Startsidan  Dreams Come True  Almänt

Kapitel 4 - Dinner.

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">
Tystnaden spred sig i huset. "Du lyssnade inte. Ellerhur?" Jag kollade ner i bordet. Tillräkligt för att hon skulle förstå att jag inte hade det.
Hon drog en djup suck.
"Jag förlåter att du skrek på mig. Men jag förstår inte vad problemet är? Har du någonting imot det?" Jag ryckte på axlarna.
"Vet inte."
"Tänk på det."
.
Det är otroligt hur man kan stalka en person efter något sånt här.
Jag kollade på bilder av honom. Han var snygg men ännu snyggare i verkligheten.
Jag kanske skulle gilla det? Hehe...


Morgonsolens strimmor smög sig in genom persienerna. Ett fridfullt sett att bli uppväkt på istället för att känna sig tvingad upp från sängen av ett alarm på mobilen.
Vid väl medvetande låg jag kvar i sängen med stängda ögon. Njöt av lungnet som befann sig i samma rum som jag.
.
Allt känndes så bra tills jag hörde folkmassan genom det öppna fönstret vid min sida. Det som tidigare, för bara några sekunder sedan hade släppt in ljudet av vinden som dansat sig genom trädens grenar. Jag hasade mig upp på underarmarna för att lyssna nogranare.
Ljuden kom från en bunt av papparatzzis kameror som oavbruttet knäppte nya bilder.
En mycket djup och hopplös suck seglade ur min mun.
.
Med ett par morgontrötta steg gick jag mot fönstret och förseglade ett par av persienernas tunna strimmor.
Utanför befann sig mycket riktigt en stor och tätt folkmassa som trängdes för att komma förbi varandra. En sak slog mig. Varför och vad ville dem se och komma åt?
.
.
Jag bytte snabbt om från min pyamas till ett par shorts och en tröja.
Med snabba steg tog jag mig ner från trappan. Att dem nu hade lyckats ta sig in på vårt område igen för tredje gången var otroligt.
Männen som hade varit här för två veckor sedan hade garanterat med en idiotsäker ton att ingen skulle kunna ta sig in på området utan vårt tillstånd.
.
Mamma stod vid dörren som stod öppen och kollade ut.
"Hur kom dem in?!" Utbrast jag och slött upp vid hennes sida.
"När dem öppnade grinden till Will och dem." Hon svarade mig med en fullt koncentrerad blick som befann sig på andra sidan av dörrets glas.
Jag kollade ut.
"Vilka dem andra? Vad gör Will här?" Hon lyckades slita sig från allt drama utanför och kollade på mig.
"Will ville klämma in ett extra möte innan resan till Paris för filminspelningen så vi tänkte att istället för att stressa och boka en ledig lokal så kan vi ha mötet här hemma hos oss med lite mat och sånt. Det blir väl mysigt?" Jag kollade ut med höjda ögonbryn och fnös. "Ja, om man bortser från det här. Det märks att du precis vaknat."
Det sissta mummlade hon för sig själv. Ett bråk mellan oss var inte ovanligt vid såna här situationer med stress inblandat men jag orkade inte med det just nu så jag svarade inte imot.
.
Efter ett tag av tystnad kom ett antal poliser och bad dem att gå iväg.
Somliga lyssnade bättre på dem än dem andra som dem var tvungna att föra iväg med hårdare tag.
Hela situationen var jobbig.
Allt det här med kändisskap och media skapade en sån press på en. Att prestera och göra si och så.
Ibland börjar man tänka efter riktigt noga och undrar ifall man inte bara kan prestera mindre och bli mindre känd men mamma tror inte att det skulle funka. Pappa rycker bara på axlarna och fnyser medans han säger något ifom med "Om du vill det så testa och se." eller "Där ser du hur alla kändisar har haft det medans du har tjatat om att ha en bra och framgångsrik kärrier. Du fick ju iallafall som du ville."
Föräldrar.
.
*
.
Folket hade börja ströma in genom dörren medans jag satt vid datorn på mitt rum. Det hade börjat mörkna en aning och den svaga belysningen i rummet fyllde lungnhet.
Dtaskärmen lös upp mitt ansikte när jag loggade ut från min privata facebook.
En lätt knackning hördes på dörren och den öppnades försiktigt. En typisk mamma knackning.
"Ja mamma, jag kommer." Orden snäste jag fram medans jag hörde ett skratt från dörren.
"Brukar du alltid svara din mamma så?" Justin log stort mot mig och stängde till dörren. "Jag menar, hon är ju din mamma. Ska du inte svara henne med ett normalt tonfall?"
Jag bet mig i underläppen och vilade ena handen på laptopens överkant på locket. Tangenterna lös svagt så att man lätt kunde se dem vita bokstäverna i vilket mörker som helst.
Jag kommer ihåg att jag mutade mamma med det när jag ville köpa min MacBook Pro. Jag sa att det var så smidigt när det var mörkt för då kunde man se tangenterna och allt var det nu var.
Hon hade iallafall nappat på det eller så var hon enbart snäll mot mig.
.
Även fast jag själv kännar endel pengar så är hon rädd att om hon låter mig gå och köpa saker hej villt så skulle jag bli som dem flesta andra bortskämda ungarna och få en dålig attityd.
"Tänk om det var mitt normala tonfall?" Frågade jag retsamt. Han ryckte på axlarna.
"Då kanske du skulle behöva få lite mer skönhetssömn eller något så att den kanske passar in på ditt vackra yttre."
Jag brast ut i ett kortvarigt skratt.
"Gör du alltid sådär?" Han satte sig ner på den andra sidan av mig och kollade in i mina ögon.
"Vaddå?"
"Ja, att du kommer in till en tjej du knappast känner och det första du säger är att hon är vacker?" Log jag mot honom.
Han skakade på huvudet.
"Det berors på."
"Okej." Jag kunde inte sluta le. Det gjorde nästan ont i kinderna.
.
Jag stängde igen datan och la den jämte mig.
"Så, jag antar att mamma skickade upp dig hit för att be mig komma ner?" Han nickade
"Jupp. Ska vi..." Han nickade mot dörren och jag nickade.
.
Folket hade samlats runt finbordet som var gigantiskt.
Svag musik spelades i bakgrunden och mina ögon riktades mot två stolar som var toma. Dem enda kvar.
Den ena var mellan min mamma och Will på kortsidan framför oss medans den andra var mellan Pattie och Jeremy. Det var hans mamma och pappa.
Sånt kunde jag efter en lång tid som Belieber i Sverige.
Jag var förtfarande ett fan av honom bara inte så stort och stalkande.
.
Det var slutet av middagen och alla hade ätit upp.
"Så vi hade tänkt oss att åka till Paris om tre dagar." Will torkade av sig med servetten vid sin sida.
"Tre dagar!" Utbrast jag utan någon som helst fövarning för mig själv. Tänkte väl högt helt enkelt.
Justin skrattade och kollade ner i bordet innan han kollade mot mig igen.
"Ja, tre dagar. Har du något inbokat då?"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, jag tänkte väl lite väll högt. Det kom så plötsligt bara. Förlåt."
Han skrattade.
"Det gör inget söta rara."
Jag nickade och kollade ner i bordet av pinsamhet. Justin hade precis skrattat åt mig.
Men varför brydde jag mig äns?

Kommentera! :)

Make our day
Postat av: Anonym

BRA! när kommer nästa del!

2011-12-30 @ 23:21:46
Postat av: Anonym

Vi söker en eller två bloggare till våran Eric Saade blogg intresserad? mer info hittar du här: http://theericsaades.blogg.se/2011/december/soker-en-till-bloggare.html#comment

2011-12-31 @ 00:43:48
Postat av: Emelie <33

Bra kapitel Kommer nästa snart? :)

2011-12-31 @ 09:42:16
Postat av: ellen

jätte bra!

2012-01-02 @ 17:45:00
URL: http://justinbieberstoorys.blogg.se/
Postat av: Anonym

Nyyyyy deeell

2012-01-02 @ 19:48:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (vårt hemlighet)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0