Startsidan  Dreams Come True  Almänt

47 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - It's Only U Left...

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">
Besvikenheten pyrde inom mig. Alla vet att Justin kan vara värsta romantikern och att detta var hans sms sved lite. Med tårar i ögonen och beslutet i mitt huvud fortsatte jag springa. Mer än halvvägs hem avbröts jag återigen av ett plingande. Denna gången struntade jag i det tills min nyfikenhet tog över alldeles för mycket.
"jag höll nästan på att glömma att säga det!"


Jag log tyst för mig själv medans jag fortfarande hade en sorts tvekan inom mig. Tvekan om att ge honom en chans. Han hade kysst Selena- Eller ja, han sa att det var hon som hade kysst honom men han besvarade den. Men den största besvikelse pokalen gick till Dustin. Han hade legat med Mellie och alkoholsursäkten var för mig mer som ett bevis på att jag inte kan lita på honom. Jag visste inte om jag äns kunde lita på någon längre...
*
Mina fötter vandrade på gången upp till huset. Armarna låg i kors över bröstet och min blick kollade fundersamt ner i marken.
Jag såg dörren framför mig men en smått av tveksamhet om att öppna den fanns. Med en klar tanke på vad jag skulle säga i huvudet så gick jag in. Det var ingen i hela huset förutom fiskarna som svepte runt i akvariumet  som stod i vardagsrummet. Mina steg styrdes nu från kökets svarta och väldigt välpolerade klinkers ut till altanen.
Justin satt mitt i mot mig. Dustin hade ryggen mot mig och satt i samma ställning som Justin.
Underarmarna bestämt placerade på låren med överkroppens vikt belastat på dem. Häderna knuttna i en mest liknande boll och blicken i altangolvet. Jag suckade och lutade mig mot glasdörrens 'kant'. Justin kollade upp och Dustin vred på sig.
"Jag har bestämt mig." Dem sträckte på sig och satte sig någorlunda raka i sina ryggar. "Detta låter som värsta American idol beslutet nu men jag gillar er båda verkligen. Men jag har bara fått besvikelser uppkastade i ansiktet på mig! Jag litar inte på någon av er överhuvudtaget och det är en ren självklarhet för mig att man ska göra."
Dem kollade på mig med otydliga blickar.
"Så ska jag bara packa mina saker och dra då?" Dustins röst lät för det meta lugn och allmänt trevlig. Blank.
Jag ryckte bara på axlarna.
"Vet inte. Du får göra som du vill." Han suckade och reste på sig. Vi kramade varandra. När vi släppte varandra så var jag tom på tankar. Tom på känslor.
"Vänner?" Frågade jag försiktigt. Han nickade.
"Vänner."
*
Det var kväll. Dustin hade åkt till något hotell och här satt jag med Justin. Helt själva i ett nersläkt rum och kollade på pranked. Då och då skrattade vi tyst för oss själva. Jag sneglade åt Justins håll. Han log och hade på sig ett par svarta nördglasögon. Sådana som han var så het i.
Jag suckade och kollade in i tvskärmen igen. Han kollade på mig nu. Jag kunde se det från ögonvrån - Hur han slickade sina läppar.
"Ska vi göra något?" Frågade han. Jag drog en snabb blick mot min klocka som prydde min tuna vrist.
"Vad kan man hita på klockan elva på kvällen då?" Flinade jag mot honom.
"Det är aldrig försent att käka snacks och kolla på film?!" Jag skrattade och vi gick in till köket.
Medans Justin tog fram chips och sånt så stod jag och kollade på. Jag lutade mina armar mot bänken och väntade.
6125267172_b350820d14_z_large
.
Regnet började falla ner från skyn. Det gick från dugg till ösregn. Fönstret var öppet så man hörde det ganska väl.
Även om natthimlen hade mörknat nu så såg man hur dropparna splaschade mot fönstret. Så varsamt som enmiljon tårar så rann dem ner.
"Justin." Han vände sig om.
"Ja." Hans hesa röst gjorde mig knäsvag. Hans röst som jag hört skratta, skrika och gråtit kunde få en falsk ton att låta som en symphonie.
"Är det bara jag som känner att det är något konstigt med denna kvällen? Det är som om..." Jag skackade på huvudet och kollade ner i marken. När jag kollade upp igen såg jag hur Justin kollade frågande på mig men det fanns ändå en blick av förstående.
"Jag förstår det där om att det är en konstig kväll men jag fattar inte vad du vill ha fram för ord."
"Inte jag heller. Jag vet inte hur den ska beskrivas. Allt är så tyst och lungt när..."
"När Hon och han har åkt?" Tillade Justin med ett snett léende. Jag log och nickade instämande.
"Men det är en tystnad som jag kan njuta av." Skrattade han fram medans han hällde upp påsarnas innehåll i dem djupa skålarna.
Jag ville bara kassta mig i hans famn och njuta av hans trygghet. Det var som om denna kvällen väntade på att något ska hända. Det var kussligt men ändå inte.
*
Vi satte oss i soffan. Denna gången lite närmare varandra. Det var kallt och jag la upp fötterna på soffan. Justin tog en filt som var ganska stor och mysig. Han svepte in mig i den och tog sin arm runt mig för att trycka mig ömt närmare honom. Jag slöt mina ögon och drog en varm suck. Hans famn var så trygg och tillitsfull. Det var det här som jag saknade. Justin böjde sig fram och satte på filmen. Det blev Dear John.
Jag fällde några tårar då och då. Inte för att filmen var sorglig utanför att jag var rädd att bli lämnad. Sky och Amanda finns inte där för mig längre, Dustin är borta- så gott som raderad ur mitt liv men jag hade Justin här nu. Bara han. Ett enda feldraget kort kunnde få honom att sakta försvinna ifrån mig.
Jag tror att han märkte att jag grätt för han höll om mig och utan att jag hade märkt det så stängde han av tven.
Han hyschade lungnande till mig som mammaor brukar göra. Hans hand smekte mig rygg och han la sitt huvud i mot mitt. Efter ett tag lungnade jag ner mig lite. Gråten som förrut var okontrollbar blev nu några enkla snörvlingar.
Tumblr_lq250uwio81qfgaamo1_400_large
"Justin."
"Ja."
"Du fick mig att tro att jag aldrig skulle bli ensam igen... men nu är det bara du kvar."
"Jag kommer alltid vara här för dig. No mather what."

Kommentera!!! Jag (Angelina) är ju sjuk och passar på att uppdatera bloggen nu!:D INTE ett så himmla bra kapitel enerligt mig men jag hoppas att det duger?