5 - (♥ Dreams come true ♥ ) - LAX Airport.
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">Tidigare:
Vi pratade och fortsatte äta. Efter ett tag var hon tvungen att åka hem. Hon hjälpte mig att plocka undan och sedan följde jag henne ut till bilen. "Hejdå." Sa hon och kramade om mig. Jag besvarade den. "Hejdå." Vi släppte varandra och hon log. Hennes ögon var hur vackra som helst. Hon öppnade dörren. Precis innan hon skulle kliva in vände hon sig om. "Tack för en underbar kväll." Sa hon. "Det är du värd." Sa jag. "Tack." Sa hon. "Du vet. Du är speciell. Det gillar jag för du är allt som en kille vill ha." Orden bara hoppade ut ur munnen.
Vanessas perspektiv:
Jag skrattade till. "Aw, va gullig du är." Log jag och kramade honom en sissta gång. Han besvarade kramen. Efter att jag hade skrattat åt det blev jag allvarlig. Det pirrade till i magen. Jag slöt mina ögon och njöt av att befinna mig i hans armar. Luften var sval och himlen hade blivit en anning mörkare sedan vi satt på taket. Kramen varade länge tills vi båda slingrade ur varandras grepp. "Jag måste nog åka nu." Log jag. Han log tillbaka. "Ja, det börjar bli sent nu." Jag klev in i bilen och vred om nycklen. Bilens lysen lös upp den vita garage porten. "Hej då" Sa jag. "Ses." Nickade han. Jag flinade och stängde bildörren. Mina ögon riktades en sissta gång mot Justin som stod kvar på samma ställe.
Jag låste bilen och gick in i huset. Det var tyst och öde. "Hallå?" Ropade jag medans jag tog av mig jackan. "Är det någon hemma?" Tillade jag. När jag kom till köket såg jag en lapp. Jag tg upp den och kände igen den välbekanta hansdstilen. "Hej! :) Vi har åkt hem nu. Hoppas det gick bra på er dejt. ;) Du kan väl ringa oss när du har kommit hem. Om det inte är försent. Kisses n hugs Amanda och Sky." Jag log och kollade på klockan som hängde framför mig. Halv tolv... Försent. Jag gäspade och gick upp till mitt rum, in till mitt badrum och fixade iordning mig. Imorgon skulle mamma, William, Alicia komma hem och vi ska åka till Chloe, min stylist och få tag på en klänning till premiären av "Yes i do". Jag la Someday kartongen på skrivbordet och log. Sen la jag mig i sängen och somnade.
Next day...
Jag vaknade upp av mobilens irreterande ringsignal. Under en lång tid hade jag tänkt på att byta den men vilket aldrig hade blivit av. Min arm sträckte sig efter mobilen på nattduksbordet bredvid sängen och grabbade tag den i ett fasst grepp. "Ja, hallå." Svarade jag trött. "Hej vännen." Mammas välbekanta röst hördes från andra sidan av luren. "Hej." Jag la mig på rygg och kollade på digitalklockan på skrivbordet. Det kändes verkligen konstigt att prata Svenska nu efter att man har pratat Engelska. "Har du precis vaknat?" Skrattade hon. "Ja." "Vad har ni hittat på när jag har varit borta nu då?" Skulle jag berätta om Justin? "Det vill du inte veta." Båda skrattade till. "Ne, man vi hade fest... och ja, huset står kvar. Sen har jag varit hos Justin och lagat mat." Log jag. Det lätt helt sjukt, förmodligen den sämsta och mest konstigaste bortförklaringen jag någonsin har och förhoppningsvis den sissta jag någonsin kommer att använda. Anledningen till att jag valde att inte kalla det för en dejt just nu var för att jag inte kände för en massa frågor just nu på morgonen. Jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte på honom eller bortförklaringen. Det var något med honom som jag gillade. Han var inte som dem andra jag har varit tillsammans med. "Är det ett leende jag hör?" Skrattade hon. Jag pillade med täcket och drog en extra gäsp. Hon kände verkligen mig bra."Yes." Svarade jag. "Men vi kan prata mer om det när vi kommer hem.Vi ska på planet här nu plus att jag ser ett gäng med papparatzzis här frame. Ses" Innan jag ens hade svarat så var hennes röst utbytt mot ett diskret pip. Jag gick jag in tll badrumet och duschade av mig. När jag var klar tog jag på mig lite body lotion, sprayade lite balsamspray och perfym från Someday. Sedan gick jag och tog på mig ett par shorts och en magtröja. Plötsligt kom jag på att jag inte hade haft min navelpercing på länge. Det skulle vara snyggt nu på sommaren. Jag letade fram en färgglad piercing och kollade mig en snabbt i speglen innan jag gick ner och åt frukost. "Hallå!" Jag kollade mot altanen och såg Tito. Han log med ett bret leende. Med en enkel vinkning kom han in. "Hej." Sa jag. "Hejsan." Log han. "Vill du hänga med till flygplatsen och hämta familjen?" Fortsatte han. "Visst, jag ska bara äta upp först." Log jag och nickade mot skålen med flingor.
Vi hoppade in i bilen och körde mot LAX airport där vi skulle möta Mamma, William och Alicia. Jag hade verkligen sett fram imot att få träffa dem. Det har varit skönt att slippa alla diskutioner och gräl, eller som alla föräldrar kallar det "Att sprida kärlek". Jag skrattade för mig själv när jag kom och tänka på hur jag, William och Alicia alltid skyller ifrån oss varje gång vi bråkar. "Om det här kallas "syskonkärlek" varför stoppar ni oss då!" Brukade vi säga. Tito skruvade upp volymen i bilen och började sjunga med i Katy Perry- Firework. Han kollade på mig och diggade med huvudet. Det lät inte så bra men det som jag gillade med honom är att han är aldrig rädd för att ha kul. Varje gång som han såg att någon var nere så fick han dem att le.
Efter en dryg halvtimme var vi framme vid flygplatsen. Vi genade diagonalt genom den stora parkeringsplatsen som sträkte sig minst två kilometer på bredden. Dem stora sjutdörrarna öppnades och vi klev in. Ett flertal papparatzzis befann sig bara några meter framför oss. Jag kollade snabbt ner till marken men det var försent. Dem kom fram till oss och började fota. Diskreta ropade efter min uppmarksamhet. Tito tog tag i min arm och drog mig ur klungan. Jag kollade upp och såg Mamma, William och Alicia. Jag sprang fram till dem och kastade mig i mammas trygga famn. "Åhh, som jag har saknat er. " Log jag och drog mig ur mammas grepp. "Önskar att jag kunde säga detsamma." Blinkade William. "Ha-ha" Log jag.
Vi gick ut och satte oss i bilen. Mamma och Alicia tog en egen medans jag , Tito och William tog den andra. Efter att vi lämnat av bagaget åkte vi till Chloe för att prova kläningen. Den var enkel men fin och var från lanvin.
Plötsligt ringde telefonen. Jag svarade snabbt. "Hej." Svarade jag med ett leende. "Snälla, kan du komma till mig." Det var Justin. Hans röst darrade. "Vad har hänt?" Frågade jag. Alla kollade på mig. "Jag berättar senare." Hans röst lät hes. "Okej, ses." Snabbt la jag på och tog nycklarna från sminkbordet. "Kläningen var toppen men jag måste verkligen åka. Ses." Snabbt åkte jag iväg. Efter en tio minuter var jag framme. Jag kastade mig ut ur bilen och knackade på dörren. Justin öppnade dörren och hans blick sökte sig långsamt upp till mig. Det som mina ögon möte glömmerjag sent. "Omg!Justin?!" Sa jag tyst...
Panik skrev denna delen! Stavningsfel finns säkert. Kommentera! :D Om jag får minst 5 kommentarer lägger jag upp minst två delar imon.