Bieber romance Chapter 16- Do I have feelings?
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">Att det inte alls gick som jag hade tänkt mig...
Dem vackra ögonen fick det att pirra i hela kroppen. Hans mjuka hand la han på min ena kind och hela kinden brände fast på ett behagligt sätt. Läpparna som såg så frestande och mjuka ut var nu bara någon centimeter ifrån mina. Hela tiden hade han den brännande och intensiva blicken i min. Hjärtat bankade riktigt hårt och jag var nästan rädd att han skulle se vilken påverkan han hade på mig. Ögonen slöts precis som mina och våra läppar...
Ett högt skrammel väckte mig ifrån min dröm. Trött vände jag mig om på ena sidan och försökte somna om. Sömnen tog ett fast grepp om mig men återigen blev jag väckt av ett ljud men denna gången var det alarmet. Yrvaket ställde jag mig upp. Svarta prickar bildades framför ögonen och jag blev alldeles snurrig. För en sekund var jag nästan att jag skulle svimma. Snabbt satte jag mig ner på min skrivbordstol och samlade mig. Efter ett tag lyckades jag samla mig och ställde mig upp igen mycket långsammare denna gången. *Did I really just dream about Justin?* tänkte jag för mig själv. Jag skakade bort tankarna och försökte glömma drömmen samtidigt som jag gick bort mot min garderob.
*Hmm what should I wear today* tänkte jag för mig själv när jag stod och letade bland alla kläder jag hade. Jag kände efter hur jag kände mig. Jag kände för att ha på mig något enkelt och ledigt eftersom jag var super trött. En vanlig vit t-shirt och ett par tajta jeans blev dagens outfit och självklart min fina keps med märket KJ.
I badrummet tog jag upp kajalen och drog lite snabbt med den runt ögonen innan jag snabbt borstade håret.
När jag kände mig nöjd med mitt utséende så jag gick ut till köket där allt skramlande hade kommit ifrån. Där inne sprang mamma runt för fullt och det verkade som hon gjorde frukost för 10 personer. Hela bordet var uppdukat med pannkakor, bröd, frukt och jag vet inte vad! Hon sprang hysteriskt runt och öppnade alla skåp i jakt efter något jag inte vet vad det var. Hon var så fokuserad hon inte ens märkt att jag kommit in i rummet.
"Hrrmhh!" Jag harklade mig högt och mamma vände sig om med ett nästan läskigt stort léende. Varför var hon så glad?
Ett högt skrammel väckte mig ifrån min dröm. Trött vände jag mig om på ena sidan och försökte somna om. Sömnen tog ett fast grepp om mig men återigen blev jag väckt av ett ljud men denna gången var det alarmet. Yrvaket ställde jag mig upp. Svarta prickar bildades framför ögonen och jag blev alldeles snurrig. För en sekund var jag nästan att jag skulle svimma. Snabbt satte jag mig ner på min skrivbordstol och samlade mig. Efter ett tag lyckades jag samla mig och ställde mig upp igen mycket långsammare denna gången. *Did I really just dream about Justin?* tänkte jag för mig själv. Jag skakade bort tankarna och försökte glömma drömmen samtidigt som jag gick bort mot min garderob.
*Hmm what should I wear today* tänkte jag för mig själv när jag stod och letade bland alla kläder jag hade. Jag kände efter hur jag kände mig. Jag kände för att ha på mig något enkelt och ledigt eftersom jag var super trött. En vanlig vit t-shirt och ett par tajta jeans blev dagens outfit och självklart min fina keps med märket KJ.
I badrummet tog jag upp kajalen och drog lite snabbt med den runt ögonen innan jag snabbt borstade håret.
När jag kände mig nöjd med mitt utséende så jag gick ut till köket där allt skramlande hade kommit ifrån. Där inne sprang mamma runt för fullt och det verkade som hon gjorde frukost för 10 personer. Hela bordet var uppdukat med pannkakor, bröd, frukt och jag vet inte vad! Hon sprang hysteriskt runt och öppnade alla skåp i jakt efter något jag inte vet vad det var. Hon var så fokuserad hon inte ens märkt att jag kommit in i rummet.
"Hrrmhh!" Jag harklade mig högt och mamma vände sig om med ett nästan läskigt stort léende. Varför var hon så glad?
"Hi honey, I've made you breakfast! Hurry up and eat 'cause I need to talk to you." Osäkert satte jag mig ner på köksstolen och började plocka på mig av allt som fanns på bordet. Mamma fortsatte springa runt men det var inte bara i köket utan ibland sprang hon ut mot vardagsrummet och hennes sovrum. Mitt tålamod började ta slut och det var verkligen stressande när hon sprang runt sådär. Tillsist fick jag verkligen nog så jag ställde mig upp och halvskrek:
"MOM!" Hon blev genast blickstilla och bara tittade på mig när jag rest mig upp från stolen med varsin hand på bordet.
"Seriously you have to calm down and just tell me what you're going to say and then let me go to school!"
Hon log lite ursäktande och slog sig ner mitt emot mig.
"I have two thing to tell you. The first thing is, you might have noticed that I've been home in weird hours of the clock. Well I got fired from my job 'cause of the economic crisis they had to cut down on the staff BUT I found an amazing job in Toronto..."
"NO NO NO I'M NOT GOING TO MOVE!" avbröt jag högt och bestämt.
"And I should calm down, haha! Don't worry I will not be working everyday but when I do I have to stay there and sleep there." Mamma log mot mig och jag kände mig lättad över att jag inte behövde flytta tillbaka till Toronto. Men det var någonting som inte stod helt rätt till i denna "planen".
"Let me get this straight. We're not poor but absolutely not rich and you're supposed to sleep in a hotell almost once a week?" Hennes leende blev om möjligt ännu större och jag kan lugnt säga att jag aldrig sett henne så här glad.
"That's the other part of the story. You see, I've been to Toronto these past few days and that's why I haven't been home so much. There's this guy called Mark and he also has a son at your age who lives here with his mom but his mom is moving to Sweden so Mark is going to get full costedy of his son instead of half."
"So you guys are dating? Is that the guy that you talked to yesterday who shouldn't tell me anything?" Mamma nickade sakta.
"I had a feeling you came home and heard what we said but yes, I was talking to him." Jag vet att mamma satt och väntade på ett svar från mig men allt detta var något jag behövde tänka igenom och smälta. Så istället för att sitta kvar reste jag mig snabbt upp, tog min väska, satte på mig ytterkläder + skor och bara gick där ifrån.
Eftersom jag var ganska tidig var jag tvungen att sitta och vänta på bussen ganska länge men för att vara ärlig gjorde det mig ingenting för vem är det om inte Ayjdan som kommer gåendes mot min busshållsplats. Han gick med huvudet nere och med hörlurarna instoppade i öronen så troligen hade han inte sett mig än. Utan att tveka sprang jag fram till honom. När jag bara var några steg ifrån honom tittade han upp och mötte min blick. Chockat stod han där framför mig och bara stirrade på mig. Försiktigt tog jag ett löst tag om hans arm och förvånandsvärt nog puttade han inte undan mig. Detta kanske skulle vara min enda chans och den skulle jag absolut inte sumpa.
"MOM!" Hon blev genast blickstilla och bara tittade på mig när jag rest mig upp från stolen med varsin hand på bordet.
"Seriously you have to calm down and just tell me what you're going to say and then let me go to school!"
Hon log lite ursäktande och slog sig ner mitt emot mig.
"I have two thing to tell you. The first thing is, you might have noticed that I've been home in weird hours of the clock. Well I got fired from my job 'cause of the economic crisis they had to cut down on the staff BUT I found an amazing job in Toronto..."
"NO NO NO I'M NOT GOING TO MOVE!" avbröt jag högt och bestämt.
"And I should calm down, haha! Don't worry I will not be working everyday but when I do I have to stay there and sleep there." Mamma log mot mig och jag kände mig lättad över att jag inte behövde flytta tillbaka till Toronto. Men det var någonting som inte stod helt rätt till i denna "planen".
"Let me get this straight. We're not poor but absolutely not rich and you're supposed to sleep in a hotell almost once a week?" Hennes leende blev om möjligt ännu större och jag kan lugnt säga att jag aldrig sett henne så här glad.
"That's the other part of the story. You see, I've been to Toronto these past few days and that's why I haven't been home so much. There's this guy called Mark and he also has a son at your age who lives here with his mom but his mom is moving to Sweden so Mark is going to get full costedy of his son instead of half."
"So you guys are dating? Is that the guy that you talked to yesterday who shouldn't tell me anything?" Mamma nickade sakta.
"I had a feeling you came home and heard what we said but yes, I was talking to him." Jag vet att mamma satt och väntade på ett svar från mig men allt detta var något jag behövde tänka igenom och smälta. Så istället för att sitta kvar reste jag mig snabbt upp, tog min väska, satte på mig ytterkläder + skor och bara gick där ifrån.
Eftersom jag var ganska tidig var jag tvungen att sitta och vänta på bussen ganska länge men för att vara ärlig gjorde det mig ingenting för vem är det om inte Ayjdan som kommer gåendes mot min busshållsplats. Han gick med huvudet nere och med hörlurarna instoppade i öronen så troligen hade han inte sett mig än. Utan att tveka sprang jag fram till honom. När jag bara var några steg ifrån honom tittade han upp och mötte min blick. Chockat stod han där framför mig och bara stirrade på mig. Försiktigt tog jag ett löst tag om hans arm och förvånandsvärt nog puttade han inte undan mig. Detta kanske skulle vara min enda chans och den skulle jag absolut inte sumpa.
"What happened that day was planned by me and it was all my idea and there is absolutely nothing I can say to justify it BUT I mean it when I say that I'm so sorry and I really tried to stop it. You're uper nice and to humiliate you for my own winning was.." Han förde ena fingret till min mun och jag tystade snabbt. Jag tittade på han med stora och chockade ögon som ett stort fån.
"Trust me I know all that and I forgive you but promise me you'll stay away from guys like Kyle." Han hade en intensiv blick (knappast någon jämfört med Justin). Jag nickade sakta och lydigt. Han lutade sig fram och utan förvaning gav han mig en lätt puss på munnen innan han gick vidare som ingenting.
Som i en slags chockad trans gick jag tillbaka mot busshållsplatsen. Varför hade det varit så lätt för honom att förlåta? Han kanske redan visste hur mycket jag ångrade mig, men hur? Uuh, det är alldeles för mycket i mitt huvud på en gång. Precis när jag kommit tillbaka till hållplatsen, rullade den stora gula bussen in framför mig. Inne i bussen var det ganska mycket folk som vanligt och till min lycka satt Chaz längst bak i bussen. Han såg mig när jag kom gående så han vinkade åt mig att komma och sitta bredvid honom. Leendes gick jag mot honom och satte mig bredvid honom. Direkt när jag satt mig ner sa han:
"If you wanna thank me you could say yes to go with me to homecoming and let me take you out before." Han blinkade med ena ögat medans jag bara satt där helt förvirrad. Sakta började jag inse. Det var ju han som pratat med Kyle om hur ledsen jag verkligen varit och hur dåligt samvete jag haft inför hela händelsen.
Tacksamt kastade jag mig in i Chaz's famn och kramade om han hårt. Utan att egentligen tänka mig för gav jag honom en stor puss på kinden och log sedan stor mot honom.
"Thank you so much! You really are a good friend and I say yes." Han log stolt och satte armen runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och så satt vi hela resan.
"Trust me I know all that and I forgive you but promise me you'll stay away from guys like Kyle." Han hade en intensiv blick (knappast någon jämfört med Justin). Jag nickade sakta och lydigt. Han lutade sig fram och utan förvaning gav han mig en lätt puss på munnen innan han gick vidare som ingenting.
Som i en slags chockad trans gick jag tillbaka mot busshållsplatsen. Varför hade det varit så lätt för honom att förlåta? Han kanske redan visste hur mycket jag ångrade mig, men hur? Uuh, det är alldeles för mycket i mitt huvud på en gång. Precis när jag kommit tillbaka till hållplatsen, rullade den stora gula bussen in framför mig. Inne i bussen var det ganska mycket folk som vanligt och till min lycka satt Chaz längst bak i bussen. Han såg mig när jag kom gående så han vinkade åt mig att komma och sitta bredvid honom. Leendes gick jag mot honom och satte mig bredvid honom. Direkt när jag satt mig ner sa han:
"If you wanna thank me you could say yes to go with me to homecoming and let me take you out before." Han blinkade med ena ögat medans jag bara satt där helt förvirrad. Sakta började jag inse. Det var ju han som pratat med Kyle om hur ledsen jag verkligen varit och hur dåligt samvete jag haft inför hela händelsen.
Tacksamt kastade jag mig in i Chaz's famn och kramade om han hårt. Utan att egentligen tänka mig för gav jag honom en stor puss på kinden och log sedan stor mot honom.
"Thank you so much! You really are a good friend and I say yes." Han log stolt och satte armen runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och så satt vi hela resan.
***********
"Kylie, how many times do I have to say I CAN'T HANG OUT TODAY -.-" Hela dagen hade hon tjatat om att jag glömt bort henne och bara umgåtts med Justin vilket var en stor fet lögn. Jag har umgåtts ensam med honom typ en gång för alla andra gånger var vi alla tillsammans.
"Hmmpf whatever, who cares! I'll see you tomorrow." Med dem orden lämnade hon mig ensam i skolkorridoren samtidigt som hon drog iväg Chaz. Till och med Chaz såg lite små sur ut men jag har rätt till att ugmås med Justin om jag vill.
Händelsen med Ayjdan hade verkligen förändrat mycket i skolan. Alla såg mig på ett helt annat sätt och behandlade mig med mycket mer respekt. Tyvärr hade jag inte sett till Ayjdan och några rykten gick om att han slutat på skolan och snart skulle han flytta till Sverige. På skolparkeringen var en snygg, svart Range Rover parkerad och inne i den satt en kille med keps och solglasögon. Snabbt gick jag mot bilen.
"Hmmpf whatever, who cares! I'll see you tomorrow." Med dem orden lämnade hon mig ensam i skolkorridoren samtidigt som hon drog iväg Chaz. Till och med Chaz såg lite små sur ut men jag har rätt till att ugmås med Justin om jag vill.
Händelsen med Ayjdan hade verkligen förändrat mycket i skolan. Alla såg mig på ett helt annat sätt och behandlade mig med mycket mer respekt. Tyvärr hade jag inte sett till Ayjdan och några rykten gick om att han slutat på skolan och snart skulle han flytta till Sverige. På skolparkeringen var en snygg, svart Range Rover parkerad och inne i den satt en kille med keps och solglasögon. Snabbt gick jag mot bilen.
"Hi." sa Justin när jag satt mig bredvid honom i passagerarsätet.
"Hi homeboy, wazzup?" Jag gjorde till min röst och försökte låta som någon slags gangsta' vilket blev helt fail så vi båda började skratta.
"Not much, just talking to a beautiful young lady." Såklart skulle han flörta, haha. Så typiskt Justin.
"Oh really ;) It's not okay to lie I mean haven't you seen my outfit?" Vi hade stannat vid ett röd ljus så han vred på huvudet och tittade med den dära intensiva blicken igen.
"A beauty fits in everything." Alltid när han flörtade så sa han det skojsamt men denna gången tittade han på mig med en allvarlig blick. För en sekund glömde jag allt runt omkring när jag tittade in i dem bruna ögonen och vi glömde bort att det fanns andra i kön. Ett högt tuuut hördes från bilen bakom oss då det slått från rött till grönt. Vi båda harklade till och Justin fortsatte att köra.
Justin parkerade bilen vid en jätte fin park som finns här i Stratford men fast den är så fin brukar det inte vara så jätte mycket folk. Vi båda gick sida vid sida helt tysta mot den mer centrala delen av parken. När vi kom fram slog vi oss ner på en bänk och jag tog fram en snickers jag köpte tidigare idag i skolans cafeteria och började mumsa på den. Innan vi hann säga något hörde vi höga skratt och en mansröst som ropade efter någon. Både jag och Justin vände oss om mot ljudet. En lagom kraftig man sprang efter en ungefär 2 årig pojke. Pojken skrattade och tyckte leken var rolig medans pappan irriterat försökte få tag på pojken för jag tror dem skulle hem.
Justins perspektiv
Synen av mannen som sprang var verkligen skrattretande och det faktum att han snubblade på sina egna fötter och ramlade + att byxorna åkte ner så man såg halva av hans riktigt bleka röv, gjorde det verkligen inte bättre. Både jag och Sarah brast ut i ett högljutt skratt. Medans vi skrattade tittade jag diskret på Sarah som skrattade så mycket att det såg ut som om hon skulle kissa på sig. Till och med när hon rynkade hela ansiktet i skratt var hon vacker och hennes skratt ska vi inte ens tala om.
Tillsist fick mannen tag på ungen som sparkade och grät medans pappan surt satte fast honom i vagnen och gav honom en lite väl aggressiv utskällning. Sarah hade äntligen lugnat ner lite men hon andades fortfarande häftigt.
"Your laugh is so beautiful." Hon tittade på mig och log snett samtidigt som hennes ena ögonbryn höjdes.
"Oh really." Hon makade lite på sig och satte sig väldigt nära mig.
"Really" Hon tittade snett på mig och log lite busigt mot mig. Hon kom ännu närmare mig. En del av mig tyckte att detta som kanske var på väg att hända var fel. Jag visste mycket väl vad Chaz tyckte om henne och tänk på alla kameror som folk kan knäppa foton med. Men samtidigt var det en del av mig som ville det så mycket.
Nu var hon så när mig att jag kände hennes varma andedräkt som luktade gott av sött från chokladen, mot mitt ansikte. Jag gjorde mig beredd och skulle precis luta mig fram den sista biten när hon förde sin ena hand precis mellan våra ansikten och tog en stor tugga av hennes snickers. Hon tittade på mig busigt samtidigt som hon långsamt tuggade på chokladen.
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
Vad tycker ni ska hända härnäst? ;) Btw tack för alla kommentarer men när vi ber om t.ex. 5 kommentarer menar vi från olika IP ;) Men tack ändå för alla kommentarer dem peppar verkligen! // Gabbi
"Hi homeboy, wazzup?" Jag gjorde till min röst och försökte låta som någon slags gangsta' vilket blev helt fail så vi båda började skratta.
"Not much, just talking to a beautiful young lady." Såklart skulle han flörta, haha. Så typiskt Justin.
"Oh really ;) It's not okay to lie I mean haven't you seen my outfit?" Vi hade stannat vid ett röd ljus så han vred på huvudet och tittade med den dära intensiva blicken igen.
"A beauty fits in everything." Alltid när han flörtade så sa han det skojsamt men denna gången tittade han på mig med en allvarlig blick. För en sekund glömde jag allt runt omkring när jag tittade in i dem bruna ögonen och vi glömde bort att det fanns andra i kön. Ett högt tuuut hördes från bilen bakom oss då det slått från rött till grönt. Vi båda harklade till och Justin fortsatte att köra.
Justin parkerade bilen vid en jätte fin park som finns här i Stratford men fast den är så fin brukar det inte vara så jätte mycket folk. Vi båda gick sida vid sida helt tysta mot den mer centrala delen av parken. När vi kom fram slog vi oss ner på en bänk och jag tog fram en snickers jag köpte tidigare idag i skolans cafeteria och började mumsa på den. Innan vi hann säga något hörde vi höga skratt och en mansröst som ropade efter någon. Både jag och Justin vände oss om mot ljudet. En lagom kraftig man sprang efter en ungefär 2 årig pojke. Pojken skrattade och tyckte leken var rolig medans pappan irriterat försökte få tag på pojken för jag tror dem skulle hem.
Justins perspektiv
Synen av mannen som sprang var verkligen skrattretande och det faktum att han snubblade på sina egna fötter och ramlade + att byxorna åkte ner så man såg halva av hans riktigt bleka röv, gjorde det verkligen inte bättre. Både jag och Sarah brast ut i ett högljutt skratt. Medans vi skrattade tittade jag diskret på Sarah som skrattade så mycket att det såg ut som om hon skulle kissa på sig. Till och med när hon rynkade hela ansiktet i skratt var hon vacker och hennes skratt ska vi inte ens tala om.
Tillsist fick mannen tag på ungen som sparkade och grät medans pappan surt satte fast honom i vagnen och gav honom en lite väl aggressiv utskällning. Sarah hade äntligen lugnat ner lite men hon andades fortfarande häftigt.
"Your laugh is so beautiful." Hon tittade på mig och log snett samtidigt som hennes ena ögonbryn höjdes.
"Oh really." Hon makade lite på sig och satte sig väldigt nära mig.
"Really" Hon tittade snett på mig och log lite busigt mot mig. Hon kom ännu närmare mig. En del av mig tyckte att detta som kanske var på väg att hända var fel. Jag visste mycket väl vad Chaz tyckte om henne och tänk på alla kameror som folk kan knäppa foton med. Men samtidigt var det en del av mig som ville det så mycket.
Nu var hon så när mig att jag kände hennes varma andedräkt som luktade gott av sött från chokladen, mot mitt ansikte. Jag gjorde mig beredd och skulle precis luta mig fram den sista biten när hon förde sin ena hand precis mellan våra ansikten och tog en stor tugga av hennes snickers. Hon tittade på mig busigt samtidigt som hon långsamt tuggade på chokladen.
"You, little, tease." Sa jag med en liten paus mellan varje ord. Snacka om att hon vet vad man ska göra för att retas. Hon svalde chokladen som hon hade i sin mun och sa:
"I'm the world champion in teasing and I knew you wanted me ;)" Hon skrattade lite åt sig själv men hon behöll hela tiden den busiga blicken.
"Pfft trust me I'll beat you ANYTIME." sa jag kaxigt och tittade på henne med ett litet flin.
"Challenge accepted." Hon sträckte fram sin fria hand och vi skakade på händerna.
"Challenge accepted"
Vad tycker ni ska hända härnäst? ;) Btw tack för alla kommentarer men när vi ber om t.ex. 5 kommentarer menar vi från olika IP ;) Men tack ändå för alla kommentarer dem peppar verkligen! // Gabbi