Startsidan  Dreams Come True  Almänt

38 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - Priority

src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">


Justins perspektiv
.
Jag studerade mina kläder i spegeln. Jag hade på mig en vit jacka med lila inuti luvan och ett par vita byxor. Jag rättade till min mick som satt fast vid min mun och gick igenom lite dansteg som jag alltid brukade göra när jag var nervös.
.
"Lookin' fine". Min blick gick till någon som stod bakom mig och det var inte den jag förväntade mig..
.
"Selena, vad gör du här? Ska inte du också göra dig iordning inför konserten?".
.
"Jo men det kan jag göra senare." Hon började sakta komma närmare mig och stämmnigen blev lite konstig. Hennes blick och hennes tonläge var något hon inte haft innan... Förutom vid det tillfället.
.
"Okeeej... Men jag måste i alla fall göra mig iordning så om du skulle vara så snäll och hämta Ryan åt mig så att han kan hjälpa mig med dem sista detaljerna." För varje steg hon tog blev jag ännu nervösare.
.
"Justin lille gubben slappna av. Varför ser du så spänd ut?" Ett busigt leende prydde hennes läppar och hennes blick såg lika busig ut.
.
"Selena seriöst vad gör du här?! Kan du vara snäll och gå och kalla på Ryan nu." Min röst lät irriterad och hård men jag blev så trött på henne när hon höll på som hon gjorde.
.
Anledningen till varför jag blev nervös och irriterad var för att innan Vanessa kom hit har Selena flörtat lite med mig och bettet sig väldigt konstigt. Tillsist hade jag fått nog och skällt ut henne när hon nästan hållt på och kyssa mig. Jag hade hoppats på att den utskällningen skulle funka men det verkar inte så. Vad är det svåra att förstå? Jag älskar Vanessa så varför kan hon inte bara vara glad?
.
"Justin ska Ryan ko..." Vanessa hade också klivit in i rummet men stannat när hon såg Selena. Först såg hon lite förvirrad ut men sedan sprack hon upp i sitt vackra leende.
.
"Hej Selena! Äntligen får jag se dig igen. Det verkar som du flyttat in på ditt hotellrum,hehe. Förlåt om jag avbröt något viktigt men eftersom du ska ut på scenen om ungefär en kvart så undrade Ryan om han skulle få kunna komma in och ta en sista titt på outfiten?"
.
"Ursäkten godtagen och as a matter of fact så avbröt du faktiskt något viktigt och jag har inte flyttat in på hotellrummet, jag håller mig bara borta från folk jag inte vill umgås med."
.
Selena hade hunnit svara innan mig och hennes svar satte mig i total chock.
.
"Och vad menar du med det? Kan du vara så snäll att säga om jag någonsin gjort något mot dig. Jag har bara försökt gett dig en chans men det verkar som du inte förtjänar den." Vanessas röst har aldrig låtit så hård och kall som nu. Min nervositet ersättes med lite rädsla för jag ville verkligen inte att dem skulle börja bråka.
.
Som tur var blev det ingen catfight utan Vanessa bara vände på klacken och gick där ifrån.
.
Vanessas perspektiv
.
Hennes svar hade gjort mig alldeles förvirrad. Varför hade hon plötsligt blivit så sur? Hade jag gjort något eller tänk om Taylor har berättat vad jag egentligen trott om Selena och hon nu blivit sur för att jag inte litat på henne och tyckt något så taskigt om henne... Nej, Taylor skulle aldrig göra något sådant för han har ju kännt henne länge och måste ha vetat hur hon skulle reagerat för en sådan sak.
.
Svaga röster hördes inifrån Justins provrum men förvånansvärt nog lät det inte som om han var sur på henne. Kanske han visste varför hon var sur... Kanske han tyckte det var mitt fel? Okej, varför bryr jag mig så mycket ens? Det är ju uppenbart att Justin verkligen älskar mig precis som jag älskar honom och jag hoppas att jag får visa honom hur mycket ikväll, hehehe.
.
"Hey Vanessa! Är the Biebz klar för att bli Ryanfierad?" Jag tittade upp och såg Ryan Good som är Justins stylist, komma gåendes mot mig.
.
"Ryanfierad? Hahaha word of the day. Jojo han är nog klar för en sista titt men jag tror han och Selena diskuterar något viktigt eftersom Selena tydligen tyckte jag avbröt något."
.
"Oh.." Ryans blick gick ifrån den glada,busiga blicken till en aning nervös och orolig.
Utan att han själv märkt det hade hans blick fastnat i marken och han kliade sig lite i nacken.
.
"Ryan, är allt bra med dig?"
.
Han skakade lite lätt på huvudet och återkom till sitt vanliga jag.
.
"Mhm, ja självklart. Men vi hörs sen då." sa han och log stort mot mig och försvann sedan lite stressat in i logen
.
"He gave me a big smile"
.
Varför beter alla sig så konstigt? En mjuk och skön soffa stod lite längre bort så jag gick mot den och slog mig ner.  Att vara 10000 mil ifrån varandra var väldigt jobbigt så jag trodde att när jag skulle komma hit att allt skulle bli lättare och all osäkerhet och förvirring skulle vara som bortblåst. Men när jag tänker efter har inte en enda sak blivit bättre egentligen. Vi har lyckats lösa en grej men sedan kommer det en till efter det. Vad är det egentligen som gör allt så svårt?
.
Mitt huvud vilade i mina händer och mina ögon var stängda. Jag satt oftast så när jag skulle tänka igenom något.
.
"Hej lilla gumman, hur mår du?" Rösten kände jag igen på en gång. Mitt huvud och blick riktades mot riktingen därifrån rösten kommit och där stod Pattie som log milt mot mig.
.
"Jo jag mår bra... Bara en massa saker att tänka igenom" sa jag och log lika vänligt tillbaka men det kändes halvhjärtat och falskt.
.
"Du kan alltid prata med mig om du vill fast jag är din pojkväns mamma" sa hon och skrattade mjukt.
.
"Tack så jätte mycket Pattie. Förresten så skulle jag nog behöva prata ut lite om en massa saker som gör mig så förvirrad."
.
"Prata på du gumman."
.
Från början när jag förklarat allt med Selena så kändes det lite stelt för jag vet ju att hon känner Selena och jag vet ju inte vad hon tycker om henne. Men när jag tittat på Pattie såg hon inte alls dömmande ut utan hon satt där och verkligen lyssnade utan att avbryta mig.
.
"Men käre vän gråt inte!" Pattie tog sitt finger och torkade bort... Tårar? Utan att jag ens märkt det hade några tårar runnit ner för mina kinder.
.
"Förlåt, men jag trodde vi skulle komma varandra nära igen när jag kom hit men det känns som vi fortfarande är dem 10000 mil ifrån varandra."
.
"Det är absolut inget att säga förlåt för! Jag förstår dig men tänk såhär. Ni kom hit för inte alls längesedan och du har massor med tid kvar att umgås med honom + att turnén är snart slut och då har du honom nästan helt för dig själv." Hon log vänligt och hennes ord hade verkligen hjälpt!
.
Jag gav Pattie en bamsekram och hon skrattade till. Hon förstod att det var mitt "tack för allting" så hon reste sig upp, gav mig en lätt klapp på kinden och gick sen iväg för att prata med Scooter. Med mig hade jag alltid eller åtminstone oftast med mig mitt fina fickur som min mormor gett mig. Den hade en fin inristning på sig och den betydde väldigt mycket för mig. Jag fällde upp klockan och visarna visade att om ungefär 5 minuter är det dags för Justin att kicka igång sin konsert.
.
"Hey shawty." sa Justin som hade kommit fram till mig och drog upp mig från soffan. Han drog in mig i han varma famn som alltid gav en känsla av trygghet. När han släppt mig la han armarna runt min midja och tittade in i mina ögon. Dem fina hasselbruna ögon hade ett sådant djup och dem gjorde mig alltid helt förtrollad. Hans ansikte närmade sig sakta mitt och han gav mig en väldigt laddad kyss. Intensiviteten av kyssen gjorde mig lite chockad eftersom jag inte var beredd och som vanligt fick fjärilarna i magen världens utbrott!
.
"Haha, det där var jag inte beredd på." sa jag och log stort. Nästan lite för stort för jag kännde mig som ett fån.
.
"Well baby,  du vet inte hur länge jag har väntat på att få kyssa dig! Sorry om jag inte haft så jätte mycket tid för dig men jag lovar att det ska bli ändring på det." Hans ögon lyste uppriktig sorgsenhet och han såg nästan ut att vara lite arg på sig själv.
.
"Aww, var inte sur på dig själv för du inte hunnit! Jag förstår dig. Du har en massor att göra nu på turnén och fansen är prioritet nr.1 just nu. Men ikväll är det bara du och jag ensamma på hotellrummet." Jag ritade ett litet mönster med fingret på hans bröstkorg och bet mig i läppen lite sexigt.
.
"Damn it! Crap, just det.. Ehhm tro mig jag vill VERKLIGEN jag skulle kunna ta dig här och nu men som du märkt har Selena bettet sig lite konstigt och jag måste verkligen reda ut några saker med henne så efter konserten ska vi ut... Inte som en dejt eller något of course eftersom du är min one and only men, ja du förstår."
.
"Nej vet du vad, det är precis det jag inte gör! Ända sedan jag kommit hit har min förvirring om oss blivit större." Jag puttade ilsket bort mig från hans famn.
.
"Vaddå förvirring mellan oss? Vad är det som gör dig förvirrad? Jag älskar ju dig det vet du och du är alltid den som kommer först. Men jag behöver vekligen reda ut detta med henne och tro det eller ej men det är för din skull också."
.
"Jasså är jag verkligen nr.1? Henne har du tid att ta ut på middag men mig då? VI HAR INTE TRÄFFATS PÅ MÅNADER JUSTIN! Du har knappt tid att krama mig, knappt tid att kyssa mig, JA KNAPPT TID FÖR MIG ALLS!"
.
Tårar hade börjat rinna ner för mina kinder men det var inte för att jag var ledsen utan för att jag var så frustrerad och arg.
.
"Tror du inte det är jobbigt för mig också va? Jag försöker ju förklara för dig att detta är för din egna skull men ska du vara så envis och inte lyssna får du skylla dig själv! Fattar du inte att det är jobbigt när du umgås med Taylor hela tiden, när jag ser er gå där bredvid och skratta?"
.
"DET ÄR DET KOMPIS GÖR! SKA JAG GÅ RUNT OCH VARA LEDSEN HELA TIDEN?!?! JAG TAR JU ÅTMINSTONE INTE UT HONOM OCH JAG FÖRSÖKER ÅTMINSTONE ATT FÅ DET ATT FUNKA MELLAN OSS!"
.
Han gav ifrån sig en liten suck och drog handen över ansiktet. Sedan tittade han på mig igen och sa:
.
"Vi tar denna diskussionen sedan, jag ska ut på scenen nu." Hans röst lät trött och irriterad. Jag hann inte ens ge honom ett svar innan han gått därifrån.
.
"JA OCH TYDLIGEN SKA DU UT MED SELENA OCKSÅ!"
.
GOOOSH vad jag stör mig på detta! Med min knytnäve boxade jag hårt in i väggen. Smärtan som strömmade genom handen fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Men just nu var jag så förbannad att mina smärtsensorer inte riktigt hängde med. Jag kan svära på att Selena säkert lyckats övertala honom att detta var för allas bästa. Vem vet om hon ens varit nedstämd från hela början, hon kanske har spelat hela tiden. Om Selena har en plan att förstöra mellan mig och Justin så säger jag bara en enda sak.
.
Let the game begin

Blev inte så jätte nöjd men det får väll duga. Blev ju i alla fall ganska långt. Är det något ni tycker saknas i novellen och något som jag borde ändra så kommentera det gärna för jag tar till mig alla idéer :) Vad tycker ni Vanessa borde göra mot Selena och vad tycker ni Selenas plan ska gå ut på? KOMMENTERA