(lyssna på låten för att leva er in bättre)

Justins Perspektiv

Ljudet lät som en stöning? Jag vet att vi båda har gått vidare men att veta att hon har är så nära man någonsin kan komma med en annan människa fick det att sticka till i hjärtat.

.

Jag gled sakta ner mot väggen och jag kände hur några tårar började rinna ner. Vem är det jag försöker lura? Jag är absolut inte över henne och hur ska jag någonsin kunna gå vidare utan henne? Mitt hjärta smärtade och tårarna forsade ner. Ni kanske tycker jag är barnslig och överkänslig men det finns ingen som någonsin kommer kunna förstå den kärleken jag kände och fortfarande känner för Vanessa och att veta att om jag bara varit smartare och behandlat henne bättre kanske det fortfarande skulle vara vi. Men hur mycket det än smärtade måste jag gå vidare, glömma mina känslor för henne och fokusera på Mellie. Mellie.... Varför var jag egentligen ens tillsammans med henne? Vanessa hade rätt. Hon var inte min typ. Hon rökte, var inte utseendemässigt min typ, hon var inte speciellt rolig och kunde bli irriterad och sur för ingenting.

.

Kanske jag valde henne för att jag trott att det var lättare att komma över Vanessa.När jag satt där började jag tänka på ett underbart minne vi hade...

"Justin du skulle bara våga." Vanessa stod på andra sidan bordet samtidigt som hon skrattade sitt underbara skratt.

.

"Jasså du tror inte att jag vågar?" Jag log stort mot henne och tryckte till på ketchupflaskan. Ketchupen flög över hela Vanessa som skrek och skrattade samtidigt.

.

"HAHAHA! Du ska få din lilla skitunge." Snabbt slängde jag iväg ketchupflaskan på bordet och började springa iväg. Vanessa var hack i häl med ketchupflaskan i högsta hugg. Utan förvarning kastade hon sig över mig och satte sig bredvid mig och skrattade så mycket att jag trodde hon skulle spricka.

Precis när jag skulle resa mig satte hon sig gränsle över mig. Hon smetade lite ketchup i handen och kladdade sedan in det i mitt hår och ansikte.  Hennes vackra skratt ekade i hela huset. Jag bara låg och tittade på hennes vackra ansikte. Tillsist kunde jag inte hålla mig längre utan jag tog ett hårt tag om hennes nacke och pressade hennes underbara läppar mot mina. Med ena handen i hennes knäveck och den andra om hennes rygg bar jag iväg henne till badrummet.

Hon fortsatte att kyssa mig utan en blekaste aning om att jag startat duschen och precis när hon märkt att något var konstigt la jag henne i duschen.

.

Tanken av minnet fick mig att gråta ännu mer eftersom jag kom ihåg hur roligt vi haft den dagen. Plötsligt flög dörren upp bredvid mig och Vanessa kom ut i shorts och en tröja och tittade sig stressat omkring.

(stäng av låten)

.

"Åh där är du! Jag hörde hur någon grät och sen förstod jag att det var du" sa hon när hon sätt mig.

.

Hon kramade om mig hårt och lät mig gråta ut i hennes famn samtidigt som hon stod på knä. Tillsist drog jag mig undan och hon satte sig ned bredvid mig.

.

"Justin varför grät du så mycket?" sa hon med orolig röst.

.

"Varför bryr du dig? Du och Dustin kan väll fortsätta med vad ni höll på med." Fräste jag åt henne och för tillfället struntade jag i hur jag pratade.

.

"Ursäkta mig då? Vi kan väll prata igen när du inte har pms." fräste hon tillbaka. Hon skulle precis resa sig upp och gå iväg när hon tittade på mig och sa:

.

"Vänta vad menar du med vad jag och Dustin höll på med? Jag duschade och han la sig och sov direkt när vi kom hit eftersom han ville festa ikväll och ville vara helt utvilad."

.

Åh vilken idiot jag är! Han måste snarkat till eller något i sömnen och nu har jag istället gjort bort mig totalt. Av skam gömde jag mitt huvud i mina händer

.

"Förlåt så mycket Vanessa!" Mumlade jag mot handflatan. Oh shit vad jag skämdes.

.

"Aw oroa dig inte snygging ;)" sa hon och gav mig ett stort leende innan hon kramade om mig hårt igen.

.

"Så vill du berätta nu varför du grät?" Jag frös fast i hennes famn och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Om jag sa sanningen kunde allting bli helt upp och ner. Visst har jag aldrig varit rädd för att uttrycka mina känslor men berättar jag sanningen kan allting ställas till ordentligt.

.

"Justin? Grät du för... Mig och Dustin?" Vanessa backade undan lite från vår kram och tittade mig djupt i ögonen. Hennes närhet gjorde mig alldeles varm och då gjorde jag någonting jag inte borde gjort.

.

Min hand flög snabbt upp till hennes bakhuvud och jag förde henne mot mina läppar men jag stannade henne precis innan vår läppar skulle mötas och bara tittade in i hennes ögon. Till min förvåning reste hon sig inte upp och gav mig en örfil utan istället raderade hon avståndet mellan oss och mötte mig i en kyss.

.

Alla problem som denna kyssen kunde ge glömdes totalt och Vanessa var det ända som existerade. Försiktigt och lite osäkert lät jag min tunga smita in i hennes mun. Snabbt därefter mötte hennes tunga min och kyssen hade gått över till hångel.

Vi strulade hungrigt i minst en minut innan vi andfått skapade mellanrum mellan oss igen. Vanessa gav mig en blinkning och en puss på kinden innan hon lämnade mig där ensam på golvet totalt chockad av vad som precis hänt.

.

Vanessas perspektiv

.

Efter kyssen insåg jag att jag begått samma misstag som Justin gjorde med Selena. Men trots att jag precis insett vad som verkligen hände ångrade jag inte det ett dugg. Kyssen kändes så rätt men jag visste att mycket skulle bli konstigt nu. Detta bevisade ju att Justin måste ha känslor för mig precis som jag har för honom men vi båda har pojk-och flickvänner som också betyder mycket för oss. Efter allt som hänt behövde jag rensa mina tankar lite så jag gick ut på balkongen. Den varma Hawaii solen stekte mot kroppen men vinden svalde ner en skönt. Min blick for lite här och var över utsikten men den stannade på någon. Lite längre bort såg jag en tjej med blont långt hår stå och röka. Usch, jag blev alltid lika äcklad över att se folk stå och röka. Men vänta här nu lite.... Är inte det där Mellie? Hade inte hon slutat frågade jag mig själv. Jag gömde mig och tittade lite diskret bort mot henne.

Jo, alldeles riktigt det var Mellie. Skulle jag säga något till Justin? För visst förtjänar han att veta? Åh, nu var det alldeles för många frågor som cirkulerade igen.

******************