"You know sweety, eventually you have to be the bigger person and go and talk to her even if she's the one who should apologize." Mammas ord berörde mig och jag visste hon hade rätt. Jag tror hon förstod att jag behövde tid att tänka lite så hon reste sig upp och gick iväg för att börja baka något gott som hon brukade göra på fredagar.

Jag sjönk ner lite på stolen och stängde mina ögon. Även om jag inte ville erkänna det hade mamma rätt. Kylie kunde ångra hur mycket som helst vad hon precis sagt men hon var inte den personen som hade lätt att säga förlåt. Kanske borde jag lyssna på mamma och vara den "vuxne" ovh kontakta henne? Min mobil trycktes svagt mot mitt lår när den låg i fickan på mina jeansshorts. Efter en stunds tänkande smög jag in handen i fickan och drog upp mobilen. Med några lätta knapptryckningar hade jag skickat iväg ett sms.

Jag: Hi, I'm still mad at you but I think we need to talk xoxo S

My Boo <3: Well you can stay mad but I agree, we need to talk

Jag: Kylie I know you have a hard time saying I'm sorry but you have no right to be mad at me! Meet me at "our" place in 15 minutes.

Länge låg jag i min säng som jag förflyttat mig till och väntade på ett svar, ett svar jag aldrig fick. Men tillsist valde jag att gå dit ändå och se om hon verkligen ville lösa detta bråket. 

Solen stekte och jag ångrade verkligen inte att jag tagit på mig somriga kläder, men trots att jag hade det kändes det som om jag skulle koka upp. I åtminstone en halvtimme hade jag stått här som en idiot och väntat på Kylie som inte verkade komma. Ilskan började bubbla inom mig igen. Det var ju hon som betett sig dåligt men ändå är det jag som får jaga efter henne och stå här. Mitt tålamod började sakta rinna bort och med ilskna steg började jag gå tillbaka hemåt. 

"SARAH WAIT DON'T GO!" Rösten som skrek efter mig kände jag genast igen och snabbt vände jag mig om och mycket riktigt, där sprang Kylie mot mig så fort hon kunde. Hon stannade precis framför mig och lät helt andfådd.

Några minuter senare och efter några obekväma blickar, hade hennes andning återgått till normalt och hon skulle precis börja prata när jag avbröt henne.

"I love you Kylie like you are my bestfriend, NO you're my sister. Whenever I need to talk to someone you're always there. But lately you've let the popularity make you in to somebody you're not. I'll forgive you if you can say a honest "I'm sorry"." 

"I have not changed at all! Just because I'm not a coward or a little pussy like you who lets everyone push me around doesn't mean that I've changed." Hennes svar fick min tankebana helt ur balans. Jag stod där och stirrade på henne som en idiot. Hade hon precis sagt det där? Hon som alltid stöttat mig när mamma mått dåligt. Hon som alltid varit den snällaste människan jag någonsin träffat. Min blick blev genast suddig av alla tårar som samlats i tårkanalen och utan att ens försöka stoppa tårarna, började dem rinna.

"You.. No.. I... How can you say something like that!" Rösten lät hes och helt hemskt men för tillfället var det inget jag brydde mig om. Förtvivlat tittade jag på henne medans kinderna blev blöta av alla tårar.

Kylie sa ingenting utan bara stirrade på mig, helt känslokallt, helt utan någon sympati. Men även om hon försökte dölja sitt riktiga "jag" bakom fasaden, såg jag lite medlidande i dem mörkbruna ögonen. Jag skulle precis vända mig om och bege mig hem när jag ser killen som satt bredvid mig. Ett litet ont flin spred sig motvilligt i ansiktet och jag vände mig om och tittade överlägset på Kylie.

"It's time I prove all you bastards wrong and I'm gonna show you what a badass I really am." Kylie höjde på ena ögonbrynet och tittade förvirrat på mig. Snabbt tog jag upp en liten spegel jag alltid hade med mig och torkade bort mascaran som runnit. Med ett glatt men falskt leende vände jag mig återigen om för att vinka åt killen som jag fått reda på hette Ayjdan (uttalas aj-dann alltså dann och inte som i "jag var ute på dan (dagen)").



Han vinkade lite osäkert tillbaka och började gå mot mig. Kylie's min var fortfarande helt förvirrad och fast jag nu nästan ville slå till henne förtjänade hon en förklaring.

"I am a pussy? Well I'm gonna prove to you and everyone who ever doubted me what a badass I am, just like I said before and Ayjdan is going to help me." 

"Don't do that! You'll lose all my respect and we can never be friends again! Don't use him." Jasså det var hennes åsikt nu, kan hon inte freaking bestämma sig?!

"Oh well I don't care about your stupid respect when you can't even decide. One day you think I should use my popularity and the next I shouldn't?! Oh and by the way, you are the one who should say sorry not me so unless you do that our friendship is already over." Min röst lät hård och jag struntade i om jag betedde mig som en bitch.

Kylie bara tittade på mig innan hon vände sig om och gick iväg. Även om hon kallat mig alla saker som hon gjorde kunde jag inte undgå smärtan som värkte i mitt hjärta när hon vände sig om och gick ifrån mig.

"Hi Sarah." Lite diskret skakade jag på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten och tittade in i Ayjdan's mörkbruna ögon.

"Oh hi, umm... I would really like to talk but I have to get back home 'cause I'm going to Winnipeg in about 1,5 hours but how about we meet up on saturday?" Ayjdan verkade se lite besviken ut att jag behövde gå men han sa hejdå och gav mig en varm mjuk kram. Hans parfym stack behagligt i näsan och jag kunde känna en härlig doft av mansparfym. Jag visste att jag skulle vara med Chaz den dagen men det är precis detta som ingår i min plan...

Solen hade slutat steka men den var fortfarande högt uppe i skyn med tanke på att det var maj. Sakta strosandes på väg hem började jag fundera om jag verkligen skulle fullfölja min plan. När jag nästan var framme vid lägenhets området där vi bodde drog jag fram min mobil och ringde numret som jag haft där hur länge som helst men som jag aldrig trodde skulle ligga på min samtalslista

"Yo." Rösten fick mig som vanligt att må illa och jag började seriöst ångra att jag ringt.

"It's Sarah, I need your help." Med möda sa jag det sista och det var verkligen motvilligt men jag visste att utan honom skulle inget funka.

"I knew you would call. So at my place or yours." sa han flörtigt. Hans röst lät så sliskig och han lät ännu mer som en skitstövel, om det ens var möjligt.

"Shut up, that's not why I'm calling. You know the Junior named Ayjdan? Well anyway I'm gonna show everyone that their oponion of me being a coward is totally wrong." Mitt samvete försökte ta över mina handlingar men den lilla "djävulen på axeln" hade kontrollen över mig.

"That's the reason why I love summer 'cause at that time we make fun of someone. So what do you have in mind?" Hans röst lät alldeles för uppspelt för min del och jag kan inte fatta att man njöt av att såra folk men detta var för det bästa. Eller det var åtminstone vad jag försökte intala mig själv. En lång stund snackade vi och jag förklarade min plan noga. Vissa bitar tyckte han var tråkiga så han ändrade om dem för att (enligt honom) göra det hela mer epic. När vi äntligen lagt på hoppade jag in i duschen för att det alltid hjälpte mig att tänka igenom saker och jag behövde verkligen en dusch efter att jag varit ute i detta väder.

Medans jag stod där och schamponerade håret började illamåendet som börjat växa inom mig tidigare bara växa sig större och jag hatade att jag behövde sjunka mig till alla andras nivå för att bevisa mig själv. Men att bli behandlad med så lite respekt samtidigt som alla hade stor respekt för mig tog knäcken på mig. Rädslan som jag försökt tränga undan började ta form inom mig och smög sig sakta fram när jag tänkte igenom Kylie's ord. 

Tänk om vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till vart vi var innan.... Tänk om detta verkligen var slutet for Kylie och Sarah.

---

DEN SOM GISSAR RÄTT PÅ VEM DET ÄR HON PRATAR MED I TELEFON FÅR EN LÄNKNING :D

Helg= Mer kapitel MEN jag behöver också plugga eftersom på tisdag är det första provet som vi haft i klass 8. Men ägare nr 2 kanske osså skriver något NÅGON GÅNG -.- haha skoja :D Kommentera <3// Gabbi