Jag kollade på en utav vakterna för att övertyga mig om att han inte hade hört vad jag hade sagt.

Men det enda han var uppmärkssam på var hans mobil.

Jag kollade återigen på Julia som skrattade åt min fråga om hon ville umgås någon kväll med mig medans vi var i Paris.

.

"Visst. När?" Hon log ett varmt leende mot mig.

"När som helst." Log jag.

.

"Var vänlig spänn fast era bälten. Vi lyfter om fem minuter." Jag spännde fast mig och lutade mig tillbaka. Det var ett otroligt stort plan. Det kunde knappast vara Wills. Han måste ha hyrt det från något flygbolag, tänkte jag. Men det var skönt med ett lite större plan. Det var mycket luftigare och lungnare på något vis. Vi var ganska många som skulle åka. Alla var erbjudna att hänga med på resan. Filmteam som make-up artister. Visst alla kanske inte hängde med men dem flesta. För vem skulle tacka nej? Inte med vilja iallafall.

.

Det skulle ta runt ett par timmar till. Jag satt själv efter att mamma hade gått till Pattie och efter det så hade jag bara lutat mig tillbaka och lyssnat på musik. Musiken stängde ut ljudet av flygplanet som seglade över himlen. Att tänka på att långt där nere så finns alla människor gjorde mig förrvirad.

Det var precis när jag skulle ta av mig min kofta som hade vid nuläget blivit för varm som jag såg Justin söka sig genom korridoren.

Han kollade åt mitt håll så log han och styrde stegen mot mig.

"Kan jag sitta här?" Jagnickade och tog av mig hörlurarna. Han satte sig ner och tittade på dem. "JustBeats?!" Han flinade imponerande medtanke på att det var han som hade framställt dem.

Jag nickade.

"Jag gillar deras bas." Han flinade. "Så, vad fick dig att komma hit?"

Han ryckte på axlarna.

"Jag antar att det var pågrund av att jag saknade dig så."

"Really?" Så jag med låg röst.

"Nej, men jag tröttnade på vuxensnack så jag ville snacka med någon under trettio." Jag nickade.

"Jag förstår." Hon log fortfarande. Det blev tyst ett tag innan jag brött den. "Så du saknade inte mig?" Han kollade chockat på mig.

"Självklart."

"Aww." Jag log mot honom.

"Vad lyssnar du på?" Jag kunde inte sluta att le.

"Pitbull." Han skrattade och drog bak huvudet. "Vad?"

"Jag trodde inte det om dig. Du verkar mer som - som den där söta och oskyldiga tjejen som lyssnar på Taylor Swift."

Jag nickade.

"Det är du nog inte ensam om." Han skrattade till.

"Kan jag också lyssna?" Han nickade mot iPhonen jag hade i handen.

Jag tog ut ena hörluren och gav den till honom.

"Visst."

.

Det var första gången som jag hade suttit nära honom. Hans doft var underbar. Inte av massa parfymer utan av honom. Han kollade på mig och jag mötte hans blick och log. Han log tillbaka. Jag hade kunnat kolla in i dem längre men för att inte göra bort mig så kollade jag rakt fram.

.

Det hade gått ytterligare någon timma och det hade börjat mörkna. En del låg och sov nu när det bara var några få ljusslinger ovanför oss och vid gångarna i mitten av planet lös upp en del.

Jag vände mig om mot Justin. Han låg och blundade till musiken. Det var ungäfer det ända vi hade gjort nu. Lyssnat på en massa musik och pratat.

Jag suckade och kollade ut ur fönstret jämte mig. Ett ljus blinkade på vingen och stjärnorna lysste. Jag kunde inte böja mig mot det för då skulle jag dra ifrån Justin lur men den lilla sikten jag hade dög.

Mitt huvud vilade sig mot Justins axel och jag slöt ögonen av trötthet.

Jag andades in hans doft innan jag somnade.

---

KOMMENTERA!

---

---

.

.

"Uhm... datan?" Jag nickade åt mamma som satt och prickade av min checklista i köket. Själv så satt jag mittimot henne med packningen för dem kommande 3 veckorna i Paris vid min sida.

Paris resan skulle bara vara någon resa för oss att lära känna varandra och få lite ledigt hade jag uppfattat det som vilket jag uppskattade.

Det var somsagt inte ofta man fick en resa på köpet om man är med i en film.

.

"Jag tror att det var allt." Hon log varmt mot mig och jag drog boken mot mig.

"Bra, då är allt klart tills imon." Jag gäspade.

Det var mörk ute och månen glänste mot havets yta som bara befan sig några hundra meter från vårt hus.

.

Jag låg i sängen med boken öppen och min blyertspenna i handen för att kolla igenom listan ytterligare en gång så att jag inte missat något som jag skulle behöva ha med mig.

Det var ett fåtal saker jag kom på. Pennan började att forma bokstäver på den tomma raderna som sedan bildades till ord eller menningar.

"Topps, egna pengar, penna och papper. Sisst men inte minst..." Jag slickade mig om dem torra läpparna och och skrev till det sista. "Carmex."

Jag pustade ut. Carmex var det som jag verkligen inte skulle klara mig utan när mina läppar var så torra som dem var nu.

.

Min blick var riktad upp mot taket jag tänkte inte på något speciellt. Det var kolsvart i rummet men jag kunde se att taket, listerna och dörren var vit.

Det var det ända jag hann tänka på innan jag somnade.

.

.

"Vi ska möta upp dem andra i något VIP rum vid flygplatsen så du måste vara klar nu!" Jag kännde paniken inom mig. Pakningen var där nere men jag kunde inte hitta min mobil. Bara laddaren.

Jag sprang med paniken hak i häl till dörren som led in till mitt rum.

"Mamma! Ring på min mobil!"

Hon suckade från nedervåningen men jag kunde se hur hon knappade in mitt nummer på sin vita Black Berry.

Det blev genast tyst.

Min konsertation försökte nu desperat lyssna efter "The Weeknd - Wicked Games" som var min ringsignal nu för tillfället.

.

Så fort jag hörde introt följde jag signalen.

.

Den blev starkare och starkare medans jag gick mot skrivbordet. Den vita iPhonen vibrerade inuti den första lådan som jag snabbt öppnade.

Så fort jag fick ett bra grepp av den så sprang jag ner för trappan.

Mamma hade stått färdig klädd vid ytterdörren med den sissta packningen i händerna.

"Här jag hjälper till."Jag slängde på mig jackan och sprang snabbt ut ur huset med fulla händer. Skorna hade jag haft på mig tidigare.

.

Jag hade förmodligen somnat av all stress. Det ända jag minns var att jag äntligen hade fått slappna av en stund och kollat ut genom fönstret.

Träd, stenar och hav hade kasstats förbi oss medans vi körde längst med L.A's motorvägar.

En djup suck slank ur mig när jag insåg att det var dags att gå ur. Jag hade ju suttit så skönt i bilen med lung och ro men nu skulle jag kliva ut och möta alla papparatzzis och skrikande fans!

Jag älskar mina fans det är inte det.

Det var bara det att det var full rulle här ute medans det hade varit tyst i bilen.

Ni kanske skulle förstå mig bättre om jag sa det så här.

Du har haft värsta skoldagen på länge. Din lärare hade slängt ett fett häfte framför dig sista lektionen och när du kom hem så gick du in på ditt rum och slängde dig i sängen men sen kommer mamma in och förstör friden när hon säger att det är dags att byta om.

För du ska på träning.

Dåligt exempel?

Skit samma.

.

Min blick hade vilat på marken på vägen in till byggnaden där VIP rumet skulle vara.

Det hade som tur inte varit så många personer där. Thank god!

.

Kommentera!

Morgonsolens strimmor smög sig in genom persienerna. Ett fridfullt sett att bli uppväkt på istället för att känna sig tvingad upp från sängen av ett alarm på mobilen.

Vid väl medvetande låg jag kvar i sängen med stängda ögon. Njöt av lungnet som befann sig i samma rum som jag.

.

Allt känndes så bra tills jag hörde folkmassan genom det öppna fönstret vid min sida. Det som tidigare, för bara några sekunder sedan hade släppt in ljudet av vinden som dansat sig genom trädens grenar. Jag hasade mig upp på underarmarna för att lyssna nogranare.

Ljuden kom från en bunt av papparatzzis kameror som oavbruttet knäppte nya bilder.

En mycket djup och hopplös suck seglade ur min mun.

.

Med ett par morgontrötta steg gick jag mot fönstret och förseglade ett par av persienernas tunna strimmor.

Utanför befann sig mycket riktigt en stor och tätt folkmassa som trängdes för att komma förbi varandra. En sak slog mig. Varför och vad ville dem se och komma åt?

.

.

Jag bytte snabbt om från min pyamas till ett par shorts och en tröja.

Med snabba steg tog jag mig ner från trappan. Att dem nu hade lyckats ta sig in på vårt område igen för tredje gången var otroligt.

Männen som hade varit här för två veckor sedan hade garanterat med en idiotsäker ton att ingen skulle kunna ta sig in på området utan vårt tillstånd.

.

Mamma stod vid dörren som stod öppen och kollade ut.

"Hur kom dem in?!" Utbrast jag och slött upp vid hennes sida.

"När dem öppnade grinden till Will och dem." Hon svarade mig med en fullt koncentrerad blick som befann sig på andra sidan av dörrets glas.

Jag kollade ut.

"Vilka dem andra? Vad gör Will här?" Hon lyckades slita sig från allt drama utanför och kollade på mig.

"Will ville klämma in ett extra möte innan resan till Paris för filminspelningen så vi tänkte att istället för att stressa och boka en ledig lokal så kan vi ha mötet här hemma hos oss med lite mat och sånt. Det blir väl mysigt?" Jag kollade ut med höjda ögonbryn och fnös. "Ja, om man bortser från det här. Det märks att du precis vaknat."

Det sissta mummlade hon för sig själv. Ett bråk mellan oss var inte ovanligt vid såna här situationer med stress inblandat men jag orkade inte med det just nu så jag svarade inte imot.

.

Efter ett tag av tystnad kom ett antal poliser och bad dem att gå iväg.

Somliga lyssnade bättre på dem än dem andra som dem var tvungna att föra iväg med hårdare tag.

Hela situationen var jobbig.

Allt det här med kändisskap och media skapade en sån press på en. Att prestera och göra si och så.

Ibland börjar man tänka efter riktigt noga och undrar ifall man inte bara kan prestera mindre och bli mindre känd men mamma tror inte att det skulle funka. Pappa rycker bara på axlarna och fnyser medans han säger något ifom med "Om du vill det så testa och se." eller "Där ser du hur alla kändisar har haft det medans du har tjatat om att ha en bra och framgångsrik kärrier. Du fick ju iallafall som du ville."

Föräldrar.

.

*

.

Folket hade börja ströma in genom dörren medans jag satt vid datorn på mitt rum. Det hade börjat mörkna en aning och den svaga belysningen i rummet fyllde lungnhet.

Dtaskärmen lös upp mitt ansikte när jag loggade ut från min privata facebook.

En lätt knackning hördes på dörren och den öppnades försiktigt. En typisk mamma knackning.

"Ja mamma, jag kommer." Orden snäste jag fram medans jag hörde ett skratt från dörren.

"Brukar du alltid svara din mamma så?" Justin log stort mot mig och stängde till dörren. "Jag menar, hon är ju din mamma. Ska du inte svara henne med ett normalt tonfall?"

Jag bet mig i underläppen och vilade ena handen på laptopens överkant på locket. Tangenterna lös svagt så att man lätt kunde se dem vita bokstäverna i vilket mörker som helst.

Jag kommer ihåg att jag mutade mamma med det när jag ville köpa min MacBook Pro. Jag sa att det var så smidigt när det var mörkt för då kunde man se tangenterna och allt var det nu var.

Hon hade iallafall nappat på det eller så var hon enbart snäll mot mig.

.

Även fast jag själv kännar endel pengar så är hon rädd att om hon låter mig gå och köpa saker hej villt så skulle jag bli som dem flesta andra bortskämda ungarna och få en dålig attityd.

"Tänk om det var mitt normala tonfall?" Frågade jag retsamt. Han ryckte på axlarna.

"Då kanske du skulle behöva få lite mer skönhetssömn eller något så att den kanske passar in på ditt vackra yttre."

Jag brast ut i ett kortvarigt skratt.

"Gör du alltid sådär?" Han satte sig ner på den andra sidan av mig och kollade in i mina ögon.

"Vaddå?"

"Ja, att du kommer in till en tjej du knappast känner och det första du säger är att hon är vacker?" Log jag mot honom.

Han skakade på huvudet.

"Det berors på."

"Okej." Jag kunde inte sluta le. Det gjorde nästan ont i kinderna.

.

Jag stängde igen datan och la den jämte mig.

"Så, jag antar att mamma skickade upp dig hit för att be mig komma ner?" Han nickade

"Jupp. Ska vi..." Han nickade mot dörren och jag nickade.

.

Folket hade samlats runt finbordet som var gigantiskt.

Svag musik spelades i bakgrunden och mina ögon riktades mot två stolar som var toma. Dem enda kvar.

Den ena var mellan min mamma och Will på kortsidan framför oss medans den andra var mellan Pattie och Jeremy. Det var hans mamma och pappa.

Sånt kunde jag efter en lång tid som Belieber i Sverige.

Jag var förtfarande ett fan av honom bara inte så stort och stalkande.

.

Det var slutet av middagen och alla hade ätit upp.

"Så vi hade tänkt oss att åka till Paris om tre dagar." Will torkade av sig med servetten vid sin sida.

"Tre dagar!" Utbrast jag utan någon som helst fövarning för mig själv. Tänkte väl högt helt enkelt.

Justin skrattade och kollade ner i bordet innan han kollade mot mig igen.

"Ja, tre dagar. Har du något inbokat då?"

Jag skakade på huvudet.

"Nej, jag tänkte väl lite väll högt. Det kom så plötsligt bara. Förlåt."

Han skrattade.

"Det gör inget söta rara."

Jag nickade och kollade ner i bordet av pinsamhet. Justin hade precis skrattat åt mig.

Men varför brydde jag mig äns?

---

Kommentera! :)

"Du kommer vad!?" Ryan var chockad. Det såg man på ansiktsuttrycket som han hade besvarat mig med i dataskärmen.

"Jag kommer kyssa Julia Olsen i filmen."

Han skrattade och skackad på huvudet.

"Du menar alltså att du ska kyssa tjejen Julia Olsen som är kändare i dig." Jag nickade.

"Ja!" Illskan väste mellan tänderna. Kunde han inte tagga ner lite?

Han kollade på mig.

"Wopa! Tagga ner bro." Han sänkte handen i luften.

Jag skackade på huvudet.

"omg...." Jag skrattade lätt och skönk ner med överkroppen på skrivbordet. "Du är helt otrolig Ryan. Helt otrolig..."

.

Mina fotsteg stampade ilsket mot trappan medans jag gick ner från trappan. Min mungipa ryckte för varenda steg som jag tog.

Med manuskriptet i min hand gick jag in till köket och slängde ner den framför mamma som intresserat läste tidningen. Genom hennes läsglasögon så mötte jag hennes blick.

"Oh, förlåt." Jag slog upp sidan som händelsen stod med detaljerade förklaringar. "Vad är det." Jag pekade på sidan. Hon la ifrån sig tidningen och började läsa.

"Det är en sida av manuskriptet. Vad vill du få fram?"

"Läs mer. Vad händer?"

Hon återgick med blicken ner på sidan jag nyligen hade slagit upp.

"Det är en av kärleksscenerna verkade det som?" Hennes lugna röst gjorde mig ännu irreterande.

"Varför har ingen sagt någonting om den då!" Orden flög skrikandes ur min mun. Hon kollade chockat på mig.

"Julia. Det var det första Will tog upp på mötet." Jag kommer ihåg att det var då som både jag och Justin hade varit helt i våra egna världar.

Tystnaden spred sig i huset. "Du lyssnade inte. Ellerhur?" Jag kollade ner i bordet. Tillräkligt för att hon skulle förstå att jag inte hade det.

Hon drog en djup suck.

"Jag förlåter att du skrek på mig. Men jag förstår inte vad problemet är? Har du någonting imot det?" Jag ryckte på axlarna.

"Vet inte."

"Tänk på det."

.

Det är otroligt hur man kan stalka en person efter något sånt här.

Jag kollade på bilder av honom. Han var snygg men ännu snyggare i verkligheten.

Jag kanske skulle gilla det? Hehe...

---

Skrev det snabbt så det kanske inte blev så bra.

Byggnaden var stor. Gigantisk om man ska vara extra detaljerad. Så det var här mötet skulle vara?

Jag hade alltid blivit tillsagd att inte svara någon eller på någon fråga som någonsin ställdes från alla papps av Michaella som var min coach. Jag var ju för det mesta helt ny i branschen så hon har varit till stor hjälp.

Hon hade sagt att dem skulle kunna överdriva något eller tolka någonting fel och voila!

Där hade dem en story!

Hela vägen in så följde dem efter. När jag kom in pustade jag ut.

Ljuden utifrån tonades varsamt bort för varje steg hon tog från glasdörrarna.

En kvinna kom fram till oss och visade oss till en dörr. Den var av mörkt trä -  Vilken sort visste jag inte.

Mitt på dörren i ögonhöjd pryde en tjock och felfri åtta i svart.

"Skynda! Vi är redan försenade!" Michaella var stressad. Det bara skrek om det i hennes ansiktsuttryck.

Jag tog täten och öppnade hastigt dörren. Alla kollade upp mot oss.

Will reste sig upp.

"Hey! Där är ni ju!" Will Smith som skulle regissera filmen log mot oss. "Slå er ner."

Vi satte oss ner tillsammans, hela crewet och jag i  en enda av det långa bordet.

Min blick beskodade alla som befann sig runt bordet. Alla hade åter gått med blickarna mot Willsom satt på andra sidan.

Alla förutom en person.

Jag mötte hans blick.

Hans ena armbåga lutade mot bordets yta och fingrarna vilade mot kepsens skärm. När jag märkte att han studersde mig med sin blick rättade jag på mig av något sorts obehag.

Det var inte förens då som han stängde munnen, svalde och kollade upp mot mina ögon.

Det var Justin.

"Så... några frågor om den punkten?" Vi båda väktes till liv och skackade på huvudet fast vi inte hade hört ett enda ord om vad han hade sagt. "Okej, bra. Då går vi vidare."

Möttet hade gått ganska snabbt och just nu så rullade eftertexterna av She's the man i tv rutan.

Den filmen har alltid varit en favorit hos mig och Channing Tatum var ju inte liiite snygg heller.

Jag sträckte mig efter fjärrkontrolen och stängde av tven.

En djup suck slank ur mig och jag sneglade mot manuset som låg på sängen bredvid mig. Jag hade inte börjat läsa igenom den och förstod att det snart var dags för det.

Varför inte bara ta tag i det direkt?

Allt verkade intressant och jag läste sida efter sida utan att tröttna. Min magkänsla sa att denna filmen skulle bli väldigt omtyckt.

Jag skulle spela en tjej som hette Hilary. Hon var 15 år och var bara en liten nobody i skolan.

Allt verkade så intressant.

Tiden tickade på och jag blev allt tröttare. Jag var någonstans lite mer över hälften då jag såg något som jag var helt oförberädd på.

Snabbt hasade jag upp på mina armbågar och piggnade till. För att vara extra säker på att jag hade läst rätt läste jag menningen igen.

Det kunde inte stämma?

Det fortsatte så. Att jag läste den om och om igen.

"Omg..."

---

Halv dåligt kapitel.... jag vet.

---

"Du är bara för mycket." Mamma suckade och kollade allvarligt på mig.

Vi satt mittimot varandra.

Likt en hund sökte jag min blick som var fylld av ånger ner mot marken.

"Förlåt." Jag kollade upp och mötte mammas blick. Hon skackade lätt på huvudet.

"Du lär ju inte förstå att du inte kan gå ut själv längre på ett tag, ellerhur?!"

Mina ögon var glansiga. Det kunde jag säga säkert eftersom allt blev suddigt.

"Jag vill ju bara vara som alla andra." Sa jag bestämt. "Jag vill kunna gå ut med vänner och göra saker som en normal människa kan göra." Mamma la huvudet på sne och såg förstående på mig.

"Jag vet gumman." Hon satte sig gämte mig med ena handen på mitt lår. "Men du valde detta livet."

"Kanske för att jag trodde att det var lite enklare än så här. Inte visste jag att jag skulle bli såhär känd."

Hennes blåa ögon som passade till hennes blonda hår kollade in i mina.

"Jag vet att det är tufft. Men om du nu vill så kan du ju lika gärna sluta med att göra det du älskar och så åker vi tillbaka till Sverige. Det är ditt val."

Hon kände mig för väl den kvinnan. Jag kollade rakt fram och tänkte inte på något. Det ända jag var uppmärksam på var hur bilen svängde och stannade.

En oförväntat kort resa tillbaka till huset där jag bodde hade tagit slut då vi var frame.

Mamma gick ut ur bilen och lämnade skjutdörren öppen. Den friska luften hade fyllt insidan av bilen.

-----------------------------------------

Jag hade hörttalats om henne. Väldigt mycket.

Hon var numera den personen som var kändare än mig. Jag tyckte att det jag utsätts för varje dag är jobbigt och så kommer hon och är ännu mer eftertraktad. Jag kunde bara tänka mig hur jobbigt det måste vara.

Jag hade sett henne på någon gala då och då. Hon såg alltid sådär perfekt ut.

"Vad gör du?" Kenny sneglade över axlen.

"Jag kollade på Oceanup om det hade kommit ut något nytt om mig och så... såg jag detta bara. Jag kom på tanke om hur jobbigt hon måste ha det med alla papps.

"Hon är ju söt." Skrattade han och gav mig en blinkning.

"Jag är inte redo att dejta än." Sa jag.

"Det får vi allt se grabben. Men var försiktig isåfall. Du vill ju inte framstå som en player som går vidare direkt efter ett förhållande har tagit slut."

Han hade rätt.

Jag och selena hade gjort slut. Men jag var tacksam över att vi är så bra vänner ändå och den tiden vi hade ihop var defernitivt värt allt drama.

Jag fortsatte att kolla på bilderna.

"Justin, det är i god tid att åka till mötet nu om filmen." Jag kunde höra honom från hallen i hotellrummet.

"Kommer." Jag stängde ner datan, tog på mig ett par solglasögon och gick ut genom hotellrummet.

---

Vad tycker ni? ;)