Startsidan  Dreams Come True  Almänt

Kapitel 5 -XL CHAPTER - Trip 2 Paris. - Part 1/2

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">
Det var slutet av middagen och alla hade ätit upp.
"Så vi hade tänkt oss att åka till Paris om tre dagar." Will torkade av sig med servetten vid sin sida.
"Tre dagar!" Utbrast jag utan någon som helst fövarning för mig själv. Tänkte väl högt helt enkelt.
Justin skrattade och kollade ner i bordet innan han kollade mot mig igen.
"Ja, tre dagar. Har du något inbokat då?"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, jag tänkte väl lite väll högt. Det kom så plötsligt bara. Förlåt."
Han skrattade.
"Det gör inget söta rara."
Jag nickade och kollade ner i bordet av pinsamhet. Justin hade precis skrattat åt mig.
Men varför brydde jag mig äns?


Ändring:

.
2 days later...
.
"Uhm... datan?" Jag nickade åt mamma som satt och prickade av min checklista i köket. Själv så satt jag mittimot henne med packningen för dem kommande 3 veckorna i Paris vid min sida.
Paris resan skulle bara vara någon resa för oss att lära känna varandra och få lite ledigt hade jag uppfattat det som vilket jag uppskattade.
Det var somsagt inte ofta man fick en resa på köpet om man är med i en film.
.
"Jag tror att det var allt." Hon log varmt mot mig och jag drog boken mot mig.
"Bra, då är allt klart tills imon." Jag gäspade.
Det var mörk ute och månen glänste mot havets yta som bara befan sig några hundra meter från vårt hus.
.
Jag låg i sängen med boken öppen och min blyertspenna i handen för att kolla igenom listan ytterligare en gång så att jag inte missat något som jag skulle behöva ha med mig.
Det var ett fåtal saker jag kom på. Pennan började att forma bokstäver på den tomma raderna som sedan bildades till ord eller menningar.
"Topps, egna pengar, penna och papper. Sisst men inte minst..." Jag slickade mig om dem torra läpparna och och skrev till det sista. "Carmex."
Jag pustade ut. Carmex var det som jag verkligen inte skulle klara mig utan när mina läppar var så torra som dem var nu.
.
Min blick var riktad upp mot taket jag tänkte inte på något speciellt. Det var kolsvart i rummet men jag kunde se att taket, listerna och dörren var vit.
Det var det ända jag hann tänka på innan jag somnade.
.
Next Day.
.
"Vi ska möta upp dem andra i något VIP rum vid flygplatsen så du måste vara klar nu!" Jag kännde paniken inom mig. Pakningen var där nere men jag kunde inte hitta min mobil. Bara laddaren.
Jag sprang med paniken hak i häl till dörren som led in till mitt rum.
"Mamma! Ring på min mobil!"
Hon suckade från nedervåningen men jag kunde se hur hon knappade in mitt nummer på sin vita Black Berry.
Det blev genast tyst.
Min konsertation försökte nu desperat lyssna efter "The Weeknd - Wicked Games" som var min ringsignal nu för tillfället.
.
Så fort jag hörde introt följde jag signalen.
.
Den blev starkare och starkare medans jag gick mot skrivbordet. Den vita iPhonen vibrerade inuti den första lådan som jag snabbt öppnade.
Så fort jag fick ett bra grepp av den så sprang jag ner för trappan.
Mamma hade stått färdig klädd vid ytterdörren med den sissta packningen i händerna.
"Här jag hjälper till."Jag slängde på mig jackan och sprang snabbt ut ur huset med fulla händer. Skorna hade jag haft på mig tidigare.
.
Jag hade förmodligen somnat av all stress. Det ända jag minns var att jag äntligen hade fått slappna av en stund och kollat ut genom fönstret.
Träd, stenar och hav hade kasstats förbi oss medans vi körde längst med L.A's motorvägar.
En djup suck slank ur mig när jag insåg att det var dags att gå ur. Jag hade ju suttit så skönt i bilen med lung och ro men nu skulle jag kliva ut och möta alla papparatzzis och skrikande fans!
Jag älskar mina fans det är inte det.
Det var bara det att det var full rulle här ute medans det hade varit tyst i bilen.
Ni kanske skulle förstå mig bättre om jag sa det så här.
Du har haft värsta skoldagen på länge. Din lärare hade slängt ett fett häfte framför dig sista lektionen och när du kom hem så gick du in på ditt rum och slängde dig i sängen men sen kommer mamma in och förstör friden när hon säger att det är dags att byta om.
För du ska på träning.
Dåligt exempel?
Skit samma.
.
Min blick hade vilat på marken på vägen in till byggnaden där VIP rumet skulle vara.
Det hade som tur inte varit så många personer där. Thank god!
.
Justins Perspektiv.
.
Det var bara Julia och hennes mamma kvar.
Planet hade blivit försenat med en hel timma.
Utan förvarning så kom dem inrusandes med andan i halsen.
"Är vi sena?" Julias mamma kollade panikslaget på Will.
Will skrattade.
"Nej,nej. Planet är försenat." Julia tog av sig jackan och hängde upp den på en krok bredvid min.
Våra svarta jackor smälte ihop med varandra perfekt.
.
Hon gick mot mig.
"Hej." Hon log smått mot mig och slog sig ner på den tomma platsen i hörnsoffan jämte mig.
"Hej."
Jag kunde se hennes ansikte i profil när jag då och då sneglade mot hennes håll.
"Hur länge är det försenat? Vet du det?" Hon kollade in i mina ögon. Det var nästan som om dem log smått mot mig.
"En hel timma. Kanske längre. Men vi vet inte varför." Hon ryckte på axlarna.
"Konstigt. Det som dem alltid brukar vara snabbast på att meddela när det kommer till privatplan."
Jag nickade instämmande.
"Ja."
.
Julia hade armarna i kors när vi gick längst med den enorma och ödsla korridoren.
Det ända som man såg var ett par växter och dörrar lite här och där.
"Ser du fram imot Paris?" Frågade hon med ett stort leende.
"Ja. Staden av romantik är fantastisk. Speciellt med personer man gillar."
"Jag med." Hon kollade rakt fram nu.
"Jag vet." Hennes blick vilade i min. "Jag kan se det i dina ögon."
"Verkligen?" Jag nickade.
"Ja."
"Hur?"
Jag ryckte på axlarna.
"Prins charming knows everything about girls." Jag blinkade mot henne och hon skrattade till.
"Okej."

Kommentera!