriva mycket i helgen för Angelina kan inte skriva för hon skulle iväg någonstans. Men snälla kommentera vad ni vill ska hända så blir allt såå mycket lättare <3
