Bieber Romance Chapter 6 - Butterflies
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">Tänk om vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till vart vi var innan.... Tänk om detta verkligen var slutet for Kylie och Sarah.
Klockan började bli lite mycket så jag tog mina solglasögon och en tunn jacka ifall det blir lite kallare mot kvällen.
I hallen mötte jag mamma som stod och tog på sig ett par fina klackar och hon såg återigen väldigt finklädd ut, nästan lite för finklädd ut för att vara henne...
"Soo...Umm I'm going now bye." Med en skeptisk blick tittade jag mot mamma men antingen märkte hon det inte eller så ignorerade hon den. Mamma log stort mot mig och gav mig en varm stor kram. Värst vad hon var glad då.
"I'm so proud of you that you listened to me and really got yourself a job." Mamma backade lite från kramen och tittade mig i ögonen. Hennes andetag träffade mitt ansikte och hon luktade lite svagt av alkohol. Egentligen ville jag fråga henne varför hon alltid var så uppklädd och om hon hade druckit eftersom det var riktigt farligt om man tog anti-depressiva tabletter men jag kände mig lite för stressad så jag gav henne bara ett snabbt leende innan jag sprang mot bussen med mina converse på fötterna.
Den vita bussen med kanadas flagga släppte på den sista personen som var i kön. I sista sekunden hann jag fram till bussen som redan gjort sig redo för att åka iväg. Busschauffören som var en 45 årig gammal gubbe tittade surt på mig när jag räckte över honom pengarna. Om det var en sak jag hatade var det gamlingar som alltid var sura så jag gav honom ett falskt leende och himlade med ögonen innan jag satte mig ner på ett tomt säte. Förutom jag var det ungefär 5 andra på bussen men dem satt alla mycket längre bak och alla verkade helt borta. Säkert några pundare, haha.
Solen sken in genom fönstret vilket gjorde bussen väldigt varm och jag längtade efter att få stiga av och få komma ut ifrån den här bussen med världens kvavaste luft. Huvudet lät jag lutas mot fönstret och som vanligt dröme jag mig bort och tänkte på något ointressant och så satt jag en lång stund tills min mobil gav ifrån sig ett högt pling.
En snabb rörelse senare var mobilen i min hand och på skärmen visades hans namn. Motvilligt öppnade jag sms:et.
Douchebag: I heared that you were hanging out with Ayjdan on saturday, that was not a part of our plan!
Wow hur kunde han ha fått reda på det så snabbt?
Me: Well I changed the plans a little bit don't cry about it -.-'
Douchebag: NO! YOU'RE NOT GONNA CHANGE THE PLANS! WE MADE THE PLAN TOGETHER AND IF YOU WANT DO SUCCEED THEN YOU HAVE TO TRUST ME! you spoiled but extremely hot 14 year old <.<
Douchebag: I heared that you were hanging out with Ayjdan on saturday, that was not a part of our plan!
Wow hur kunde han ha fått reda på det så snabbt?
Me: Well I changed the plans a little bit don't cry about it -.-'
Douchebag: NO! YOU'RE NOT GONNA CHANGE THE PLANS! WE MADE THE PLAN TOGETHER AND IF YOU WANT DO SUCCEED THEN YOU HAVE TO TRUST ME! you spoiled but extremely hot 14 year old <.<
Åh så typiskt honom och slänga in sådana kommentarer... Mina fingrar flög över touch-skärmen när jag skrev ett snabbt svar till honom.
Me: Haha trust u? Wow okay you don't have to exaggerate but sure I'll tell him I can't and I'll stick with the original plan and be with Chaz ur happy now ?
Snacka om att överreagera -.-' Med en trött suck undslapp mina läppar när jag återigen hörde ännu ett pling och jag hoppades verkligen inte att det var han igen. Till min lycka stod det Chaz denna gången och glatt tryckte jag upp meddelandet.
Chaz: Can't wait to hang out with you tomorrow :) and I heared that there's going 2 be a party at Jillian's place. Wanna go there afterwards?
Me: Ofc :) and I can't wait either <3
Ett litet leende lekte i mungiporna och jag märkte inte pirret som uppstått inom mig. Att jag fallit för honom är kanske att överdriva men det var svårt att hålla känslorna i styr när han var den enda killen som behandlat mig med respekt på ett långt tag. Mina tankar skringrades när jag hörde en skrovlig mans röst skrika irriterat. Snabbt insåg jag att alla stigit av och utanför såg jag busshållsplats skylten där det stod Winnipeg.
"I'm sorry!" Skrek jag lite ursäktandemot chauffören innan jag hoppade av.
Förra gången jag var i Winnipeg hann jag knappt utforska något så innan jag begav mig av på en liten upptäcksfärd konstaterade jag att jag åtminstone hade liten stund på. Kvarteret jag var på nu var väldigt lugnt och någonstans därborta hörde man barnskratt som alltid kunde pigga upp en. Vädret var underbart och jag var förvånad att det inte var så många som var ute för det var ju ändå fredag.
Lite längre bort såg jag några tonårspojkar som hade färgburkar och sprejade något på en stopp skylt som var lite längre bort på vägen. När jag kommit lite närmare avslutade dem precis vad dem höll på med och gick småskrattandes därifrån. Nyfiket styrde jag stegen mot skylten och såg att det stod en låt text från Journey's låt Don't stop believin'.
"I saw teenageboys writing something on a sign"
Snacka om att överreagera -.-' Med en trött suck undslapp mina läppar när jag återigen hörde ännu ett pling och jag hoppades verkligen inte att det var han igen. Till min lycka stod det Chaz denna gången och glatt tryckte jag upp meddelandet.
Chaz: Can't wait to hang out with you tomorrow :) and I heared that there's going 2 be a party at Jillian's place. Wanna go there afterwards?
Me: Ofc :) and I can't wait either <3
Ett litet leende lekte i mungiporna och jag märkte inte pirret som uppstått inom mig. Att jag fallit för honom är kanske att överdriva men det var svårt att hålla känslorna i styr när han var den enda killen som behandlat mig med respekt på ett långt tag. Mina tankar skringrades när jag hörde en skrovlig mans röst skrika irriterat. Snabbt insåg jag att alla stigit av och utanför såg jag busshållsplats skylten där det stod Winnipeg.
"I'm sorry!" Skrek jag lite ursäktandemot chauffören innan jag hoppade av.
Förra gången jag var i Winnipeg hann jag knappt utforska något så innan jag begav mig av på en liten upptäcksfärd konstaterade jag att jag åtminstone hade liten stund på. Kvarteret jag var på nu var väldigt lugnt och någonstans därborta hörde man barnskratt som alltid kunde pigga upp en. Vädret var underbart och jag var förvånad att det inte var så många som var ute för det var ju ändå fredag.
Lite längre bort såg jag några tonårspojkar som hade färgburkar och sprejade något på en stopp skylt som var lite längre bort på vägen. När jag kommit lite närmare avslutade dem precis vad dem höll på med och gick småskrattandes därifrån. Nyfiket styrde jag stegen mot skylten och såg att det stod en låt text från Journey's låt Don't stop believin'.
"I saw teenageboys writing something on a sign"
Jag började skratta lite åt deras klyftighet för jag måste erkänna det var ganska smart. Med humöret på topp plingade jag på huset jag en gång tidigare besökt. En lång stund stod jag där och väntade men ingen kom och öppnade. Mitt tålamod började rinna ut så med en osäker rörelse kände jag på dörrhantaget. Till min förvåning var dörren öppen och jag tvekade lite innan jag steg in.
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Oh-Oh har något hänt? ;o Tack för alla kommentarer och förlåt om ni tycker det går trögt o långsamt men det måste det göra nu i början. Men om ungefär 3 kapitel kommer Justin in <3
"Hello... Is anybody home?" Inget svar... Huset var alldeles knäpptyst och oron började stiga inom mig.
Bakom soffan såg jag en liten barnfot sticka ut. Panikslaget började jag styra stegen dit.
Tänk så har något hänt!
Oh-Oh har något hänt? ;o Tack för alla kommentarer och förlåt om ni tycker det går trögt o långsamt men det måste det göra nu i början. Men om ungefär 3 kapitel kommer Justin in <3
Kommentera luuuviies (LL) // Gabbi