Bieber Romance Chapter 30- The perfect date
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">"Sorry Ms. Jensen but Mr. Bieber gave me strict orders not to tell you anything." Nyfikenheten växte ännu mer men jag bestämde mig för att fråga mer. Tänk att en kille skulle göra så mycket besvär för mig. En vanlig tjej från en liten nästan obetydlig stad.
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Vi hade kört i ungefär 5 minuter då chauffören som jag fått reda på hette Harald, svängde in vid trottoaren. Jag hörde hur hans dörr öppnades och en kort stund efteråt öppnades min dörr.
"I'm sorry madame but strict orders you know." sa han med en stark brittisk accent. Förvirrat tittade jag på henne. Min förvirring släppte då han drog fram en svart ögonbindel.
"But my makeup?!" Sa jag förtvivlat. Inte vill jag träffa Justin och se ut som en tvättbjörn.
(såå gulliiig eller hur? ;O kände för o lägga in en bild på en tvättbjörn lol)
"Madame, I find it hard to believe that a young and beautiful girl like you don't bring your make-up with you." Jag skrattade lite åt hans ord val. Han log ett vänligt leende tillbaka innan han med försiktighet och omsorg satte på ögonbindeln över mina ögon.
Resten av bilresan skedde i totalt mörker. Egentligen var jag riktigt rädd men en känsla inom mig sa lita på Justin.
Äntligen stannade bilen och Harald bekräftade att vi var framme vilket var tur för mina nerver klarade nog inte av så mycket mer ovishet. Men om jag trodde att ovisheten skulle sluta där hade jag fel. Harald tog min arm för att hjälpa mig in men självklart så tog han inte av ögonbindeln. Som han sa: I'm sorry but Mr. Bieber gave me strict orders. Jag hörde att han kanske inte gillade att behandla mig som han var tvungen då han säkert märkte hur nervös jag var. Men samtidigt var detta hans jobb som han fick betalt för.
Jag kände hur vi gick upp på en trappa och att dömma av ljudet lät det som trappan vi gick på av sten. Ett gnisslande från något som lät som en dörr, hördes direkt efter vi gått upp för den ganska korta trappan. Alla tänkbara platser i Stratford for runt i huvudet. Det fanns en tänkbar plats och om det verkligen var den kommer denna dejten bli fantastisk.
"Now Ms I will take off your blindfold." Äntligen tänkte jag. Min nyfikenhet hade nästan ätit upp mig innifrån! Mina ögon hade blivit så vant vid mörkret så när det plötsligt blev just stack det till i ögonen. När mina ögon vant sig vid ljuset kände jag igen mig direkt.
Utanför denna byggnaden brukade Justin sjunga för pengar, i denna byggnaden såg jag min första musikal vilket fick mig att bli intresserad av musik, i denna byggnaden hade jag tagit mina första "modell bilder" vilket fick mig intresserad av modellyrket. Vi var på stället som förändrat bådas liv. Vi var på Avon Theatre.
Hur kunde han veta att detta stället var så speciellt för mig? Ljudet från mina klackar ekade i den tomma teatern. Längre bort såg jag en dörr som stod öppen. Jag började gå mot den stora dörren. Väl där inne såg jag hur några servitriser gick runt med brickor.
På brickorna fanns det tallrikar med mat. Men detta kunde väll knappast vara för oss? Diskret vände jag mig om och började gå ut genom dörren men någon stoppade mig. Snabbt snodde jag runt för att se vem handen tillhörde som låg på min axel. Till min glädje möttes min blick av dem vänliga bruna ögonen.
"Don't leave already." sa han och log ett snett leende.
"Oh I'm sorry I thought I was in the wrong place." Jag studerade Justin's outfit. Såklart var han lika fin som alltid.
När jag tittade upp för att möta hans blick märkte jag att han studerade mig också. Hans blick gick från mina fötter och sakta uppåt medan han bet sig i läppen. När han nått mina ögon log han ett svagt sexigt leende och lutade sig fram. Min kropp gav ifrån sig ett pirr när hans läppar bara var någon centimeter ifrån mina.
"Errhm I'm sorry sir but dinner is served." En annan man med fransk accent denna gången, avbröt den kyssen jag så gärna ville skulle hända. Att dömma av Jusitn's ansiktsuttryck, tyckte han samma sak som jag
"Thank you." Skrattade jag fram. Han drog upp byxorna och halvsprang till andra sidan av bordet medans han koncentrerat slickade sig om läpparna.
"So, what do you want to order?" Jag log.
"I don't know. Were's the menu?" Justin ropade på någn man vid namn Jean-Pierre. Jean kom snabbt med varsin meny och Justin tackade vänligt.
"I've got another surprise for you." Utan någon vidare förvarning satte jag vattnet i halsen och började hosta. Pinsamt ja.
"What?!" Jag varvade ner mig själv och tog några djupa andetag.
"Yeah, we need to go now. Here." Han ställde sig upp och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och vi började gå mot nästa stop.
"So, here we are." Han lät sina händer omsluta min midja istället och vi stod kvar och kollade ut över den stora salongen med stolar och en vit filmduk. Jag sa inget vidare utan trodde på att mitt ansiktsuttryck skulle säga det mesta som fanns i mina tankar just nu.
"Surprise!" Justin ställde sig framför mig med armarna i vädret. Jag klev in i hans famn och kysste honom.
"Thank you." Jag kollade in i hans ögon och dem log varmt mot mig.
"You're welcome."
"Justin, come on. A whole theatre?" Han nickade.
"It's kind of hard to date when it's fans in here so I got one just for us." Jag log.
"What movie is it?"
"Its amazing how you can know me so well after a short time."
Filmen drog igång och jag lutade mig mot Justins axel. Tänk att han gjort så mycket för lilla mig. Jag tittade upp på honom och log. Han var så fin när han sätt där helt koncentrerad. Det bästa var att han var lika fin på utsidan som insidan. Jag hoppas verkligen att det kommer bli jag och han en dag.
Inte bästa för det var halvfärdigt men jag ville lägga ut nu eftersom det varit lite dåligt // Gabbi o Angelina
Aldrig någonsin hade jag i min vildaste fantasi tänk att en kille skulle behandla mig på det sätt som Justin gör. Ännu mindre det sättet han får mig att känna när hans läppar möter mina eller när hans varma lena händer berör min kropp. Jag hoppas verkligen att det jag känner för honom är besvarat och att han inte bara leker med mina känslor.
Vi hade kört i ungefär 5 minuter då chauffören som jag fått reda på hette Harald, svängde in vid trottoaren. Jag hörde hur hans dörr öppnades och en kort stund efteråt öppnades min dörr.
"I'm sorry madame but strict orders you know." sa han med en stark brittisk accent. Förvirrat tittade jag på henne. Min förvirring släppte då han drog fram en svart ögonbindel.
"But my makeup?!" Sa jag förtvivlat. Inte vill jag träffa Justin och se ut som en tvättbjörn.
(såå gulliiig eller hur? ;O kände för o lägga in en bild på en tvättbjörn lol)
"Madame, I find it hard to believe that a young and beautiful girl like you don't bring your make-up with you." Jag skrattade lite åt hans ord val. Han log ett vänligt leende tillbaka innan han med försiktighet och omsorg satte på ögonbindeln över mina ögon.
Resten av bilresan skedde i totalt mörker. Egentligen var jag riktigt rädd men en känsla inom mig sa lita på Justin.
Äntligen stannade bilen och Harald bekräftade att vi var framme vilket var tur för mina nerver klarade nog inte av så mycket mer ovishet. Men om jag trodde att ovisheten skulle sluta där hade jag fel. Harald tog min arm för att hjälpa mig in men självklart så tog han inte av ögonbindeln. Som han sa: I'm sorry but Mr. Bieber gave me strict orders. Jag hörde att han kanske inte gillade att behandla mig som han var tvungen då han säkert märkte hur nervös jag var. Men samtidigt var detta hans jobb som han fick betalt för.
Jag kände hur vi gick upp på en trappa och att dömma av ljudet lät det som trappan vi gick på av sten. Ett gnisslande från något som lät som en dörr, hördes direkt efter vi gått upp för den ganska korta trappan. Alla tänkbara platser i Stratford for runt i huvudet. Det fanns en tänkbar plats och om det verkligen var den kommer denna dejten bli fantastisk.
"Now Ms I will take off your blindfold." Äntligen tänkte jag. Min nyfikenhet hade nästan ätit upp mig innifrån! Mina ögon hade blivit så vant vid mörkret så när det plötsligt blev just stack det till i ögonen. När mina ögon vant sig vid ljuset kände jag igen mig direkt.
Utanför denna byggnaden brukade Justin sjunga för pengar, i denna byggnaden såg jag min första musikal vilket fick mig att bli intresserad av musik, i denna byggnaden hade jag tagit mina första "modell bilder" vilket fick mig intresserad av modellyrket. Vi var på stället som förändrat bådas liv. Vi var på Avon Theatre.
Hur kunde han veta att detta stället var så speciellt för mig? Ljudet från mina klackar ekade i den tomma teatern. Längre bort såg jag en dörr som stod öppen. Jag började gå mot den stora dörren. Väl där inne såg jag hur några servitriser gick runt med brickor.
På brickorna fanns det tallrikar med mat. Men detta kunde väll knappast vara för oss? Diskret vände jag mig om och började gå ut genom dörren men någon stoppade mig. Snabbt snodde jag runt för att se vem handen tillhörde som låg på min axel. Till min glädje möttes min blick av dem vänliga bruna ögonen.
"Don't leave already." sa han och log ett snett leende.
"Oh I'm sorry I thought I was in the wrong place." Jag studerade Justin's outfit. Såklart var han lika fin som alltid.
När jag tittade upp för att möta hans blick märkte jag att han studerade mig också. Hans blick gick från mina fötter och sakta uppåt medan han bet sig i läppen. När han nått mina ögon log han ett svagt sexigt leende och lutade sig fram. Min kropp gav ifrån sig ett pirr när hans läppar bara var någon centimeter ifrån mina.
"Errhm I'm sorry sir but dinner is served." En annan man med fransk accent denna gången, avbröt den kyssen jag så gärna ville skulle hända. Att dömma av Jusitn's ansiktsuttryck, tyckte han samma sak som jag
Vi gick mot ett ensamt bord med en ganska så lång vit duk. Den sträckte sig nästan ner till golvet och på duken så fanns det två tallrikar, glas och ljus. Justin sprang över till den sidan jag gick mot och drog ut stolen till mig med ett léende.
"Thank you." Skrattade jag fram. Han drog upp byxorna och halvsprang till andra sidan av bordet medans han koncentrerat slickade sig om läpparna.
Justin satte sig ner jämte mig och drog in stolen. När han hade satt sig ner till rätta suckade han nöjt.
"So, what do you want to order?" Jag log.
"I don't know. Were's the menu?" Justin ropade på någn man vid namn Jean-Pierre. Jean kom snabbt med varsin meny och Justin tackade vänligt.
Efter ett tags funderande så beställde vi varsin portion med pasta med bolognesse.
Vi pratade medans vi åt och hade det trevligt.
"I've got another surprise for you." Utan någon vidare förvarning satte jag vattnet i halsen och började hosta. Pinsamt ja.
"What?!" Jag varvade ner mig själv och tog några djupa andetag.
"Yeah, we need to go now. Here." Han ställde sig upp och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och vi började gå mot nästa stop.
Hans händer mörkläggde min syn. Det ända jag var tvngen till att göra nu var att lita på att han inte skulle kollidera med mig i någon vägg eller att jag skulle snubbla på något trappsteg.
"So, here we are." Han lät sina händer omsluta min midja istället och vi stod kvar och kollade ut över den stora salongen med stolar och en vit filmduk. Jag sa inget vidare utan trodde på att mitt ansiktsuttryck skulle säga det mesta som fanns i mina tankar just nu.
What?!
"Surprise!" Justin ställde sig framför mig med armarna i vädret. Jag klev in i hans famn och kysste honom.
"Thank you." Jag kollade in i hans ögon och dem log varmt mot mig.
"You're welcome."
Vi satte oss i mitten av biosalongen.
"Justin, come on. A whole theatre?" Han nickade.
"It's kind of hard to date when it's fans in here so I got one just for us." Jag log.
"What movie is it?"
"The Notebook." Jag började skratta.
"Its amazing how you can know me so well after a short time."
Filmen drog igång och jag lutade mig mot Justins axel. Tänk att han gjort så mycket för lilla mig. Jag tittade upp på honom och log. Han var så fin när han sätt där helt koncentrerad. Det bästa var att han var lika fin på utsidan som insidan. Jag hoppas verkligen att det kommer bli jag och han en dag.
Inte bästa för det var halvfärdigt men jag ville lägga ut nu eftersom det varit lite dåligt // Gabbi o Angelina