18 - (♥ Dreams Come True ♥ ) - That Textmessage
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">"Hey babe! Jag saknar dig med. Dina ögon är dem vackraste jag någonsin sätt." Jag fick en playback till den där gången jag tvättade hans sår."Du vet den första gången jag såg dig var när du var på Jay Leno."Sa han."Vet du vad det första jag såg?" Frågade han. Jag skakade på huvudet."Nej." Sa jag tyst. "Dina ögon... och det är det fortfarande det första jag ser hos dig." Det betyder ju att dem är vackra? Va? "Jag älskar dig mer än Vanessa. Det kommer aldrig bli något mellan oss." Fortsatte hon...
"I love you." Hade han sagt här om dagen. " Slash Bieber." Hon avslutade högläsningen och jag raffade åt mig mobilen. Allt stämde, det stod så. Jag kollade vilket nummer det var från och jämförde det med Justins riktiga. Jag kunde inte tro det... Det var samma nummer. Det var från Justin...
(Hittade inga andra bilder :S)
Tyst gick jag in i huset och halv sprang med tårar i ögonen. Jag slängde mig i sängen och kvävde mitt grått. Av alla killar jag hade träffat som vissat sig vara idioter så trodde jag att han var bättre, om det nu var han. Annorlunda.
Mobilen plingade till och jag sträckte mig efter den. På displayen stod det namnet jag inte hade lust att se just nu, Justin.
Justins perspektiv...
Jag skickade iväg det fjärde smset om att hon skulle svara. Något var fel, det var något som hade hänt. Jag sprang ut och kasstade mig in i bilen av orohet. Med gasen i botten körde jag raka vägen till Vanessa. När jag kom hem till henne gick jag tyst till baksidan och kollade in i fönstret till hennes rum. Jag såg henne. Hon grät, men varför. Jag drog fram min mobil och ringde upp henne. Singnalerna gick,inget svar. Jag knappade in ett meddelande om att hon skulle kolla ut. Från marken, ett antal meter nedanför henne såg jag hur hon öppnade meddelandet. Hon kollade ut mot mig med en ledsam blick och gick ut på balkongen. "Det smset. Det ändrade hela min syn på dig." Jag kollade frågande på henne. "Vilken sms?" Sa jag och höjde ena ögonbrynet. "Det som du skickade till Katie. Bortförklara dig inte att det inte var du för jag såg att det var ditt nummer." Hon såg besviken ut och jag suckade. "Jag vet inte hur det kan vara från mig, men du måste tro på mig. Det kan inte ha varit jag. Jag har inte ens hennes nummer." Hon huttrade till och gick ut från balkongen. Jag suckade och satte mig på en sten. Blicken satt i marken och just nu hade jag bara lust att slå till Katie."Ge mig din mobil." Jag kollade upp och såg Vanessa gå mot mig med sin muskelösa arm utsträckt mot mig. Hon hade bara på sig ett tunt vit linne och et parmjukisbyxor. Jag letade upp min mobil och gav den till henne. Hon kollade igenom mobilen och strax efter gav hon tillbaka den. Jag reste mig upp och kysste henne. "Jag borde ha vetat bättre, förlåt." Hon kollade ner och när hon väll kollade upp så var hennes ögon tårfyllda. "Nej, jag har varit en player men jag är inte det längre." Jag smekte hennes kind och hon log. "Jag skulle aldrig göra något sånt." Vi kramade om varandra och dröjde ut på den ordentligt. "Jag måste nog åka hem nu." Log jag. Hon nickade. "Vi kanske kan ses imon?" Hon suckade. "Jag har en audition då men det ska väl inte ta hela dagen. Du kanske kan hänga med?" Hon log och jag skrattade. "Det kan jag säkert." Vi kysstes och sedan satt jag i bilen på väg hem.
Blev ingen världslång del men, men. Kommer säkert upp fler delar idag. :)