Chapter 1 ~ School
src="http://cdn.widgetserver.com/syndication/subscriber/InsertWidget.js">Bara för att jag har brist på idéer så skriver jag bara något som poppar upp ur huvudet på mig. :)
.
"Det har varit ett enklare prov för vissa och ett betydligare svårare för andra." Sa Mary, vår klassförståndare och sökte elevernas blickar medans hon delade ut proven. Jag spännde mig för att se mitt betyg och kollade ner i träbänken tills jag hörde hur Mary's fotsteg stannade vid min bänk. Det brukade aldrig leda till något gott. Min blick mötte hennes bruna ögon som var fyllda med besvikelse.
"Jag förstår inte riktigt vad som har hänt med dig Stephanie." Hon räckte mig pappret och jag kännde hur allas blickar brände mig i ryggen. Jag öppnade munnen en anning, tog i mot papprerna och svalde hårt. Ett inringat C med röd penna satt stämplad på framsidan. Jag la ner häftet med en duns och lutade mig tillbaka. Med en suck vände jag blad och fick syn på en gul lapp. Snabbt stängde jag igen häftet för att undervika andras nyfikenhet om vad som stog på det. Jag kollade upp och säkrade på att ingen hade sätt. Lyckligtvis satt Aarnold och läste igenom sitt prov precis som dem andra gjorde. Klockan ringde och en känsla av frihet spred sig över mig, men bilden av mammas blick och pappas röst genom telefonen sköt lyckan åt sidan. Mamma och Pappa hade skilljt sig sedan en kort tid tillbaka men dem kom ändå bra överrens vilket glädje mig. Alla reste sig upp medans jag väntade på att alla hade gått.
Folkmassan blev allt mindre och jag reste mig upp och öppnade häftet för att läsa dem handskrivna orden på pappret.
"Jag vet inte vad som har hänt med dina betyg men jag är mycket besviken. Ledsen att behöva säga att du får sitta med i kvarsittningen idag och komma ikapp med allt. / Mary Barks."
Jag suckade högt och gick ut från rummet. Korridorren var fylld med människor som skulle hem till sig medans ag skulle sitta i ett tråkigt rum med någon tråkig mattebok framför mig i ytterligare en timma. Tanken gjorde mig illamående.
Jag läste på den blåa dörren."Kvarsittning." Toppen. Jag klev in och såg ett fåtal elever som satt utsprida vid bänkarna.
"Jag kan ta din mobil." En man i trettio årsåldern sträckte fram handen och jag sträckte fram min iPhone till honom. Han nickade mot resten av folket oh jag började genast leta efter en ledig plats men alla bänkar var uptagna. Ryan satt i ett hörn och det var han som jag kännde mest av alla här inne. Jag styrde mina steg mot den lediga platsen och slog mig ner.
"Det är väl okej ifall jag sitter här?" Viskade jag. Han nickade och log vänligt.
"Visst." En stol gned sig mot golvet och mannen som tidigare beslagtagit min mobil reste sig upp.
"Jag ska bara gå och fylla på mer kaffe. Kom ihåg att få något gjort." Han gick ut genom dörren och alla små pratade med varandra.
"Är det fotbollen som är igång nu när ishallen är stängd?" Frågade jag honom och slog upp matteboken. Han nickade.
"Vår första match är ikväll." Log han. Jag nickade och tog upp pennan.
"Kan jag komma och kolla?" Jag log frågande mot honom.
"Visst." Skrattade han fram.
.
En dryg timma hade äntligen gått och det var äntligen dags att gå hem. Ryan slött upp vid min sida och log.
"Ska jag hämta dig innan matchen?" Frågade han och ökade stegen en anning.
"Nej, jag kommer kanske lite senare. Jag måste förklara mig ur C:et jag fick idag på provet." Jag log snett och rättade till axelväskan som vägde bly av alla böcker och arbeten från Mary.
"Okej, men vi ses. Jag måste verkligen skynda mig nu. Ses." Jag skrattad till och kollade på väskan som förhindrade mig från att gå snabbare.
"Ja, det gör vi. Ses."
Kommentera! Vad tyckte ni om min lilla brainstoming? xD Om ni gillar denna så kanske jag kan fortsätta att skriva lite mer på denna novellen? :)