Kapitel 1 - Pilot
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">Det var inte alltid som en tjej blev världens mest eftertraktade tonårsstjärna.
Julia Olsen är som en annan verison av den där Justin Bieber.
Hon kom från ingenstans och var numera välkänd över hela världen. Julia är en skåderspelerska samt artist och har haft en mycket framgångsrik kärrier änsålänge då hon har blivit världens mest eftertraktade tonårsstjärna.
Hon föddes år 1995 den 16 juli i Sverige. Hanna är hennes mamma och David hennes pappa som sedan 12 år tillbaka varit ett giftpar och tillsammans så bor dem i kändislandet Los Angeles, CA.
Julia är halv svensk och halv Spansk och sedan en tid tillbaka så har hon blivit inne i välgörenhet.
Låter det spännande?!
Isåfall FORTSÄTT LÄS!
Kamerorna fortsatte att flasha runt omkring mig. Allt jag ville ha var ju bara ett normalt liv som alla andra 'normala' tonåringarna hade. Alla säger att jag inte är normal men sanningen är den att jag är precis som alla andra fast jag får bara lite mer uppmärksamhet... Okej MYCKET mer uppmärksamhet.
Jag antog att detta var sotan jag fick betala för att strossa runt längst med Los Angeles rena gator själv helt enkelt.
Den svarta bilen med hårt tonade rutor stod framför mig utan räckhåll. Ett par bodyguards hoppade ut och särade på dem ivriga människorna som stängde in mig. Snabbt sprang jag mot bilen och hoppade in. Jag kände igen regestreringsnummret på den. Jag hade alltid koll på sånt. Det var något jag inte kunde råför.
Jag kommer till och med ihåg vår gamla bils regrestreringsnummer utantill. DHJ 381.
En annan sak som jag brukar göra är att döpa en massa saker som bilar, plattångar, locktångar... Jag har till och med döpt min egna tv.
"Du är bara för mycket." Mamma suckade och kollade allvarligt på mig.
Vi satt mittimot varandra.
Likt en hund sökte jag min blick som var fylld av ånger ner mot marken.
"Förlåt." Jag kollade upp och mötte mammas blick. Hon skackade lätt på huvudet.
"Du lär ju inte förstå att du inte kan gå ut själv längre på ett tag, ellerhur?!"
Mina ögon var glansiga. Det kunde jag säga säkert eftersom allt blev suddigt.
"Jag vill ju bara vara som alla andra." Sa jag bestämt. "Jag vill kunna gå ut med vänner och göra saker som en normal människa kan göra." Mamma la huvudet på sne och såg förstående på mig.
"Jag vet gumman." Hon satte sig gämte mig med ena handen på mitt lår. "Men du valde detta livet."
"Kanske för att jag trodde att det var lite enklare än så här. Inte visste jag att jag skulle bli såhär känd."
Hennes blåa ögon som passade till hennes blonda hår kollade in i mina.
"Jag vet att det är tufft. Men om du nu vill så kan du ju lika gärna sluta med att göra det du älskar och så åker vi tillbaka till Sverige. Det är ditt val."
Hon kände mig för väl den kvinnan. Jag kollade rakt fram och tänkte inte på något. Det ända jag var uppmärksam på var hur bilen svängde och stannade.
En oförväntat kort resa tillbaka till huset där jag bodde hade tagit slut då vi var frame.
Mamma gick ut ur bilen och lämnade skjutdörren öppen. Den friska luften hade fyllt insidan av bilen.
-----------------------------------------
Jag hade hörttalats om henne. Väldigt mycket.
Hon var numera den personen som var kändare än mig. Jag tyckte att det jag utsätts för varje dag är jobbigt och så kommer hon och är ännu mer eftertraktad. Jag kunde bara tänka mig hur jobbigt det måste vara.
Jag hade sett henne på någon gala då och då. Hon såg alltid sådär perfekt ut.
"Vad gör du?" Kenny sneglade över axlen.
"Jag kollade på Oceanup om det hade kommit ut något nytt om mig och så... såg jag detta bara. Jag kom på tanke om hur jobbigt hon måste ha det med alla papps.
"Hon är ju söt." Skrattade han och gav mig en blinkning.
"Jag är inte redo att dejta än." Sa jag.
"Det får vi allt se grabben. Men var försiktig isåfall. Du vill ju inte framstå som en player som går vidare direkt efter ett förhållande har tagit slut."
Han hade rätt.
Jag och selena hade gjort slut. Men jag var tacksam över att vi är så bra vänner ändå och den tiden vi hade ihop var defernitivt värt allt drama.
Jag fortsatte att kolla på bilderna.
"Justin, det är i god tid att åka till mötet nu om filmen." Jag kunde höra honom från hallen i hotellrummet.
"Kommer." Jag stängde ner datan, tog på mig ett par solglasögon och gick ut genom hotellrummet.
Vad tycker ni? ;)
Är som sagt lite halv på att skriva just nu. :/
K O M M E N T E R A !