Startsidan  Dreams Come True  Almänt

Bieber Romance Chapter 32 - 2 TIERD TO DO ENYTHING.

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">
Vi klev in i huset. Det var svalt och skönt tillskillnad från strandens hetta.
Det var tyst och verkade inte som om någon var hemma så vi gick in till vardagsrummet och slog oss ner i soffan.
Min mobil låg orörd på bordet där jag förmodligen hade glömt den. Det kanske ändå hade varit bäst så för att undervika att den skulle bli stulen eller något.
Jag tog upp den och såg att jag hade ett flertal missade samtal och meddelande.
Alla sms var från Justin och hälften av samtalen också. Resten var från mamma.
Jag började med att läsa alla meddelande. Det var meddelande som "Miss u." och "I love u, dont forget that.".
Jag log och skrev snabbt ett sms tillbaka.
"Love u2. How could i forget that? ;)"





Kan innehålla en del stavfel!

Dripp, dropp, dripp,dropp. Min blick undersökte vattendropparna som mötte vattenyttan i diskkon.
Det var min tur idag att ta itu med sysslorna i huset. Diska, torka golvet, damsuga... You name it.
Orken hade tagit slut och huvudet tyngde ner min haka mot armarna som redan var beredda på att fånga den på diskbänken.
Huset var fyllt av tystnaden av frihet. Mamma och Mark jobbade medans Ajyden var med Chaz och Ryan.
Jag reste mig rak i ryggen och drog av mig diskhandskarna, slängde dem på diskbänken.
"Well..." Jag suckade och kollade ner i skummet som flöt ovanför tallrikarna och all möjlig brötte på bottnen "I guess i'll will deal with you later.".
Jag kollade på diskmaskinen som inte var helt stängd. Min hand stängde den och jag började genast rota fram när dem skulle komma och laga den.
Var verkligen Ajyden tvungen att tvinga in stackars Wendy in dit. Wendy var Ajydens kusin som hade varit här för bara några dagar sen med resten av sin familj.
Jag hade glömt bort hur många gånger som hon hade bett och ursäkt för att hon trodde att det var hennes fel att den hade gått sönder. Jag hade bara slängt en hopplös blick mot Ajyden i hopp om att han skulle sagt att det inte var hennes fel... mina ord verkade inte ha fått henne att förstå.
.
Jag kollade på den gula postit lappen med tiden på.
3:40 am. Okej.
Min blick kollade automatiskt ner mot den vita klockan som prydde min högra handled.
Det var lungt. Jag pustade ut och stängde av kranen innan jag gick till soffan och la mig ner under en filt.
Hela jag kändes minst sju kilo lättare så plötsligt.
Jag slöt mina ögon och suckade belåtet.
***********
Röster och skratt väkte mig. Jag kollade mig omkring och jag omgavs av en välbekant miljö.
Mitt rum.
Jag satte mig upp och drog handen genom håret.
Min nyfikenhet gick till rösterna och jag gick nyvaket mot dörren. Sakta öppnade jag den och stack ut mitt huvud.
Genast kände jag igen dem och gic ner för trappan. I köket satt Ajyden, Chaz och Ryan.
Alla vände sig om och kollade på mig.
"Hello sleephead." Jag suckade och kollade på dem.
"Hi."
Jag gick mot diskon för att ta itu med det jag hade lovat.
"Oh, you are owen me a favor."
Jag nickade tacksamt mot honom.
"Thanks."
Vi log mot varandra.
"Are you okej? It dont look like that." Jag ryckte på axlarna.
"I dont know. It just feels like i dont have any control over my self. If you get it. I just feels like...." Jag sökte efter ett passande ord. "Uhhh?!" Dem skrattade.
"Yeah, i know. I feelt so when i hade flu. You feel tierd and you dont have any strength. "  Jag nickade.
"Maybe it's better if you goes upstares and take some rest?" Jag log mot Ajyden.
"Yeah."
"That means more favors. Cause i know that you are going to scream after watter and other stuff. "
Jag skrattade.
"Yes."

Så! Ni anar inte hur ont jag har i fingrarna. :/ Har ju typ influensan själv här. ^^
Kommentera!!!!!
//Angelina!