Startsidan  Dreams Come True  Almänt

Bieber Romance Chapter 19- Will it never be us?

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">

"Oh sorry. I-I-I think I better get going but thanks for telling me." Han log ett halvhjärtat leende innan han simmade upp mot land. Glatt fortsatte jag att bada. Tänk att det varit så enkelt.

Jag ska se till att när jag är klar kommer deras vänskap vara helt krossad.






Sarah's perspektiv

Man hörde mammas och Mark's höga skratt från vardagsrummet. Ayjdan hade inte följt med men för min del var det helt okej. Allt som hände idag var något jag verkligen behövde tänka igenom. Min blick fastnade i taket där jag låg i sängen. Jag kom ihåg hur Justin kommit upp ifrån vattnet, samlat sina grejer och sagt hejdå till alla utan att ens ägna mig en blick. Vad hade jag gjort fel? Jag hade gett honom en kram när jag kom och han hade verkat glad hela tiden. 

Aldrig någonsin hade jag varit rädd för att konfrontera eller ta tag i problem så utan att tveka skrev jag ett sms.

To Justin: I don't know what's going on but I need to talk to you.

Min mage gav ifrån sig ett högt kurrande ljud. Det var ju ändå trots allt 4 timmar sedan jag åt pommes friten på stranden. Jag ställde mig upp och styrde stegen mot köket. När jag passerade vardagsrummet såg jag en syn jag helst velat slippa. På soffan såg jag hur mamma och Mark grovhånglade. Åh förlåt, jag menar ÄTA UPP VARANDRA. Äcklat gick jag vidare in mot köket där jag bredde mig en macka och hällde upp ett glas mjölk. Till min absoluta lycka hade mamma och Mark förflyttat sig in till mammas sovrum så jag kunde gå tillbaka till rummet utan totala men för livet.
Precis när jag öppnade dörren vibbrerade mobilen som låg på min säng. Jag ställde snabbt ner glaset och tallriken på skrivbordet innan jag slängde mig efter mobilen. På skärmen lyste det namnet jag hoppats efter, Justin.

Justin: Yeah you've got a lot to explain. Come to my granny's house as soon as possible cuz they're not here so we can talk undisturbed

Förvirrat tittade jag på hans sms. Vad i hela friden hade jag att förklara? Jag hade ju inte ens gjort något?          Åh killar -.- På min skrivbordstol låg ett par enkla, mysiga kläder så dem drog jag på mig snabbt och ett par converse, innan jag begav mig ut.


Jag drog upp mobilen och den digitala klockan visade att klockan var 8 pm (8 på kvällen). Fast klockan var så "mycket", sken solen starkt och alla barnen var ute och lekte. Ett par barn sprang runt och lekte med en vattenspridare. Deras gulliga skratt hördes högt över hela kvarteret. Tanken av barn fick mig alltid att le. När man var liten var allting så enkelt.


"The thought of kids always gets me smiling"


Alla problem som uppstod tog föräldrarna hand om men nu måste man ta tag i dem själv hur jobbigt dem än är. Justin's morföräldrars hus uppenbarade sig lite längre fram på gatan. Nervositeten började forma sig inom mig. Vem vet vad jag har att vänta. Han kanske är riktigt sur och jag har inte ens någon aning om vad jag gjort.

Min hand darrade lite när jag tryckte med pekfringret på ringklockan. Det plingande ljudet hördes ända ut och snabba steg som sprang nedför en trappa. Genom det frostade glaset på dörren såg jag en mörk kontur. En sekund senare stack Justin's huvud ut. Han öppnade dörren på vid gavel innan han började gå längre in i huset utan att ens säga hej eller ge mig ett leende... Osäker följde jag efter honom ut till trädgården. Jag skulle precis sätta mig bredvid Justin på gräset då jag halkade till. Ett högt skratt hördes ifrån mig när jag rullade runt i gräset och skrattade åt min klumpighet.

Justin kämpade hårt för att inte börja skratta. Tillsist kunde han inte hålla sig längre så där låg vi båda och skrattade för full hals. Plötsligt gick Justin's min från glad till allvarlig. Jag låg där och tittade på han med ett stort leende men när han inte rörde en min blev min blick frågande istället.



"I layed there with a big smile"

"Today someone told me something. You know I never thought this about you but I wouldn't get why this person would lie. Maybe the person just understood the whole situation wrong. But anyways, this person told me that you slept with a lot of guys that really liked you just so you could get what you wanted..." Han harklade lite innan han fortsatte. "What I'm trying to say here is.... Would you use me?"

Chockat satte jag mig upp och tittade på Justin. Vem skulle någonsin komma på någon så här korkat? Jag försökte öppna min mun och säga något men jag var helt chockad. Justin såg argare och argare för varje sekund som gick så tillsist tog jag ett djupt andetag och sa:

"Is that what you think of me? Do you think I would use you for fame? I told you how I got used in school and you believe that I would do something like that to you? I poured my heart out to you, explained how all those people had made my life difficult and you have the nerve to think something that stupid about me?!" Ilskan bubblade inom mig och jag sket totalt i om jag lät otrevlig eller arg.

"No.." sa Justin tyst med blicken ner i marken. "I'm sorry I don't think you would use me." Han tittade skamset mot mig.

"It's okay I get it. You just wanted me to confirm it." Justin tittade in i mina ögon. Fast han precis sagt förlåt märkte jag att något fortfarande störde honom.

"Justin is there something else that bothers you?" Han vred huvudet åt höger och tittade mitt ut i tomma intet.

"But how could you sleep with all those guys?" Hans röst lät inte skamsen längre utan... Sårad?

"Excuse me?" Jag höjde på ögonbrynen och tittade på Justin. Han vände sin blick mot mig och tittade irriterat in i mina ögon.

"Yeah you can't just sleep around with guys." Argt ställde jag mig upp och ställde mig framför Justin som snabbt ställt sig upp när jag rest mig.

"You have no right to judge me! We are not together and I have every right to be with other guys! You know that so why are you acting so childish?!"

"Am I being childish? Oh please you are freaking 14 and you've already lost your virginty to disgusting guys." Han stod så nära mig nu att våra näsor nästan nuddades.

"You are such a jerk! So what you're saying is that I'm disgusting?" Jag puttade han hårt på bröstet men han rörde sig inte en centimeter.

"That's not what I ment!" Han fortsatte att titta argt på mig.

"YOU SHOULD JUST SHUT UP BECAUSE YOU HAVE NO RIGHT TO JUDGE ME! WE ARE NOT TOGETHER AND WE NEVER WERE SO LEAVE ME THE FUCK ALONE! AND THE RUMORS AREN'T EVEN TRUE! I HAVE NEVER EVER SLEPT WITH A GUY BEFORE SO YOU SHOULD JUST STOP ACTING LIKE A FREAKING CHILD!" Min röst lät lika arg som jag var. Vad är det han försöker komma till? Varför beter han sig som någon jävla idiot.

"DON'T YOU GET IT? I'M JUST SO JEALOUS OF ALL THOSE GUYS WHO EVER HAD YOU IN THEIR ARMS. WHO HAD THE CHANCE TO KISS YOU AND TELL YOU HOW BEAUTIFUL YOU ARE EVERY SINGLE DAY AND I KNOW WE WERE SUPPOSED TO PLAY THIS GAME OF WHO COULD TEASE EACHOTHER THE MOST BUT I'M FALLING FOR YOU! I'M FALLING HARD!" Chockat tittade jag på Justin. Hade han precis sagt det där? Justin tittade på mig lika chockat. 

"I-I didn't mean to say that." Han släppte mina handleder som han hållt i då jag börjat slå honom på bröstet. Han tittade fortfarande in i mina ögon men han kändes inte närvarande.

Då uppenbarades allt. Alla dem känslor jag känt varje gång jag sett Justin hade han också känt men ingen av oss ville erkänna det. Utan att tveka förde jag min hand bakom hans nacke och han tittade förvirrat på mig innan han log när han förstod vad som skulle hända. Han böjde sig fram och våra läppar nuddades.
I den stunden förklarades alla dem känslorna jag känt när jag varit med Justin. En hunger som jag inte visste jag hade växte inom mig och gjorde så att jag började kyssa honom ännu mer passionerat. Mina händer tog ett fast men ändå ett mjukt tag om hans år. Hans händer smekte mig upp och ner för ryggen. Hans berörning fick mig att rysa behagligt.

Plötsligt avbröt Justin kyssen. Han tittade panikslaget på mig och såg ut som om han precis gjort världens misstag.

"We should not have done that!" Hans ord kändes som en hård spark i magen. Hur kunde han säga så? Mina ögon började vattnas men jag kämpade emot lusten att börja gråta.

"Wh-w-what do you mean?" Försökte jag säga utan att rösten skulle brytas vilket gick sådär.

"Chaz likes you, okay! I can't be such a bad friend and do this to him." Chaz... Gillade... Mig?

"So no one cares about how I feel? My heart doesn't belong to Chaz, it's you I like and I have now for a long time but I didn't wanna admit it." Justin hade lagt sitt ansikte i sina händer men nu tittade han på mig.

"You... You like me?" Hans ögon lystes upp och ett leende lekte i mungiporna. Försiktigt gick jag närmare honom. Jag förde händerna mot hans ansikte och lät dem vila på hans kinder.

"Yes I do and if you don't feel anything when I do this then we'll just stay friends."

"When you do wha.." Mer hann han inte säga innan jag återigen lät hans kyssbara läppar massera mina. Hans armar slingrades runt mig och han förde mig ännu närmare honom. Men tyvärr avbröt han kyssen återigen.

Justin's perspektiv

Nej nej nej! Varenda liten bit av mig skrek nej förutom mitt hjärta som skrek ja! Varför var allting tvunget att vara så svårt. Hon gillade mig och jag gillade VERKLIGEN henne men det var så mycket mer än så. Chaz var min bästa kompis och jag kan inte göra något utan att veta att han kan komma över henne. Det jag är på väg att säga kommer förstöra så mycket men jag hoppas att hon inser att det är för allas bästa.

"I didn't feel anything so just walk away." Allt jag ville göra just nu var att känna hennes läppar mot mina igen men jag kan inte riskera min och Chaz's vänskap. Hon stod som förstenad med blicken fast frusen i min. Blicken som alldeles nyss varit glad var nu sorgsen. Utan förvarning gav hon mig en hård lavett på kinden.

Lavetten fick kinden att svida och den skulle säkert bli röd men vem bryr sig när jag precis krossat hennes hjärta som säkert gjorde ännu mer ont. 

"I was going to ask you to come to a party that's going to be one day after prom night but I hope you understand I never ever want to see you again!" Hon tittade med avsmak på mig innan hon halvsprang ifrån mig. Jag tittade så gott jag kunde efter henne eftersom min blick var alldeles suddig av alla tårar som bildats. 

"The funny thing is that I thought you were a good guy... I thought you weren't like everybody else." Med dem orden lämnade hon mig.

Kanske får jag chansen att se henne igen.... Kanske inte.

Uh-oh kanske det aldrig kommer bli Jarah (justin och sarah lol). Kommentera <3 för det var era kommentarer som fick mig att skärpa mig och ta tag i uppdateringen ;)

Make our day
Postat av: Fanny

Grymt bra :D

2011-10-02 @ 19:06:03
Postat av: Zoo

Hej har en liten åsikt varför är hon bara 14?



Det blir lite tråkigt då skulle vara mycket roligare(bättre) om hon typ var 16-17 år eller?(svara gärna) ;):)

2011-10-02 @ 19:06:39
Postat av: Nella

JOO!! DE MÅSTE BLI DE !!!! FIXA DET !!

MEEEEEEEEEEEEEEEER

2011-10-02 @ 19:57:39
URL: http://jbiieberstory.blogg.se/
Postat av: Jojjo

Awesome

2011-10-02 @ 20:04:43
Postat av: Cherry

Sjuukt bra skrivet :D <3

2011-10-02 @ 20:28:28
Postat av: Anonym

Älskart!!!;D jävla justin!,o aaas bra! det är bra att du sköter dig!;)

2011-10-02 @ 21:40:42
Postat av: Lisa'

grymt! längtar tills nästa kommer :)

2011-10-02 @ 21:44:49
Postat av: Malin

Åhh! Det måste bli dom!!

Awesome btw! :D <3

2011-10-02 @ 22:02:04
URL: http://juustiinbiiebernoveller.blogg.se/
Postat av: Melina

Sjukt grymt! Men jag tycker hon fortfarande ska vara 14 :)

2011-10-02 @ 23:03:45
Postat av: jennifer

jätte bra!! mer

2011-10-03 @ 06:50:48
Postat av: Natalie

Jag tycker att hon ska vara 17, som justin. :d

2011-10-03 @ 09:39:44
Postat av: Danni

Skit bra! :D älskar lite drama ahahha MER <3

2011-10-03 @ 22:25:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (vårt hemlighet)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0