Sömdrucket satte jag mig upp och svarade i telefonen.

"Hallå" svarade jag med en hes röst

"Hej älskling! Förlåt, väckte jag dig?"

Den underbara rösten fick mig att vakna till på en gång

"JUSTIN! Nej nej det är lugnt jag hade inte riktigt somnat än"

"Bra... Så hur går det med filmen då?"

"Det går jätte bra! Jag älskar alla i crewet och Taylor är så snäll" sa jag med en uppspelt röst.

När hon nämde hans namn kunde jag inte hjälpa det men jag blev lite avundsjuk. Han får träffa henne nästan varje dag medans jag får nöja mig med att höra hennes röst max 4-5 gånger i veckan.

"Hur går det med turnén då?" Hennes underbara röst väckte mig från mina djupa tankar.

"Att få spendera tid med mina fans igen och att ha hela crewet samlat igen är AWESOME"

"Oh, det låter roligt" Även om hon kanske verkligen tyckte det var roligt kunde jag inte missa att höra sorgen i hennes röst.

Efter hennes svar blev det en liten tystnad, jag visste varför. Vi båda ville säga det men vi, eller i alla fall jag, var rädd för att förstöra stämningen. Men tillsist bröt jag tystnaden och struntade fullständigt i stämningen.

"Jag saknar dig så OTROLIGT mycket! Jag saknar dina armar runt omkring mig, att se in i dina vackra ögon, att få känna ditt lena hår men det jag saknar mest är dina underbara läppar mot mina"

Plötsligt hörde jag hur hon började snyfta och tillsist började hon gråta högt. Att höra henne ledsen var ett av dem värsta ljuden jag någonsin hört, speciellt när jag vet att det till största delen är mitt fel.

"Snälla babe, gråt inte det gör så ont inom mig"

"Varför?" svarade hon samtidigt som hon snyftade kraftigt.

"För det är det hemskaste att höra. Jag vill höra dig skratta och prata med glädje i rösten."

"Jasså, så jag ska gå runt med ett falskt påklistrat leende och skratta falskt för att DU ska må bra?" svarade hon väldigt irriterat och argt.

"Babe jag menade inte så.." Jag kände mig förtvivlad och hjälplös eftersom jag visste att jag inte kunde göra eller säga något för att få henne att må bättre... Eller åtminstone så kändes det så.

"Förlåt jag vet... Det är bara så svårt. Jag saknar dig också så mycket eftersom du äger hela mitt hjärta. Varje gång jag känner dina berörningar, hör dig eller bara ser en bild på internet får fjärilarna i magen värsta dampet" sa hon och jag skrattade till lite av hennes ordval på slutet.

"Jag vet att det är svårt och tro mig jag älskar dig så otroligt mycket men vi måste kämpa och fokusera på våra jobb".

Hon "mm:ade" bara till som svar. Precis när jag tänkt säga något flög dörren till turné bussen upp och Selena kom in skrattandes.

"Hej Justin! Varför sitter du här och deppar med telefonen? Kom nu så ska vi gå ut en sväng"

Hennes röst fick det att stinga till lite inombords av avundsjuka. Skulle han verkligen avsluta samtalet med mig för att vara med... Henne.

"Jag älskar dig babe men jag har massor att göra! Ringer dig imorgon"

"Spara din tid för jag kommer inte kunna svara. Jag och Taylor ska gå på en roadtrip runt i Paris och områden nära Paris" svarade jag men en vresig röst och klicka honom.

Är det såhär det ska vara? Ska vi glida isär pågrund av distansen? Jag litar verkligen på Justin... Men jag litar inte på Selena.

---