---

Efter filmen var vi båda ganska trötta så vi bestämde oss att gå och lägga oss. Vi borstade tänderna, medans han bytte om tvättade jag bort sminket och bytte om. När jag kom ut satt Justin i bar överkropp och ett par mjukisbyxor i min säng. Jag log och satte mig bredvid honom. "Jag vill inte sova än." Han kollade på mig och slickade sina läppar. "Vad ska vi göra då?" Han ryckte på axlarna. "Vi kan lära känna varandra lite mer? Typ Sanning eller konsikvens?" Jag skrattade. "Man gjorde ju det när man var liten men okej. Har du något som man kan snurra?" Frågade jag. Det sissta lät helt konstigt? "Ja." Han skrattade och lutade sig ner mot en tom cola flaska samt en bok som jag hade slutat att läsa sedan åratal tillbaka. Eller... tja, inte åratal men det känndes så iallafall. "Så vem ska börja?" Frågade han och placerade flaskan på boken. "Det spelar ingen roll. Du?" Han flinade och snurrade flaskan. "Kan jag bara få fråga dig en sak?" Jag kollade på flaskan och sedan på Justin. "Visst." Han stoppade flaskan så att den pekade mot mig. "Varför har vi en flaska? Det behövs inte när man är två ju." Han slängde boring bort den och log."Sanning eller konsikvens?" Frågade han. "Sanning." Han suckade. "Jag som tänkte att du skulle kysst mig. Aja, Är du oskuld?" Han sa det som om det inte var pinsamt eller något. Jag spärade upp ögonen. "Vad?" Frågade han."Jag är inte van vid såna frågor bara." Han nickade."Men är du?" Jag nickade bara tillsvars. "Jag har inte hittat den rätta. Sanning eller konsikvens?" Han log. "Sanning." Bara för att retas så bestämde jag mig för att ställa samma fråga. "Är du oskuld?" Skrattade jag fram. Jag var inte van vid att ställa sådana frågor eller att svara på dem. "Nopp." Jag hajade till och kollade chokat på honom. "Varför är du så chockad?" Log han och höjde armarna. "Varför skulle jag inte vara det? Inte för att jag är chockad så men, det verkar inte som det." Flinade jag.

.

Jag kunde fortfarande inte komma över det. Fråga mig inte varför för det har jag inget svar till. Justin låg på madrassen och sov. För mig hade han gärna fått sova hos mig men det hade krävts mycket av mamma innan hon tillät det. Allvarligt talat kunde jag bara skita i det nu. Det knastrade på fönstret när regnets droppar träffade fönstret. Precis som i en skräckfilm fast mycket mysigare. Knastret hördes inte när något helt annat träffade fönstret. Det lät som en sten men jag var inte säker. Jag kollade på Justin som inte verkade blivit störd av det och reste mig upp för att kolla vad det kunde ha varit. Med försiktiga steg gick jag mot fönstret. När jag kollade ut såg jag bara ett mörker och hur växterna vajade med vinden, inget annat. Jag gick tillbaka och la mig ner i sängen så att jag kollade på Justin. Han såg så fridfull ut när han låg där. En ytterligare blixt lös upp rummet med ett muller. Denna gången blev jag skräckslagen och andades häftigt in. Jag lutade överkroppen mot mina underarmar och kollade ut. "Ta det lungt. Det är inget farligt." Hans hesa röst lungnade mig och han kröp under mitt täcke. Justin rättade till kudden och la sin arm runt min midja, kysste mig på halsen och somnade. Hans andedräckt nuddade min nackna hy. Jag kännde mig lugnare och snart somnade även jag.

Regnet föll från himmlen medans jag kollade mot hennes fönster. Det var bara inte sant! Dem sov säkert i samma säng nu tillsammans. Så perfekta. Men inte så länge till, inte om jag fick bestämma.