Startsidan  Dreams Come True  Almänt

Bieber Romance Chapter 7 - That teenage boy

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.

Tänk så har något hänt!










Tyvärr var jag en sådan person som kunde överreagera lätt i obehagliga/läskiga situationer och nu var jag väldigt rädd. Hela min kropp skakade och mina steg var vingliga. Ögonen började nästan tåras och jag var nu så nära soffan att ett steg till åt höger och jag skulle se om något verkligen hade hänt. Med skakiga ben tog jag ett steg men steget avbröts av att 3 stycken hoppade fram och skrek "BUUUUUUUUU!" 

Chockat och skrämt stod jag bara där och stirrade på dem. Skulle det där vara ett skämt eller? Jazmyn, Jaxon och Jeremy stod alla och skrattade högt. Jeremy hade lugnat ner sig först av alla och när han såg att jag såg gråtfärdig ut satte han ner Jaxon snabbt och hans armar omfamnade mig. 

"I'm so sorry, I didn't know you would get so scared." sa han medan han kramade om mig hårt och man hörde verkligen hur mycket han skämdes.

"Haha you don't have to feel sorry for me. I have a bad habbit of overreacting in these kind of situations." Han släppte mig och såg lugn ut nu när han märkte att jag var lugn och hade slutat skaka.

Jeremy's killkompisar hade kommit förbi och hämtat honom så nu var det bara jag och barnen kvar. I deras vardagsrum hade dem två 3 sitssoffor mittemot varandra så på den ena satt jag och Jazmyn och Jaxon satt på den andra. Med stora ögon satt dem och stirrade på mig och fast dem såg så oskyldiga ut började kännas lite obehagligt.

"Okay, so what do you want to do? Are you guys hungry?" sa jag i ett försök att få dem att känna sig lite bekvämare och gav dem mitt gladaste leende.

Tyvärr lyckades inte försöket utan dem bara satt där och stirrade. Jag har passat barn innan men just nu hade jag ingen aning vad jag skulle göra för att dem skulle slappna av lite. Plötsligt kom jag och tänka på ett litet trolleritrick som alltid fick min lilla kusin att skratta. 


"Sarah and her cousin"

Snabbt ställde jag mig upp och gick iväg mot hallen där min jacka hängde. Jag drog upp dragkedjan till fickan och drog fram en toonie (2 kanadensiska dollar i mynt) innan jag gick tillbaka mot barnen igen. Nyfiket tittade båda på mig med stora ögon. 

"Do you guys like magic." Sa jag med en mystisk blick samtidigt som jag gjorde dramatiska rörelser med handen. Dem två syskonen tittade på varandra innan Jazmyn sa:

"Magic doesn't exist." Hon lät bestämd och väldigt självsäker på sin sak men någonstans i bakgrunden kunde jag höra lite nyfikenhet.

"It doesn't? Well Jazmyn do you have a toonie I could really use one now." Jazmyn skakade på huvudet precis som jag ville.

"But what is that thing in your ear then?" Min hand förde jag till Jazmyn's högra öra och smidigt lirkade jag fram myntet ur tröjärmen och gjorde en dramatiskt min när jag visade myntet jag dragit fram ur hennes öra.

Barnen mimade "wow" och började energiskt hoppa upp och ner i soffan. 

"DO IT AGAIN, DO IT AGAIN!!!!" Skrek dem i kör och jag skrattade åt hur gulliga dem var. 

"First we have to eat and then we can watch some tv ;)" Båda såg lite besvikna ut men dem dem gick ändå med glada steg mot köket. Jag visste att dem egentligen ville att jag skulle trolla mer men man kan inte få för mycket av det roliga ;)

"We aje not hungjy." Sa Jaxon med den gulligaste bebis dialekten jag någonsin hört och jag kunde inte låta bli att le.

"Aww you're so cuute! But okay if you're not hungry I can bake you something?" Båda sken upp i stora leenden och nickade entusiastiskt. Muffins gick alltid hem och jag och Kylie brukade baka dem väldigt ofta. En bild i mitt huvud tog form av mig och Kylie när mamma tagit ett foto på oss när vi stått och bakat med mammas vännina. Fast vännian som hette Kris hade mest stått och spelat på nintendot. Hahaha, snacka om roliga minnen.




Tanken på Kylie fick det att sticka till av saknad och jag var tvungen att luta mig mot köksbänken och samla mig för att inte börja gråta. Trots allt hon sagt om mig var hon som min syster som nu kändes förlorad för alltid. Snabbt återhämtade jag mig för att barnen inte skulle misstänka något och jag började lite frånvarande baka muffinsen. 

Denna kvällen spelade vi massa spel, tittade på tv, mumsade på muffinsen innan jag bar upp barnen till deras rum och läste boken "The cat in the hat" av Dr. Seuss. Jazmyn började prata då om hennes bror som alltid brukade läsa den för dem och att det var deras favoritbok. Min nyfikenhet för den här storebrorn var väldigt stor eftersom Jeremy pratat väldigt mycket om honom men på något sätt verkade han undanhålla något, något viktigt. 

"Then Sally and I didn't know what to say. Should we tell her about it? What would she do? Well what will you do if your mother asked you?" Med dem orden stängde jag ner boken och la tillbaka den i den vita, låga bokhyllan. På bokhyllan stod en massa kort på Jazmyn och Jaxon. En bild var väldigt gullig för där såg man hela familjen och där var även den dära killen. Alla bilder var väldigt fina men en bild fångad mitt intresse. Där satt en tonårspojke med Jazmyn i famnen men han såg väldigt ung ut och hon såg mycket yngre ut också.


"He looked very young and so did Jazmyn"

Något med killen var väldigt bekant men eftersom jag inte kom på vad det var struntade jag i det och lät min blick föras mot dem två sovande barnen.
Djupa andetag hördes från båda barnen och jag var förvånad över att dem varit så lydiga och lagt sig i sängen utan något tjafs. Om dem här barnen var så väl uppfostrade måste hans son vara en riktig gentleman.

Försiktigt smög jag ner för trappan nästan helt ljudlöst och där möttes jag av en leende Jeremy.

"How did it go?" Han verkade förstå att barnen sov eftersom han viskade.

"I think it went well and they seemed to have a good time but I think you have to ask them too." Jeremy nickade och började rota i sin ficka efter något. Efter en stund förstod jag att det var pengarna. Jag kan inte fatta att jag får betalt för något som är såhär roligt men tro mig jag klagar inte, hehehe ;)

Han sträckte ut handen och gav 68 CAD eftersom jag passat barnen i 4 timmar och han gav mig ännu ett vänligt leende. Det var någonting speciellt med honom för det var som ett slags sken runt omkring honom. Varje gång han log kom det verkligen från hjärtat och ögonen lyste på honom. Under dem här 4 timmarna har jag känt mig mer hemma än jag någonsin gjort i alla dessa år med mamma.

Om jag ville kunde jag få stanna hos mina kusiner eller Jeremy och egentligen var jag inte alls rädd att han var någon läskig typ men jag visste hur mamma skulle reagera så därför tackade jag vänligt nej och bestämde mig för att åka hem istället. 

"Oh before I go I just have to ask you about Sunday." Jag var halvvägs genom dörren då jag kom på att vi bestämt att jag skulle passa barnen på söndag också. Ett litet pirr for genom kroppen då jag även kom på att då skulle jag äntligen få träffa killen som jag hört så mycket om.

"Uhm.. What about it? If you changed your mind and don't want to come..."

"No no no." Avbröt jag Jeremy med. "I didn't mean it like that. I'm just wondering when I should be here and what you want me to do. As I said before I can cook pretty good." Jeremy gav mig det där underbara leendet igen. Nej misstolka inte detta nu som om jag är kär i honom men man blir så glad av hans leende.

"My son Justin will be here at 2 pm and unfourtunately I have to do something with work even if it's a Sunday, so you can come here at... Well either you come here before or you come after."

"I'll come before so I can be with Jazmyn and Jaxon 'cause they're sooo cute, haha!" Ett ofrivilligt skratt kom ur min mun och jag fattade inte ens vad det roliga var.

"Well don't be afraid to hang out with them just because Justin is here. I'm sure he would like to get to know people that won't use him for who he is." Hans ord förvirrade mig lite. Vad menade han med att uttnyttja honom för den han är?
"Thank you for babysitting and you are a very nice girl! See you in 2 days then, bye." Vi sa hejdå och jag började gå mot busshållsplatsen.

Imorgon får jag äntligen träffa Chaz och gå på fest + att min plan kommer sättas i verket och på söndag får jag träffa hans son som hette Justin. Denna helgen kommer äga, det känner jag på mig.

Ännu ett kapitel kolla vad snäll jag är :D Egentligen skulle Angelina fortsätta skriva på denna men jag hade redan skrivit så mycket på den att det var lönt :) KOMMENTERA LUUVIIEES <3 // Gabbi

Make our day
Postat av: Fanny

Sure , skriver upp er på listan :)

2011-09-18 @ 20:26:38
URL: http://myjdbstory.blogg.se/
Postat av: Mimmi<3

Sjukt bra (:

2011-09-18 @ 20:27:59
URL: http://www.minaberattelser.bloggplatsen.se
Postat av: Jenna

OH , så bra :D

längtar tills nästa :D

2011-09-18 @ 20:34:06
Postat av: Jojjo

Awesome!!

Mer

2011-09-18 @ 21:58:41
Postat av: Melina

Jätte bra :)

2011-09-18 @ 22:37:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (vårt hemlighet)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0