---

"We need to talk..." Jag läste Chaz sms och kännde en gnutta av nervositet fanns inom mig. Han skulle säkert inte vilja veta av mig mer.

"Yeah, were am I going to meet you?" Jag suckade och drog fram ett par svarta leggins, ett svart linne och en jeansjacka.

"At the park about 10 min?" Jag svarade med ett enkelt okej och satte upp en hög svans på vägen in till badrummet där jag drog på lite mascara och borstade tänderna. När jag var klar med allt gick jag ut mot dörren. På vägen raffade jag åt mig mina favorit glasögon och gick ner.

"Were are you going?" Jag stannade och tittade bakåt. Mamma satt i samma vanliga röda moronrock med en kaffekopp i händerna. Hennes ögon var nyvakna medans jag log ett lätt léende mot henne.

"To the park then I'm going to 'work'." Hon sneglade ner på mina klackar och log sneet innan hon kollade in i mia ögon.

"In highheels?" Jag kollade ner och skrattade till.

"Okey, I will come home and switch to my converse after I've met Chaz." Hon flinade och höjde på ena ögonbrynet. Den gula koppen som befunnit sig i hennes händer ställde hon på bordet.

"Chaz. That´s dosent sound like a girl."

"Mom, he's just a friend... Or might not even that anymore" Det sista mumlade jag tyst för mig själv så att hon inte skulle höra. Hon ryckte på axlarna men flinet fanns ändå kvar i hennes mungipor.

"Okey." Jag suckade och gick ut längst gatorna till parken.

Mina armar var i kors ovanför bröstet och min blick ner i marken. Då och då kunde man se sprickor som löpte ojämt i cementplattorna på trottoaren. Det var inget man gick och tänkte på i vanliga fall men just nu försökte jag bara få bort nervositet inom mig. När jag tittade upp såg jag Chaz sitta på en bänk. Lik som min blick så befann den sig på marken. När jag kom lite närmare kollade han upp.

"Hey." Sa jag tyst och lutade mig tillbaka.

"Hey."

Efter det blev det tyst.

"You wanted to talk." Tillade jag. Han suckade och lutade sig tillbaka.

"Yeah." Han kollade på mig och log. "But not here." Han reste sig upp och sträckte fram handen mot mig. Jag skrattade lite osäkert och tog tag i den. Han drog upp mig och vi styrde våra steg mot en liten öde stig.

Vi gick ett tag, under tystnad innan vi satte oss vid en annan bänk.

Utsikten sträckte ut sig över en stor sjö. På andra sidan var det lika öde men vackert som här.

"You know... that thing that happened at the party. I was going to stop it, but I came to late. I just wanted people to know that I can be that tough girl instead for that sweet innocent one. Kyle said that I'm just this hot chick and that I can't do anything. I mean... I can be a bitch too. So I wanted to prove it. I wanted to show the bitch in me. But i was going to stop it..."

Han skrattade lite.

"You are beautiful. I like you and I know that i'm not alone with that. You don't have to change yourself to win respect. Kyle is a idiot, everyone knows that. But I think that you need to talk to Ajydan... he's really sad."

Jag nickade skamset medans skuldkänslorna nästan tog kål på mig.

"I know... He's never going to forgive me and I probably don't deserve forgivness." Några tårar rann ner längst kinden.

Han torkade bort dem och log. Jag kollade in i hans ögon.

"Never say never."

Jag sprang till busshållsplatsen för att hinna med bussen. Jag hann precis hoppa på innan dörrarna stängdes igen. Jag pustade ut och kollade ner på mina vita Converse. Thank God för att jag bytte skor. Jag betalade och satte mig på första lediga plats.

Efter ett par minuter var jag framme och jag klev av. Jeremy kom ut och jag pustade ut. Han log mot mig.

"Hi Sarah." Jag gick upp för trappan.

"Hi."

"I'm going to go now but Jazmyn and Jaxon is in the livingroom watching tv."

"Alright. Bye"

Han åkte iväg och jag gick tyst in efter att jag dragit av skorna. Tyst smög jag in till vardagsrummet.

"Hello." Deras ögon riktades glatt mot mig. Jga satte mig jämte Jazmyn som kramade om mig.

"Hi. Can you bake cupcakes today." Jag ryckte på axlarna.

"Yeah, I think I brought some very secret and important ingredients today." Jaxon kollade på mig nyfiket och likaså gjorde Jazmyn.

Vi satt och lekte på golvet. Jazmyn hade ett par barbie dockor medans Jaxon lekte med sina bilar. Han kröp runt på mattan med ena handen på bilen och den andra på golvet. Han gjorde ljudeffekter som man kunde känna igen från min kusin.

Jag satt själv lutad mot soffan med en utav barbiedockorna i ett fast grep i min högra hand.

"I think she will look better with that dress on." Hon höll fram en rosa prinsess klänning.

"Me too." Jag höll med och började trädda på klänningen på barbiedockan som tydligen hette Ashley. Jag höll upp henne framför Jazmyn och log.

"What do you think. Isn't she pretty." Hon log och tog imot henne.

"Yes she is."

Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes en kort stund därefter. Jazmyn var fortfarande helt inne på att byta klänning på nästa barbiedocka. Jag kollade mot vardagsrummets "ingång". En kille i 17 årsåldern med en lila skinnjacka, ett par glasögon, jeans och en vit t-shirt ställde sig och log mot mig. Ryckte på huvudet medans jag bara log.

"Were is my little princess?"

Jazmyn sprang fram till honom och båda skrattade glatt. Jaxon var en aning försiktigare än Jazmyn men Justin tog glatt emot honom i sin famn. Jag ville inte störa familjestunden så jag reste mig upp.

"I'm going to the kitchen. I brought some stuff so I can bake something if it's okey?" Jag log mot honom. Han log och nickade.

"Yeah sure." Rösten lät bekant på något sätt men jag hade ju aldrig träffat honom så den tanken försvann fort.

Jag klickade i små klickar av smeten till pappersformarna och ställde in dem i ugnen. När jag vände mig om såg jag att Justin kom in till köket. Han ställde sig framför mig och log.

"I didnt really have the chance to introduce myself before. Hi, I'm Justin as you may know nice to meet you." Jag log och våra händer möttes i en handskakning.

"I'm Sarah." Han nickade.

"Yeah I know that." Jag höjde ögonbrynen.

"Oh, really." Justin skrattade till.

"My dad talked about you."

"In a good way I hope." sa jag lite nervöst.

"Yeah."

Han slickade sig på läpparna och kollade på ugnen.

"It really smells good." Jag log.

"Wait until you tasted them." Sa jag ironiskt. Han andades genom tänderna och lutade sig mot köksön mittemot mig.

"Yeah."

.

Vi hade snackat rätt mycket och jag fick reda på varför jag kände igen honom så mycket. Han var Justin Bieber. Jag kände mig rätt dum som inte hade fattat det men han hade bara skrattat och sagt att det är skönt att jag inte hade gjort det. Jeremy hade kommit hem och Justin hade erbjudit sig att skjutsa hem mig då jag hade glömt bort tiden och missat bussen. Jag hade inget annat val än att tacka ja då både Justin och Jeremy inte ville att jag skulle gå hem själv vid denna tiden då det börjar mörkna vilket jag tyckte var väldigt skönt så nu satt jag här i framsätet och fick skjuts hem. Jag förklarade vägen och bilen saktade nu ner utanför lägenhetsbyggnaden.

"Seems nice." Jag log tacksamt.

"Thanks. Small but perfect for me." Han skrattade och nickade.

"So, are you going to babysitting tomorrow? You can join me." Jag ryckte på axlarna.

"I did have any plans about it but if you want me to I can."

"Then i'll se you tomorrow." Han gav mig ett stort och vänligt leende.

"Yeah, sure. Bye."  Med ett lika glatt leende stängde jag igen dörren innan jag gick in till mig.

Snacka om en händelsefull helg!

---

Så, då har jag (Angelina) skrivit ett detta kapitlet och Gabbi har rättat. Puss luvvies och ---->